Luciferaser från bakterier, som t ex Photobacterium, Vibrio och Photorhabdus.
"Eldflugor" refererer til medlemmer af familien Lampyridae, som er kendt for deres bioluminescens, hvor de producerer lyssignaler ved hjælp af kemiske reaktioner. Disse insekter findes primært i varme, fugtige områder verden over og er ofte aktive om natten.
Luciferaser från eldflugor, vanligtvis Photinus, som oxiderar eldflugeluciferin, varvid avges fotoner. EC 1.13.12.7.
Enzym som oxiderar vissa luminiscerande ämnen så att de avger ljus (fysisk luminiscens). Luciferaser från olika organismer har utvecklats olika under evolutionen. EC 1.13.12 (?).
En bensotiazol som oxideras av eldflugeluciferaser, varvid avges ljusstrålning (luminescens).
Vibrionaceae är en familj av gramnegativa, aeroba eller anaeroba, strikt roterande och ofta kapselbildande stavbakterier. De flesta arterna är encelliga och mobila med en eller flera polära flageller som ger dem en snabb, dartformad rörelse. Vibrionaceae-bakterier återfinns vanligtvis i vattenmiljöer, inklusive sötvatten, bräckt vatten och marina ekosystem, samt kan förekomma hos vissa djurarter som del av deras normala mikroflora. Några kända patogena arter inom familjen är Vibrio cholerae, orsak till kolera hos människor, och Vibrio vulnificus, som kan orsaka allvarliga infektioner i immunförsvagna individer.
Skalbaggar (Coleoptera) är den mest omfattande ordningen av insekter. Mer än 300 000 arter är kända. De kännetecknas av ett hårt hudskelett, med hårda täckvingar som skydd för flygvingarna.
Avgivande av synligt ljus när exciterade elektroner faller från en högre energinivå till en lägre och därvid förlorar energi i form av fotoner. Detta ljus kallas ofta kallt ljus, då det inte uppkommer till följd av upphettning, som vid incandescens. Luminiscens utnyttjas i många praktiska tillämpningar.
Luciferaser från Renilla som oxiderar vissa luminiscerande ämnen så att fotoner avges. EC 1.13.12.5.
Metoder för utnyttjande av ljus i form av fysisk luminescens avgiven av ljusalstrande proteiner och andra ljusalstrande ämnen.
Renilla är ett släkte marina bioluminiscenta organismer, vanligtvis kända som havsstjärnor eller sjöpennor, som producerar ljus genom en kemisk reaktion. Den medicinska användningen av Renilla oftast refererar till användning av ett protein från Renilla marina, kallat Renillas luciferas, i biomedicinsk forskning för att mäta proteinexpression och celleväxthastigheter. Genom att tillsätta Renillas luciferas till celler som uttrycker ett specifikt protein kan forskare mäta mängden ljus som produceras, vilket korrelerar med mängden protein som uttrycks i cellen. Detta används ofta i genetiska screeningar och för att studera celldifferentiering och signaltransduktion.
Copepoda är en ordning av små, övervägande marina kräftdjur som ofta utgör en viktig del av zooplanktonet. De flesta arterna är mikroskopiskt små och lever pelagiskt i havets övre vattenlager, men några få arter kan vara upp till ett par centimeter långa och lever i bottensediment eller på andra djurs skal. Copepoderna är vanligtvis tvådelade med en kropp som består av en främre del (cefalon) och en bakre del (thorax/abdomen). De har också ett par antenner, mandibler och maxiller för att fånga och äta små partiklar som alger eller andra encelliga djur. Copepoderna är viktiga som föda för många andra marina djur, inklusive fiskar, valar och sjöfåglar.
I en enkel mening kan "aquatic organisms" definieras som levande väsen som lever och utvecklas i vattenmiljöer. Detta inkluderar både växter (till exempel alger och sjögräs) och djur (till exempel fiskar, blötdjur, kräftdjur och groddjur). Aquatic organisms kan vara marina (levande i saltvatten, till exempel i haven) eller ferska (levande i sötvatten, till exempel i sjöar, floder och vattendrag).
'Photobacterium' är ett släkte av gramnegativa, fakultativt anaeroba bakterier som tillhör familjen Vibrionaceae. De flesta arterna av Photobacterium är bioluminescenta och förekommer naturligt i marina miljöer, där de lever symbiotiskt med djur som lever på havsbottnen. Exempel på kända arter inom släktet Photobacterium är P. leiognathi, P. mandapamensis och P. phosphoreum. Dessa bakterier producerar ljus genom en biokemisk reaktion som involverar ett enzym som kallas luciferas och ett substrat som kallas luciferin. Photobacterium-bakterier kan också orsaka sjukdomar hos människor, framför allt hos immunosupprimerade individer, och kan leda till infektioner såsom sepsis, meningit och endokardit.
'Luminiscenerande medel' refererar till ämnen eller preparat som är kapabla till att ge ifrån sig ljus, ofta genom excitering av en yttre källa som elektromagnetisk strålning. Detta fenomen kallas luminiscens och kan inträffa på grund av olika mekanismer såsom fluorescens, fosforescenс eller chemiluminiscens. Luminiscenerande medel används inom en rad olika områden, till exempel inom medicinen för diagnostiska och terapeutiska syften, liksom i forskning och industriella tillämpningar.
Photorhabdus är ett genus av gramnegativa, aeroba, sporsäcksbildande och bioluminescerande bakterier som lever symbiotiskt inne i entomopatogena nematoder (insektsinfekterande rundmaskar) av familjen Heterorhabditidae. När värddjuret infekteras av nematoden frigörs bakterierna och producerar toxiner som dödar insekten, vilket skapar ett miljö för både nematodens och bakteriens reproduktion. Senare bildar bakterierna sporer som kan överleva i marken tills de infekterar en ny värd. Photorhabdus-stammar kan vara patogena även för andra organism än insekter, inklusive ryggradsdjur. Dessa bakterier är därför ett intressant forskningsområde för att utveckla nya biologiska kontrollmetoder mot skadeinsekter och för att studera deras unika symbiotiska livscy
Protein renaturation refererar till processen där ett protein som har blivit denaturerat, det vill säga förlorat sin naturliga tertiär- och sekundärstruktur, återfår sin ursprungliga konformation och funktion. Denna process kan ske spontant under specifika fysikaliska och kemiska betingelser, såsom temperatur, pH och saltkoncentration. Proteinrenaturation kan också uppnås genom kontrollerade in vitro-förfaranden, där proteinet gradvis exponeras för mildare miljöförhållanden för att successivt återfå sin ursprungliga struktur och funktion.
I medicine refererar "färg" vanligtvis till det visuella aspekten av vävnader, kroppsfluider eller huden som kan variera som ett resultat av normal fysiologisk process, patologiska tillstånd eller påverkan av yttre faktorer. Exempelvis kan gul färg i huden och ögonvitor (icterus) indikera en störning i leverfunktionen.
Ett enzyms förmåga att bibehålla sin strukturform eller sin verkan när det utsätts för lagring, isolering, rening eller annan fysikalisk eller kemisk manipulering, inklusive proteolytiska enzymer och värme.
'Vibrio' är ett släkte av gramnegativa, spiralformade eller stavformade bakterier som naturligt förekommer i vattenmiljöer, särskilt i kustnära och estuarina ekosystem med brackvatten. Många arter av Vibrio är kända för att orsaka sjukdomar hos människor, framför allt Vibrio vulnificus och Vibrio cholerae, som kan leda till allvarliga infektioner som till exempel matförgiftning eller sårinfektioner. Vibrio-bakterier är ofta förenade med vattenlevande djur, såsom skaldjur och fiskar, och smitta hos människor kan inträffa genom att äta rå eller underkokt skaldjurs kött eller genom öppna sår som utsätts för infekterad vatten.
Proteiner som är delaktiga i ljusalstringsfenomen hos livsformer, vari ingår bl a enzymatiska och icke-enzymatiska system, med eller utan närvaro av syre eller kofaktorer.
Gener som uttrycker sig på ett lätt påvisbart sätt och därför används för att studera promotoraktivitet på många platser i ett målgenom. Inom rekombinant DNA-teknik kan dessa gener kopplas till ett promotorområde av intresse.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
I medicinen, refererar "sekvensinpassning" till processen av matchning eller korrelerande en genetisk sekvens, vanligtvis en DNA- eller RNA-sekvens, med en specifik referenssekvens, för att fastställa dess position, orientering och eventuella variationer i förhållande till den referenssekvensen. Detta används ofta inom genetisk forskning och klinisk diagnostik för att identifiera gener, mutationer eller polymorfismer som kan vara associerade med sjukdomar eller andra hälsotillstånd.
Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.
De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.