Proteiner med den gemensamma egenskapen att de binder till kolhydrater. Somliga antikroppar och kolhydratomsättande enzymer binder också till kolhydrater, men räknas inte som lektiner. Växtlektiner är kolhydratbindande proteiner som främst identifierats genom sin hemagglutinerande verkan (hemagglutininer). Det finns dock en rad olika lektiner även i djurvärlden med en mängd funktioner förknippade med specifik kolhydratbindning.

"En växtlektin är ett protein som produceras naturligt av växter och frisätts vid skador på växtceller, med syfte att attrahera och aktivera försvarsceller för att bekämpa eventuella patogener eller skada."

En klass lektiner hos djur vars kolhydratbindning är kalciumberoende. De har en gemensam kolhydratbildande domän som strukturellt skiljer sig från andra lektinklasser.

C-typ natriuretisk peptid (CNP) är ett hormon som verkar som en vasodilator och påverkar också vatten- och saltbalansen i kroppen. Det produceras främst av endotelceller, de celler som tapetserar blodkärlen, och har en viktig roll i regleringen av blodflödet och blodtrycket. CNP bidrar till att minska blodvolymen genom att öka utsöndringen av natrium och vätska i urinen (natriures och diures), vilket leder till en sänkning av blodtrycket. Det är också involverat i benvävnadsomsättningen och har visats ha en skyddande effekt på hjärtats funktion.

En underklass av lektiner som är specifika för kolhydrater innehållande mannos.

Vegetable lectins, such as those found in legumes like snow peas and soybeans, are proteins that can bind specifically to carbohydrates or sugars on the surface of cells, leading to agglutination, or clumping together, of those cells.

En grupp animala lektiner som specifikt binder till beta-galaktosid, oberoende av kalcium. Medlemmarna i denna klass skiljer sig från andra lektiner genom att ha en bevarad domän för kolhydratigenkänning. Flertalet proteiner i denna klass binder till sockermolekyler på ett sulfhydrylberoende sätt och benämns S(-typ)-lektiner, men denna egenskap är inte nödvändig för att ingå i klassen.

2-acetamid-2-deoxygalaktopyranos. N-acetylderivatet av galaktosamin.

Den största klassen organiska föreningar, bestående av aldehyd- eller ketonderivat av polyhydriska alkoholer, särskilt pentahydriska och hexahydriska, så benämnda därför att vätet och syret förekommer i sådana proportioner att de bildar vatten, Cn(H2O)n. De viktigaste omfattas av små sockerarter (enkla monosackarider) såväl som stora stärkelsearter, glykogener, cellulosa- och gummiarter. Födoämnesrelaterade kolhydrater hänförs till "kolhydrater i kosten".

Kolhydrater med kovalent bindning till en icke-sockerdel (lipid eller protein). De viktigaste glykokonjugaten är glykoproteiner, glykopeptider, glykoglykaner, glykolipider och lipopolysackarider.

Glykoproteinmolekyler på ytan av B- och T-lymfocyter som reagerar med molekyler av sera, lektiner och andra ämnen som sätter igång "blast"-omvandling av lymfocyter.

Lektin som renframställs från jordnötter (Arachis hypogaea). Det binder till svagt differentierade celler och slutdifferentierade celler, och används inom cellseparationsteknik.

Ett mannos-/glukosbindande lektin från bönan Canavalia ensiformis. Det är ett kraftigt verkande mitogen som används för att stimulera celltillväxten i lymfocyt-, främst T-lymfocyt-, odlingar. Syn. con A.

Glykosider som bildas genom reaktion mellan hydroxylgruppen på galaktosens anomeriska kol och en alkohol till en acetal. De omfattar såväl alfa- som beta-galaktosider.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

Ett växtsläkte (snödroppar) tillhörande familjen Amaryllidaceae. Galanthus nivalis L. (vanlig snödroppe) innehåller galantamin.

Kolhydratmetabolism är den biologiska processen där kolhydrater, som glukos, stärkelse och cellulosa, baksedes, omvandlas och lagras eller oxideras för att frigöra energi i levande organismer. Denna process inkluderar nedbrytning av komplexa kolhydrater till enklare sockermolekyler, glukos, som kan tas upp av cellerna och användas som energikälla eller lagras som glykogen i levern och musklerna. Kolhydratmetabolismen innefattar också syntesen av ny kolhydrater från enklare byggstenar, såsom glukos, för att producera bland annat polysackarider som cellulosa och stärkelse i växter.

Fetuin är ett protein som syntetiseras i levern och sekreteras ut i blodet. Det förekommer i två isoformer, fetuin-A och fetuin-B, som båda tillhör albuminfamiljen av protein. Fetuin-A, även känt som alpha-2-Heremans-Schmid glykoprotein (AHSG), är den mest studerade isoformen och har visat sig ha en rad biologiska funktioner, inklusive att agera som en negativ akut fas protein (CRP) och att vara involverat i mineralisering av benvävnad. Fetuin-B har liknande struktur och funktion som fetuin-A, men det finns fortfarande relativt lite känt om dess specifika roller inom organismen.

En hexos eller fermenterbar monosackarid och isomer av glukos från manna (mannaasken, Fraxinus ornus, och besläktade arter).

Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.

Sammanklibbning av celler eller antigena partiklar vid reaktion med antikroppar.

Endogena glykoproteiner från vilka sialinsyra avlägsnats genom sialidasverkan. De binder hårt till sin cellytereceptor på hepatocyternas plasmamembran. Efter invaginering via endocytos överlämnas de t ill lysosomerna för nedbrytning. Receptorförmedlad undanröjning av asialoglykoproteiner är alltså ett viktigt led i omsättningen av plasmaglykoproteiner, som finns i förhöjda halter i serum hos person er med levercirros eller hepatit.

Fenomenet att antikroppar reagerar med antigen som fastnat på röda blodkroppar.

Polysaccharides are complex carbohydrates consisting of long chains of simple sugars (monosaccharides) bonded together by glycosidic linkages.

Ordningsföljden av kolhydrater i polysaccharider, glykoproteiner och glykolipider.

En aldohexos som uppträder naturligt i D-form i laktos, cerebrosider, gangliosider och mukoproteiner. Brist på galaktosyl-1-fosfaturidyltransferas ger upphov till felaktig galaktosomsättning, galaktosemi, som leder till höjda halter av galaktos i blodet.

Canavalia är ett släkte inom familjen ärtväxter (Fabaceae) som innehåller flera arter, bland annat den vanliga jackbönan (Canavalia ensiformis). Dessa växter är kända för sina höga halter av en giftig substans kallad canavalin, som kan vara skadlig om den konsumeras i stora mängder. Canavalia-växterna används också inom jordbruk och trädgårdsodling för att förbättra markens näringsstatus genom att fånga kväve från luften och konvertera det till en form som är lättare tillgänglig för andra växter.

En klass lektiner av C-typ som inriktar sig på kolvätestrukturer på angripande patogener. Bindande av kollektiner till mikroorganismer leder till agglutination och påskyndad eliminering. Kollektiner bildar trimerer som kan förena sig till större oligomerer. Varje kollektinpolypeptidkedja utgörs av fyra områden: en ganska kort N-termineringsregion, en kollagenliknande region, en alfahelixformad region och ett kolvätebindande område.

I en enkel medicinsk definition är Fukos (fucose) en typ av hexos, ett slags enkla sockerarter, som finns naturligt i komplexa kolhydrater i cellmembranet hos levande organismer. Fukos har särskild betydelse inom glykobiologin och kan ha påverkan på celldifferentiering, cellsignalering och cancerutveckling när deras nivåer är större än normalt.

En brödfrukt är ett stärkelserikt, näringsrikt och energihaltigt livsmedel som består av den torrdel av kärnan från vissa tropiska palmer, särskilt *Mauritia vinifera* och *Elaeis guineensis*, som är användbar som mat. Brödfrukten är rik på kolhydrater, protein, fiber, vitaminer och mineraler.

En grupp cytokromer med kovalenta tioeterbindningar mellan den ena av eller båda protohemvinylsidokedjorna och proteinet.

Konjugerade protein-kolväteföreningar, omfattande bl a muciner, mukoida och amyloida glykoproteiner.

Hemagglutininer är ett protein som förekommer på ytan av vissa virus, till exempel influensavirus. Proteinet har kapaciteten att fästa sig vid röda blodkroppar och orsaka deras klumpning eller agglutination. Detta är anledningen till att det heter just hemagglutinin. Detta protein spelar en viktig roll i virusets infektionsförmåga, eftersom det underlättar viruset att binde sig till celler i andningsvägarna och på så sätt invadera dem.

'Ricinus' är ett medicinskt latinskt namn på växten ricinussläktet, som innehåller den giftiga ämnet ricin. Ricin utvinns vanligtvis från frön av arten Ricinus communis, även känd som castorolja. Det är ett starkt toxin och kan vara dödligt om det intas, andas in eller kommer i kontakt med huden i stora mängder.

Känsliga tester för mätning av vissa antigen, antikroppar eller virus som baseras på dessas förmåga att agglutinera vissa röda blodkroppar.

Ribosome-inactivating proteins (RIPs) are a type of protein that inhibit the function of ribosomes, which are the cellular structures responsible for protein synthesis. RIPs are divided into two types: Type 1 and Type 2.

Förmaksnatriuretiska receptorer är en typ av receptor som påverkar salt- och vattenbalansen i kroppen genom att reglera natriuretiskt hormonets effekt, vilket leder till ökad urinproduktion och minskad blodvolym.

'Agglutininer' är ett medicinskt begrepp som refererar till processen där antikroppar fäster sig till och sammanlänkar flera antal antigenstrukturer, vilket orsakar formationen av klumpar eller aggregat. Detta fenomen kan ses i olika kontexter, såsom serologiska tester för att identifiera blodgrupper eller diagnostisering av infektionssjukdomar där specifika antikroppar binder till och sammanlänkar patogena mikroorganismer.

"Proteinbindning refererar till den process där ett protein binder specifikt till ett annat molekylärt substance, såsom en liten molekyl, ett annat protein eller en jon, vanligtvis genom non-kovalenta interaktioner som hydrogenbindning, Van der Waals-kräfter och elektrostatiska attraktioner. Denna bindning kan regulera funktionen hos det bundna substanceet och är av central betydelse för många biologiska processer, inklusive signaltransduktion, enzymsk aktivitet och transport av molekyler inom cellen."

Oligosaccharides are complex carbohydrates consisting of a small number (typically 2-10) of simple sugars, or monosaccharides, linked together by glycosidic bonds. They occur naturally in a variety of foods and also serve important functions in the human body, such as acting as recognition sites for cell-cell communication and promoting the growth of beneficial gut bacteria.

2-acetamid-2-deoxyglukopyranos. N-acetylderivatet av glukosamin.

Enkla sockerarter som inte kan brytas ned genom hydrolys. De utgörs av färglösa, kristallina ämnen med söt smak och den allmänna formeln CnH2nOn.

En kromatografisk teknik som utnyttjar biologiska molekylers förmåga att binda till vissa ligander, specifikt och reversibelt. Tekniken används i proteinkemi.

De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.

Cellytereceptorer är proteiner på cellytan som binder specifika signalmolekyler, såsom hormoner och neurotransmittor, och aktiverar intracellulära signaltransduktionsvägar som leder till en biologisk respons i cellen.

Kemisk eller biokemisk koppling av kolväte- eller glykosylgrupper till andra ämnen, särskilt peptider eller proteiner. Glykosyltransferaser förmedlar denna biokemiska reaktion.

Glykosider som bildas genom reaktionen mellan hydroxylgruppen på den anomera kolatomen i mannos och en alkohol till acetal. Hit hör både alfa- och betamannosider.

Parasitväxter som bildar buskiga påväxter på grenarna på värdträden, av ordningen Santalales. Till mistlarna hör bl a julmisteln (familjen Viscaceae), familjen Loranthaceae och familjen Eremolepidaceae. Sammansättningen av mistlarnas toxiner, lektiner, tyramin, fenetylaminer och andra ämnen påverkas av värdplantan.

Aminosyresekvenshomologi refererer til den grad af lighed i rækkefølgen af aminosyrerne, der udgør proteiner hos to eller flere organismer. Jo større antal identiske aminosyrer i samme position i de sammenlignede sekvenser, des højere er graden af homologi. Dette begreb anvendes ofte i molekylærbiologien for at fastslå evolutionæ forhold og funktionelle egenskaber hos proteiner.

Ribosome Inactivating Proteins (RIPs) are a type of protein that inhibit the function of ribosomes, which are the cellular structures responsible for protein synthesis. RIPs work by removing a specific adenine residue from the sarcin-ricin loop of the 28S rRNA in the large ribosomal subunit, which results in the inhibition of protein synthesis and ultimately leads to cell death. These proteins are produced by plants as a defense mechanism against herbivores and microorganisms. Some well-known examples of RIPs include ricin, abrin, and modeccin.

"Sjögurkor, eller Holothuroidea, är en klass i stammen tagghudingar (Echinodermata) som kännetecknas av sin cylindriska, långsträckta och mjuka kroppsform, med en oral (munn) och anal öppning samt en liten munhåla med fenor runt om."

Växter vars rötter, blad, frön, bark eller andra beståndsdelar har terapeutisk, tonisk, renande eller annan farmakologisk verkan på högre djurarter.

Ett släkte gramnegativa, anaeroba, metallreducerande bakterier i familjen Geobacteraceae. De har förmåga att oxidera ett antal organiska föreningar, däribland aromatiska kolväten.

Fabaceae, även känd som Leguminosae, är en familj av blommande växter som inkluderar bönor, ärtörter, lupiner och sötpotatis. Familjen är välkänd för sina karaktäristiska frukter, som är torra, uppsvällda och flersamiga, kända som baljfrukter. Fabaceae-familjen är ekonomiskt och ekologiskt viktig eftersom den innehåller många näringsrika grödor och fixerar kväve i marken genom symbios med bakterier, vilket underlättar tillväxten av andra växter.

En typ av elektrofores där polyakrylamidgel används som diffusionsmedium.

Sialinsyra, även känd som N-acetylneuraminsyra, är en karbohydrat som förekommer som en del av glykoproteiner och glykolipider på cellytan hos djur. Den fungerar som en viktig komponent i cellernas yttre membran och har en roll i cellytans erkännande och interaktioner, såsom cell-cell-adhesion och signalering. Sialinsyra är den terminala sockerarten i många glykokonjugater och bidrar till deras negativa laddning på cellytan.

N-acetylglucosamine receptors are a type of cell surface receptor that recognize and bind to glycoproteins or glycolipids containing the sugar molecule N-acetylglucosamine (GlcNAc). These receptors play important roles in various biological processes, including intracellular signaling, cell adhesion, and immune recognition. Examples of N-acetylglucosamine receptors include the mannose receptor, DC-SIGN, and Langerin, which are primarily expressed on dendritic cells and macrophages, and involved in pathogen recognition and antigen presentation.

Mannosider som bildas genom reaktionen mellan hydroxylgruppen på mannosets anomera kolatom och metylalkohol. De omfattar såväl alfa- som betametylmannosider.

Agglutinin. En giftig lektin från jequiritybönan, Abrus precatorius L. Mycket aktivt gift. Hittills har fem proteiner isolerats: abrusagglutinin, som ger upphov till den hemagglutinerande verkan, samt abriner a-d, där giftkomponenterna består vardera av två peptidkedjor sammanlänkade med disulfidbindningar.

Ytmolykyler, vanligen glykoproteiner, som bidrar till att celler kan fästa vid andra celler. Till deras funktioner hör sammanfogning och sammankoppling av olika vertebratsystem, upprätthållande av väv nadsintegration, sårläkning, morfogena rörelser, cellförflyttning och metastasering.

Mukoproteiner från bönor (Phaseolus vulgaris). Några av dem har mitogen verkan på lymfocyter, andra agglutinerar alla eller vissa typer av erytrocyter eller lymfocyter. De används huvudsakligen vid undersökning av immunmekanismer och i cellkulturer.

Ett släkte huvudsakligen tropiska busk- och trädbaljväxter som producerar vissa alkaloider, lektiner och andra användbara föreningar.

Ett galektin som finns i riklig mängd i glatt muskulatur och skelettmuskler, samt i många andra vävnader. Det föreligger som en homodimer med två 14 kD-underenheter.

En snabb, inaktiverande undertyp av shaker-kaliumkanaler som innehåller två inaktiveringsdomäner vid N-änden.

Viperidae är en familj av giftiga ormar, inklusive arter som huggormar och klappersnokar, kännetecknade av ett rörligt framtandsgiftgglesben som används för att injicera sitt offer med potentt gifte.

Experimentella eller teoretiska modeller för undersökning av molekylers form, elektroniska egenskaper eller interaktioner. Hit hör även analoga molekyler, datorframställd grafik och mekaniska strukturer.

Histochemistry and cytochemistry are related fields of study in pathology that deal with the identification and localization of specific chemical components (such as enzymes, proteins, and carbohydrates) within cells (cytochemistry) and tissues (histochemistry). Histocytochemistry can be defined as the application of histochemical techniques to the study of cellular components. These techniques often involve the use of stains or dyes that react with specific molecules, allowing for their visualization under a microscope. This information can be useful in understanding the function and behavior of different cells and tissues in health and disease.

Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.

'Serumglobuliner' refererar till de globulära proteinerna som finns i blodets serum, utöver albumin. Dessa globulära proteiner inkluderar immunoglobuliner (antikroppar), komplementproteiner och andra proteiner involverade i inflammation och immunförsvar. Serumglobulinerna mäts ofta som en del av en blodprofil för att undersöka olika sjukdomstillstånd, såsom infektioner, autoimmuna sjukdomar och cancer.

Den typiska, tredimensionella formen hos kolhydrater.

Molekyler som binder till andra molekyler, särskilt ifråga om små molekyler som binder specifikt till större molekyler, t ex ett antigen som binder till en antikropp, ett hormon eller en neurotransmittor som binder till en receptor, eller ett substrat eller allosterisk effektormolekyl som binder till ett enzym. Ligander kan även utgöras av molekyler som avger eller tar upp ett elektronpar för att bilda en koordinerad kovalent bindning med den centrala metallatomen i ett koordinationskomplex.

Gifter från ormar av underfamiljen Crotalinae (familjen Viperidae), som huvudsakligen lever på den amerikanska kontinenten. De omfattar skallerormar, mockasiner, lansormar, buskmästare och amerikanska kopparhuvudormar. Deras gifter innehåller ogiftiga proteiner, hjärt-, blod-, cell- och nervgifter, samt många enzymer, särskilt av gruppen fosfolipas A. Många av toxinerna har bestämts.

Sambucus är ett släkte inom familjen Caprifoliaceae, även känd som häggmispelsväxter. Det vetenskapliga namnet Sambucus kommer från det klassiska grekiska och latinska namnet för växten, Σάμбуκη (Sámbuke) på grekiska och Sambucus på latin.

Sialinsyror, även kända som neuraminiska socker, är en typ av sackarider som förekommer i glykoproteiner och glykolipider på cellytan hos levande organismer. De spelar en viktig roll i cellulär erkännande och adhesion, samt i skyddet av cellmembranen mot bakteriella infektioner och andra skadliga agenter. Anomalier i sialinsyremetabolismen har associerats med olika sjukdomar, inklusive neurologiska störningar och cancer.

En specifik mannosbindande medlem av lektinernas kollektinfamilj. Den binds till kolhydratgrupper på angripande patogener och spelar en nyckelroll vid de mannosbindande lektinernas komplementaktivering.

Summan av atomvikterna för de atomer som ingår i en molekyl. En modernare benämning är relativ molekylmassa.

Det färggivande ämnet i hemoglobin. Det förekommer fritt i kroppsvävnader och som prostetisk grupp i många hemproteiner.

Konkavalin A är ett glykoprotein som utvinns från bovetas cellväggar och fungerar som en typ av proteinreceptor, mer specifikt som en C-typ lectinreceptor. Dessa receptorer binder till kolhydrater på ytan av andra celler och spelar därför en viktig roll i cellexperiment för att identifiera olika typer av vita blodceller. Konkavalin A används ofta som ett laboratorietverktyg inom immunologi och cellbiologi på grund av sin förmåga att binda till specifika kolhydratstrukturer på cellernas yta.

I medicinen, refererar "sekvensinpassning" till processen av matchning eller korrelerande en genetisk sekvens, vanligtvis en DNA- eller RNA-sekvens, med en specifik referenssekvens, för att fastställa dess position, orientering och eventuella variationer i förhållande till den referenssekvensen. Detta används ofta inom genetisk forskning och klinisk diagnostik för att identifiera gener, mutationer eller polymorfismer som kan vara associerade med sjukdomar eller andra hälsotillstånd.

Ett flerfunktionsgalektin som ursprungligen påvisades som ett makrofagantigen som binder till IgE och som ett 29-35 kD-lektin som binder laminin. Det ingår i ett antal biologiska händelser, inkl. interaktioner med galaktosbärande glykokonjugat, celltillväxt, celldifferentiering och apoptos.

Undersökningar som bygger på att celler, mikroorganismer eller partiklar klumpar ihop sig när de blandas med specifikt antiserum.

Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.

Osmeriformes är en ordning av strålfeniga fiskar som inkluderar arter med långsträckta, silverfärgade kroppar och två ryggfenor. De flesta arterna lever av plankton och förekommer i marina och sötvattenmiljöer över hela världen. Exempel på familjer inom Osmeriformes är t.ex. silverfiskar (Hypomesus), stimgrundlar (Mallotus) och smörbultar (Osmerus).

I en enkel mening kan "Pattern Recognition Receptors" (PRR) definieras som en typ av receptorer som hjälper immunsystemet att känna igen och svara på olika typer av mikroorganismer, såsom bakterier, svampar och virus. Dessa receptorer känner igen specifika mönster eller strukturer som är unika för olika mikroorganismer, vilket gör det möjligt för immunsystemet att snabbt identifiera och svara på infektioner. PRR:er finns på olika celltyper inom immunsystemet, inklusive vita blodkroppar som neutrofiler och dendritceller. När en PRR känner igen ett mönster på en patogen aktiveras den och sätter igång en kaskad av signaler som leder till att immunsystemet tar itu med hotet.

Varje förening innehållande ett socker, i vilket den hydroxylgrupp som är kopplad till det första kolet ersatts med en alkohol-, fenol- eller annan grupp. De benämns utifrån det socker de innehåller, som t ex glukosid (glukos), pentosid (pentos), fruktosid (fruktos) osv. Vid hydrolys bildas en sockerdel och en icke-sockerdel (aglykon).

I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.

Ett galektin som finns i såväl tunn- och tjocktarm, som mage. Det är en homodimer med två 36 kD-underenheter och uppträder på platser för celladhesion där det kan ha en roll i uppbyggandet av adherenspunkter.

"Tertiär proteinstruktur refererar till den tresdimensionella formen och flexibiliteten hos ett protein, som resultat av specifika interaktioner mellan dess sekundära strukturelement, såsom alfa-helixar och beta-skikt."

Retroviridae är en familj av virus som inkluderar retrovirus, vilka karaktäriseras av att ha en diploid, RNA-baserad genomet som kopieras till DNA med hjälp av en revers transkriptas-enzym under dess livscykel. Den resulterande DNA-kopian integreras sedan i värddjurets genom, vilket gör att virusets information kan behållas och replikeras tillsammans med värddjurets celler. Många retrovirus är också kända för att orsaka sjukdomar hos djur och människor, inklusive HIV (Human Immunodeficiency Virus), som orsakar AIDS (Acquired Immune Deficiency Syndrome).

Ett rikligt förekommande lungsurfaktantassocierat protein som binder till en rad lungpatogener och ökar deras opsonisering och död genom fagocyterande celler. Surfaktantprotein D innehåller en kollagenliknande N-terminaldomän och en lektindomän på C-terminalen som är typiska för proteiner i kollektinfamiljen.

Allmän benämning på Ricinus communis, en art inom familjen Euphorbiaceae. Av fröna framställs ricinolja (oleum ricini), som har laxerande effekt.

Det fett- och proteinhaltiga, och selektivt genomsläppliga, membran som omger cytoplasman i prokaryota och eukaryota celler. Hos de flesta typer av mikrobiella celler gränsar den utåt till cellväggen.

'Aralia' är ett släkte av fleråriga, träd- eller buskformiga växter inom familjen Araliaceae, som innehåller cirka 70 arter. De flesta arterna härstammar från östra Asien och Nordamerika. Kännetecknande för araliasläktet är deras sammanväxta bladskaft och bladstjälkar, samt små, klotrunda blomställningar som producerar bärfrukter. Många arter odlas som rumsväxter på grund av sina dekorativa blad och blommor.

'Shewanella' är ett släkte av gramnegativa, fakultativt anaeroba bakterier som vanligtvis förekommer i marina och sötvattensmiljöer. Dessa bakterier är kända för sin flexibilitet när det gäller andning och kan använda en rad olika elektrondonatorer, inklusive järn och mangan, för att generera energi. Några arter av Shewanella kan vara patogena hos människor och orsaka infektioner, särskilt vid exponering för kontaminerad vatten eller föda.

Neuraminidase är ett enzym som bryter ned sackariden neuraminsyra från glykoproteiner och lipider på cellytan. Det förekommer hos flera olika mikroorganismer, inklusive virus såsom influensavirus och bakterier som exempelvis pneumokocker. Neuraminidashinderstörningen kan förhindra viruset eller bakterien från att sprida sig och infektera andra celler.

En disackarid av glukos och galaktos i mjölk från människor och kor.

'Datura stramonium', vanligen känd som Jimsonväxt, är en giftig ört som tillhör potatisväxterna (Solanaceae). Den innehåller flera starkt hallucinogena alkaloider, däribland scopolamin, hyoscyamin och atropin. Dessa ämnen kan påverka centrala nervsystemet och orsaka förvirring, desorientering, hallucinationer, törst, feber, snabb hjärtslag och i värsta fall död vid överdos. Traditionellt har örten använts inom medicinen för sin smärtstillande, lugnande och andningsstimulerande verkan, men på grund av dess starka toxicitet och osäkra dosering är den numera sällan använd i den moderna medicinen.

ANF. Ett hormon med kraftig verkan på njurarnas natriumutsöndring och kraftig kärlvidgande verkan som utsöndras av hjärtats förmak. Det består av en blandning av lågviktspeptider av varierande storlek från en gemensam prekursor och med en gemensam sekvens på ca 20 aminosyror.

Cellytemolekyler på celler i immunsystemet som specifikt binder ytmolekyler eller budbärarmolekyler och utlöser förändrat beteende hos cellerna. Dessa receptorer upptäcktes först i immunsystemet, men de har viktiga funktioner även i andra system.

Ricin är ett starkt biologiskt gift som produceras från fröna hos vissa gurkbuskeväxter, särskilt ricinusveten (*Ricinus communis*). Giftet är ett protein som kan vara dödligt för människor och andra djur vid exponering. Ricin fungerar genom att störa ribosomerna i celler, vilket stoppar proteinsyntesen och orsakar celldöd. Det finns inget känt botemedel mot ricinförgiftning.

En familj enhjärtbladiga växter (liljeväxter) inom ordningen Liliales. Vissa botanister delar in familjen i andra familjer, såsom Convallariaceae, Hyacinthaceae och Amaryllidaceae. Amaryllidaceae, som har inre fruktämnen, omfattar Crinum, Galanthus, Lycoris och Narcissus, och är kända för att innehålla Amaryllidaceae-alkaloider.

Enkelsträngat, komplementärt DNA som syntetiseras utifrån en RNA-mall genom verkan av RNA-beroende DNA-polymeras. cDNA (dvs komplementärt, "complementary", DNA, inte cirkulärt DNA och inte heller C-DNA) används i en rad olika molekylära kloningsstudier och som specifik hydridiseringssond.

Asialoglycoproteinreceptorer (ASGPR) är en typ av membranproteiner som förekommer naturligt på levercellernas yta hos däggdjur. Deras huvudsakliga funktion är att binda och stuva bort asialoglykoproteiner, vilket är glykoproteiner som saknar sina terminala sackarider (galaktos eller N-acetylgalaktosamin). Efter bindning transporteras asialoglykoproteinerna in i cellen där de bryts ned och elimineras, vilket är en del av leverns naturliga funktion för att rena blodet från skadade eller överflödiga proteiner. ASGPR spelar därför en viktig roll i leverns homeostas och kan vara ett potentialt terapeutiskt mål vid behandling av leverrelaterade sjukdomar.

I medicinsk kontext, refererar 'Musa' till ett släkte inom familjen bananväxter (Musaceae). Detta släkte innehåller flera arter som är viktiga för produktionen av frukter som kallas bananer. De mest odlade arterna inkluderar Musa acuminata och Musa balbisiana, vilka har hybridiserats och producerat en rad kommersiellt viktiga sorter såsom Cavendish-bananen. Bananer är en av världens viktigaste frukter och erbjuder en rik källa till näringsämnen som kolhydrater, vitaminer och mineraler.

Den näringsdistribuerande, blod/lymfliknande vätskan hos några ryggradslösa djur.

Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.

Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.

'Växter' är en botanisk term som definierar en grupp organismar som utmärks av celldelning genom vävnadsomslutande delning, kärndelning genom mitos och cellväggar byggda av cellulosa. De flesta växter har också klorofyll och kan därför producera sin egen näring genom fotosyntes.

Ett onkogenvirus är ett virus som kan integrera sitt genmaterial i värddjurets DNA och därmed påverka cellcykeln och leda till oreglerad celldelning och cancerutveckling. Exempel på onkogenvirus inkluderar human papillomavirus (HPV), hepatitis B-virus (HBV) och humant T-lymphotropiskt virus 1 (HTLV-1).

Inkapslade embryon till blommande växter. De används för odling eller som djurföda, pga sitt koncentrerade innehåll av näringsämnen, som t ex stärkelse, proteiner och fettämnen. Raps, bomull och solros odlas för frönas oljeinnehålls skull.

Hemproteiner som spelar en viktig roll i redoxreaktioner, där de medverkar till överföring av reduktionsekvivalenter vid reversibla skiftningar i oxidationsgraden hos den prostetiska gruppen. Cytokromernas järnjoner kan nämligen, i motsats till t ex hemoglobinernas, oxideras och reduceras. Redoxskiftningen har samband med ett reversibelt, en-elektronsekvilibrium mellan Fe(II)- och Fe(III)-tillstånden i den centrala järnatomen.

Ett släkte stora sjögurkor med primitiv, radiell placering av slangfötter i alla fem ambulakralsektioner.

Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.

Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.

Spänningsstyrda kaliumkanaler, vars viktigaste underenheter innehåller sex transmembransegment och utgörs av tetramerer som bildar en spänningskänslig por. De är besläktade med sin grundmedlem, Drosophila shaker-protein.

Soyaproteiner är proteinextrakt från sojabönor, som är ett komplett protein med alla essentiella aminosyror. De används ofta som ett vegetariskt alternativ till djurprotein i kosttillskrivningar och matprodukter.

Polysackarider bestående av mannosenheter.

I medicinsk kontext, är "sefarer" inte en etablerad eller allmänt accepterad term med en specifik definition. Det kan vara att du har förväxlat det med någon annan term eller begrepp inom medicinen. Kan du ge mer kontext eller information om var du hittat denna term, så kan jag gärna försöka hjälpa dig att klargöra vad det kan syfta på.

Ett enzym som katalyserar omvandlingen av GTP till 3',5'-cykliskt GMP och pyrofosfat. Det har även verkan på ITP och dGTP (deoxi-GTP). EC 4.6.1.2.

"Natriuretiska medel är läkemedel som ökar saltutskiljningen (natrium) via urinen, vilket leder till minskad vätskeretention och sänkt blodtryck."

Proteiner innehållande kolvätegrupper som är kovalent bundna till polypeptidkedjan. Proteindelen är den dominerande gruppen i molekylen, medan kolvätedelen endast utgör några få procent av den totala vikten.

En växtart (jordnöt) av familjen Fabaceae som ger frön (jordnötter), rika på protein, olja och lektiner.

I medicinsk kontext, refererar "ormar" vanligtvis till ormar som kan vara giftiga och utgör ett hälsorisk för människor. Exempel på sådana ormar inkluderar kobror, huggtandssnokar och korallormar. Ormarnas gift kan orsaka en rad symtom, från lokal svullnad och smärta till allvarligare symptom som andningssvårigheter, muskellättnad och i värsta fall död.

Det viktigaste systemet för gruppering av mänskligt blod, baserat på förekomst eller frånvaro av två antigener, A och B. När varken A eller B förekommer är blodet av grupp 0, när bägge förekommer är blodet av grupp AB. A och B är genetiska faktorer som bestämmer förekomsten av enzymer för syntes av vissa glykoproteiner huvudsakligen i erytrocytmembranet.

Cytokrom c är ett protein som fungerar som en elektrontransportör i mitokondriernas andningskedja, vilket är en biokemisk process som genererar energi i form av ATP (adenosintrifosfat) i cellen. Det är beläget i mitokondriens inre membran och är en viktig del av den elektrontransportkedjan där det accepterar elektroner från cytochrom b och överför dem till oxygen, som är den slutliga elektronacceptorn. Cytokrom c spelar också en roll i apoptos, ett programmerat cellsdödssystem, då det frisätts från mitokondrier under vissa stresstillstånd och aktiverar en kaskad av enzymer som leder till celldöd.

Immunkompetenta celler i lymfsystemet och det blodbildande (hemopoietiska) systemet och i huden. De kallas även interdigiterande, retikulära eller beslöjade. Deras morfologiska och fenotypiska funktion består i att bearbeta antigen eller presentera dem för T-celler, och därmed stimulera den cellulära immuniteten.

Bauhinia är inte en medicinsk term, utan snarare ett botaniskt begrepp som refererar till ett släkte träd och buskar inom familjen äkta kinesträdsväxter (Fabaceae). Många arter av Bauhinia har använts i traditionell medicin i olika delar av världen, men det finns inget allmänt accepterat medicinskt definierande drag som gäller för alla arter av Bauhinia.

Kolhydratantigener som uttrycks i elakartad vävnad. De är värdefulla tumörmarkörer och mäts i serum med radioimmunanalys och monoklonala antikroppar.

En underklass leddjur (Xiphosura) som omfattar det nordamerikanska (Limulus) och asiatiska (Tachypleus) släktet av kungskrabba.

Allmän benämning på medlemmarna av en underfamilj av Muridae. Fyra vanliga släkten är Cricetus, Cricetulus, Mesocricetus och Phodopus.

Cytochrome c2 är ett proteinet som innehåller hemgrupp och deltar i den elektrontransportkedjan i cellandningen hos vissa bakterier, såsom Rhodobacter (tidigare känd som Rhodospirillum) capsulata. Det agerar som en electron carrier mellan två komplexa enzymer inne i bakteriens fotosystem I. Proteinet har en molekylvikt på ungefär 24 kDa och består av en enda polypeptidkedja med en hemgrupp kovalent bundet till ett specifikt aminosyraresiduum.

I enkelhet kan 'proteinkonfiguration' definieras som den specifika rymdstrukturen och orienteringen hos de aminosyror som utgör ett protein. Denna konfiguration bestäms av proteinkedjans primära struktur (sekvensen av aminosyror) samt hur dessa aminosyror är hopfogade och vevda i rummet, vilket kallas för sekundär, tertiär och kvartär struktur. Proteinkonfigurationen har en direkt betydelse för proteinets funktion och stabilitet.

Gift från ormar av familjen Vipera (huggormar). Det är inte lika kraftigt som gift från Elapidae (kobror) eller Hydrophidae (havsormar) och verkar huvudsakligen på kärlsystemet, där det stör koagulation och kapillärmebranfunktioner. Det har även cytotoxisk verkan. Gifterna innehåller stora mängder enzymer och andra faktorer.

Röda blodceller. Mogna blodkroppar saknar kärna, är formade som bikonkava skivor, och innehåller hemoglobin, vars funktion är att transportera syre. Syn. erytrocyter.

Biological toxins are poisonous substances that are produced by living organisms such as bacteria, plants, and animals, and can cause harm or damage to humans, animals, or the environment.

Alfafetoprotein (AFP) är ett protein som produceras av fostrets lever och kan påträffas hos nyfödda barn i högre nivåer, vilka med tiden sjunker till mycket lägre värden under de första levnadsåren. I vuxen ålder kan ökade AFP-nivåer i blodet vara ett tecken på vissa typer av lever- eller tarmsjukdomar, eller att en cancer har uppstått, exempelvis primitiva germcellstumörer (som testikelcancer) eller hepatocellulär carcinom ( levercancer).

Glykomik är ett forskningsområde som handlar om studiet av glykaner, deras struktur, funktion och interaktion med andra biomolekyler inom en organism. Glykaner är komplexa kolhydratmolekyler som modifierar proteiner och lipider och deltar i en rad cellulära processer, såsom cellytos och signalsubstansernas aktivitet. Glykomik innefattar tekniker för att kartlägga glykanernas struktur och dynamik samt metoder för att korrelera dessa informationer med biologiska funktioner och sjukdomar.

"Oxidation-reduction, or redox, refers to a type of chemical reaction where there is a transfer of electrons between two molecules, leading to a change in their oxidation state."

Trimeresurus är ett släkte ormar inom familjen giftsnokar (Viperidae) som förekommer i Asien, främst i södra och sydöstra Asien. Dessa ormar kallas även för de asiatiska barksnokarna eller tempelormarna. Släktet omfattar cirka 40 arter, varav flera är mycket giftiga och kan utgöra en fara för människor. De flesta Trimeresurus-arterna lever i skogsbiotoper och har ett nattaktivt levnadsmönster.