Gifter från blötdjur, inklusive Conus- och Octopus-arterna. Gifterna innehåller proteiner, enzym, kolinderivat, långsamtverkande ämnen och ett flertal beskrivna polypeptidtoxiner som påverkar nervsystemet. Till molluskgifterna hör cefalotoxin, venerupin, makulotoxin, surugatoxin, konotoxiner och murexin.

Gifter från ormar av underfamiljen Crotalinae (familjen Viperidae), som huvudsakligen lever på den amerikanska kontinenten. De omfattar skallerormar, mockasiner, lansormar, buskmästare och amerikanska kopparhuvudormar. Deras gifter innehåller ogiftiga proteiner, hjärt-, blod-, cell- och nervgifter, samt många enzymer, särskilt av gruppen fosfolipas A. Många av toxinerna har bestämts.

Gifter producerade av bl a honungsbiet (Apis mellifera). De innehåller olika enzym, polypeptidtoxiner och andra ämnen som kan vara allergena eller immunogena.

Av djur utsöndrade giftiga ämnen i form av vätskeblandningar, innehållande många olika enzymer, toxiner och andra kemiska ämnen. De produceras i speciella körtlar och utsöndras genom speciella utförsgångar (nässelkapslar, taggar, huggtänder osv) för att oskadliggöra byte eller anfallare.

Gift från ormar av släktet Naja (familjen Elapidae). Giftet innehåller många specifika proteiner med cytotoxiska, hemolytiska, neurotoxiska och andra egenskaper. Liksom andra elapidgifter är de rika p å enzymer. De omfattar kobraminer och kobralysiner.

Gift från ormar av familjen Vipera (huggormar). Det är inte lika kraftigt som gift från Elapidae (kobror) eller Hydrophidae (havsormar) och verkar huvudsakligen på kärlsystemet, där det stör koagulation och kapillärmebranfunktioner. Det har även cytotoxisk verkan. Gifterna innehåller stora mängder enzymer och andra faktorer.

Gifter producerade av stickande insekter tillhörande getingfamiljen (Vespidae), inkl. bålgeting. Gifterna innehåller enzymer, biogena aminer, histaminutlösande faktorer, kinener, giftiga polypeptider osv. De liknar bigifter.

Gifter från ormar av familjen Elapidae (giftsnokar), i vilken ingår kobror, kraiter, mambor, korallormar, tigerormar och australiska ormar. Gifterna innehåller olika typer av toxiska polypeptider, cytolytiska, hemolytiska och nervgifter, men färre enzymer än gift från ormar av familjerna Viperidae och Crotalidae. Många av gifterna har definierats.

Spindelgifter är giftiga ämnen som produceras av spindlar och används för att fånga byten eller för försvar.

"Scorpion venom refers to the complex mixture of toxic compounds found in the venomous sting of a scorpion, which is produced by their specialized venom glands and used primarily for hunting and self-defense purposes."

Giftämnen från djur tillhörande Arthropoda. Mest kända är gifter från skorpioner, spindlar, myror, bin och getingar. De innehåller proteintoxiner, enzymer och andra bioaktiva ämnen som kan vara dödlig t giftiga.

Gastropoda är en systematisk grupp (taxon) inom djurriket som omfattar de flesta snäckor och blötdjur med en spiralformad skal. Det vetenskapliga namnet kommer från grekiskan och betyder "mage-fot" vilket refererar till deras särskilda kroppsplan där foten och magen är sammanvuxna. Gastropoderna utgör den största klassen bland blötdjuren och inkluderar en mängd välkända arter som exempelvis sniglar, musslor och havsbräckor.

Bivalvia är en klass av tvåskaliga, havslevande eller sötvattenslevande evertebrater, även kända som tvåklaffar. De har en uppbyggnad med två skal som är sammanlänkade med hinge-strukturer och muskler, vilket möjliggör att de kan öppnas och stängas för att skydda deras mjuka kroppsdelar. Många arter inom klassen har en sifon som används för att pumpa vatten genom eller under skalet för syreupptagning, näringsupptagning och reproduktion. Exempel på djur i denna grupp är musslor, humrar och clams.

I medicinsk kontext, refererar "sniglar" vanligtvis till en grupp parasitiska maskar som kallas lungmaskar (Angiostrongylus cantonensis). Dessa parasiter kan infektera människor genom att äta rå eller undergarnerad mat som innehåller larver av parasiten. Infektionen kan orsaka en sjukdom som kallas neuroangiostrongyliasis, vilken kan resultera i neurologiska symtom såsom huvudvärk, yrsel, meningsförvirring och i vissa fall till och med svårare komplikationer som hjärninflammation (encefalit). Det är viktigt att notera att termen "sniglar" kan ha andra betydelser utanför den medicinska kontexten.

Ett släkte giftiga ormar av familjen Viperidae. Det finns ca 50 kända arter, som alla lever i de tropiska delarna av America och södra Sydamerika.

Proteinhaltigt motgift (antikroppar) för behandling av förgiftning efter ormbett.

Giftämnen hos fiskar, även hajar och rockor, som vanligen avges via taggar. De innehåller olika ämnen, inklusive mycket instabila gifter, som kan ge specifik hjärtpåverkan och allmän muskelpåverkan.

Gifter från arter av familjen Formicoidea (myror). De kan innehålla proteinfaktorer, toxiner, histamin, enzym och alkaloider, och de är ofta allergiframkallande eller immunogena.

En familj ytterst giftiga ormar (giftsnokar), bestående av korallormar, kobror, mambor, kraiter och havsormar. De har stor geografisk spridning och återfinns i södra USA, Sydamerika, Afrika, Sydasien, Australien och på Stillahavsöarna. Det finns tre underfamiljer: Elapinae, Hydrophiinae och Lauticaudinae. Liksom huggormarna har de gifttänder längst fram i överkäken. De afrikanska mamborna anses vara de allra farligaste ormarna, pga sin storlek, sin snabbhet och sitt mycket giftiga bett. Syn. giftsnokar.

I en enkel medicinsk definition kan 'animal shells' referera till hälso- eller medicinska produkter gjorda av djurskal, främst från sköldpaddor och blötdjur som sniglar och musslor. Dessa har historiskt använts inom alternativ medicin för att behandla olika sjukdomar och symptom, såsom smärta, inflammation och reumatiska besvär. Det är dock viktigt att notera att effektiviteten och säkerheten av dessa produkter inte är vetenskapligt styrkt och att de kan innehålla skadliga biprodukter eller vara förorenade. Dessutom kan användning av djurskal från hotade arter bidra till artnedgång och utrotning.

I medicinsk kontext, refererar "ormar" vanligtvis till ormar som kan vara giftiga och utgör ett hälsorisk för människor. Exempel på sådana ormar inkluderar kobror, huggtandssnokar och korallormar. Ormarnas gift kan orsaka en rad symtom, från lokal svullnad och smärta till allvarligare symptom som andningssvårigheter, muskellättnad och i värsta fall död.

Ett släkte högerskruvade sötvattensnäckor, bland vilka ingår några arter som är viktiga mellanvärdar för parasitmaskar.

Ett släkte sötvattensnäckor som är mellanvärdar för Schistosoma mansoni. Särskilt gäller detta arten Biomphalaria glabrata.

Scorpions are a group of arachnids characterized by their distinct appearance, with a segmented body, four pairs of legs, and a narrow, tail-like structure known as the telson that ends in a venomous stinger.

I medicinen refererar 'conus' till den coniska, eller konformade, nedre delen av grå substansen i ryggraden som omgives av vätskan i subarachnoidalrummet. Den består huvudsakligen av samlingen av nervceller som kontrollerar muskulaturen i underlivet och underbenen. Conus medullaris är den nedre gränsen för den del av ryggmärgen där rötterna till de långa nerverna (nerver som går från ryggmärgen till kroppsdelar längre bort) exiterar.

Polyplacophora är en klass av marina, bottenlevande, tvåkloftade, ömsande, taggiga eller släta blötdjur som kännetecknas av ett skyddande, plattskaligt, pansarartat skal som består av flera tätt anslutna, överlappande skalplåtar. De flesta arter lever på grunt vatten i närheten av kuster och äter huvudsakligen alger och detritus.

Ett släkte giftormar tillhörande underfamiljen Crotalinae. Tolv arter är kända och förekommer Nord- och Centralamerika och Asien.

'Mytilus' är ett släkte av musslor och refererar vanligtvis till den blåmusslan, även känd som Mytilus edulis. Detta är en vanlig och välkänd art av tvåskaliga musslor som lever fastsittande på klippor eller andra hårda ytor i saltvattenmiljöer över stora delar av världen. Blåmusslan är kommersiellt viktig som mat och används också inom forskning och utbildning inom områden såsom toxikologi, miljöövervakning och marin biologi.

Gifter från grodor, paddor, salamandrar osv. Giftkörtlarna är oftast belägna i huden på ryggen och innehåller bl a kardiotoxiska glykosider. Gifterna har använts som pilgift och omfattar bufogenin, bu fotoxin, bufagin, bufotalin, histrionikotoxiner och pumiliotoxin.

Clione är ett släkte nakna, marina snäckor som tillhör klassen Gastropoda och ordningen Gymnosomata. De kännetecknas av sin genomskinliga, geléartade kropp och förekommer i kallare vattenregioner i Norra ishavet och Atlanten. Clione-arterna är rovdjur som livnär sig på andra snäckor och har en unik simmetod där de använder vågor av cilier för att förflytta sig genom vattnet.

En mollusk av underklassen Opisthobranchia (gastropoder) av ordningen Anaspidea. Den används ofta för studier av nervsystemets utveckling pga sina stora och lätt igenkännbara nervceller.

"Skaldjur är en samlingsbeteckning inom näringslära och kokkonst för olika evertebrater, som vanligtvis konsumeras av människor, till exempel bläckfiskar, kräftdjur och snäckor."

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

Djur som saknar ryggradspelare.

Ostreidae är en familj av tvåskaliga musslor, även kända som ostron, som innehåller kommersiellt värdefulla arter såsom den amerikanska pälslösa ostronen (Crassostrea virginica) och den japanska pälslösa ostronen (Crassostrea gigas). Ostreidae-musslor har en karakteristisk form med en platt skalbotten och en rundad skalsida, och de lever vanligtvis fastsittande på hårda ytor i marina miljöer.

En medicinsk definition av 'Ormbett' är det tillstånd då en orm eller ett annat giftigt djur har injicerat gift via bettet sin i ett levande väsen, vilket kan leda till lokal irritation, svullnad, smärta och systemiska symptom beroende på typen av ormgift.

'Crassostrea' är ett släkte inom familjen Pinnidae, och de flesta arter kallas på svenska för olika sorters musslor. Det mest välkända släktet är troligen 'Crassostrea gigas', även kallad japansk krabbmussla eller piggsvinsmussla. Dessa musslor förekommer naturligt i stilla havets kustområden, men odlas också kommersiellt över hela världen på grund av deras smakrika kött.

Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.

Trimeresurus är ett släkte ormar inom familjen giftsnokar (Viperidae) som förekommer i Asien, främst i södra och sydöstra Asien. Dessa ormar kallas även för de asiatiska barksnokarna eller tempelormarna. Släktet omfattar cirka 40 arter, varav flera är mycket giftiga och kan utgöra en fara för människor. De flesta Trimeresurus-arterna lever i skogsbiotoper och har ett nattaktivt levnadsmönster.

Anhopningar av nervceller i ryggradslösa djur. Nervknutorna kan även innehålla nervcellsutskott och stödceller utan nervcellsfunktion. Många typer av invertebratganglier är tacksamma forskningsobjekt, eftersom de innehåller ett litet antal funktionella nervcellstyper som skiljer sig åt hos olika djurarter.

Cephalopoda är en klass inom djurriket som inkluderar bl.a. bläckfiskar, sepior och pungbläckfiskar. Dessa djur kännetecknas av att de har ett tydligt huvud (cephalon) med uppsatta ögon och en central nervsystemskärna. De har också en rad tentakler runt munnen som används för att fånga byten. Många cephalopoder är kända för sin intelligens och läraktighet, och de är även kända för sin förmåga att ändra färg och utseende till skydd eller kommunikation.

I medicinsk kontext er 'Pinctada' et slægtsnavn for nogle arter af muslinger, der er kendt for at producere perler. Disse muslinger tilhører familien Pteriidae og er udbredt i varme vandsområder verden over. De største kommercielt relevante arter er *Pinctada maxima* og *Pinctada margaritifera*, som lever i det Indiske Ocean og Stillehavet. Perler fra disse muslinger anvendes ofte til smykker og andre æstetiske formål.

Gifter från maneter, koraller, havsanemoner, nematocyster osv. De innehåller blod-, hjärt-, hud- och nervgifter och sannolikt enzymer, och de omfattar palytoxin, sarkofin och antopleurin.

Ett släkte parasitiska nematoder tillhörande familjen Metastrongyloidea. Två arter, A. cantonensis och A. vasorum, infekterar lungorna hos råttor (cantonensis) och hundar (vasorum). A. cantonensis kan spridas till människa och då orsaka dödlig infektion i centrala nervsystemet.

Ett fylum ryggradslösa djur omfattande ledmaskarna. Hit hör marina annelider (Polychaeta), sötvattenannelider, jordmaskar (Oligochaeta) och iglar. Endast iglarna är av medicinskt intresse.

Ett släkte huvudsakligen eurasiska och afrikanska landsniglar, omfattande såväl ätliga sniglar som skadedjur (t ex trädgårdssnigel och spansk skogssnigel).

"Nervgift" (neurotoxin) är en beteckning på en substans som kan skada, förlamar eller döda nervceller och stör deras funktion. Detta kan leda till neurologiska symtom såsom sängklimpning, muskelsvaghet, kramper, talfel, minnesförlust och i värsta fall död. Exempel på nervgifter är botulinumtoxin (BTX), tetrodotoxin (TTX) och heavy metaller som bly och kvicksilver.

Organ och anatomiska strukturer hos ryggradsdjur, andra än människan, och hos ryggradslösa djur.

Fosfolipase A2 (PLA2) är ett enzym som bryter ned fosfolipider, en typ av lipider som är en viktig komponent i celldelar och cellmembran. PLA2 specifikt klyver esterbindningen vid den snabbare fettsyrans (acylgruppens) område nära tvåa kolatom i glycerolbackbonet, vilket resulterar i att en fritt fettsyra och ett lysofosfolipid bildas. Den fritt satta fettsyran är ofta en polyinsättad fettsyra som kan vara inblandad i inflammatoriska processer. PLA2-enzym har också visat sig ha en viktig roll i celldelning, neurotransmission och andra cellulära processer.

Ett släkte giftsnokar av underfamiljen Elapinae och familjen Elapidae. De omfattas av kraiterna, med tolv arter, som alla är hemmahörande i Sydostasien. De är mycket giftiga.

En art parasitiska nematoder med utbredning på Stillahavsöarna som infekterar lungorna hos råttor. Infektion kan spridas till människa genom konsumtion av sniglar och leder till eosinofil meningit.

Mytilidae är en familj av tvåskaliga blötdjur, även kända som musslor, som inkluderar arter såsom blåmusslan (Mytilus edulis) och gulmusslan (Mytilus galloprovincialis). Familjen karaktäriseras av ett långsträckt, triangulärt skal med en kraftig byggnad och täta, symmetriska veck. Mytilidae-arter lever vanligtvis på hårda underlag i marina miljöer och har en komplex livscykel med både sexuell och asexuell fortplantning.

"Radiometric dating is a method used to determine the age of an object by measuring the decay of radioactive isotopes within it."

Ett komplex av giftiga proteiner i giftet från den sydamerikanska skallerormen Crotalus durissus terrificus. Det kan delas upp i ett fosfolipas A-fragment och ett krotapotinfragment. Det senare består av tre olika aminosyrakedjor, förstärker enzymet och är ett specifikt nervgift.

Peptidnervgifter från de fiskätande kägelsnäckorna (Conidae). De innehåller 13-29 mycket basiska aminosyror och är starkt korslänkade med disulfidbindningar. Tre typer av konotoxiner finns: omega-, alfa- och my-. Omegakonotoxiner hämmar spänningsaktiverat kalciumupptag i det presynaptiska membranet och därmed frisläppande av acetylkolin. Alfakonotoxiner blockerar den postsynaptiska acetylkolinreceptorn. Mykonotoxiner hindrar uppkomsten av muskelrörelsepotentialer.

I en enkel mening kan Octopodiformes definieras som en infraklass inom blötdjuren (Mollusca) som inkluderar två ordningar: de åttaarmade bläckfiskarna (Octopoda) och vampyrbläckfiskena (Vampyroteuthis infernalis).

Släktskapsförhållanden mellan grupper av organismer, baserade på deras genuppsättningar.

En klass artropoder, omfattande spindlar, fästingar, kvalster och skorpioner. Till skillnad från insekter saknar de känselspröt (antenner), vingar och sammansatta ögon. Deras kroppar är delade i två d elar (cephalothorax och abdomen), inte tre. Och istället för insekternas tre par ben har de fyra par.

Bett och stick orsakade av insekter.

I medicinsk kontext, er Pectinidae ikke en velkjent term. Pectinidae er egentlig en familie av marins dyr kalt muslinger, som inkluderer arter som abalone og skallmuslinger. Disse dyr har ingen direkte med medicin å gjøre, og termen vil ikke være relevant i en medisinsk sammenheng.

En Russell huggorm, även känd som zmeja obiknovenaja i den vetenskapliga nomenklaturen, är en giftig ormart inom familjen giftsnokar (Viperidae) som förekommer i södra Europa och centrala Asien.

En grupp fosfatidacylhydrolaser som katalyserar hydrolys av en av acylgrupperna i fosfoglycerider eller glycerofosfatidater. Fosfolipas A1 hydrolyserar acylgruppen vid position 1 (EC 3.1.1.32), och fosfolipas A2 hydrolyserar acylgruppen kopplad till position 2 (EC 3.1.1.4). Syn. PLA.

Jordens naturliga satellit. Hit hör material om månens omlopp eller faser, månmånaden, månlandskap, geografi och jordmån.

En medicinsk definition av "spider bites" (spindeldjursbett) är ett bett som orsakas av ett spindeldjur, vanligtvis en giftig art, som penetrerar huden med sina käkar och injicerar gift. Detta kan resultera i lokalreaktioner som svullnad, rödning, smärta och/eller systemiska effekter beroende på spindelarten och individens hypersensibilitet.

'Mytilus edulis' är den vetenskapliga beteckningen för blåmusslan, som är en art av musslor inom familjen blåmusslor (Mytilidae). Blåmusslan är en vanligt förekommande och välkänd musselart i de kalla och gemäßiga delarna av Atlanten och Norra ishavet. Den lever fastsatt till klippor, stenar eller andra hårda ytor under vatten, där den filtrerar vatten för att få ifrån sig föda som består av plankton och andra små partiklar. Blåmusslan är också en kommersiellt viktig art då den används som mat och i olika industriella tillämpningar, såsom för att producera lim och färgämnen.

Flygande, stickande insekter av familjen Vespidae (superfamiljen Vespoidea), omfattande såväl sociala (samhällsbildande) som solitära arter.

Proteaser som har en metall, vanligtvis zink, som katalytisk komponent. Denna enzymgrupp inaktiveras av metallkelatkomplexbildare.