Den huvudsakliga alkaloiden i opium och prototypen för smärtstillande och narkotiska opiater. Morfin har omfattande verkan i det centrala nervsystemet och på glatt muskulatur.
Starkt beroende av morfin, såväl fysiologiskt som känslomässigt.
Analoger eller derivat av morfin.
Narkotiska eller opioida preparat, samt syntetiska eller halvsyntetiska medel som framkallar omfattande smärtlindring, dåsighet och svängningar i humöret. Den ändrade sinnesstämningen kan upplevas som behaglig, varför risk för missbruk kan föreligga. Prototypen för alla dessa preparat är morfin.
Gradvis förminskad känslighet hos djur eller människor för ett läkemedel, till följd av fortlöpande tillförsel av medlet. Tolerans skall skiljas från läkemedelsresistens, som innebär att en organism, sjukdom eller vävnad inte svarar på den förväntade effekten av ett läkemedel. Begreppet måste också skiljas fråm "maxdos" och NOAEL.
I en enkel mening kan narkotika definieras som substanser som påverkar centrala nervsystemet och kan orsaka förändringar i medvetandet, sinnesförnimmelser, känslor, tänkande och beteende. De kan vara syntetiska, halvsyntetiska eller naturliga och kan användas till medicinska ändamål men är också vanligt förekommande som droger av missbrukare. Narkotikaverkan kan innebära smärtstillande, lugnande, euforiska eller hallucinogena effekter, beroende på vilken substans det rör sig om. Många narkotika är också beroendeframkallande och kan medföra allvarliga hälsoproblem och bieffekter, särskilt vid långvarigt eller missbruk.
Naloxon är ett potent antagonist preparat som blockerar opioidreceptorer och används för att behandla opiatöverdosering, då det kan reversa effekterna av opiater som heroin, morfin och fentanyl. Naloxon har ingen agonist verkan och kan inte ge eget euforiskt släpp eller smärtstillande verkan. Det är vanligtvis tillgängligt som injektionsvätska, nasalspray eller film som appliceras under tungan.
Opioid receptor Mu (μ) refererer til en type G-protein-koblede receptorer som findes naturaligt i hjernen og nervesystemet hos pattedyr. Disse receptorer er primært involveret i at modulere smertefølelser, men de spiller også en rolle i andre fysiologiske processer som modstandskraft overfor stress, afhængighed og belønning.
A narkotikablockerare, eller opioidantagonist, är ett läkemedel som blockerar effekterna av opiater (narkotika) på centrala nervsystemet, såsom smärtlindring, andningsdepression och eufori. Dessa mediciner används för att behandla opiatöverdos och beroende, samt för att diagnostisera och behandla opiatförgiftning. Exempel på narkotikablockerare är naloxon och naltrexon.
"Smärtlindring är användandet av farmakologiska eller icke-farmakologiska metoder för att reducera eller eliminera erfarenheten av smärta, med målet att förbättra funktion, välbefinnande och kvalitet på livet för den drabbade individen."
En "spinal injection" är en medicinsk procedur där en substans injiceras in i den lumbala ryggraden i närheten av den ryggmärgsvätska som omger ryggradsnervroten, även känd som subarachnoidalutrymmet. Detta görs vanligtvis med hjälp av en nål och fluoroskopi för att guida injektionen till den korrekta platsen. Spinal injektioner används ofta för smärtlindring eller diagnostisk syfte, såsom att avgöra om smärtan härstammar från en specifik nervrot.
En smärtanalys är en systematisk bedömning och dokumentation av smärta baserad på observationer, patientens självuppgifter och kliniska kriterier, för att fastställa smärtns typer, lokalisation, intensitet, varaktighet och påverkan på individens vardag, med syfte att utforma en effektiv smärtlindringsplan.
Ett opiumliknande, smärtstillande medel besläktat med morfin, men med svagare smärtstillande egenskaper och med svagt lugnande effekt. Det har även hostdämpande verkan.
Abstinenssyndrom (abstinence syndrome) är ett tillstånd som kan uppstå när någon som är beroende av en substans plötsligt upphör med att använda den. Detta leder till en reaktion i kroppen då den har blivit van vid substansen och nu saknas den. Symptomen på abstinenssyndrom varierar beroende på vilken substans individen är beroende av, men kan inkludera:
Postoperativ smärta definieras som smärta som upplevs efter en kirurgisk procedure eller operation.
Medel som lindrar smärta utan att orsaka medvetslöshet.
"Smärta är en ubehaglig sensorisk och emosional erfarenhet som uppstår som ett resultat av aktuell eller potentiell skada till tkrovet." (Definerad av International Association for the Study of Pain, IASP)
Opioidreceptorer är proteiner i det centrala nervsystemet och i vissa andra delar av kroppen som binder till opioider, vilket är en grupp av kemiska ämnen som inkluderar morfin, heroin och endogena peptider som endorfiner och enkefaliner. När ett opioidpeptid eller ett syntetiskt opioidanlägg sätter sig fast på en opioidreceptor, utlöses en serie cellulära händelser som kan leda till smärtlindring, andningsdepression, eufori och fysisk beroende. Det finns tre huvudsakliga typer av opioidreceptorer: mu (μ), kappa (κ) och delta (δ). Varje typ av receptor är involverad i olika aspekter av de farmakologiska effekterna av opioider.
Naltrexon är ett opioidantagonistmedel som används för behandling av alkohol- och opiatberoende. Medlet blockerar verkan av opioider i hjärnan och minskar därmed känslan av eufori och beroendeframkallande effekter. Naltrexon ges vanligen som tablett eller injektion och används under övervakning av en läkare.
Smärtlindring, utan förlust av medvetandet, med hjälp av smärtstillande medel som ges genom självdosering. Metoden har använts framgångsrikt vid postoperativ smärta, vid förlossning, efter brännskador och vid smärtlindring i livets slutskede. Risken för överdosering kan minimeras med en kombination av små doser och bestämda väntetider (lockout intervals) mellan doserna.
Nalorfine är ett opiatantagonistmedel som primärt används för att blockera och reversa effekterna av opiater, inklusive smärtlindring, andningsdepression och eufori. Det agerar genom att konkurrera med opioidreceptorerna i hjärnan och kroppen, vilket förhindrar att opiatmedlen binder till dem och utövar sin verkan. Nalorfine har också en viss agonistverkan på kappa-opioidreceptorer, vilket kan orsaka dissociativa effekter som yttrar sig i form av förvirring, desorientering och hallucinationer. Det används ibland akut för att behandla opiatöverdos och är tillgängligt under varumärkesnamnet Nalone.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
Smärtstillande, narkotiskt preparat (derivat av morfin) som är starkt vanebildande.
En opioid för smärtstillande bruk som erhålls från morfin. Den har kortare verkningstid än morfin.
Ett kraftigt verkande narkotiskt smärtstillande medel, som vid missbruk är beroendeframkallande. Det är främst en my-opioidagonist. Fentanyl används även som tillsats till generella narkosmedel och för narkosinduktion och underhållsnarkos.
En enkefalinanalog som selektivt binder till my-opioidreceptorn. Det används som modell för läkemedelspermeabilitetsstudier.
Periakveduktal grå materia (PAG) refererar till ett område av grå substans inne i hjärnstammen som är involverat i smärta, emotionell processing och autonoma funktioner; det består av ett komplext nätverk av neuroner och interneuroner som modulerar information från kroppen till hjärnan och vice versa.
"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.
Oxycodone is a strong prescription opioid pain medication used to treat moderate to severe acute or chronic pain. It is a semi-synthetic derivate of thebaine, an alkaloid found in the poppy plant. Oxycodone works by binding to opioid receptors in the brain and spinal cord, reducing the perception of pain and increasing tolerance to pain. It is available in various forms, including immediate-release tablets, extended-release tablets, capsules, and solutions for oral or intravenous administration. Due to its potential for addiction, abuse, and dependence, oxycodone should be used under close medical supervision and only when other non-opioid pain treatments have been ineffective.
Pentazocin är ett syntetiskt smärtstillande preparat som tillhör opioidgruppen. Det används främst för att behandla moderat till stark smärta och har både agonist- och antagonistiska egenskaper, vilket betyder att det kan både verka stimulerande och blockerande på opioidreceptorer i centrala nervsystemet. Pentazocin är inte lika potent som morfin eller fentanyl, men kan ändå vara effektivt för smärtlindring vid rätt dosering. Preparatet kan orsaka biverkningar såsom yrsel, svimningskänslor, illamående och andningsdepression.
Föreningar som bygger på delvis mättat iminoetanofenantren och kan beskrivas som benso-dekahydronaftalener med etyliminobryggor. Bland dem ingår några av de opioider från vallmo (Papaver) som används som smärtstillande medel.
En av de tre huvudgrupperna av endogena opioidpeptider. Enkefalinerna är pentapeptider med omfattande utbredning i det centrala och perifera nervsystemet samt i binjuremärgen.
Nalbufin är ett syntetiskt opioid-analgetikum som används för att behandla moderat till stark smärta och kan också användas för att behandla beroende av opiater genom att motverka effekterna av opiatförgiftning. Det är ett kemiskt derivat av thebain, en naturlig förening som finns i opium, och har en unik egenskap att fungera som både agonist och antagonist vid olika opioidreceptorer i centralnervsystemet. Detta ger nalbufin potentialen att behandla smärta effektivt samtidigt som det reducerar risken för missbruk och beroende jämfört med traditionella opioider.
Opioid delta-receptorer (δ-opioid receptors) är en typ av opioidreceptorer i det centrala nervsystemet hos däggdjur. Dessa receptorer binder till specifika peptider, som endorfiner och enkefaliner, för att modulera smärta, ämnesomsättning, humör och andra fysiologiska processer. Delta-opioidreceptorerna är involverade i smärtlindring, men deras aktivering kan också leda till negativa bieffekter som andningsdepression och fysiskt beroende. Forskning pågår för att utveckla nya läkemedel som kan targetera dessa receptorer specifikt, med målet att minska smärta utan de obehagliga bieffekterna som är associerade med opioidbehandling.
Ett smärtstillande medel som är användbart för att lindra de flesta typer av medelsvår till svår smärta, inkl. postoperativ smärta och förlossningssmärtor. Långvarigt bruk kan leda till beroende liknande morfinberoende. Symtomen vid utsättande kommer snabbare, men är kortvarigare, än efter morfin.
Tebain är ett morfinliknande alkaloid som naturligt förekommer i opium, och har starkt smärtstillande, men också beroendeframkallande egenskaper.
"Smärttröskeln är det nivå av smärta som förändrar individens beteende eller fysiologiska respons, och kan variera mellan olika individer baserat på deras genetiska, kulturella, och tidigare erfarenheter av smärta."
Oximorfon är ett starkt opioidanalgetikum som används för att lindra moderat till svår smärta och kan ge sedativ, euforisk eller dysforisk effekt. Det är ett semi-syntetiskt derivat av morfin och har en snabb påverkan med en typisk halveringstid på 2-3 timmar. Oximorfon verkar genom att binda till opioidreceptorerna i centrala nervösystemet, vilket kan leda till andningsdepression och risk för beroende vid långvarig användning.
Smärtlindring utan förlust av medvetandet genom tillförsel av smärtstillande medel i epiduralutrymmet i ryggradskanalen.
Den iakttagbara reaktionen hos ett djur i någon situation.
I en enkel mening kan opium definieras som en naturlig substance som utvinns från mjölksaften hos opiepoppens (Papaver somniferum) oskadade frön och kapselväggar. Opium är ett starkt smärtstillande medel och kan orsaka eufori, förvirring, yrsel, andningsdepression och beroende vid missbruk. Det innehåller flera aktiva ämnen, däribland morfin, codein, tebin och papaverin.
En av de tre huvudgrupperna av endogena, opioida peptider, stora peptider som härstammar från en pro-opiomelanokortinprekursor. I denna grupp ingår alfa-, beta- och gammaendorfin. Termen endorfin avser ibland alla opioida peptider, men här avses den snävare betydelsen. För endorfiner i vid bemärkelse används termen opioida peptider.
En syntetisk opioid som används i sin klorväteform. Den är en smärtstillande opioid med huvudsakligen mu-opioidagonistegenskaper. Medlet har verkan och användning liknande morfinets. Det har även undertryckande verkan på hostcentret och kan ges för att kontrollera ihållande hosta i samband med lungcancer i slutskedet. Metadon används också för att behandla drogberoende, men långvarigt bruk av metadon kan i sig leda till beroende.
Opioid kappa-receptorer är en typ av receptor i det centrala nervsystemet och i viscerala organ som binder endorfiner, en grupp naturligt förekommande peptider i kroppen med smärtstillande, andningsdepressiva och euforiserande effekter. När ett opioid substans binder till en kappa-receptor aktiveras en signaltransduktionsväg som kan leda till smärtlindring, men även andra effekter som dysfoori (negativ mental eller emotionell reaktion) och hallucinationer. Kappa-receptorer skiljer sig från de mer välkända mu-opioidreceptorerna genom att de generellt ger mindre smärtlindring, men kan istället vara involverade i andra processer som kontroll av aptit, sömn och humör.
Injicering under tryck av flytande läkemedel, näringslösning eller annan vätska under huden genom en ihålig nål.
"Ryggmärgen är det del av centrala nervsystemet som löper genom ryggraden, innehåller nervceller och nerver som förmedlar sensoriska och motoriska signaler mellan hjärnan och resten av kroppen."
Ett läkemedels påverkan på ett annat läkemedels verkningsmekanism, metabolism eller toxicitet.
Injicering i hjärnventriklarna.
'Vallmo' är den vanliga svenska beteckningen för växten *Papaver somniferum*, som är känd för att innehålla opiater som morfin, codein och tebain i sina opieumhållande frön och opievitmjölke.
Undersökningsmetod för t ex klinisk prövning av ett läkemedel eller behandling som innebär att varken deltagare/patienter eller försöksledare känner till vem som faktiskt får den specifika behandlingen.
En opioidantagonist med egenskaper liknande dem hos naloxon.
Ett blåaktigt område i den övre vinkeln av fjärde hjärnventrikelns botten motsvarande melaninliknande, färgade nervceller, som är belägna vid sidan om griseum centrale. Området kallas även nucleus pigmentosus pontis.
Stegrad smärtupplevelse vid smärtpåverkan till följd av skador på vävnad innehållande nociceptorer eller skadad perifer nerv. Hyperalgesin kan uppträda såväl i skadeområdet (primär hyperalgesi) som i omgivande, oskadad vävnad (sekundär hyperalgesi).
"Svårbehandlad smärta" refererar till smärta som är motståndskraftig eller reagerar sämre än vanligt på behandling med traditionella smärtbehandlingsmetoder, inklusive läkemedel, fysisk terapi och psykologisk intervention. Det kan vara kronisk eller akut i natur, men dess komplexitet och individuella variationer gör det svårt att behandla och lindra effektivt.
En narkotisk, smärtstillande morfinanalog som används som sömnmedel inom veterinärmedicin.
Tramadol är ett syntetiskt opioid analgetikum som används för att lindra moderat till stark smärta. Det fungerar genom att påverka sömncenteret i hjärnan och blockera smärtmeddelanden från att nå hjärnan. Tramadol kan också ha en viss effekt som antidepressivum och används ibland för behandling av kronisk smärta.
Ett mycket använt lokalbedövningsmedel.
Injicering i en ven i behandlingssyfte eller i experimentellt syfte.
En intensivt kliande känsla som framkallar behov av att gnida eller riva huden för lindring.
En alfa-2-adrenerg agonist som passerar blod-hjärnbarriären. Klonidinets huvudsakliga verkan består i att reducera den sympatiska spänningen, vilket leder till minskat diastoliskt och systoliskt tryck och lägre puls. Det har också perifer verkan, vilken kan vara orsaken till den övergående blodtrycksstegring som kan ses vid snabb, intravenös tillförsel.
17-(cyklopropylmetyl)-alfa-(1,1-dimetyletyl)-4,5-epoxi-18,19-dihydro-3-hydroxi-6-metoxi-alfa-metyl-6,14-etenmorfinan-7-metanol. Ett derivat av opioidalkaloiden tebain, som har kraftigare och mer långv arig verkan än morfin. Det tycks verka som agonist vid my- och kappaopioidreceptorer och som anatagonist vid deltareceptorer. Frånvaron av deltaagonistverkan tros vara orsaken till utebliven buprenorf intolerans vid kronisk sjukdom.