Det rör av brosk och hinnor som går nedåt från struphuvudet och förgrenar sig i det högra och det vänstra luftröret.
Luftstrupstumörer, även kända som bronkialliegrotter eller emfysematösa bullor, är abnormt utvidgade luftfickor i lungornas luftstrukturer, vanligtvis orsakade av tobaksrökning eller andra skador på lungvävnaden, vilket kan leda till andningssvårigheter och ökad risk för lunginfektioner.
Luftstrupssjukdomar är en samlingsbeteckning på sjukdomar som drabbar luftstrupen (trachea) och de stora luftvägarna (bronkerna), vilka kan orsaka andningsbesvär, hosta och andra respiratoriska symptom.
'Luftstrupsförträngning' refererar till ett medicinskt tillstånd där luften inte kan röra sig fritt genom luftstrupen (halsens övre andningsväg) på grund av en mekanisk obstruktion eller sammanpressning, vilket kan orsaka andnöd och andra andningsrelaterade symptom.
Allmän benämning på medlemmar av familjen Caviidae. Den vanligaste arten är Cavia porcellus, som är det tammarsvin som används som husdjur och i biomedicinsk forskning.
Icke-tvärstrimmiga muskler, som utgör den icke viljestyrda muskelvävnaden till de inre organen, blodkärlen, hårsäckarna osv. De sammandragbara elementen är avlånga, oftast spindelformade celler med central kärna. Glatta muskeltrådar hålls ihop i skikt eller buntar av nätbildande fibrer, och ofta är även elastiska nät rikligt förekommande.
De större luftvägarna till lungorna som förgrenas från änden av luftstrupen (trakea).
Den fas i muskelaktiviteten då en muskel återgår i viloläge.
En oregelbundet tubformad anatomisk struktur av muskelvävnad och brosk, klädd med slemhinna och belägen överst på luftröret, nedanför tungroten och tungbenet. Struphuvudet är det viktiga tillslutningsorgan som skyddar öppningen till luftröret och fungerar som röstgenerator.
Intratracheal intubation är ett medicinskt ingrepp där en slang (tube) sätts in i luftvägen (trachean) via munnen eller näsan, för att underhålla och stödja andningen. Det används ofta under allmänbedövning, intensivvård och akut sjukvård när patienten har svårigheter att andas på egen hand. Intuberingen görs med hjälp av laryngoskopi och ska placeras under styring ned i trachean, för att undvika skada på stämbanden och att säkerställa en korrekt placering. Ett ballongslutstycke sitter fast på slangen och infleras med luft för att skapa ett tätt utrymme runt tuben och förhindra luftläckage.
Ett förlopp som leder till sammandragning och/eller spänning i muskelvävnad. Muskelsammandragning åstadkoms via en glidmekanism, där aktintrådar glider in bland myosintrådarna.
'Andningssystemet' refererar till de anatomiska strukturerna och fysiologiska processerna som gör det möjligt för oss att andas, inhalera syre och exhalera koldioxid. Detta inkluderar näsa, svalg, luftrör, lungor och de muskler som används under andningen. Andningssystemet är involverat i gasutbyte, syre- och näringsabsorption, samt tal- och luftvägsförsvar mekanismer.
Slemhinnornas sega sekret. Det innehåller mucin, vita blodkroppar, vatten, oorganiska salter och förbrukade celler.
Tracheotomi är ett medicinskt ingrepp där man skapar en öppning genom halsen och skiljer på luftstrupen (trakean), för att underlätta andningen. Detta kan vara nödvändigt vid långvarig andningssvårighet, till exempel vid lunginflammation eller när andningsvägen är blockerad. Efter ingreppet får patienten en så kallad trakeostoma, en konstgjord öppning i luftstrupen där man kan sätta in en slang (trakealkanül) för att underlätta andningen.
Endoskopisk undersökning, behandling eller operation av luftrören.
Någotdera organ av det organpar som finns i brösthålan och vars uppgift är att syresätta blodet.
En amin med depressoreffekt, erhållen genom enzymatisk dekarboxylering av histidin. Histamin är en kraftig stimulerare av utsöndringen i magen, ger sammandragning av luftrörens glatta muskulatur, verkar kärlvidgande och tjänar som centralt verkande nervsignalsubstans.
Ett eller flera skikt av epitelceller, uppburna av basalmembranet, som täcker kroppens inre och yttre ytor.
Varje hinder av luftens passage till och från lungorna.
Luftrörsinflammation, även kallad sinusit eller sinustitis, är en inflammation eller infektion i en eller flera luftfyllda hålrum (sinus) i ansiktsskelettet, som normalt producerar och dränerer slem. Den kan orsakas av bakterier, virus eller sällsynta fall svamp. Symptomen på luftrörsinflammation kan inkludera tryck eller smärta i ansiktet, halsont, hosta, feber, trötthet och en förstoppad eller flytande näsa.
I en enda mening kan SRS-A stå för "Slow Reacting Substance of Anaphylaxis", som är ett samlingsbegrepp för kemiska mediatorer, främst leukotriener och prostaglandiner, som spelar en viktig roll i den senare fasen av en anafylaktisk reaktion. Dessa substanser orsakar konstriktion (trångning) av luftvägarna och ökad slemproduktion, vilket kan leda till andningsbesvär och astma-liknande symtom.
Körtlar som utsöndrar sekret til slemhinnornas ytor och huden.
En grupp föreningar som är derivat av beta-metylacetylkolin (metakolin).
Luftrörssjukdomar är sjukdomar som drabbar luftvägarna, vilket inkluderar näsa, svalg, bronker och lungor. Dessa sjukdomar kan orsaka symptom som hosta, snuva, nästäppa, bröstsmärta, andnöd och andra andningsbesvär. Exempel på luftrörssjukdomar är allergisk rhinit, sinusit, bronkit, astma och lungsjukdomar som KOL (kronisk obstruktiv lungsjukdom).
Neurokinin A (NKA) er ein peptid hormon som er aktiv i det autonome nervsystemet og er involvert i reguleringen av blodtrykk, smertefølelse, ømhet og appetitt. NKA er en del av en gruppe av peptider kalt tachykininer, som også inkluderer substance P og neurokinin B. Disse peptidene interagerer med reseptorer på celloverflaten for å påvirke cellfunksjonen. NKA binder spesifikt til neurokinin 1 (NK1) reseptoren, som er involvert i smertefølelse og emosiell respons. NKA produseres av et større protein kalt preprohormonet preprotachykinin A, som klippes ned til flere forskjellige peptider, inkludert substance P og NKA.
Trakeostomi är ett medicinskt tillstånd där en persons luftväg öppnas genom att skapa en konstgjord öppning (stoma) i halsen, som leder direkt till luftstrupen (trakean). Detta görs vanligtvis genom en kirurgisk procedure, kallad trakeostomi. Orsaken kan vara många, inklusive andningssvårigheter orsakade av neurologiska sjukdomar, struphuvudscancer eller trauma. Den konstgjorda öppningen kan användas för andning och kan vara permanent eller tillfällig beroende på underliggande orsaken.
Tumörer i luftrören.
Substans P är ett neuropeptid som fungerar som en signalsubstans och neuropeptidhormon inom centrala nervsystemet (CNS) och det autonoma nervsystemet (ANS). Det utsöndras naturligt i kroppen och har en rad olika funktioner, främst involverad i smärta, inflammation och reglering av blodtrycket. Substans P är också associerat med emotionella reaktioner, minnesbildning och andra kognitiva processer. Det produceras huvudsakligen i cellkropparna hos nervceller (neuroner) och lagras i deras utskott (axoner), innan det frisätts i samband med olika signalsubstanser som påverkar andra neuron eller muskel- eller körtelceller.
En parasympatikusblockerare är ett läkemedel som blockerar verkan hos den parasympatiska nervan, vilket leder till minskad aktivitet i det parasympatiska nervsystemet och ökat aktivitet i det sympatiska nervsystemet. Detta orsakar effekter som t.ex. ökat hjärtrytm, ökat syrgasbehov, pupillvidgning och minskad salivproduktion. Användningsområden för parasympatikusblockerare innefattar behandling av bradykardi (långsam hjärtrytm), hypotension (lågt blodtryck) och tillförsel av läkemedel under operationer.
Det parasympatiska nervsystemet är ett delsystem av autonoma nervsystemet som kontrollerar och reglerar kroppens homeostatiska funktioner under vila, såsom hjärtslagfrekvens, andning, matsmältning och avskeljning, genom att använda sig av signalsubstanser som acetylkolin för att kommunicera med effektorceller.
Den vagusnerven (latin: nervus vagus) är den tionde cranial nervesnerven och är den nerv som innerverar de flesta av kroppens inre organ, däribland hjärtat, lungorna, matstrupen och mag-tarmkanalen. Den är den nerv som längst sträcker sig ifrån hjärnan och har sitt ursprung i hjärnstammen. Vagusnerven är en del av det parasympatiska nervsystemet och ansvarar för att reglera vila, matspjälkning och andning.
En trakeo-esofageal fistel är en abnormal förbindelse eller öppning mellan luftstrupeslaget (trachea) och matstrupeslaget (esofagus). Den kan orsaka andningsbesvär, hosta och upprepad lunginfektion på grund av att saliv, maginnehåll eller bakterier kan läcka in i luftvägarna. Orsakerna till en trakeo-esofageal fistel kan vara anatomiska abnormaliteter, trauma, cancer eller komplikationer efter kirurgi.
Grenar av vagusnerven. De övre laryngealnerverna utgår från det nodösa gangliets närhet och delar sig i yttre grenar som försörjer krikoidalmusklerna med motorfibrer, och inre grenar som bär känselledare. Recurrensnerven utgår längre bakifrån och leder efferenta trådar till alla struphuvudets muskler utom cricothyroideus. Laryngealnerverna och deras förgreningar leder, förutom till struphuvudområdet, även känseltrådar och autonoma trådar till svalget och områdena kring luftröret och hjärtat.
En giftig alkaloid, ursprungligen isolerad från Atropa belladonna, men också påträffad i andra växter, huvudsakligen av Solanaceae.
Struphuvudets nio broskdelar, omfattande ringbrosket (krikoidalbrosket), sköldbrosket, struplocket och de parvisa kannbrosken, hornbrosken och kilformade brosken.
En neurotransmittor. Acetylkolin är hos vertebrater den viktigaste signalsubstansen vid den neuromuskulära förbindelsen, de autonoma gangliorna, de parasympatiska effektorkopplingarna, en undergrupp a v de sympatiska effektorkopplingarna och vid många ställen i det centrala nervsystemet. Det tillförs vanligtvis inte som läkemedel, eftersom det snabbt bryts ned av kolinesteraser, men det är användba rt i vissa oftalmologiska tillämpningar.
I en enda mening kan 'slemhinna' definieras som: "En slags slembildande, tät, skiktformad epitel som löper över ytor i kroppen och hjälper till att skydda dem från skada, infektion och uttorkning." Slemhinnan producerar slem, en vätska som innehåller vatten, salter, proteiner och andra substanser, vilket hjälper till att hålla ytan fuktig och glatt. Den finns i olika delar av kroppen, såsom näsa, mun, svalg, lungor, tarmar och könsorgan.
Takykininer är en grupp peptider som utövar sin verkan genom att binda till och aktivera opioidreceptorer i centrala nervsystemet. De har en struktur som liknar substance P och är involverade i smärtperception, inflammation och andra fysiologiska processer. Takykininer delas in i tre undergrupper: neurokinin A, neurokinin B och substance K. De agerar som neuropeptider och neuropeptidhormoner och är involverade i smärttransmission, blodtryckskontroll, immunförsvar och reproduktiv systemfunktion.
En icke-specifik skyddsmekanism som innebär att slem och andra ämnen transporteras från lungorna genom flimmerhårs- och sekretionsverkan hos luftrörens slemkörtlar. Den mäts in vivo som slemförflyttning, flimmerhårsfrekvens och eliminering av radioaktiva markörer.
Elektrostimulering (ES) är en medicinsk behandlingsmetod som innebär att man använder elektriska impulser för att stimulera muskler eller nerver. Genom att placera elektroder på huden nära den aktiva muskeln eller nerven skickas små elektriska signaler genom kroppen, vilket orsakar en kontraktion av muskeln eller en aktivering av nerven.
I en enkel medicinsk definition kan fiberoptik beskrivas som en teknik där ljus leds genom mycket smala, genomskinliga glasfibrer för att möjliggöra överföring av information eller direkt se inne i håligheter eller kroppsdelar. Detta används ofta inom områden som endoskopi, fiberoptisk kommunikation och sensorer.
En isopropylanalog av epinefrin som utgör ett beta-sympatomimetiskt medel som har verkan på hjärta, luftrör, skelettmuskulatur, matsmältningsapparaten osv. Preparatet används främst som luftrörsvidgande och hjärtstimulerande medel.
Alkaloider typiska för arter av magnoliasläktet (Magnoliidae).
Cytotoxisk alkaloid från olika arter av Capsicum (chilipeppar, paprika).
Motståndet mot luftflöde i luftstrupen och lungorna.
'Andningsorganens slemhinna' (respiratory epithelium) refererar till den typen av skiktande, flerkärniga epitelceller som tapetserar inre ytan av andningsorganen, inklusive näsa, näsöppningar, svalg, bronker och lungornas alveoler. Dess huvudsakliga funktion är att skydda andningssystemet från främmande partiklar, skada och infektion genom att producera och sekretiera slem (surfaktant), fagocytera främmande partiklar och transportera dem bort via cilierad epitel. Det är också involverat i gasutbyte i lungorna.
En kolinerg agonist som hydrolyseras långsamt och som har verkan vid både muskarin- och nikotinreceptorer. Medlet används för att sänka det intraokulära trycket.
En sköldkörtelbrosk är en abnormal, oftast godartad, vävnadsväxt på sköldkörteln som kan störa dess normalt funktion och leda till hormonella rubbningar.
Undersökning, behandling eller kirurgiska ingrepp inuti struphuvudet med hjälp av särskilt utformat endoskop.
Ett antiinflammatoriskt medel av icke-steroidtyp (NSAID) som blockerar enzymet cyklooxygenas, som behövs för bildandet av prostaglandiner och andra autakoider. Det hämmar även polymorfa leukocyters motilitet.
Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.
Planering av möblering och utsmyckning av inre arkitektoniska miljöer.
"Svalg" är en del av matstrukturen som utgör den övre tredjedelen av det muskulära sväljet, även känt som faringe. Det är en sliddriven rörlig tunnel som förbinder munhålan med matstrupen och transporterar föda från mun till magen genom peristaltiska kontraktioner. Svalget har också en viktig roll i andningsprocessen, då det agerar som en luftväg vid andning när vi sväljer.