Blandningar av olika metaller i varierande proportioner.
Metallegeringar med hög guldhalt. De används till tandreparationer och tandproteser.
Legeringar innehållande minst 85% krom, med nickel eller kobolt, molybden eller andra metaller. De används i tandproteser, ortopediska implantat osv.
Förening av keramer (porslin) och en legering av två eller fler metaller för användning i restorativ tandvård. Typiska metallegeringar är kobolt-krom, guld-palladium, guld-platina-palladium och nickelbaserade legeringar.
I den medicinska kontexten är "Titan" inte en etablerad term med en specificerad och konsistens definition. Det kan vara en förkortning eller ett varumärke för ett specifikt medicinskt instrument, produkt eller teknik, men utan ytterligare kontextualiserande information är det inte möjligt att ge en medicinsk definition av "Titan" i en enda mening.
Förfarande för tillverkning av t ex tandskena av metall eller plast med hjälp av en avgjutning.
Provning av material och hjälpmedel, särskilt sådana som används till proteser och implantat, suturer, adhesiva preparat osv, för deras hårdhet, styrka, hållfasthet, säkerhet, effektivitet och biokompatibilitet.
Material för tillverkning av gjutformar för framställning av guld- och kobolthaltiga avgjutningar.
I medicinsk kontext, används "palladium" inte som en självständig definition. I stället refererar det till ett grundämne, metallen palladium (Pd), som kan användas i vissa medicinska tillämpningar.
I medicinsk kontext, används silver ofta inom produkter för desinfektion och cicatrisering på grund av dess antimikrobiella egenskaper. Sålunda kan "silver" definieras som ett mineral som används i medicinska applikationer för att reducera risken för infektioner genom att störa bakteriers och svampars tillväxt och reproduktion.
I en enkel medicinsk kontext kan "tenn" referera till ett mineral som kallas tin(IV)oxid, som används inom medicinen för att framställa vissa slags protes- och fyllningsmaterial för tänder. Dessutom kan tenntriklorid (SnCl2) användas som en behandling för hudinfektioner orsakade av svampar eller bakterier. Det är dock viktigt att notera att dessa användningar är relativt sällsynta inom modern medicin.
In medicine, 'ytegenskaper' refer to the observable characteristics or features of a disease, condition, or physical trait that can be used to describe, identify, or differentiate it from others, often based on symptoms, signs, laboratory tests, or imaging studies.
En teknik med vars hjälp fasomvandlingar vid kemiska reaktioner kan studeras genom mätning av förändringar i värmeinnehåll. En likartad teknik är differentialtermisk svepkalorimetri (DSC). Syn. DTA.
Påvisande och kvantitativ mätning av grundämnen utifrån det faktum att den röntgenstrålning som avges av ett grundämne som aktiveras av en elektronstråle har en för ämnet karakteristisk våglängd och mängdintensitet. Tekniken kan utnyttjas i elektronmikrosond, mikroanalyselektronmikroskop, eller elektronmikroskop eller svepelektronmikroskop utrustade med röntgenspektrometer.
En oxid av aluminium (Al2O3) som förekommer naturligt i form av bauxit, korund osv. Den används som adsorberande medel, torkmedel, katalysator och i tillverkningen av t ex tandcement.
Slipning och polering av protes- eller amalgamytor.
Metylestrar av metakrylsyra som lätt bildar polymerer. Dessa används som vävnadscement, tandmaterial och absorptionsmedel för biologiska ämnen.
I en enskild medicinsk betydelse kan "nickel" definieras som ett metalliskt allergen som kan orsaka kontakteksem eller överkänslighetsreaktioner hos vissa individer. Nickel är ett vanligt ämne i olika typer av metalliska produkter, såsom smycken, armbandsur, och blyertsminor, och kan frisättas över tiden och komma i kontakt med huden, vilket kan leda till allergiska reaktioner.
I medicinen refererar "hårdhet" ofta till ett høyt målverdi for en bestemt fysisk egenskap, som eksempelvis hårdheten av vår skelett eller huden. Men i denne enkelte sætingen vil jeg gi en definisjon av "hårdhet" specifikt relatert til knusknøttene:
Beskrivning och mätning av olika faktorer som leder till fysisk belastning på tandlagningar, proteser, tandställningar och därtill använda material, eller på de naturliga tandstrukturerna.
Teknik för ljuspolymerisering av härdande tandlagningsmaterial. Termen används ofta även för själva det ljushärdande limmet.
Metalliskt grundämne med kemiskt tecken Ga, atomnummer 31 och atommassa 69,72 (de två stabila isotoperna har atommassa 69 resp. 71). Tolv radioisotoper är kända. Gallium är relativt vanligt förekommande i jordskorpan, ca 16 g/ton, och förekommer i förening med aluminium och zink. Metallen har en ovanlig fysikalisk egenskap: den smälter redan vid 29,8 grader och håller sig flytande till ca 2400 grader.
Niobium är ett metalliskt grundämne som inte har någon direkt medicinsk användning. Det kan dock ingå i legeringar som används inom medicinen, till exempel i implantat och medicinsk utrustning, på grund av dess goda korrosionsbeständighet och biokompatibilitet.
Akrylsyror eller akrylater som ersatts med en metylgrupp i postionen C-2.
"Rostfria stål är en legering av järn, krom och vanligtvis nickel, där minst 10,5% krom är innehållt för att bilda ett passivt oxidskikt på ytan som skyddar mot korrosion orsakad av syre och fukt i miljön."
"Tandetsning" (odontotomy) är en medicinsk procedur där en tand delas itu eller reduceras i storlek med hjälp av speciella instrument, ofta på grund av smärta eller för att underlätta extraktion.
Ytbeläggning med metall eller metallegering genom elektrolys eller besprutning med elektriskt laddat pulver.
Thiouracil är ett syntetiskt läkemedel som används för att behandla överskott av sköldkörtelhormoner (hyperthyroidism) genom att hämta ned produktionen av dessa hormoner i sköldkörteln. Det är ett anti-tyreoideum och verkar genom att störa jodomsättningen som behövs för att producera tyroxin (T4) och trijodotyronin (T3), två viktiga hormoner som produceras i sköldkörteln. Thiouracil ges vanligen per oral och kan användas tillsammans med andra läkemedel för att behandla hyperthyroidism före en möjlig kirurgisk behandling eller radiojodterapi.
Den maximala dragkraften ett material tål att utsättas för innan det brister.
Metalliskt grundämne med kemiskt tecken In. Atomnumret är 49, och atomvikten 114,82. Det har fått sitt namn för sin blå spektrumlinje. Naturligt förekommer två isotoper, 113 och 115. Indium är en viktig komponent i halvledare.
"Fracture force displacement (skjuvstyrka) är den kraft som krävs för att skapa en skada eller förflytta fragmenten i ett ben eller led efter en fraktur."
I medicinsk kontext, refererar "platina" vanligtvis till användning av platinacomplex inom cancerbehandling. Ett exempel är Cisplatin, som är ett känt cytostatiskt läkemedel som används för att behandla flera olika typer av cancer, såsom livmoderhalscancer, testikelcancer och äldre former av lungcancer. Platina-baserade läkemedel fungerar genom att skada DNA i cancerceller, vilket stoppar celldelningen och kan leda till cellsdöd.
Photoelectron spectroscopy (PES) is a technique used in physics and chemistry to study the electronic structure of atoms, molecules, and solids. It involves irradiating a sample with high-energy photons, usually from a laser or X-ray source, which causes electrons to be ejected from the sample. The kinetic energy of these ejected electrons is then measured, providing information about the energy levels of the electrons in the sample and allowing researchers to infer details about its electronic structure. PES can be used to study a wide range of materials, including gases, liquids, and solids, and has applications in fields such as surface science, catalysis, and materials research.
I en enkel mening kan 'Hartscement' definieras som ett medicinskt preparat som används för att stoppa blödningar och underlätta läkningen av sår eller sår i tarmen. Det består av en blandning av celulosa, kaolin och andra ingredienser som formar en geléartad massa när den kommer i kontakt med vätska. Denna massa hjälper till att stänga av blodflödet och skapa ett skyddande lager runt sårvävnaden.
Läran om framställning, rening och bearbetning av metaller och deras legeringar. Hit hör såväl industriell metallurgi som metallurgisk teknik, som t ex inom odontologin.
Oorganiska föreningar innehållande kol som en essentiell del av molekylen, men som inte härrör från kolväten.
Olika sätt att hålla en tandprotes på plats, genom t ex utformning, fastsättningsanordning eller vidhäftning.
Sådana material som används vid tillverkning av dentala bassubstanser, lagningar, avtryck, proteser osv.
En typ av porslin som används till tandlagning, antingen för jacketkronor eller inlägg, konstgjorda tänder eller metallokeramiska kronor. Råvaran för porslinet utgörs av fältspat och kvarts, och porslinet tillverkas genom att det keramiska pulvret (även innehållande kaolin, färgämnen, grumlingsmedel, flussmedel och andra ämnen) blandas med destillerat vatten.
Ortodontiska trådar, även kända som arcböjar eller tandtrådar, är smala metall- eller syntetiska fibrer som används inom ortodonti för att styra rörelsen och positionen hos tänder under tandreglering, genom att applicera en kontinuerlig kraft på dem med hjälp av brackets fästade på tänderna.
Silikonföreningar, även kända som siloxaner, är organiska polymers bestående av en repetitiv enhet av -Si-O-, med varje syreatom bundet till en organisk grupp, ofta metylgrupper (-CH3). De används inom en bred växt av industriella och medicinska applikationer, som exempelvis i implantat, smink, hudvårdsprodukter och läkemedel på grund av deras termiska stabilitet, flexibilitet och hydrofoba egenskaper.
Mikroskopi där preparatet undersöks genom att en elektronstråle läser av det punkt för punkt. Bilden skapas genom registrering av spridningen av bakåtstrålningen från preparatytan. Vid svepelektronmikroskopi spelar preparatets tjocklek ingen roll. Tekniken, och även instrumentet, förkortas ofta SEM.
I medicinsk kontext, refererar "tioler" till en grupp kemiska föreningar som innehåller en sulfongrupp (-SO2-) följt av en tiolgrupp (-SH). Tioler är en form av svavelhaltiga kolväten som är reaktiva och kan delta i olika biokemiska processer, till exempel som en del av en aktiveringssekvens för vissa enzymer. De kan även förekomma som slutprodukter vid nedbrytning av vissa ämnen i kroppen. Det är värt att notera att termen "tiol" ofta används synonymt med "merkaptogrupp", vilket betecknar en funktionell grupp med strukturen -SH.
Oorganiska eller organiska föreningar som innehåller bor som en integrerad del av molekylen.
I medicinsk kontext, används termen "silaner" sällan. Men i allmän kemi, är en silan en organisk förening som innehåller en kol-silicium-bindning. Den enklaste silanen är dimetylsilan, med formeln (CH3)2SiH2. Silaner kan användas i vissa tillämpningar inom tandmedicin och materialvetenskap, men det finns inga specifika medicinska definitioner av "silaner".
"Dental cement" är ett samlingsbegrepp för olika typer av material som används för att fästa, skapa eller reparera tänder och tandproteser inom stomatologin. Dessa cement kan vara av organiska eller anorganiska typ, och de kan vara permanenta eller temporära beroende på deras användningsområde. Exempel på dental cement är glasjonomer, zinkoxid-eugenol-cement och kompositcement.
Ett spårämne som har betydelse för glukosomsättningen. Det är ett metalliskt grundämne med kemiskt tecken Cr, atomnummer 24 och atomvikt 52. Krom och vissa kromföreningar betraktas som karcinogener.
Metalltrådar för att hålla ihop eller stabilisera partialproteser genom att fästa dem vid stödtänder. För precisionsfixering av partiella proteser används termen "precisionsfastsättning av protes".
Används t ex som bindemedel i lacker.
Proteser som helt återger ytanatomin hos den synliga delen av en tands naturliga krona. De kan antingen vara partiella, dvs täcka tre eller flera av tandens ytor, eller fullständiga, dvs täcka tandens alla ytor, och de är tillverkade av guld eller annan metall, porslin eller plastmaterial.
Utkast och utformning av tandproteser i allmänhet eller av en specifik protes. Hit hör inte design av löständer. Stommen består vanligtvis av metall.
En legering som används för tandreparation och som innehåller kvicksilver, silver, tenn, koppar och möjligen zink.
"Hårdhetstester" är en icke-medicinsk term som ofta används för att beskriva olika former av känselprov som utförs med hjälp av tryck eller viktfördelning för att uppskatta muskelstyrka, benägenhet för smärta eller skada, och andra fysiologiska egenskaper i kroppen. Dessa tester är inte alltid standardiserade och kan variera beroende på kontexten och syftet med testerna.
Ett rent fysikaliskt tillstånd hos ett material som utsätts för deformerande yttre krafter eller ojämn termisk utvidgning. Den mekaniska stressen uttrycks kvantitativt i kraft per ytenhet.
Ett mycket lätt, vitt, skinande metalliskt grundämne, med atomnummer 13 och atomvikt 26,982. Aluminiumföreningar används huvudsakligen för sina antacida och kärlsammandragande egenskaper.
Metalliskt grundämne, och tillika spårämne, med kemiskt tecken Cu, atomnummer 29 och atomvikt 63,55. Koppar ingår i hemocyanin, som är syrebärare hos de flesta leddjur.
En delprotes som är konstruerad för att lätt kunna tas ut.
Identifiering och mätning av grundämnen utifrån den vetskap att röntgenstrålar avgivna av ett överaktiverat ("exciterat") grundämne har en för ämnet karakteristisk våglängd och en intensitet beroende på ämnets koncentration. Hit hör också fluorescensspektrometri (sekundärstrålningsspektrometri), där provet röntgenbestrålas. Primärstrålningsspektrometri, där provet utsätts för elektronbestrålning, kallas oftast mikrosondanalys.
Ett spårämne som ingår i vitamin B12. Det är en metall med kemiskt tecken Co, atomnummer 27 och atomvikt 58,93. Kobolt används i kärnvapen, i legeringar och som färgämne (koboltblått). Hos djur leder brist på ämnet till anemi, och överskott leder hos människor till erytrocytos.
"Proteaser und implantat är två olika typer av medically inserted or surgically placed devices, where proteaser är en grupp enzymer som bryter ner proteiner i kroppen, medan ett implantat är en främmande substans eller enhet som placeras kirurgiskt in i kroppen för att ersätta eller stödja en struktur eller funktion."
Dielectric spectroscopy is a medical diagnostic technique used to analyze the dielectric properties of biological tissues and fluids, specifically their ability to store an electric charge and respond to an applied electric field. This technique measures the complex permittivity, which includes both the real (dielectric constant) and imaginary (dielectric loss factor) components, as a function of frequency. Dielectric spectroscopy has potential applications in medical diagnostics, such as detecting cancerous tissues, monitoring lung functions, and evaluating skin conditions, by identifying changes in dielectric properties associated with various physiological and pathological processes.
Svavelföreningar är kemiska föreningar som innehåller svavelatomer, ofta i form av en- eller multipelbundna svavel-svavelbindningar, och kan variera i sin komplexitet från enkla diatomiska molekyler som vätesulfid (H2S) till större, mer organiska molekyler som proteiner, där svavelföreningar som cystein och metionin är essentiella byggstenar.
Zirconium är ett metalliskt grundämne som används inom medicinen, särskilt inom ortopedisk kirurgi och tandvård, på grund av dess biokompatibilitet och korrosionsbeständighet. I den medicinska kontexten kan zirconium exempelvis förekomma som en del av en metallimplantat, såsom en knä- eller höftprotes, där det bidrar till att minska risken för kroppsvätskors korrosion och allerги. Det används också i vissa typer av tandfyllningar och kronor på grund av sin estetiska egenskap att reflektera ljus på ett sätt som liknar naturlig tanden.
Metylestern av metakrylsyra. Den bildar lätt polymeren polymetylmetakrylat, som används som bencement.
Tunna skal av tandfärgat material, vanligtvis porslin eller akrylplast, som fästs på den naturliga tandens yta, på en krona eller pontic genom sammansmältning, limning eller på mekanisk väg. Syn. skalfasader.
En blästringsteknik baserad på användning av aluminiumoxid för avlägsnande av tandemalj, dentin och lagningsmaterial. Metoden kräver inte bedövning och minimerar risken för fragmentering och sprickbil dning.
I en enkel medicinsk kontext kan potentiometri definieras som en metod för att mäta elektrisk potentialskillnad mellan två punkter i ett elektrokemiskt system. Potentiometri används ofta för att bestämma koncentrationen av joner i en lösning, till exempel när man vill mäta pH-värdet i en lösning med hjälp av en pH-elektrod. Metoden bygger på att man använder en nonpolariserbar elektrod som inte själv orsakar någon ström, utan endast registrerar potentialskillnaden mellan de två punkterna.
I medicinen refererar 'böjlighet' till den naturliga förmågan hos vissa vävnader, särskilt brosk och ledkapslar, att kunna sträckas och vecklas tillbaka utan skada. Detta är möjligt tack vare deras speciella struktur som består av ett nätverk av kollagena fibriller inbäddade i en matrix av proteoglykaner och andra extracellulära matrisproteiner, vilket ger vävnaden dess elastiska egenskaper.
Naturliga tänder eller tandrötter som används som fästen för fasta eller avtagbara tandproteser eller implantat. Syn. tandförankringar.
Placering av kropp eller föremål eller delar därav i en vätska.
Biokompatibla material som vanligtvis används som tand- eller benimplantat och som främjar den biologiska fixeringen, varvid förbindelsen mellan materialet och benvävnaden stärks, och minimerar risken för biologiska effekter av implantatet i sig.
En oorganisk förening (MgO) som förekommer naturligt i form av mineralet periklas. Den reagerar snabbt med vatten och bildar magnesiumhydroxid. Den används som syraneutraliserande och milt laxerande medel och har många icke-medicinska användningsområden.
I medicinen refererar "adhesivitet" till den förmågan hos ett material, vanligtvis ett särskilt band eller lim, att hålla fast vid ett underlag och behålla sin integritet när det utsätts för mekanisk påfrestning. Det används ofta i kirurgiska procedurer för att fästa tygvävnader eller läkemedelsdoseringar på specifika platser i kroppen.
Syntetiska hartser (plaster), innehållande en inaktiv utfyllnadsmassa, med utbredd användning inom tandvården.
Nedbrytning med galvanisk ström, som t ex spjälkning av ett kemiskt ämne i lösning.
Produkter framställda genom stark upphettning (sintring, bränning) av olika typer av leror (ffa kaolin), oxider, karbider eller nitrider. Hit hör t ex porslin, som används som tandreparationsmaterial.
I en enkel mening kan 'oxidera' definieras som ett kemiskt process där en substans (t.ex. ett molekyll eller jon) förlorar elektroner och blir mer elektropositiv, ofta i samband med en reaktion med syre. Detta kan leda till strukturella förändringar i substansen och eventuellt forma nya kemiska föreningar. Oxidering är motsatsen till reduktion, där en substans vinner elektroner och blir mer negativt laddad eller mindre elektropositiv. Båda processerna kan inträffa samtidigt i en redoxreaktion.
Oorganiska föreningar vars molekyler har kalium som fast beståndsdel.
"Mekaniska fenomen" refererar till de observationer och händelser som sker inom ett mekaniskt system, där rörelse, kraft, energi och geometri är viktiga aspekter. Det kan omfatta studiet av balans, acceleration, friktion, deformation, vibrationer och tryck, för att nämna några exempel. Mekaniska fenomen kan appliceras inom flera områden som fysik, ingenjörsvetenskap och medicin, där man studerar hur kroppens mekaniska egenskaper påverkar funktion, rörelse och hälsa.
Alla syntetiska eller naturliga ämnen, utom läkemedel, som kan förbättra, förstärka, ersätta eller användas för behandling av kroppens organ, vävnader eller funktioner.
Osseointegrering är ett medicinskt tillstånd där en konstgjord implantat, vanligtvis gjort av titan, direkt fästs till benvävnaden utan mjuka vävnader emellan. Detta uppnås genom en process där implantatet och benvävnaden växer ihop på cellnivå, vilket skapar en starkt hållfast förbindelse. Osseointegrering är viktigt inom områden som tandvården och prostetik, eftersom det möjliggör för proteser att fästas direkt till benen eller käken utan behov av skruvar, lim eller andra hjälpmedel.
Lagning av trasiga proteser eller utbyte av slitna protesdelar.
En gren av fysiken som är inriktad på materiella kroppars rörelser, och som omfattar bl a kinematik, dynamik och statik. När mekanikens lagar tillämpas på levande strukturer, som t ex rörelseapparaten, talar man om biomekanik.
Biokompatibla material som monteras i (benförankrade) eller på (subperiosteala) käkbenet som bas för en krona, brygga, tandprotes eller för att stabilisera en försvagad tand.
Elektropositiva grundämnen som kännetecknas av böjlighet, smidbarhet, glans och värmelednings- och elektrisk ledningsförmåga. De kan ersätta vätejonen i syror och bilda baser med hydroxylradikaler.
Bakteriedödande kemikalier avsedda för rengöring av instrument.
Läran om kemiska förändringar till följd av elektrisk påverkan och elektrisk aktivitet till följd av kemiska förändringar.
Ett materials egenskap att kunna återta sin ursprungliga form efter distortion.
Polarografi är en elektroanalytisk teknik som mäter strömmen (flödet av elektroner) mellan två elektroder, en droppad väteleda och en icke-reaktiv referensleda, medan potentialen successivt ökas eller minskar. Denna metod används ofta för att bestämma koncentrationen av joner i en lösning genom att observera hur strömmen påverkas vid olika potentialer. Polarografin ger information om både kvantitativt (koncentration) och kvalitativt (reaktivitet) innehåll av joner i en lösning.
Skissering, utformning och placering av de olika strukturella elementen i en tandprotes. Utformningen kan gälla fästanordningar, belastningsutjämnare, bitskenor, flänsar, ramar, tung- eller gombarar, reciprokarmar osv.
CaSO4. Föreningen finns både i vattenfri form och i olika hydreringsstadier. Hemihydratet kallas bränd gips, och dihydratformen (CaSO4.2H2O) förekommer i naturen som mineralet gips. Gips används i byg gnadsmaterial, som torkmedel, som gjut- och formmaterial, och inom medicinen för hårda gipsförband och som konsistensgivare i tabletter.
En "karieshindrande medicin" är ett medel som används för att förebygga och skydda tänder från kariesutveckling. Dessa medel innehåller vanligtvis fluor, som hjälper till att stärka tandemaljen och gör det svårare för bakterier att orsaka skada på tänderna. Andra aktiva ingredienser i karieshindrande medel kan också inkludera xylitol och kalcium, som hjälper till att reducera mängden bakterier i munnen och stärka tändernas yta. Karieshindrande medel finns i olika former, såsom tandkräm, gel, spray, tablettor och lösningar.
'Elektrokemiska tekniker' refererar till användning av elektriska impulser och kemiska reaktioner för att uppnå medicinska syften, såsom att stimulera nervceller, påverka celldelning eller producera läkemedel.
I medicine refererar "färg" vanligtvis till det visuella aspekten av vävnader, kroppsfluider eller huden som kan variera som ett resultat av normal fysiologisk process, patologiska tillstånd eller påverkan av yttre faktorer. Exempelvis kan gul färg i huden och ögonvitor (icterus) indikera en störning i leverfunktionen.
"Galvanism, oral" refererar till användning av elektrisk stimulans i tandvård och relaterad forskning. Det innebär att applicera låg gradiga elektriska impulser till orala vävnader för att påverka smärta, inflammation och hälsoförhållandena i parodont (tandköttet) och andra delar av munhålan. Det kan också användas för att undersöka neurosensitiviteten hos tänderna och diagnostisera skador på nerver.
Ytmotstånd mellan två ytor som under kontakt rör sig i förhållande till varandra, vid gnidning, glidning, rullning eller flöde.
I medicinsk kontext, refererar "Plasma Gases" till gasformiga läkemedel som innehåller medicinskt plasma. Medicinskt plasma är den flytande delen av blodet som innehåller blodproteiner, hormoner, näringsämnen och andra substanser. När det behandlas och sätts under högt tryck kan det transformeras till plasma gas, vilket kan användas för att leverera läkemedel direkt till en specifik plats i kroppen, som exempelvis lungor eller ögon. Detta metod är fortfarande under utveckling och inte vanligt förekommande inom medicinsk behandling.
Avtagbara proteser gjorda för att bäras på befintliga tänder eller implantat.
Röntgendiff Franktion är en teknik där man använder sig av röntgenstrålning för att undersöka kristallstrukturen hos ett material, genom att studera hur strålningen diffunderas eller spridits av atomerna i kristallen. Detta ger upphov till unika mönster som kan användas för att identifiera och analysera materialets egenskaper på atomnivå.
Protesisk tandförberedelse är en behandling inom tandvården där en tand prepareras för att bära ett protesisartad tillbehör, såsom en krona, bro eller en tandimplantatprotes, genom att avlägsna en del av den ursprungliga tanden för att skapa en passform och struktur som möjliggör en stabilt och funktionellt tillägg.
En form av energi och en känsla av förhöjd temperatur. Inom medicinen är värme av intresse för sina fysiologiska effekter, för terapeutisk användning, och för bruk i förfaranden inom fysik eller fysikalisk kemi.
Protes som stabiliseras och hålls på plats av en substruktur som implanterats under mjukvävnaden till protessätet och som har kontakt med käkbenet.
Tandlagning avsedd att hålla i 20 till 30 år, vanligen utförd som ingjutning eller infattning av guld eller amalgam.
Mineral bestående av kristalliserat kol (C) med kubisk struktur. Diamant är det hårdaste kända, naturliga ämnet och uppträder som färglösa eller färgade, mer eller mindre välutvecklade kristaller. Diamant är en eftertraktad ädelsten, men används också i skärande eller slipande verktyg och som lager i finmekaniska konstruktioner, som t ex urverk.
En statistisk metod för att genom analys av den totala variationen i en för ett antal oberoende variabler (faktorer) gemensam datamängd finna variationsorsaker.
Fotografering genom ett mikroskop.
Implantat av material som är gjorda för att absorberas av kroppen utan att framkalla ett immunsvar. Vanligtvis består de av plastmaterial och används ofta inom ortopedi och ortodonti.
SilikonDIOXID (silicon dioxide) är ett icke-organiskt, ämne som består av syreratten siliciumdioxid (SiO2). Det förekommer naturligt i kvarts och sand, men kan även framställas syntetiskt. SilikonDIOXID används inom medicinen som ett excipient, det vill säga som hjälpmedel i läkemedelsformuleringar, på grund av dess inerta (kemiskt icke-reaktiva) natur.
Höftledsersättning.
Polymethylmethacrylate (PMMA) är ett syntetiskt, termoplastiskt material som används inom olika områden inom medicinen, såsom ortopedisk kirurgi och tandvård. I en mening kan PMMA definieras som:
Yttrium (Y) är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoidgruppen i det periodiska systemet. Det är inte naturligt förekommande utan hittas istället inblandat i mineraler som monazit och xenotim. Yttrium används ofta i form av yttriumoxid (Y₂O₃) och har en rad medicinska tillämpningar, framför allt inom ortopedisk kirurgi där det blandas med keramik eller metall för att skapa starka och biokompatibla implantatmaterial. Yttrium-90 är en radioaktiv isotop som används i behandlingen av vissa typer av cancer, såsom levercancer och non-Hodgkins lymfom.
Användning av datorer för utveckling och/eller tillverkning av någon metod eller produkt, inklusive läkemedel, kirurgiska metoder, ortoser, proteser m m.
Ett gult, metalliskt grundämne med kemiskt tecken Au, atomnummer 79 och atomvikt 197. Det används till smycken, guldplätering av andra metaller, som betalningsmedel och för tandreparationer. Kliniskt används det i form av salter.
Tandlagningar av metall, porslin eller plastmaterial, tillverkade för att passa i en preparerad kavitet och sedan cementeras fast i tanden. "Onlay"-lagningar läggs ovanpå bettytan på en tand eller flera. De hålls på plats genom friktion eller på mekanisk väg.
Ett metalliskt grundämne med kemiskt tecken Mo, atomnummer 42 och atomvikt 95,94. Molybden är en viktig legeringsmetall, som i naturen förekommer i form av molybdensulfid (MoS2). Det är även ett essentiellt spårämne, som beståndsdel i enzymen xantinoxidas, aldehydoxidas och nitratreduktas.
"Protein fouling" refers to the undesirable accumulation and binding of one or more proteins to a surface, which can negatively impact its function or performance in medical devices, laboratory equipment, or biological systems.
'Svetsning' är en term inom medicinen som kan referera till en procedurell teknik där ett intensivt ljus- eller värmeslag används för att eliminera avvikande vävnader, såsom hudtumörer eller vaskulära anomalier.
Metalliskt grundämne med kemiskt tecken Be, atomnummer 4 och atomvikt 9.01218. Beryllium är en lättmetall. Inandning av berylliumdamm kan ge upphov till förgiftningssjukdomen beryllios. Beryllium ingå r i ett flertal naturligt förekommande mineral, varav beryll är det vanligaste.
Konstgjorda ersättningar för kroppsdelar och material som sätts in i organismer vid experimentella studier.
Oorganiska kromföreningar med krom som en fast beståndsdel av molekylen.
'Wolfram' är ett sällsynt autosomalt recessivt neurodegenerativt syndrom orsakat av mutationer i genen WFS1, som kodar för wolframinproteinet. Wolframs syndrom kännetecknas av diabetes insipidus, diabetes mellitus, optisk atrofi och sensorineuralt hörselförlust under barndomen eller tidig ungdom. Senare i livet kan ytterligare symtom som försämring av balansen, urinblåsanfunktion och psykiska störningar uppstå.
En ädelgas med kemiskt tecken Ar, atomnummer 18 och atomvikt 39,948. Den används bl a i lysrör, som skyddsgas vid bågsvetsning och i andra sammanhang där icke-oxiderande atmosfär eftersträvas, men kvä ve inte kan användas.
I en enkel medicinsk definition, refererer 'porositet' til den relative mængde af små huller (porer) i et væv eller et materiale, der tillader passage af væske, gas eller andre substance. Denne egenskab er særligt relevant for forståelse af funktionen og effektiviteten af diverse biologiske barrierede, herunder bl.a. kapillærvævet i lunger, nyrene og huden, samt membraner i forbindelse med dialyse og andre behandlingsformer. Porositeten kan have indvirkning på absorption, diffusion, filtration og andre proceser, der involverer udveksling af stoffer gennem cellevæggene eller mellem forskellige vævsdele.
Fosfonoacetat är ett salt eller estrar av fosfonsyra, med formeln PO3H2-O-R, där R kan vara en organisk rest. Det används som ett läkemedel för att behandla höga nivåer av kalcium i blodet (hyperkalcemi) orsakade av cancer. Fosfonoacetat fungerar genom att öka mängden kalcium som utsöndras i urinen och därmed sänker koncentrationen av kalcium i blodet.
Oorganiska föreningar, i vilka kvicksilver utgör en fast del av molekylen.
Atomabsorptionsspektrofotometri (AAS) är en teknik inom analytisk kemi som används för att bestämma koncentrationen av en specifik metall i en provblandning. Tekniken bygger på att metalljoner i en provlösning värms upp så att de omvandlas till atomer, vilka sedan absorberar ljus av en viss våglängd som är karakteristisk för just den metallen. Genom mätning av det absorbierade ljuset kan koncentrationen av metallionen bestämmas. AAS används ofta inom områden som miljöanalys, klinisk analys och livsmedelskontroll.
Polymetakrylsyror är syntetiska polymerer som består av metakrylatmonomerenheter. De används vanligtvis inom medicinsk kontext som hud- och slemhinneskydd, där de bildar en transparent, vattenavvisande film som skyddar mot fukt, smuts och mekanisk skada. Polymetakrylsyror är också vanliga i kontaktlinser, där de bidrar till att hålla linserna fuktiga och komfortabla att bära.
Upprepad användning av utrustning, instrument, artiklar eller annat material, oberoende av tillverkarens avsikter vad gäller användning eller hållbarhet.