Den celldelningsfas som följer på prometafasen, och i vilken kromosomerna radas upp längs den mitotiska apparatens ekvatorialplan före separering.

I en prokaryot cell eller i kärnan av en prokaryot cell utgör kromosomer strukturella enheter bestående av eller innehållande DNA som bär den genetiska information som är väsentlig för cellen.

En delning av cellkärnan, vid vilken de båda nya kärnorna vanligtvis får en kromosomuppsättning som är identisk med den hos artens somatiska celler.

En oöcyt (singular form av oocyter) är ett äggcell som mognar inne i en honas äggstock (ovarium). Den är den största cellen i den mänskliga kroppen och kan delas in i olika stadier baserat på dess utveckling. Oöcyten består av två delar: den haploida kärnan, som innehåller halva antalet kromosomer jämfört med en vanlig diploid cell, och den omgivande zonapellucidamembranen. När oöcyten har nått full mognad är den redo för befruktning och utvecklas sedan till en zygot och fortsätter att dela sig och utvecklas till ett embryo.

The spindle apparatus is a microtubule-based structure that plays an essential role in the process of cell division, specifically during mitosis and meiosis. It is responsible for the separation of replicated chromosomes into two identical sets, ensuring the accurate distribution of genetic material to each daughter cell. The spindle apparatus consists of three main components:

Reduktionsdelning av cellkärnan under könscellernas tillkomst. Två på varandra följande cellkärnedelningar efter en enda dubblering av kromosomerna resulterar i dotterceller med hälften så många kromosomer som i ursprungscellerna.

Den tredje celldelningsfasen, under vilken kromatiderna separerar och vandrar till motsatta cellpoler.

Stora flerproteinkomplex som binder kromosomernas centromerer till den mitotiska spindelns mikrotuber i samband med cellcykelns metafas.

Mycket långa DNA-molekyler och tillhörande proteiner, histoner och kromosomala proteiner av icke-histontyp. Normalt finns det 46 kromosomer, inklusive två könskromosomer, i kärnan i människans celler. De bär på individens genetiska kod.

Smala, cylindriska trådstrukturer i cellskelettet hos växt- och djurceller. De består av proteinet tubulin och påverkas av tubulinmodulatorer.

Kartläggning av en cellkärnas hela kromosomuppsättning. Kromosomkännetecknen hos en individ eller en cellinje presenteras vanligtvis som en systematisk uppställning av metafaskromosomer från ett mikrofoto av en enda cellkärna ordnade parvis i minskande storleksordning och efter centromerens läge.

Intervallet mellan två på varandra följande celldelningar, då de enskilda kromosomerna inte är urskiljbara. Interfasen består av G-faserna (G1, G0 och G2) samt S-fasen (då DNA-replikationen äger rum).

I medicine, är profasen den tidiga och relativa korta fasen under celldelningen (mitosen) i vävnader som består av eukaryota celler, där kromosomerna har konformerat sig till en kompakt, kondensad form och lined up i mitten av cellen, vilket möjliggör jämn fördelning av genetisk information till två identiska dotterceller.

Den ordnade uppdelningen av kromosomer under meiosen och mitosen.

Någon av de två intill varandra belägna trådar som bildas i samband med replikation hos en eukaryot kromosom före mitosen. Kromatiderna hålls samman vid centromeren. Systerkromatider kommer från samma kromosom.

I medicine er 'telofase' den siste fasen i mitosen, hvor kromosomne segementer deles og telomerer (de repeterende DNA-sekvenser som skydder kromosomender) blir kortere. Dette er også den fasen der foregår umiddelbart før celldelingen, og hvor cellens organeller forberedes til celldeling.

'c-mos Protoncogenproteiner' refererar till proteiner som kodas av c-mos protoonkogen, som är ett gen som ursprungligen upptäcktes i cancerceller hos en viss art av grodor. Detta onkogen är involverat i celldelning och cellcykelreglering. Protoncogenproteinet kodat av c-mos-genen spelar en viktig roll under meiosen, en speciell typ av celldelning som sker under produktionen av könsceller. Felet i regleringen av c-mos protoonkogen kan leda till oregelbunden celldelning och cancer.

Den klara, insnörda delen av kromosomen där kromatiderna är förenade och genom vilken kromosomen är förbunden vid spindelfibrerna under celldelningen.

Avvikelser från det normala antalet kromosomer eller från den normala strukturen, vilka inte alla nödvändigtvis är förknippade med sjukdom (kromosomrubbningar).

En typ av in situ-hybridisering, där målsekvenserna färgats med fluorescerande ämnen, så att läge och storlek kan bestämmas medelst fluorescensmikroskopering. Färgningen är tillräckligt distinkt för att hybridiseringssignalen skall kunna ses såväl i metafasutstryk som i interfaskärnor.

Nocodazole är ett medel som används inom forskning och laboratoriemedicin, och som tillhör gruppen av så kallade mikrotubulihämmare. Det verkar genom att störa bildningen av mikrotubuli, en viktig komponent i cellens skelett, vilket leder till celldelningsstörningar och till slut celldöd. Nocodazole används exempelvis för att studera celldelning och mitos, men även som ett möjligt cancerterapeutiskt medel eftersom cancerceller tenderar att vara mer känsliga än normala celler för störningar i mikrotubuliapparaten.

Partenogenesis är en form av asexuell fortplantning där ett individuellt könscellsbildande äggcell (ovum) utvecklas till en fullt utvecklad organism utan att bli befruktat av en motsvarande könscell (spermie). Denna typ av reproduktion förekommer hos vissa djurarter, som insekter, groddjur och reptiler. Partenogenes kan ske genom olika mekanismer, till exempel automikt eller apomixis, beroende på artens specifika reproduktiva strategi. Det är värt att notera att partenogenes inte förekommer hos däggdjur, inklusive människan.

Proteiner som kontrollerar celldelningscykeln. Denna proteinfamilj omfattar ett stort antal klasser, inklusive cyklinberoende kinaser, mitogenaktiverade kinaser, cykliner och fosfoproteinfosfataser, s amt deras förmodade substrat, så som kromatinassocierade proteiner, cytoskelettproteiner och transkriptionsfaktorer.

Färgning av band, eller kromosomsegment, vilket medger exakt identifiering av enskilda kromosomer eller delar av kromosomer. Tillämpningar omfattar påvisande av kromosomala omkastningar vid missbildni ngssyndrom eller cancer, fastställande av segmentens kemiska struktur, kromosomernas evolutionära förändringar och, i samband med hybridiseringsstudier, kartläggning av kromosomerna.

En spermatocyt är en typ av könscell som förekommer hos män och produceras i testiklarna. Konkrettare är en spermatocyt en diploid cell, vilket betyder att den innehåller två uppsättningar av kromosomer (46 stycken totalt), varav 23 kommer från modern och 23 från fadern.

Nukleoproteiner som i motsats till histoner är syralösliga. De spelar en roll i kromosomernas funktioner; de binder, t ex, selektivt till DNA, stimulerar transkription, vilket leder till vävnadsspecif ik RNA-syntes, och genomgår specifika förändringar som svar på olika hormoner eller växtmitogener.

Sammansmältningen av en sädescell och ett ägg till en zygot.

Ett proteinkinas som driver både mitos- och meioscykeln i alla eukaryota organismer. Under meiosen får enzymet omogna oocyter att genomgå en mognadsdelning. Vid mitos har det en roll i G2/M-fasövergången. När det aktiverats av cykliner fosforylerar MPF omedelbart vissa av de proteiner som medverkar i nedbrytning av kärnmembran, kromosomförtätning, spindelbildning och nedbrytning av cykliner. Den katalytiska underenheten av MPF är protein P34CDC2.

Mad2 proteins are a type of protein involved in the regulation of the cell cycle, specifically during mitosis (the process by which a eukaryotic cell separates its chromosomes and divides into two daughter cells). Mad2 proteins play a crucial role in the spindle assembly checkpoint (SAC), which is a surveillance mechanism that ensures accurate chromosome segregation by delaying the onset of anaphase until all chromosomes are properly attached to the mitotic spindle. Mad2 proteins function as negative regulators of the anaphase-promoting complex/cyclosome (APC/C), an E3 ubiquitin ligase that targets key cell cycle regulators for degradation. By inhibiting APC/C activation, Mad2 proteins help prevent premature sister chromatid separation and ensure faithful chromosome transmission to the next generation.

Oogenese är den process genom vilken kvinnliga könsceller, äggceller eller oocyter, utvecklas och mognar i äggstockarna (ovarierna). Den resulterar i produktionen av ett fullt utvecklat ägg, som kan bli befruktat för att bilda en zygot, den första cellen i ett embryo. Oogenesen börjar under fostertiden och fortsätter fram till menopausen.

En alkaloid som isolerats från Colchicum autumnale L. (tidlösa) och som används mot tumörer.

En teknik för konstgjord fortplantning som innebär en direkt manipulering av äggceller och sädesceller för att åstadkomma befruktning in vitro.

En komplex följd av händelser, som inträffar mellan slutet av en celldelning och slutet av nästa, varigenom cellmaterial delas upp mellan dottercellerna.

I en enskild medicinsk betydelse refererar 'ovum' till den hälften av den befruktade äggcellen hos däggdjur, inklusive människan, som bidrar med sinoploiden (den kvinnliga arvsanlaget) under befruktningen. Ovum är också känt som en äggcell eller en primär oocyte och är den mogna, icke befruktade cellen som produceras i äggstockarna under den kvinnliga reproduktionscykeln. När ett spermatozoon (spermie) penetrerar och befruktar ovumet bildas en zygot, vilket är den första cellen i en embryo.

I en simpel medicinsk definition, är prometafase den fas under mitosen där kromosomerna har börjat flytta från varandra och är redo att delas upp i två identiska delar, med hjälp av en process som kallas konjugation. Under denna fas har spindelfibrerna fäst sig vid centromererna på varje systerkromatid, vilket möjliggör för cellen att dela upp kromosomerna jämnt till de två nya dottercellerna.

Ett 58 kD-protein som bestäms efter transkriptionsfasen och translationsfasen i cellcykeln.

En i den eukaryota cellen belägen, höljeomgiven kropp, som innehåller kromosomer och en eller flera nukleoler. Höljet består av ett dubbelmembran, genomsatt av ett antal porer. Det yttre membranet öve rgår i det endoplasmatiska nätverket. Det kan finnas mer än en kärna i en cell.

Kromosomförhållande i celler som avviker från det normala genom övertalighet eller förlust av kromosomer eller kromosompar. I en normalt diploid cell kallas förlusten av ett kromosompar nullisomi (sym bol: 2N-2), förlusten av en kromosom monosomi (2N-1), ett extra kromosompar tetrasomi (2N+2) och en extra kromosom trisomi (2N+1).

CDC2-proteinkinase, även känt som cyclin-dependent kinase 1 (CDK1), är ett enzym som spelar en central roll i cellcykeln hos eukaryota celler. Det aktiveras av cyklin B och är involverat i kontrollen av celldelningen genom att fosforylera andra proteiner, vilket reglerar deras funktion. CDC2-proteinkinaset är kritiskt för ingången till mitosen, den fas av cellcykeln då cellkärnan och kromosomerna delas.

En befruktad äggcell, även känd som zygot, är den cell som bildas när en spermie och ett ägg har smält samman under processen som kallas fertilisation. Denna nya diploida cell har 46 chromosomer (23 från varje förälder) och har potentialen att dela sig och utvecklas till en embryo, om den implanteras i livmodern och utvecklas korrekt.

Kängeruråtta. Ett släkte inom Heteromyidae (pungråttor) med 22 arter. De är anpassade till ett liv i torra eller ökenliknande områden och behöver sällan dricka vatten. De förflyttar sig genom att hoppa på bakbenen.

En gren inom genetiken som omfattar studier av geners och kromosomers cellulära och molekylära beteende i samband med celldelning.

Tubulin refererar till ett protein som är en viktig komponent i mikrotubuli, en del av cytoskelettet hos eukaryota celler. Tubulin förekommer i två huvudformer, alfa-tubulin och beta-tubulin, och dessa dimeriserar för att bilda tubulin-dimertubler, vilka sedan polymeriseras för att bilda mikrotubuli. Mikrotubuli är dynamiska strukturer som spelar en roll i celldelning, intracellulär transport och cellrörelse. Tubulin kan också vara ett mål för vissa läkemedel, till exempel taxaner som används inom cancerbehandling.

Den substans som kromosomerna består av. Den utgörs av DNA, histoner och icke-histonproteiner, vilka återfinns i cellkärnan.

Undersökning av kromosomer i syfte att diagnostisera, klassificera, kartlägga eller handlägga genetiska sjukdomar och avvikelser. Efter preparering av ett prov utförs karyotypning och/eller analys av de specifika kromosomerna.

Den första, kontinuerligt odlade cellinjen av humana, maligna celler, vilka kom från ett livmoderhalskarcinom hos "Henrietta Lacks". Cellerna används för virusodling och testning av cancerpreparat.

"Aurora kinases are a group of serine/threonine protein kinases that play crucial roles in regulating various stages of mitosis, the cell division process. They are essential for proper chromosome alignment, segregation, and cytokinesis during cell division. Dysregulation of Aurora kinases has been linked to several diseases, including cancer, making them attractive targets for therapeutic interventions."

Injicering av mycket små vätskemängder, ofta med hjälp av mikroskop och mikronålar.

Grönt, kristallint eller pulverformigt ämne för färgning av biologiska preparat.

Ett Ubikitin-proteinligaskomplex (UPS) är ett komplext system av proteiner som spelar en central roll i proteinhomeostasen, genom att reglera proteinsyntes, degradation och lokalisation. Det mest kända aspekten av UPS är dess roll i proteinklarning, där ubikitinmärkning av ett målprotein leder till dess degradering av 26S-proteasomen. Ubikitineringsprocessen innefattar en serie enzymatiska reaktioner som katalyseras av tre grupper av enzymer: ubikitinaktiverande enzym (E1), ubikitin konjugerande enzym (E2) och ubikitinligaser (E3). Dessa enzymer arbetar tillsammans för att överföra ubikitinmolekyler till lysinresterna på målproteinet, vilket skapar en polyubikitinerad protein. Det polyubikitinerade proteinet kan sedan erkän

Anaphase-Promoting Complex-Cyclosome (APC/C) är ett multiproteinkomplex som spelar en central roll i cellcykeln hos eukaryota celler. Det fungerar som en E3 ubiquitinligas, vilket betyder att det katalyserar överföringen av ubiquitin till specifika proteinsubstrat, vilket markerar dem för degradering i 26S proteasom. APC/C är involverat i regleringen av intracellulära processer som mitos och meios, genom att underlätta nedbrytningen av kritiska cellcykelproteiner vid specifika tidpunkter under cykeln. Under anafasen i mitosen och meiosen är APC/C aktiverat och leder till nedbrytningen av proteiner som hindrar separationen av systerchromatiderna, vilket möjliggör celldelning.

Ett mukrotubulus-associerat mekaniskt adenosintrifosfat som använder energin från ATP-hydrolys till att flytta organeller längs mikrotuberna, mot plusänden. Proteinet förekommer i axoplasman hos bläckfiskar, ögonlober och hjärnvävnad hos nötkreatur. Bovint kinesin är en heterotetramer bestående av två tunga (120 kD) och två lätte (62 kD) kedjor. EC 3.6.1.-.

Mikroskopering av prov färgade med fluorescent färgämne (vanligen fluoresceinisotiocyanat) eller av naturligt fluorescerande material, vilka avger ljus vid belysning med UV- eller blått ljus. Vid immunfluorescensmikroskopi utnyttjas antikroppar märkta med fluorescent färg.

Spermie-ägginteraktioner refererar till den komplexa serie av händelser där spermier och äggceller (oocyter) möts, känner igen varandra, och interagerar under befruktningen. Denna process inkluderar spermiers förmåga att penetrera ägget genom att binda till och degraderas den yttre proteinkapseln (zona pellucida), följt av fusion med äggcellens membran för att möjliggöra DNA-transfers. Spermie-ägginteraktioner är en nödvändig del av reproduktionen och är starkt reglerad av både morfologiska och biokemiska mekanismer.

Protaminkinas är ett protein som produceras under spermacellers utveckling och hjälper till att komprimera DNA-strängarna så att de passar in i spermiehuvudet. Detta gör spermierna mindre i storlek och mer rörliga, vilket underlättar deras resa genom kvinnans reproduktionssystem för att möjliggöra befruktning av äggcellen. Protaminkinas bryts ned efter befruktningen, vilket gör att spermie-DNA:t kan dekomprimeras och återgå till sin ursprungliga form för att möjliggöra embryots utveckling.

Cellens centrala del, bestående av ett par centralkroppar (centrioler) som är omgivna av en amorf massa. Under interfas bildar centrosomen mikrotubulikärnor. Under profas delar sig centrosomen i två s eparata delar, som bildar mitosspindelns två poler.

Securin är ett protein som spelar en viktig roll under cellcykeln, särskilt under celldelningen (mitosen). Det håller tillbaka separationen av systerchromatiderna, det vill säga de två identiska kopiorna av varje kromosom som bildas under DNA-replikeringen, tills att cellen är redo att gå från metafas till anafas. Genom att förhindra förtidig separation av systerchromatiderna säkerställer securin en korrekt delning och fördelning av kromosomen till dottercellerna. När cellen är redo att fortsätta till anafas aktiveras en proteas, seprins, som bryter ner securinet och frigör systerchromatiderna så att de kan separeras korrekt.

Teknik för synliggörande av kromosomavvikelser med hjälp av fluorescerande DNA-indikatorer (sökfragment) som hybridiseras med kromosom-DNA. Flera fluorokromer kan kopplas till sökfragmenten. Vid hybri diseringen fås en flerfärgseffekt, med en specifik färg vid varje hybridiseringsställe. Tekniken kan också användas för att identifiera homologi mellan arter genom att märkta DNA-fragment från en art hybridiseras med kromosomer från en annan.

Spermier är den biologiska maskulina könscellen, även kallad sädescell, som produceras i de manliga testiklarna. Deras främsta funktion är att befrukta ett ägg och utgör därmed en viktig del i reproduktionsprocessen hos män. Spermier består av huvud, svans och mitokondrier som ger cellen rörelseförmåga för att kunna simma fram till ägget.

Proteiner med hög molekylvikt som förekommer i cytoskelettets mikrotubuli. Under vissa förhållanden krävs de för hopsättningen av tubulin med mikrotubuli och för stabilisering av mikrotubulistrukturerna.

Potoroidae är ett taxonomiskt familjes namn inom ordningen diprotodontia bland pungdjur, som huvudsakligen förekommer i Australien. Familjen består av två nu levande släkten: Potorous och Bettongia. Dessa djur kallas ofta för råttans nattpungdjur eller potorer och är små till medelstora pungdjur som påminner om gnagare i utseende och beteende. De har en spetsig nos, stora bakre extremiteter och långa bakfötter. Potoroidae är kända för sin förmåga att hoppa högt och långt. Deras föda består främst av gräs, örter, svampar och insekter.

Embryot i sitt tidigaste stadium, blastogenesen, som varar från det befruktade äggets första mitotiska delning i två blastomerer till bildandet av morulan, en tät massa av blastomerer.

"Nuclear transfer techniques" refer to scientific methods involving the removal and transplantation of nuclei, containing genetic information, from one cell to another, leading to the creation of a new organism or modification of an existing one's genetics, with applications in fields like cloning, gene therapy, and stem cell research.

"Primed In Situ Labeling" (PRINS) är en molekylärbiologisk metod som används för att detektera och lokalisera specifika sekvenser av DNA in situ, det vill säga direkt i celler eller vävnader. Metoden bygger på hybridisering av specifika DNA-prober som är markerade med en fluorescerande markör till målsekvensen i den fixerade cellen eller vävnaden.

Cyclin B1 är ett protein som spelar en viktig roll i cellcykeln, särskilt under den mitotiska skedet när cellen delar sig för att bilda två identiska dotterceller. Cyclin B1 binder till och aktiverar en kinas enzymkomplex kallad CDK1 (Cyclin-dependent kinase 1), som reglerar intrångningen i mitosen genom att fosforylera olika substrat. Nivåerna av cyclin B1 stiger under G2-fasen av cellcykeln och når sin topp just innan cellen går in i mitos. Efter mitosen och cellens delning bryts down cyclin B1, vilket leder till att CDK1 inaktiveras och cellcykeln stoppas tills nästa G1-fas.

En viktig alkaloid från Colchicum autumnale L. och andra växter av släktet tidlösor (Colchicum). Den används terapeutiskt främst för behandling av gikt, men har även använts för behandling av familjär medelhavsfeber.

Det första fasen i den första cellkärnedelningen (meios I), under vilken kromosomsegregation sker. Profasen är indelad i fem stadier: leptoten, zygoten, pachyten, diploten och diakines

Syn. blastula. Däggdjursembryot efter morulastadiet, då det består av en trofoblastomsluten hålighet innehållande en cellmassa som utvecklas till embryonalplattan.

Cellkärneproteiner är proteiner som lokaliseras till cellkärnan och utövar strukturella, regulatoriska eller katabola/anabola funktioner inom cellkärnans olika kompartment, såsom kromosomer, karyolymfa och kärnmembran.

A Nucleolus Organizer Region (NOR) refererar till kromosomregioner som innehåller DNA-sekvenser som är involverade i syntesen av ribosomalt RNA (rRNA). Dessa regioner består av upprepade sekvenser av arvasanen Nucleolar Organizer (NOR), som återfinns på akrocentriska kromosomer hos människor, det vill säga de korta armarna på kromosom 13, 14, 15, 21 och 22.

En sjöstjärna är en marin, icke-movlig marin invertebrad djurart som tillhör klassen Asteroidea och kännetecknas av sitt femuddiga, stjärnformiga kroppsplan och rörliga, grenliknande extremiteter kända som armskivan eller armarna.

Aurora Kinase B är ett enzym som spelar en viktig roll under celldelningen, eller mitosen, då det reglerar kromosomernas separation och cellkärnans formation. Det tillhör en grupp av enzymer kallade serin/treoninkinaser och hör till Aurora kinases familj, med tre olika isoformer (A, B och C). Aurora Kinase B är specifikt involverat i kontrollen av kromosomernas korrekt fördelning mellan dottercellerna under celldelningen. Det aktiverar även processen där cellkärnans membran återbilds efter mitosen. Dysfunktion hos Aurora Kinase B har visats vara associerat med olika former av cancer, och det är därför ett intressant mål för utveckling av nya cancerterapeutiska strategier.

Kliniska tillstånd, orsakade av onormala kromosomuppsättningar, kännetecknade av för mycket eller för lite kromosommaterial (antingen en hel kromosom eller något kromosomsegment).

Systerkromatidutbyte (eng. Sister chromatid exchange, SCE) är ett mått på den genetiska rekombinationen mellan två identiska systerkromatider inom en kromosom under meios. Det sker spontant under cellens normala livscykel och kan också induceras av vissa mutagena ämnen eller joniserande strålning. SCE används som ett bioindikator för genotoxisk effekt hos kemiska substanser och är en mekanism för att öka den genetiska variationen inom arter.

De odifferentierade celler som bildas vid delning av det befruktade ägget. Dessa omfattar celler som tillhör embryots delnings-, morula- och blastulastadier.

CDC20 proteins are a type of regulatory protein that plays a crucial role in the cell cycle, specifically during the transition from metaphase to anaphase in mitosis and meiosis. They function as part of the anaphase-promoting complex/cyclosome (APC/C), which is a multi-subunit E3 ubiquitin ligase that targets specific proteins for degradation by the proteasome. CDC20 binds to and activates the APC/C, allowing it to mark cell cycle regulators like securin and cyclin B for destruction, thereby promoting sister chromatid separation and exit from mitosis.

Genetisk translokation är en typ av genetisk avvikelse där delar av två olika kromosomer byter plats med varandra. Denna process kan resultera i att gener på de två kromosomerna hamnar i en ny position, vilket kan störa normal proteinproduktion och orsaka genetiska sjukdomar eller abnormaliteter hos den drabbade individen.

"M Fase Celicykelns Kontrollpunkter" refererar till mekanismer som ser till att cellens DNA är korrekt duplicerat och segregerat innan den delar sig och bildar två döttrarceller under mitosen (M-fasen) av cellcykeln. Detta hjälper till att säkerställa genetisk stabilitet genom att förhindra celldelning när det finns skadat eller ofullständigt duplicerat DNA. Kontrollpunkterna inkluderar:

Protein-serin-treonin kinases are a type of enzyme that plays a crucial role in various cellular processes by adding phosphate groups to serine and threonine residues on target proteins. This post-translational modification can activate or inhibit the function of these proteins, thereby regulating signal transduction pathways involved in cell growth, differentiation, metabolism, and survival. Dysregulation of protein-serin-treonin kinases has been implicated in numerous diseases, including cancer, diabetes, and neurodegenerative disorders.

Den del av cellen som innehåller cytosolen och andra strukturer än cellkärnan, mitokondrierna och större vakuoler.

Xenopus är ett släkte av stjärtgroddjur som tillhör familjen pipagrodor. Oftast refererar termen "Xenopus" till den välkända art som kallas Xenopus laevis, eller afrikansk klumpfotgrodan, som används flitigt inom biomedicinsk forskning på grund av dess lätthanterlighet och robusta hälsa. Dessa grodor är ursprungligen från Afrika och kännetecknas av sina kraftiga, simhjulsliknande bakben och sin förmåga att producera ett stort antal ägg i en enda omgång.

En metod för konstgjord befruktning, genom mikroinjicering av en enda livsduglig sädescell i ett frilagt ägg. Metoden används vanligen för att komma till rätta med lågt sädescellantal, låg rörlighet hos sädescellen, oförmåga att tränga in i ägget, eller andra tillstånd förknippade med manlig infertilitet.

Uppställning av kromosomer i linje med homologa sekvenser.

I en mening kan "Polar bodies" definieras som små, icke-vitala celler som bildas under den tidiga utvecklingen av äggcellen (oocyten) under meiosen delning i kvinnlig fertilitet. De bildas när cytoplasman och en halv mängd kromosomer elimineras från den dividierande oogen, resulterande i två små celler som kallas polar kroppar. Dessa celler är genetiskt underrepresenterade jämfört med äggcellen och har ingen roll i embryonal utveckling eller reproduktion. De kan användas i forskning för att undersöka den kvinnliga fertiliteten och för att upptäcka genetiska avvikelser.

Xenopus proteins refer to the proteins expressed in or isolated from the species Xenopus, which are commonly used as model organisms in biological and biomedical research. The most frequently utilized species are Xenopus laevis and Xenopus tropicalis, both of which are African clawed frogs. These proteins play crucial roles in various cellular processes and functions, making them valuable for studying developmental biology, genetics, toxicology, and disease mechanisms.

En cells förökning genom delning.

Morfologisk och fysiologisk utveckling hos embryon.

Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.

Dissekering, injicering, kirurgi osv med hjälp av mikroinstrument kopplade till mikroskop.

Metoder för bestämning av läge för och avstånd mellan gener på en kromosom.

En vid kategori av kärnproteiner som ingår i eller deltar i bildandet av cellens kärnmatris.

Däggdjurskromosomer är de kromosomer som innehåller den genetiska informationen hos däggdjursorganismer. Däggdjuren har 46 kromosomer, organiserade i 23 par, varav 22 par är autosomala kromosomer och ett par är könsbestämande kromosomer (XY hos hanar och XX hos honor). Varje individ får en uppsättning kromosomer från vardera förälder genom sexuell fortplantning, vilket kallas för diploid. Däggdjurskromosomerna är av central betydelse för arv och ärvt egenskaper, som påverkar individens utseende, fysiologi och beteende.

De homologa kromosomer som är olika hos det heterogametiska könet. Dessa kan vara X- och Y-kromosomerna eller W-, Z-kromosomerna (hos arter där honan är det heterogametiska könet, som t ex hos silkesspinnaren Bombyx mori). I det senare fallet avgör W honkönet, och ZZ är hanen.

Analysmetod för vävnadsantigener, antingen direkt, genom konjugering av antikroppar med fluorescensfärg, eller indirekt, genom framställning av antigen-antikroppskomplex, som sedan märks med fluoresceinkonjugerade antiimmunglobulinantikroppar. Provet undersöks därpå i fluorescensmikroskop.

En av kromosomernas sju grupper, med tre par benämnda par 1, 2 och 3. Kromosomerna i denna grupp (grupp A) är stora kromosomer med centromerer ungefär på mitten.

Onkogenproteiner v-mos refererar till en typ av proteiner som bildas från onkogener, vilka är genetiska mutationer eller abnormiteter som kan leda till oregelbunden celldelning och cancersjukdomar. Specifikt syftar v-mos på ett onkogenprotein som härstammar från en retrovirus, som kallas Moloney murine leukemia virus (Mo-MLV). Proteinet v-mos är involverat i celldelning och kan orsaka oregelbunden cellcykelkontroll när det överexpressas eller påträffas i fel celltyper, vilket kan leda till cancerutveckling.

I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.

Karyotyp är en systematisk beskrivning och klassificering av ett individuellt kromosomuppslag, inklusive antalet kromosomer och deras morfologi, som vanligtvis bestäms genom karyotypanalys. Karyotypen visar de diploida kromosomen, alltså den dubbla uppsättningen kromosomer som finns i varje cellnära, normala för arten eller individet. Varje karyotyp presenteras vanligtvis som en bildserie av standardiserade kromosombilder arrangerade i ordning efter storlek och form, med speciella beteckningar för varje kromosompar och eventuella strukturella avvikelser.

Den fjärde av kromosomernas sju grupper, med tre par som vanligtvis benämns par 13, 14 och 15. Kromosomerna i denna grupp (grupp D) är medelstora, med akrocentriskt placerade centromerer.

Polyploidi är ett tillstånd där en organism eller cell har mer än två uppsättningar av varsin kromosom. Detta innebär att antalet kromosomer i cellkärnan är mer än dubbla jämfört med den normala diploida setten hos arten. Polyploidi kan uppstå genom felaktig celldelning eller genom hybridisering mellan två olika artar. Detta tillstånd är vanligt förekommande inom växtriket och förekommer även hos vissa djurarter, men är sällsynt hos människan. Polyploidi kan ha betydelse för evolutionen och artbildningen, men kan också leda till negativa effekter som fertilitetsproblem och genetiska störningar.

Benämning på det biologiska förlopp som leder till delning av cytoplasman i en cell.

En deoxiribonukleotidpolymer som utgör den grundläggande genetiska substansen i alla celler. Eukaryota och prokaryota organismer har normalt sitt DNA ordnat i dubbelsträngade strukturer, men i många viktiga biologiska processer ingår under vissa skeden enkla strängar. DNA, som består av en flersockerarts-fosfatstam med utskott av puriner (adenin och guanin) och pyrimidiner (tymin och cytosin), bildar en dubbelspiral som hålls ihop med vätebindningar mellan purinerna och pyrimidinerna (adenin mot tymin (AT) och guanin mot cytosin (GC)).

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

Benägenhet hos kromosomer att drabbas av brott, translokationer eller andra avvikelser. Svaghetsställen är områden som visar sig som gap (okomprimerade sträckor) på kromatidarmen hos karyotyper. De är ofta förknippade med kromosombrott och andra aberrationer. Ett svaghetsställe på X-kromosomen har samband med fraxasyndromet. Svaghetsställen betecknas med bokstäverna FRA, följda av kromosombenämnin gen och en bokstav som hänför sig till någon av svaghetsställena på kromosomen (t ex FRAXA).

'Kumulusceller' är en typ av vita blodkroppar (leukocyter) som spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar. De är specialiserade till att fagocytera (faga = äta, kyta = cell) främmande partiklar och patogener såsom bakterier och virus. Kumulusceller är stora, rundade celler med flertalet granula i cytoplasman som innehåller en rad olika enzymer och proteiner som hjälper till att eliminera inträngande mikroorganismer. De har även en kärna som är segmenterad, varav det gett upphov till deras alternativa namn 'segmentnukleära leukocyter'.

Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.

Den del av kromosommaterialet som förblir komprimerad och inte ingår i transkriptionsaktiviteten under interfasen.

"Silverfärgning" är en histologisk teknik där silvernitrat används för att färga strukturer som innehåller silverproteiner, såsom amyloidplack i hjärnan, för att underlätta mikroskopisk observation och diagnostisering av sjukdomar som Alzheimers.

Retrovirusassocierade DNA-sekvenser (mos) som ursprungligen isolerades från Moloneys mussarkomvirus (Mo-MSV). Protoonkogenen mos (c-mos) kodar för ett protein i serinkinasfamiljen. Det finns ännu inga tecken på att den humana c-mos kan transformeras eller spelar en roll i cancer hos människa. Hos möss, däremot, kan en aktivering äga rum när den retrovirusliknande, intracisternala A-partikeln tar plats nära c-mossekvensen. Hos människa är c-mosgenen belägen på plats 8q22 på den långa armen på kromosom 8.

Oförmåga hos homologa kromosomer eller kromatider att sära på sig under mitos eller meios, vilket medför att en dottercell får båda kromosom- eller kromatidparen efter celldelningen, medan den andra blir utan.

Införande av en fosforylgrupp i en förening genom bildande av en esterbindning mellan föreningen och en fosfordel.

Förvaring av celler, vävnader, organ eller embryon i djupfrys (-70 gr C för korttidsförvaring, under -130 gr C för långtidsförvaring). För vävnadspreparat används frysförvaring eller frysfixering i syfte att bevara den befintliga formen, strukturen och kemiska sammansättningen hos materialets alla beståndsdelar. Som kylmedium används flytande kväve.

Embryoöverföring är en teknik inom infertilitetsbehandling, där ett eller flera embryon överförs till livmodern hos en befruktningsvillig kvinna, med hopp om att en graviditet ska uppstå.

In vitro oocyte maturation (IVM) techniques refer to the process of promoting the maturation of immature oocytes, also known as oocytes arrested at the germinal vesicle stage, outside of the human body in a laboratory setting. This procedure is typically performed by culturing the immature oocytes in a specialized medium and exposing them to specific hormones or growth factors that stimulate their development.

"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.

Dyneiner är proteinkomplex som spelar en viktig roll inom celldelningen och intracellulär transport, särskilt i samband med att material transporteras mot cellens cilium eller flagell. De fungerar som motorproteiner och använder ATP som energikälla för att röra sig längs med mikrotubuli, en typ av strukturellt protein inom cellen. Dyneiner är också involverade i celldelningens processer, där de hjälper till att separera kromosomer och dela upp celldelningen till två identiska dotterceller.

Nukleinsyrahybridisering är en laboratorieteknik där två komplementära enheter av DNA eller RNA kombineras genom att deras komplementära baspar bildar vätebindningar med varandra, vilket resulterar i en dubbelhelix. Denna metod används ofta för att identifiera och undersöka specifika sekvenser av nukleinsyror, såsom genetisk material från organismer, virus eller muterade gener.

Brachiaria är ett släkte av gräs som är viktiga som bete för boskap i tropiska och subtropiska regioner världen över. De är kända för sin förmåga att tolerera låga närings- och höga aluminiumhalter i jorden, vilket gör dem användbara på marginal mark som annars kan vara olämplig för odling av andra grödor. Brachiaria-gräsen kan också hjälpa till att reducera erosion och öka jordens fruktbarhet genom att öka mängden organisk materia i marken.

Egenskap hos anisotropa material, såsom kristaller, vilken innebär att en enkel infallande ljusstråle delas i två planpolariserade strålar när den passerar igenom materialet.

Embryon hos andra djurarter än däggdjur. För kycklingar används den specifika termen kycklingembryo.

Små kromosomproteiner (ca 12-20 kD) med öppen, oveckad struktur och kopplade till cellkärnors DNA med jonbindning. Klassificeringen i olika typer (histon I, histon II osv) är baserad på mängdförhållandet mellan arginin och lysin i var och en av typerna.

Allmän benämning på medlemmarna av en underfamilj av Muridae. Fyra vanliga släkten är Cricetus, Cricetulus, Mesocricetus och Phodopus.

Bivalvia är en klass av tvåskaliga, havslevande eller sötvattenslevande evertebrater, även kända som tvåklaffar. De har en uppbyggnad med två skal som är sammanlänkade med hinge-strukturer och muskler, vilket möjliggör att de kan öppnas och stängas för att skydda deras mjuka kroppsdelar. Många arter inom klassen har en sifon som används för att pumpa vatten genom eller under skalet för syreupptagning, näringsupptagning och reproduktion. Exempel på djur i denna grupp är musslor, humrar och clams.

Salamandridae är en familj i ordningen stjärtlösa groddjur (Caudata eller Urodela) som innehåller omkring 170 arter, vilka oftast lever i sötvatten eller på land i skogsmiljöer i Europa och Asien. Familjen kännetecknas av en slank kroppsform med fyra extremiteter, ett stjärtliknande svansparti och vanligen utvecklad lunga som andningsorgan. Många arter har en delvis till totallyt landlevande livsstil under vuxenstadiet och är kända för sin förmåga att regenerera skadade vävnader, till exempel lemmar eller hjärta. Exempel på släkten inom familjen Salamandridae är salamander (*Salamandra*), trollsländor (*Triturus*) och vattensalamandrar (*Lissotriton*).

Preparat framställda av cellers beståndsdelar eller produkter.

Kromosomerna i denna grupp (grupp G i kromosomklassifikationen) är korta och akrocentriska och omfattar paren 21 och 22 samt Y-kromosomen.

Den process som leder till att cellkärnan delar sig.

"En ringkromosom är en typ av kromosom som bildas när de ändar av två icke-homologa linjära kromosomer bryts och dessa fragment sedan fuses samman till en cirkulär struktur, istället för att repareras till sin ursprungliga linjära form. Ringkromosomer kan förekomma naturligt i vissa arter eller uppstå som en ovanlig abnormalitet under celldelningen hos människor och andra djur, vilket kan leda till genetiska störningar och sjukdomar."

I en enskild mening kan hybridcell definieras som en cell som bildas som ett resultat av fusionen mellan två olika celltyper, vilket resulterar i en cell som har kombinerade egenskaper från båda ursprungscellerna. Hybridceller kan uppstå naturligt eller skapas artificiellt i ett laboratorium. Exempel på naturligt förekommande hybridceller är de celler som bildas när en mänsklig fostercell och en modercell fusionerar under tidig graviditet, vilket kallas för androgyn fusionsceller. Artificiella hybridceller kan skapas i laboratorier genom att fusionera två olika celltyper med hjälp av tekniker som elektrofusion eller viralvektor-medierad fusion. Dessa konstgjorda hybridceller används ofta inom forskning för att studera cellytiska processer och utveckla terapeutiska strategier.

Ett synaptonemalt komplex är en struktur som bildas mellan två homologa kromosomer during prophase I av meiosen, under crossning over och rekombination. Det består av två laterala element, ett centralt element och transversa fibrer som håller de två kromosomerna samman och möjliggör en precis parning och genutbyte mellan dem. Synaptonemala komplex är viktiga för korrekt segregation av kromosomer under meiosen och produktionen av normalt utvecklade gameter.