Det tunna, icke-cellulära ytskiktet på ögonlinsen, som huvudsakligen består av kollagen typ iv och glykosaminoglykaner. Det utsöndras av embryots främre och bakre epitelvävnad. Det bakre embryoepitelet försvinner senare.

Linssjukdomar är en bred kategori av medicinska tillstånd som påverkar ögats lins, inklusive katarakt (grumling av linsen), glaukom (ökat tryck i ögat som kan skada nerverna), och åldersförändringar orsakade av presbyopi (när linsen förlorar sin flexibilitet och blir mindre effektivt när man fokuserar på nära objekt).

En genomskinlig, bikonvex struktur i ögat, innesluten i en kapsel och belägen bakom iris och framför glaskroppen. Längs kanten är den något överlappad av ciliarutskotten. Ciliarkroppens (strålkroppens) anpassning är avgörande för ögats avståndsinställning.

Hårda eller mjuka, lösliga behållare för medicindoser, vanligen avsedda att sväljas.

Anläggande av ett cirkelformat snitt i den främre ögonlinskapseln vid starroperation för tömning eller fakoemulsifikation av linskärnan. Syn. CCC (continuos curvilinear capsulorhexis).

Partiell eller fullständig grumling av linsen eller linskapseln i det ena eller i båda ögonen, vilket ger försämrad syn eller blindhet. De olika typerna av grå starr bestäms efter sin morfologi (utbre dning, form, läge) eller etiologi (orsak och debuttidpunkt). Syn. katarakt.

Glasstycken eller stycken av andra genomskinliga material som används för förstoring eller ökad synskärpa.

Utbredd, acellulär stödvävnad i form av hinnor mellan epitel och underliggande vävnad och runt glatt muskulatur. Membranet innehåller makromolekylära beståndsdelar såsom kollagen, laminin och sulfater ade proteoglykaner, och har betydelse för elektrolytpassagen.

Konstgjorda, implanterade linser.

Linser avsedda att bäras på ögonglobens främre yta.

Ett geleartat hölje runt en bakteriecell som är av betydelse för patogena bakteriers virulens. En del kapslar är väl avgränsade, medan andra kan utgöras av oregelbundna slemskikt, som kan flyta ut. Ka pslarna består som regel av enkla polysaccharider, men vissa bakterier har kapslar av polypeptider.

Kapselendoskopi är en minimalinvasiv metod för att undersöka tarmen (tjockt tarmsköld, smalt tarmsköld eller enteroskopi). Under proceduren sväljer patienten en mycket liten kapsel, vanligtvis stor som en piller, innehållande en liten videokamera. Kapseln är utformad för att tåla mag-tarmvätskan och tar reda på bilder av tarmens insida medan den passerar genom den. Bilderna överförs till en enhet som patienten bär, och läkaren kan sedan granska dem för att söka efter tecken på sjukdom eller skada, såsom inflammation, blödningar, polypers eller tumörer.

The anterior capsule of the lens is a thin, transparent membrane that surrounds the front part of the lens in the eye. It is the outermost layer of the lens and helps to hold the lens fibers together. The anterior capsule is often involved in ophthalmic procedures such as cataract surgery, where it is removed to gain access to the lens for removal and replacement with an artificial intraocular lens (IOL).

"Capsule opacification" refererar till den situation då den konstgjorda linskapseln, som placeras framför den naturliga linsen under kataraktkirurgi, blir diffus och/eller delvis opak. Detta kan leda till en nedsatt synklarhet, liknande den som orsakades av den ursprungliga katarakten. Capsule opacification är vanligt förekommande och kan behandlas genom att göra ett litet hål i kapseln (ett så kallat YAG-laser-kapsulotomi).

Presbyopi är ett naturligt ålderssjukligt tillstånd där accommodationsförmågan, förmågan att fokusera blicken på nära objekt, minskar. Detta beror på en progressiv härdning och förlust av elasticitet hos den linsartade strukturen i ögat. Presbyopi tenderar att bli alltmer tydlig efter 40 års ålder och kan behandlas med läseskorrektion, multifokal glasögon eller kirurgiska metoder som refokaleringskirurgi eller laserassisterad korrektion av presbyopi.

Avlägsnande av grumlad ögonlins på kirurgisk väg.

En heterogen grupp vattenlösliga, strukturella proteiner i ögonlinsen hos ryggradsdjur. Det är dessa proteiner som gör linsen genomskinlig. Det finns fyra större undergrupper, alfa, beta, gamma och delta, samt ett flertal mindre grupper, som klassificeras med hänsyn till storlek, laddning, immunologiska egenskaper och arttillhörighet. Alfa-, beta- och deltakristalliner finns i linsen hos fåglar och kräldjur, medan alfa, beta och gamma återfinns i ögonlinserna hos alla övriga ryggradsdjur.

Avsättning av genomskinligt, fibröst och flagigt material på framförallt den främre delen av ögonlinsens kapsel och runt pupillen, men även på båda sidor av iris (regnbågshinnan), zonula ciliaris, trabekelväven, strålkroppen, hornhinnans endotel och ögonhålans blodkärl. Ibland bildas en hinna på framsidan av iris. Exfoliationen hänför sig till utfällning av pigment från regnbågshinnan.

The posterior capsule of the lens is a thin, transparent membrane that forms the back part of the fibrous capsular bag encasing the crystalline lens in the eye. It supports and protects the lens, while allowing the passage of light necessary for vision.

Insättande av en konstgjord lins efter avlägsnande av ögonlinsen, oftast efter kataraktextraktion.

Den dioptriska anpassningen av ögat (för maximal bildskärpa på näthinnan vid betraktande av ett föremål) med hänsyn till förmågan, mekanismen och processen.

Den del av ögongloben som är framför linsen.

Den säck som omger en led. Den består av en yttre fibrös ledkapsel och en inre synovialhinna.

Facoemulsifikation är ett kirurgiskt ingrepp som används vid kataraktoperationer, där den opaka linsen i ögat ersätts med en konstgjord intraokulär linse. Under proceduren skapas små snitt i ögonlocket och en ultraljudshögtalare används för att emulgera (förstöra till små droppar) den opaka linsen, som sedan tas bort med aspiration. Detta gör det möjligt för kirurgen att introducera en ny konstgjord linse utan att behöva göra stora snitt i ögat. Facoemulsifikation har blivit ett standardförfarande inom kataraktkirurgi på grund av dess säkerhet, effektivitet och minimala invasivitet.

Mjuka, smidiga kontaktlinser, tillverkade av plastpolymerer, vilka lätt samverkar med vattenmolekyler. Det finns många typer, inklusive sådana avsedda för kontinuerligt eller långtidsbruk och som är gasgenomsläppliga och lätta att sterilbehandla.

Den del av ögonlinsen som omger linskärnan och som framtill binds av epitelvävnaden och baktill av kapseln. Linsens kortex innehåller linstrådar och ett amorft ämne som fyller utrymmet mellan cellerna.

Ett undersökningsverktyp baserat på ultraljud, vilket används inte bara för att titta på mikrostrukturer i metaller, utan även i levande vävnad. I biomedicinska tillämpningar kan ljudhastigheten i normala och onormala vävnader kvantifieras så att deras elasticitet och andra egenskaper kan särskiljas.

Ett polypeptidämne som innehåller ungefär en tredjedel av allt protein i ett däggdjur. Det utgör huvudbeståndsdelen av hud och bindväv, och den organiska delen av ben- och tandsubstans. Olika former av kollagen produceras i kroppen, men alla består av tre alfapolypeptidkedjor ordnade i en trippelspiral. Kollagen skiljer sig från andra fibrösa proteiner, som t ex elastin, genom sitt innehåll av prolin, hydroxiprolin och hydroxilysin, avsaknad av tryptofan, samt särskilt genom sitt höga innehåll av polargrupper, ansvariga för proteinets svällande egenskaper.

En kapselendoskop är en typ av medicinsk utrustning som används för att undersöka tarmarna non-invasivt, det vill säga utan att behöva göra några snitt eller ingrepp. Den består av en mycket liten kapsel, ungefär storleken av en piller, som innehåller en liten videokamera och ljuskälla.

Salpetersyrlighet, eller nitrittion (NO3-), är en typ av salpeter som innehåller syre och kväveatomer och är en vanlig anion i naturen, framförallt i jordmånen och vatten.

"Linskärna, kristallin" refererar till den transparenta, böjda strukturen i ögat som bryter ljus och fokuserar det på näthinnan. Det är primarily made up of proteiner (kollagen och elastin) och behandlas med ett protein som kallas kristallin, som ger linsen sin transparens och förmåga att fokusera. Med tiden kan denna protein förändras, vilket orsakar åldersförändringar i synen, såsom presbyopi (ålderssynthet).

Eye diseases, or ocular diseases, refer to a broad range of conditions that affect the eye and its functioning. These conditions can impact various parts of the eye, including the cornea, iris, retina, optic nerve, and the vitreous humor. Examples of eye diseases include cataracts, glaucoma, age-related macular degeneration, diabetic retinopathy, and dry eye syndrome. Symptoms can vary widely depending on the specific condition but may include vision loss, pain, redness, double vision, or other changes in vision. Treatment options also depend on the type of eye disease and can range from medication to surgery.

Celler som täcker kroppens inre och yttre ytor.

En ringformad vävnad som sträcker sig från senhinnesporren till näthinnans ora serrata. Den består av en uveal del och en epiteldel. Ciliarmuskeln sitter i uvealdelen, och ögonlockshåren i epiteldelen . Syn. strålkroppen.

"Elastisk vävnad är en typ av bindväv som består av speciella proteiner, såsom elastin och kolagen, vilka ger vävnaden förmågan att sträckas ut och sedan återgå till sin ursprungliga form efter deformation."

Nervbana av vit substans, omgiven av kärnansamlingar, av både afferenta och efferenta nervtrådar som skjuter ut mellan hjärnbarken och hjärnstammen. Den består av tre distinkta delar: en främre gren, en bakre gren och böjen.

De främsta delen av ögats druvhinna (uvea), vilken skiljer den främre ögonkammaren från den bakre. Den består av två skikt: stromat (bindvävsskikt) och färgepitelet. Färgen på regnbågshinnan beror på mängden melanin i bindvävsskiktet vid reflektion från det färgade epitelskiktet

Hydrofila kontaktlinser för permanent användning eller användning under längre tidsperioder..

Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.

Ofullständig zonulabristning, med ögonlinsen ur läge, men kvar bakom pupillen. Vid dislokation, eller fullständig bristning, förskjuts linsen framåt in i den främre kammaren eller bakåt, in i glaskroppen. Om felläget är medfött kallas tillståndet ectopia lentis.

Ett materials egenskap att kunna återta sin ursprungliga form efter distortion.

Sterillösningar som används för rengöring och desinfektion av kontaktlinser.

Osteonectin, också känt som secreted protein acidic and rich in cysteine (SPARC), är ett extracellulärt matrixprotein som spelar en viktig roll i benremodelering och -reparation. Det binder till hydroxylapatit, en mineralrik del av benvävnaden, och hjälper till att reglera mineralisationsprocessen. Osteonectin påverkar också celladhesion, celldifferentiering och angiogenes.

Eye proteins, also known as ocular proteins, refer to the various types of proteins that are present in the eye and play crucial roles in maintaining its function and health. These proteins can be found in different parts of the eye, including the cornea, iris, lens, retina, and optic nerve. They perform a range of functions, such as providing structural support, enabling vision by absorbing or filtering light, participating in signal transduction pathways, and protecting the eye from damage caused by external factors like ultraviolet (UV) radiation and oxidative stress. Examples of eye proteins include crystallins in the lens, opsins in the retina, and collagens in the cornea.

Ett eller flera skikt av epitelceller, uppburna av basalmembranet, som täcker kroppens inre och yttre ytor.

De gradvisa förändringar i människors och djurs struktur och funktion som sker med tiden, som inte beror på sjukdom eller olyckshändelser, och som så småningom leder till ökad sannolikhet att döden sk all inträffa. Gäller inte mikroorganismer.

En art apor av släktet Macaca som lever kustnära vid åar och i mangroveträsk på främst öarna kring Malackahalvön.

Den genomskinliga, geléartade massan som fyller utrymmet mellan ögonlinsen och näthinnan. Den är omsluten av en tunn hinna och utgör ungefär fyra femtedelar av ögongloben. Glaskroppen består till 99% av vatten.

Allmänt förekommande makromolekyler, associerade med cellytan på och den extracellulära matrisen till en rad olika celltyper i vävnader hos såväl ryggradsdjur som ryggradslösa. Molekylerna är viktiga kofaktorer i vidhäftningsprocesser mellan cell och matris, i cell-cell-igenkänningssystem och i samverkan mellan receptorer och tillväxtfaktorer.

Ett icke-trådigt kollagen som återfinns i basalmembranets struktur. Molekylerna grupperar sig så att de bildar ett nätverksskynke som deltar i upprätthållandet av basalmembranens strukturella integritet. Den dominerande formen av proteinet utgörs av två alfa1(IV)-underenheter och en alfa2(V)-underenhet. Men åtminstone sex olika alfa-enheter kan ingå i heterotrimeren.

Chondroitin sulfate proteoglycans (CSPGs) are a type of complex molecule found in the extracellular matrix of many tissues, including cartilage. They are composed of a protein core with one or more glycosaminoglycan (GAG) chains attached. Chondroitin sulfate is a type of GAG that is negatively charged due to the presence of sulfate groups.

Mätning av längd, vikt, omfång, yta osv på kroppen eller kroppsdelarna hos människa och djur.

Stort, icke-kollagent glykoprotein med antigena egenskaper. Proteinet finns i basalmembranets ljusa hinna och binder epitelceller till basalmembranet. Iakttagelser gör gällande att proteinet spelar en roll vid tumörinvasion.

En immunfluorescensteknik som används allmänt för påvisande av serumantikroppar och immunkomplex i kroppsvävnad och mikroorganismer i prov från patienter med infektionssjukdomar. Tekniken innebär framställning av antigen-antikroppskomplex, som märks med fluoresceinkonjugerade antiimmunglobulinantikroppar.

Mikroskopi där preparatet undersöks genom att en elektronstråle läser av det punkt för punkt. Bilden skapas genom registrering av spridningen av bakåtstrålningen från preparatytan. Vid svepelektronmikroskopi spelar preparatets tjocklek ingen roll. Tekniken, och även instrumentet, förkortas ofta SEM.

En vätskefylld del av ögat som framtill gränsar mot hornhinnan och en del av sklera, baktill mot en del av strålkroppen, iris och den genom pupillen synliga delen av ögonlinsen.

Läkardefinition: Laserterapi är användning av laserstrålar för att behandla olika medicinska tillstånd, genom att fokusera energin från laserljuset på ett specifikt mål i kroppen. Detta kan hjälpa till att stimulera celltillväxt och regeneration, reducera inflammation och smärta samt eliminera skadade vävnader eller patogener. Exempel på användningsområden inkluderar hudbehandlingar, ögonkirurgi, smärtlindring och cancerbehandling.

Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.

Ett rent fysikaliskt tillstånd hos ett material som utsätts för deformerande yttre krafter eller ojämn termisk utvidgning. Den mekaniska stressen uttrycks kvantitativt i kraft per ytenhet.

En heteropolysackarid som till strukturen liknar heparin. Den ansamlas i individer med mukopolysackaridos.

Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.

En ögonsjukdom som uppträder i många former, och vars huvudsakliga kännetecken är instabilt eller ökat intraokulärt tryck, som ögat inte motstår utan skador eller funktionsstörning. Följderna av övertrycket kan visa sig i en rad olika symtom, beroende på typ och svårighetsgrad, som t ex urholkning av synnervspapillen, spänd ögonglob, hornhinnedomning, försämrad synskärpa, färghaloer runt ljuskällor, störningar i mörkerseendet, synfältsdefekter och huvudvärk.

"Biomechanical phenomena" refer to the mechanical laws and principles that govern the functioning of biological systems, such as the human body. These phenomena describe how forces and motion affect the structure and function of living tissues, organs, and organ systems. They are studied in the field of biomechanics, which applies engineering principles to understand and solve problems related to biological systems. Examples of biomechanical phenomena include the way bones and muscles work together to produce movement, the forces that act on the heart during a cardiac cycle, or the mechanics of breathing.

Makromolekylära organiska föreningar som innehåller kol, väte, syre, kväve och, vanligtvis, svavel. Dessa makromolekyler (proteiner) bildar ett invecklat nätverk, i vilket celler bäddas in och bygger upp vävnader. Variationer makromolekylerna emellan och deras ordning avgör typ av extracellulär matrix, där varje typ anpassas till vävnadens funktionella krav. De två huvudklasserna av makromolekyler är glykosaminoglykaner, som oftast är kopplade till proteiner (proteoglykaner), och fibrösa proteiner (t ex kollagen, elastin, fibronektiner och laminin).

Fungal capsules refer to a structure that surrounds the cell wall of certain fungi, primarily found in encapsulated fungi such as Cryptococcus neoformans and Cryptococcus gattii. These capsules are composed of polysaccharides and proteins, and they play a significant role in the virulence and pathogenesis of these fungal organisms. The capsule helps the fungi evade the host's immune system by preventing phagocytosis, inhibiting complement activation, and reducing the recognition by pattern-recognition receptors. Additionally, the capsular polysaccharides can induce a strong inflammatory response, leading to tissue damage and further contributing to the disease process.

Tryck är ett medicinskt begrepp som refererar till den kraft som verkar på en viss yta, vanligtvis uttrycks som newton per kvadratmeter (N/m2 eller Pascal, Pa), och används för att beskriva olika fysiologiska fenomen såsom blodtryck, lufttryck och cerebrospinalvätskans tryck.

Bowman's kapsel är den del av nefronet, det grundläggande filtreringsenheten i njuren, som omger glomerulus, den knutformade struktur där blodfiltrationen sker. Bowman's kapsel består av två cellskikt, en inre och en yttre, som tillsammans bildar en sluten, sfärisk kapsel. Den inre cellskiktet, kallat viscerala epitelet, är i direkt kontakt med glomerulus, medan den yttre cellskiktet, parietala epitelet, bildar den yttre väggen till Bowman's kapsel.

Kromatografimetod på icke-joniska geler utan hänsyn till det sätt på vilket preparatet urskiljs.

I medicinen står "SRCA" som en förkortning för "SubRosa Caesarea", vilket är ett latinskt begrepp som betyder "kejsarsnitt under tystnad". Detta avser en form av kejsarsnitt som utförs så diskret och hemlighetsfullt som möjligt, ofta i undantagsfall när det finns risk för moderns liv eller hälsa om ett normalt förlossningsförlopp skulle fortsätta.

En typ av jonbytarkromatografi, där positivt laddad dietylaminoetylcellulosa används som bas.

Glykoproteiner som finns på cellytor, särskilt i fibrillära strukturer. Proteinerna går förlorade eller reduceras när cellerna påverkas av virus eller kemiska ämnen. De är mycket känsliga för proteolys och utgör substrat för aktiverad koagulationsfaktor VIII. De former som förekommer i plasma kallas köldolösliga globuliner.

Löslighet är ett mått på hur mycket av ett ämne som kan lösas i ett visst medium, ofta en vätska som vatten. Det specificerar den maximala mängden av ett ämne som kan fördelas i ett givet volym av medium under specifika betingelser, vanligtvis vid en given temperatur. Lösligheten uttrycks ofta kvantitativt som en koncentration, till exempel i enheter som gram per liter (g/L) eller mol per liter (M). Det är värt att notera att löslighet kan variera beroende på faktorer som temperaturen och påverkan från andra ämnen.

Brytning av ljus genom ögats medier.