Levodopa
Den naturligt förekommande formen av dihydroxifenylalanin och det närmaste förstadiet till dopamin. Till skillnad från dopamin kan levodopa tas genom munnen och passerar blod-hjärnbarriären. Det tas snabbt upp av dopaminerga nervceller och omvandlas till dopamin.
Antiparkinsonmedel
Preparat för behandling av Parkinsons sjukdom. De vanligaste medlen verkar på det dopaminerga systemet i striatum eller de basala ganglierna, eller består av centralt verkande muskarinantagonister.
Karbidopa
En perifer hämmare av dopa-dekarboxylas. Det används vid parkinsons sjukdom tillsammans med levodopa för att hindra omvandlingen av levodopa till dopamin perifert, varvid perifera biverkningar minskas och mängden levodopa som når det centrala nervsystemet ökar. Därmed kan dosstorleken reduceras. Medlet har i sig ingen antiparkinsonismeffekt.
Parkinsons sjukdom
Benserazid
En dopa-karboxylashämmare som inte går in i central nervsystemet. Det ges ofta i kombination med levodopa vid behandling av parkinsonism för att hindra omvandling av levodopa till dopamin perifert, va rvid en större mängd når centrala nervsystemet. Medlet har i sig ingen antiparkinsoneffekt.
Dyskinesi, läkemedelsframkallad
Onormala rörelser, som t ex hyperkinesi, hypokinesi, darrningar och dystoni, i samband med bruk av vissa läkemedel. Ansiktets, bålens, nackens och lemmarnas muskler påverkas mest. Tardiv dyskinesi är en form av hyperkinesi med onormala rörelser i ansiktet, tungan och nacken som uppträder vid behandling med neuroleptika.
Dihydroxifenylalanin
Ett betahydroxilerat derivat av fenylalanin. D-formen av dihydroxifenylalanin har svagare fysiologisk verkan än L-formen och används vanligen experimentellt för att bestämma om de farmakologiska effekterna av Levodopa är stereospecifika. Syn. dopa.
Trihexyfenidyl
Dopaminmedel
Alla läkemedel som används för sin verkan på dopaminreceptorer, på dopaminets livscykel eller på de dopaminerga nervcellernas överlevnad.
Dyskinesi
Onormala, ofrivilliga rörelser som främst drabbar armar och ben, bålen eller käkarna, och som är en manifestation av något bakomliggande sjukdomstillstånd. Tillstånd som har dyskinesier som återkommande eller ihållande primära symtom kan betraktas som dyskinesisyndrom (se "rörelserubbningar"). Dyskinesier är också ganska vanliga i samband med sjukdomar i de basala ganglierna.
Selegilin
Selegilin är ett icke-vasodilaterande sympatomimetiskt läkemedel som används som adjuvant behandling vid Parkinson sjukdom. Det fungerar genom att hämma nedbrytningen av dopamin i hjärnan, vilket ökar dess koncentration och förbättrar därmed symtomen hos personer med Parkinson sjukdom. Selegilin kan också användas som en del av behandlingen av depression, eftersom det kan öka mängden serotonin i hjärnan.
Bromokriptin
En halvsyntetisk mjöldrygealkaloid som verkar som dopamin D2-agonist. Den undertrycker prolaktinutsöndring och används för behandling av amenorré, galaktorré och infertilitet hos kvinnor, och har före slagits för Parkinsons sjukdom.
Dopaminstimulerare
Läkemedel som binder till och aktiverar dopaminreceptorer.
Lisurid
Ett ergotderivat som verkar som agonist på dopamin D2-receptorer (dopaminstimulerare). Det kan även verka som antagonist på dopamin D1-receptorer, samt som agonist på somliga serotoninreceptorer (serotoninstimulerare).
Apomorfin
Ett morfinderivat som är en dopamin D2-agonist. Det är ett effektivt kräkmedel som använts vid akuta förgiftningar. Det har även använts för diagnos och behandling av Parkinsons sjukdom, men biverknin garna begränsar dess användbarhet.
Parkinsons sjukdom, postencefalitisk
Postencephalitic Parkinson's disease is a rare form of Parkinsonism that occurs as a result of a previous encephalitis (brain inflammation), most commonly following the 1917-1928 pandemic of viral encephalitis lethargica. It is characterized by the typical symptoms of Parkinson's disease such as tremors, rigidity, bradykinesia and postural instability, but often with additional features such as sleep disturbances, obsessive-compulsive behaviors, and psychiatric symptoms.
Nucleus subthalamicus
"Nucleus subthalamicus" är en del av djuka kärnorna i hjärnan och består av sammanflätade neuroner (nerveceller). Den är belägen under thalamus och lateralt från hypotalamus. Nucleus subthalamicus har en viktig funktion inom rörelsekontrollen och är involverad i motoriska funktioner, såsom initiering och koordinering av rörelser. Dysfunktion i denna kärna kan leda till rörelsekoordinationsstörningar som ses vid exempelvis Parkinson sjukdom.
Dopadekarboxylas
Ett aromatiskt L-aminosyradekarboxylas, som är ansvarigt för omvandlingen av dopa till dopamin. Det har klinisk betydelse vid behandling av Parkinsons sjukdom. EC 4.1.1.28.
Parkinsons sjukdom, sekundär
Rörelserubbningar
Syndrom som har dyskinesi som främsta kännetecken i sjukdomsförloppet. Till denna kategori hör degenerativa, ärftliga, infektions- och läkemedelsframkallade, postinflammatoriska och psttraumatiska tillstånd.
Parkinsonism
'Parkinsonism' är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som kännetecknas av rörelsekoordinationsstörningar, såsom tremor, stelhet (rigiditet), långsamhet i rörelserna (bradykinesi) och instabil postur. Den vanligaste orsaken till parkinsonism är Parkinson sjukdom, men det finns även andra orsaker som exempelvis vissa mediciner eller strukturella hjärnskador. Karaktäristiskt för Parkinson sjukdom är också att det förekommer dopaminbrist i hjärnan.
Onormal muskelspänning
En ihållande kroppshållning som beror på samtidig sammandragning av verksamma och motverkande muskler i en kroppsdel. Det är oftast de stora axialmusklerna och bäckengördeln som drabbas. Tillstånd med ihållande eller återkommande dystoni som primärt symtom räknas som muskelspänningssjukdomar. Syn. dystoni.
Muskelstelhet
Muskelstyrka (eng. muscular strength) refererer til evnen til en muskel eller en gruppe muskler til at udvise kraft under en given bevægelse. Den opnås gennem træning og kan forbedres ved øvelser, der isolerer den specifikke muskelgruppe, som skal styrkes. Muskelstyrken måles ofte i newton (N) eller kilogram (kg), og kan testes under forskellige betingelser, herunder med henblik på at bestemme den maksimale styrke, konditionen eller udholdenheden.
Djup hjärnstimulering
Behandlingsmetod för rörelsestörningar, särskilt Parkinsons sjukdom, bestående av elbehandling via stereotaktiskt placerade elektroder i specifika områden a hjärnan, som t ex talamus. Elektroderna är kopplade till en nervstimulator som anbringats under huden.
Katekol-O-metyltransferas
Ett enzym i transferasklassen som katalyserar överföringen av en metylgrupp från S-adenosylmetionin till en katekol eller katekolamin, så som dopa, dopamin, epinefrin eller norepinefrin. Enzymet finns i cytoplasman i främst njurar, lever och det centrala nervsystemet. EC 2.1.1.6.
Darrning
Cyklisk (regelbunden) rörelse i en kroppsdel som antingen representerar en fysiologisk process eller utgör tecken på sjukdomstillstånd. Intentionstremor, en vanlig manifestation av sjukdom i lillhjärnan, förstärks av rörelse. Vilotremor, däremot, är som kraftigast när det inte föreligger något försök till viljerörelse och är en relativt vanlig manifestation av Parkinsons sjukdom.
Akinetisk mutism
Dopaminreceptorer
Cellyteproteiner som binder dopamin med hög affinitet och utlöser intracellulära förändringar som påverkar cellernas beteende.
Dopamin
En av katekolaminsignalsubstanserna i hjärnan. Den uppstår ur tyrosin och är prekursor till norepinefrin och epinefrin. Dopamin är en av de viktigaste signalsubstanserna i hjärnans extrapyramidala system och av betydelse för rörelseregleringen. En familj av receptorer (dopaminreceptorer) förmedlar dess verkan.
Hydraziner
Bensotiazoler
Bensodiazepiner är en grupp av psykoaktiva läkemedel som används främst för att behandla ångest, insomni och muskelspasmer. De fungerar genom att påverka neurotransmittorerna i hjärnan och centrala nervsystemet och har en lugnande, ruskig och muskelavslappnande effekt. Bensodiazepiner kan också användas som ett medel mot krampanfall vid epilepsi och för att seda patienter under kortare medicinska ingrepp. Liksom med alla läkemedel bör de användas enligt recept och under medicinsk övervakning på grund av potentialen för beroende och biverkningar.
Amantadin
Ett antiviralt medel som används vid profylaktisk och symtomatisk behandling av influenza A. Det används också mot parkinsonism, vid extrapyramidala reaktioner och postherpesneuralgi. Verkningsmekanis men vid rörelserubbningar är inte fullt klarlagd.
Mucuna
Mucuna är ett släkte inom familjen ärtväxter, och den art som främst intresserar oss inom medicinen är Mucuna pruriens, även känd som kapselfrön eller buffelböna. Denna klättrande ört innehåller ett högt level av en neuroaktiv amin som heter L-DOPA (levodopa), som används för att behandla Parkinson's sjukdom eftersom det kan hjälpa till att ersätta den bristande hormonen dopamin i hjärnan.
Neurologiska undersökningar
En neurologisk undersökning är en systematisk bedömning och utvärdering av en persons nervsystem, inklusive centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och perifera nervsystemet (nervrötter, nerver och muskler), för att diagnostisera, monitorera eller utesluta neurologiska sjukdomar eller skador.
Bleka klotet
Den del av corpus striatum som representerar den fylogenetiskt äldsta delen av striatum, kallad paleostriatum. Det bleka klotet (globus pallidus) bildar den mindre, mittersta delen av linskärnan.
Monoaminoxidashämmare
Läkemedelskombinationer
Bis(4-metyl-1-homopiperazinyltiokarbonyl)disulfid
Motoriska störningar
Neurologiska manifestationer
Neurologiska manifestationer refererar till de tecken och symptomen som direkt beror på skada eller avvikelse i nervsystemet, inklusive hjärnan, ryggmärgen och perifera nerverna. Dessa kan vara motoriska (rörelsetörsta), sensoriska (känsel- eller smärtstörningar), kognitiva (minnes- eller koncentrationssvårigheter) eller autonoma (förändringar i blodtryck, puls, svettningar eller tarmfunktioner) symptom.
Metyldopa
Salsolinalkaloider
Salsolinol är ett slags alkaloid som förekommer naturligt i vissa växter och livsmedel, såsom tobak, bananer och choklad. Det kan också syntetiseras i kroppen när dopamin, en neurotransmittor, reagerar med aldehyder. Salsolinol har visat sig ha potential som ett läkemedel för behandling av neurodegenerativa sjukdomar, men det kan också ha toxiska effekter i högre koncentrationer. Det är fortfarande en aktiv forskningsområde och mer studier behövs för att fullt ut förstå dess potentiala som ett läkemedel och möjliga risker.