Defekta kärnor som bildas under telefasen av mitos eller meios av kvarblivna kromosomer eller kromosomfragment efter spontana eller experimentella kromosomstrukturförändringar.

Kvantitiv mätning av kromosomskador som leder till bildande av mikrokärnor i celler som utsatts för gentoxiska ämnen eller joniserande strålning.

De små, reproduktiva och icke-transkriptiva cellkärnorna hos cilieförsedda protozoer vilka skiljer sig från de större, vegetativa och transkriptionsaktiva makrokärnorna. Mikrokärnor deltar i meios och autogami vid genetisk konjugation.

Kemiska ämnen som ökar antalet genetiska mutationer genom att störa nukleinsyrornas funktion. Ett klastogen är ett specifikt mutagen som åstadkommer kromosombrott.

En medicinsk definition av 'Aneuploidi' är en abnormalitet i kromosomantalet, där det förekommer ett extra eller saknas ett kromosompar i jämförelse med den normalt förekommande kromosomtalen hos en art. En specifik typ av aneuploidi kallas 'aneugener', vilket innebär att det finns ett överskott eller brist på en enda kromosom i stället för ett helt par. Detta kan inträffa spontant under celldelningen (mitos) och orsaka genetiska avvikelser som kan leda till olika grader av funktionsnedsättning eller sjukdom hos den drabbade individen.

Test av kemiska eller fysikaliska medels mutagena förmåga. Hit hör bl a tester på mikroorganismer, insekter, djurceller och djur.

En gentoxikologisk teknik för mätning av DNA-skada i en enskild cell genom encells-gelelektrofores. Vid elektroforesen formar DNA-fragmenten sig som en komet med svans och upptäcks med hjälp av ett bildanalyssystem. Alkalina testförhållanden medger större känslighet vid påvisande av skada på enkelsträngat DNA.

Vita blodkroppar som bildas i kroppens lymfvävnad. Cellkärnan är rund eller äggformad, med oregelbundet hopklumpat kromatin, medan cytoplasman är typiskt blekblå med azurofila (om befintliga) korn. De flesta lymfocyter kan klassificeras som T- eller B-celler (inklusive undergrupper). De som inte passar in någon av de två huvudgrupperna kallas nollceller.

Medel som minskar frekvensen av spontana eller framkallade mutationer oberoende av verkningsmekanism.

Läkemedels- eller strålningsframkallade skador på DNA som medför avvikelser från den normala dubbelspiralkonformationen. Till dessa hör strukturella förvrängningar som stör replikation och transkription, samt punktmutationer som splittrar baspar och ger skadliga effekter på efterföljande generationer genom ändringar i DNA-sekvensen. Om skadan är av mindre omfattning kan den repareras (DNA-reparation), men stor skada kan leda till apoptos (celldöd).

*Tetrahymena thermophila* är en art av ciliater, en grupp av encelliga eukaryota organismer, som lever fritt i vatten. Den är känd för sina komplexa cellulära mekanismer och används ofta som ett modellorganism inom biologisk forskning. *Tetrahymena thermophila* har en stor, heterogent genome med över 20 000 gener och är känd för sin förmåga att genomgå sengevänlig konjugation och meios. Den kan också producera ett antal olika typer av cilier på sin cellmembran som används för rörelse och näringsupptagning. Dessutom har den en komplex intracellulär struktur, inklusive en makro- och mikronukleus, som är involverade i dess reproduktiva cykel.

Avvikelser från det normala antalet kromosomer eller från den normala strukturen, vilka inte alla nödvändigtvis är förknippade med sjukdom (kromosomrubbningar).

Ytorna i munhålan, inkluderande tandköttets slemhinna, gommen, läpparna, kinderna, munbotten och andra delar. Slemhinnan består för det mesta av icke-keratiniserat, skiktat och skvamöst epitel som täcker muskelvävnad, ben eller körtlar, men som på vissa ställen kan uppvisa varierande grad av keratinisering.

Benämning på det biologiska förlopp som leder till delning av cytoplasman i en cell.

Den större av två typer av cellkärnor i flimmerhårsförsedda protozoer. Den utgör den transkriptionsverksamma kärnan i de vegetativa cellerna, till skillnad från den mindre och transkriptionsinaktiva reproduktionsmikrokärnan.

Tetrahymena är ett släkte med encelliga, frilevande organismers som tillhör stammen Ciliophora och klassen Oligohymenophorea. Dessa mikroskopiska eukaryoter kännetecknas av sina komplexa cilier (hår) som används för att simma och för locomotion, föda upp sig och för reproduktion. Tetrahymena-arterna är frisimmande och kan hittas i en mängd olika miljöer, inklusive sötvatten, bräckt vatten och jord. De är heterotrofa organismers som lever av att äta bakterier och andra encelliga organismer. Tetrahymena har också använts i biomedicinsk forskning på grund av deras enkla struktur, snabba generationstid och lättillgänglighet för genetisk manipulation. Ett exempel är Tetrahymena thermophila som har varit ett viktigt modellorganismer inom

Kromosomförhållande i celler som avviker från det normala genom övertalighet eller förlust av kromosomer eller kromosompar. I en normalt diploid cell kallas förlusten av ett kromosompar nullisomi (sym bol: 2N-2), förlusten av en kromosom monosomi (2N-1), ett extra kromosompar tetrasomi (2N+2) och en extra kromosom trisomi (2N+1).

Elektromagnetisk, joniserande högenergistrålning med kortare våglängd än röntgenstrålar och med stor genomträngningsförmåga. Strålningen avges vid kärnsönderfall, vanligtvis mellan 0.01 och 10 MeV.

Ett protozofylum kännetecknat av närvaro av flimmerhår i något stadium av livscykeln. Stammen omfattar tre klasser: Kinetofragminophorea, Oligohymenophorea och Polymenophorea.

Systerkromatidutbyte (eng. Sister chromatid exchange, SCE) är ett mått på den genetiska rekombinationen mellan två identiska systerkromatider inom en kromosom under meios. Det sker spontant under cellens normala livscykel och kan också induceras av vissa mutagena ämnen eller joniserande strålning. SCE används som ett bioindikator för genotoxisk effekt hos kemiska substanser och är en mekanism för att öka den genetiska variationen inom arter.

En alkaloid som isolerats från Colchicum autumnale L. (tidlösa) och som används mot tumörer.

En typ av in situ-hybridisering, där målsekvenserna färgats med fluorescerande ämnen, så att läge och storlek kan bestämmas medelst fluorescensmikroskopering. Färgningen är tillräckligt distinkt för att hybridiseringssignalen skall kunna ses såväl i metafasutstryk som i interfaskärnor.

1,2-dihydro-3,6-pyridazindion. Ett växtbekämpnings- och växtregleringsmedel som även används i tobaksodlingar. Rester av ämnet i livsmedel och tobak är mycket giftiga och orsakar störningar i det centrala nervsystemet och leverskada.

Tårgas är ett samlingsnamn för tjockflytande, irriterande ämnen som används som icke-dödliga vapen för att kontrollera och skingra massor eller försvara mot angripare. Den medicinska termen för tårgas är "lacrimator". Ordet "tår" kommer från att dessa ämnen orsakar en stark irritation i ögonen, vilket leder till att de vattenfylls och personen gråter.

En i den eukaryota cellen belägen, höljeomgiven kropp, som innehåller kromosomer och en eller flera nukleoler. Höljet består av ett dubbelmembran, genomsatt av ett antal porer. Det yttre membranet öve rgår i det endoplasmatiska nätverket. Det kan finnas mer än en kärna i en cell.

Cytokalasin B är ett toxin som isolerats från svampar av släktet Bacillus thuringiensis och fungerar som ett inhibitor av aktinfilamentdynamiken i celler, vilket leder till att cellkärnan deformeras och slutligen kollapsar. Det används inom forskning för att studera cytoskelettet och dess regleringsmekanismer.

Personer som arbetar gratis åt sjukhus.

Förhållandet mellan en given stråldos och organismens eller vävnadens gensvar på strålningen.

"Yrkesmässig exponering" refererar till den repetitiva eller långvariga kontakten med ett ämne eller en aktivitet i en arbetsmiljö, som kan öka risken för skada eller sjukdom hos en individ.

Grönt, kristallint eller pulverformigt ämne för färgning av biologiska preparat.

Ett antibiotiskt ämne med antitumörverkan som produceras av Streptomyces caespitosus. Det tillhör gruppen bi-eller trifunktionella alkylerande ämnen som ger upphov till korslänkning av DNA och blockerar DNA-syntes.

Ett antibiotikum mot svamp. Griseofulvin kan ges per os för behandling av tineainfektioner.

En typ av kromosomaberration som kan uppstå till följd av spontant eller framkallat brott. Alkylerande medel, strålning och mutagena kemikalier har visat sig kunna framkalla kromosombrott. Brott kan l eda till partranslokationer, deletioner (uteslutningar) eller kromatidbrott.

Den klara, insnörda delen av kromosomen där kromatiderna är förenade och genom vilken kromosomen är förbunden vid spindelfibrerna under celldelningen.

En form av systemisk skleroderma som är lindrigare än andra former och som består av hudförkalkning, Raynauds fenomen, störd matstrupefunktion, sklerodaktyli och telangiektasi. Om matstrupefunktionen inte är framträdande kallas syndromet för CRST-syndromet.

Oförmåga hos homologa kromosomer eller kromatider att sära på sig under mitos eller meios, vilket medför att en dottercell får båda kromosom- eller kromatidparen efter celldelningen, medan den andra blir utan.

Strålskyddsmedel, även känt som radioskyddsmedel eller radioprotektiva medel, är en substans eller en agent som används för att minska exponeringen och skadan av levande vävnad från joniserande strålning.

"Röntgenstrålning är en form av ioniserande elektromagnetisk strålning med korta våglängder, vanligtvis mellan 0,01 och 0,1 nanometer, använd i medicinen för att generera bilder av inre strukturer hos kroppen genom att passera igenom olika typer av vävnad med varierande densitet."

"Strålningstolerans refererar till den maximala exponeringen av joniserande strålning som anses säker för människor under specifika omständigheter, utan att det föreligger en signifikant risk för onkologiska eller icke-onkologiska hälsoproblem."

Paramecium är ett släkte inom protozoerna, som är en grupp encelliga eukaryota organismen. Paramecia är fritt levande och har en asymmetrisk, klockformad kropp med cilia (hår) på ytan som används för att röra sig och för att transportera föda till munnen. De lever i sötvatten- eller bräckt vattenmiljöer och äter bakterier och andra encelliga organismen. Paramecia reproducerar sig asexuellt genom delning, men de kan också fortplanta sig sexuellt genom ett process som kallas konjugation. Det är värt att notera att Paramecium inte är en medicinsk term, utan snarare en biologisk.

Merkaptoetylaminers är en grupp organiska sulfurhaltiga föreningar som innehåller en thiolgrupp (-SH) och en primär aminogrupp (-NH2). De är kända för deras förmåga att agera som reduktanter, vilket betyder att de kan ge ifrån sig elektroner och hjälpa till att bryta ned disulfidbinder i proteiner. Merkaptoetylaminers har potentialen att användas inom områden såsom medicin, kosmetik och livsmedelsindustri.

Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.

I en medicinsk kontext, är lökar (Allium sativum) ett krydda och läkeväxt som har använts traditionellt för att behandla olika hälsotillstånd, såsom infektioner, högt blodtryck och kolesterolnivåer. Löken innehåller flera aktiva ämnen, däribland allicin, som är känd för sina antibakteriella, antivirala och antiinflammatoriska egenskaper.

Kromosominstabilitet refererar till ett tillstånd där en individuals kromosomer är drabbade av förändringar, som kan vara strukturella eller numeriska, vilket kan resultera i avvikelser i antalet och/eller uppbyggnaden av kromosomerna. Dessa förändringar kan orsakas av fel vid celldelning (mitos) eller under reproduktionen (meios). Kromosominstabilitet kan leda till genetiska avvikelser och är associerat med olika sjukdomstillstånd, inklusive cancer.

Syn. bensopyren. En starkt mutagen och kancerogen substans i vår miljö. Den utgör bl a en beståndsdel i tobaksrök.