Ett tidigt embryo i form av en kompakt massa av ca 16 blastomerer. Det liknar ett mullbär, med två typer av celler, yttre och inre. Morula utgör stadiet före blastula hos andra djur än däggdjur eller blastocyst hos däggdjur.
Syn. blastula. Däggdjursembryot efter morulastadiet, då det består av en trofoblastomsluten hålighet innehållande en cellmassa som utvecklas till embryonalplattan.
Morfologisk och fysiologisk utveckling hos embryon.
Morfologisk och fysiologisk utveckling och tillväxt av embryo eller foster hos däggdjur.
Det tidiga, prenatala stadiet i däggdjursutvecklingen, kännetecknat av snabba morfologiska förändringar och differentiering i organismens grundläggande strukturer.
Embryot i sitt tidigaste stadium, blastogenesen, som varar från det befruktade äggets första mitotiska delning i två blastomerer till bildandet av morulan, en tät massa av blastomerer.
Teknik för bevarande och odling av däggdjursembryon in vitro. Den ger möjlighet till att övervaka embryoutveckling, ämnesomsättning och känslighet för teratogena ämnen.
Bildande av genetiskt identiska organismer genom vegetativ förökning utifrån en enda cell. Det ursprungliga kärnmaterialet kan härstamma från ett embryo, foster eller en vuxen, somatisk cell.
En befruktad äggcell, även känd som zygot, är den cell som bildas när en spermie och ett ägg har smält samman under processen som kallas fertilisation. Denna nya diploida cell har 46 chromosomer (23 från varje förälder) och har potentialen att dela sig och utvecklas till en embryo, om den implanteras i livmodern och utvecklas korrekt.
En oöcyt (singular form av oocyter) är ett äggcell som mognar inne i en honas äggstock (ovarium). Den är den största cellen i den mänskliga kroppen och kan delas in i olika stadier baserat på dess utveckling. Oöcyten består av två delar: den haploida kärnan, som innehåller halva antalet kromosomer jämfört med en vanlig diploid cell, och den omgivande zonapellucidamembranen. När oöcyten har nått full mognad är den redo för befruktning och utvecklas sedan till en zygot och fortsätter att dela sig och utvecklas till ett embryo.
En teknik för konstgjord fortplantning som innebär en direkt manipulering av äggceller och sädesceller för att åstadkomma befruktning in vitro.
Embryoöverföring är en teknik inom infertilitetsbehandling, där ett eller flera embryon överförs till livmodern hos en befruktningsvillig kvinna, med hopp om att en graviditet ska uppstå.
De odifferentierade celler som bildas vid delning av det befruktade ägget. Dessa omfattar celler som tillhör embryots delnings-, morula- och blastulastadier.
Partenogenesis är en form av asexuell fortplantning där ett individuellt könscellsbildande äggcell (ovum) utvecklas till en fullt utvecklad organism utan att bli befruktat av en motsvarande könscell (spermie). Denna typ av reproduktion förekommer hos vissa djurarter, som insekter, groddjur och reptiler. Partenogenes kan ske genom olika mekanismer, till exempel automikt eller apomixis, beroende på artens specifika reproduktiva strategi. Det är värt att notera att partenogenes inte förekommer hos däggdjur, inklusive människan.
I en enda mening kan 'vitrification' definieras som en process inom kryobiologi där ett biologiskt ämne, till exempel celler eller embryon, konserveras genom snabb frysning till mycket låga temperaturer, vanligtvis -196°C, i en vätska som inte bildar iskristaller. Istället för att forma iskristaller som kan skada cellerna under frysningen och avfrysningen, blir vätskan i områdena runt cellerna amorft, liknande glas, när den snabbt fryses. Detta reducerar skadan på cellerna och ökar överlevnaden efter avfrysningen.
Fostrets förväntade förmåga att överleva efter födseln.
Tillståndet som följer på föreningen av en äggcell och en sädescell, då ett embryo eller foster växer i kroppen.
Två högt specialiserade tuber av muskelvävnad som sträcker sig mellan livmodern och var sin äggstock. De fångar upp äggcellerna, och är den plats där könscellerna mognar och äggen befruktas.
Metoder för bevarande eller odling av biologiskt material under kontrollerade förhållanden i laboratorium. Hit hör odling av celler, vävnader, organ eller embryon in vitro. Såväl djur- som växtvävnader kan odlas på ett flertal sätt. Kulturerna kan härröra från normal eller onormal vävnad, och utgöras av en enda celltyp eller en blandning av celltyper.
Embryo implantation är ett tidigt stadium i graviditeten då den befruktade äggcellen, nu embryot, fastnar och växer fast i livmoderslinningens (endometriums) inre skikt. Detta inträffar vanligtvis 6-10 dagar efter att ägget befruktats och fästningsprocessen kräver en korrekt synchronisering av embryots utveckling och livmoderns förändringar under menstruationscykeln. Implantationen markerar början på en lyckad graviditet och kan leda till fostertillväxt och födsel.
Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under en organisms utvecklingsstadier.
Förvaring av celler, vävnader, organ eller embryon i djupfrys (-70 gr C för korttidsförvaring, under -130 gr C för långtidsförvaring). För vävnadspreparat används frysförvaring eller frysfixering i syfte att bevara den befintliga formen, strukturen och kemiska sammansättningen hos materialets alla beståndsdelar. Som kylmedium används flytande kväve.
Varje flytande eller fast preparat som är specifikt avsett för odling, lagring eller transport av mikroorganismer eller andra sorters celler. Olika typer av media, såsom differentierande substrat, selektiva substrat, testsubstrat och definierade substrat, tillåter odling av bestämda mikroorganismer och celltyper. Fasta medier erhålls genom tillsats av agar eller gelatin till flytande substrat.
The Oct-3-transcription factor, also known as NFIC (Nuclear Factor I/C), is a protein involved in the regulation of gene expression, particularly those associated with cell growth, development, and differentiation.
I en enskild medicinsk betydelse refererar 'ovum' till den hälften av den befruktade äggcellen hos däggdjur, inklusive människan, som bidrar med sinoploiden (den kvinnliga arvsanlaget) under befruktningen. Ovum är också känt som en äggcell eller en primär oocyte och är den mogna, icke befruktade cellen som produceras i äggstockarna under den kvinnliga reproduktionscykeln. När ett spermatozoon (spermie) penetrerar och befruktar ovumet bildas en zygot, vilket är den första cellen i en embryo.
La zona pellucida är en tunn, transparent och hård skiva av sugarsammansättningar som omger äggcellen (ovum) hos däggdjur, inklusive människan. Den består av ett par glykoproteiner och bildar en barriär runt ägget som skyddar det under dess utveckling och hjälper till att reglera bindningen och fusionen med spermier under befruktning. Zona pellucida är en viktig struktur i reproduktionen eftersom den bidrar till att förhindra polyspermi, ett tillstånd där mer än ett sädesceller penetrerar ägget, vilket kan leda till abnorma embryoutveckling.
Sammansmältningen av en sädescell och ett ägg till en zygot.
Genetiskt identiska individer framavlade genom syskonparning i tjugo eller fler generationer, eller genom parning mellan föräldrar och avkomma med vissa restriktioner. Alla djur inom en inavlad stam kan spåras tillbaka till en gemensam anfader till den tjugonde generationen.
Oogenese är den process genom vilken kvinnliga könsceller, äggceller eller oocyter, utvecklas och mognar i äggstockarna (ovarierna). Den resulterar i produktionen av ett fullt utvecklat ägg, som kan bli befruktat för att bilda en zygot, den första cellen i ett embryo. Oogenesen börjar under fostertiden och fortsätter fram till menopausen.
En medicinsk definition av 'trofoblast' är celler som utgör den yttre lagringen av ett embryo och spelar en viktig roll i att underhålla graviditeten genom att se till att moderkakan försörjer fostret med näringsämnen och syre. Trofoblastcellerna är de första cellerna från embryot som kommer i kontakt med moderns kropp under befruktningen, och de börjar omedelbart att sekretera enzymer som möjliggör invasiv implantation av embryot i moderkakan. Trofoblasten utvecklas sedan till två skilda typer av celler: cytotrofoblast och syncytiotrofoblast. Cytotrofoblasterna är morfologiskt lika med vanliga epitelceller, medan syncytiotrofoblasterna är multikärniga celler som bildar ett yttre skikt runt moderkakan och utgör gränsen mellan moderns kropp och fost