Natriumfluorid är ett salt av natrium och fluor, med formeln NaF. Det används vanligtvis som en tillsats till tandkräm för att förebygga karies, eftersom fluoriden hjälper till att stärka tändernas emalj. Natriumfluorid kan också användas på recept i högre koncentrationer som ett desinfektionsmedel och för att behandla kronisk arsenikförgiftning.
Oorganiska salter av fluorvätesyra, HF, där fluoratomen har oxidationstillståndet -1. Salterna av natrium och tenn är vanliga i tandkrämer o d.
En "karieshindrande medicin" är ett medel som används för att förebygga och skydda tänder från kariesutveckling. Dessa medel innehåller vanligtvis fluor, som hjälper till att stärka tandemaljen och gör det svårare för bakterier att orsaka skada på tänderna. Andra aktiva ingredienser i karieshindrande medel kan också inkludera xylitol och kalcium, som hjälper till att reducera mängden bakterier i munnen och stärka tändernas yta. Karieshindrande medel finns i olika former, såsom tandkräm, gel, spray, tablettor och lösningar.
Fluoridföreningar, oftast i form av pasta eller gel, för lokal applicering för att motverka tandkaries.
Dentin desensitizing agents are substances used in dentistry to help reduce the sensitivity of dentin, which is the layer of the tooth located under the enamel and cementum. These agents work by blocking the tubules in the dentin that lead to the dental pulp, thereby reducing the transmission of painful stimuli to the nerves inside the pulp. They are often applied directly to the sensitive area of the tooth and can be found in various forms, such as gels, varnishes, or toothpastes. Common desensitizing agents include fluoride, strontium chloride, potassium nitrate, and oxalates.
Tennfluorider är ett samlingsnamn för oorganiska föreningar som innehåller tenn (Sn) och fluor (F), där metallen tenn har oxidationstallet +2 eller +4. Dessa föreningar används ofta som korrosionsskyddsmedel, kylvätskor och flussmedel inom elektronikindustrin.
Lösningar för munsköljning som har renande, bakteriedödande eller lindrande egenskaper.
"Dentinkänslighet" refererar till smärta eller obehag som uppstår när dentin, det delikata vävnadslager som ligger under tandens emalj, exponeras för yttre stimuli som kyla, värme, söta, sura eller skarp föda. Detta inträffar vanligtvis på grund av tandköttsretirering, tandbrist, tandblekning, onormalt slitage eller skada.
CaF2. I naturen ganska vanligt förekommande som mineralet fluorit (flusspat) och den främsta källan till fluor och dess föreningar. Ren kalciumfluorid används som katalysator vid dehydrering och dehydrogenering och för att fluoridera dricksvatten.
'Natrium' er en kjemisk betegnelse for det som engelskspråklige lærebøker og artikler ofte refererer til som "sodium". I medicinsk sammenheng vil man oftest finne termen natrium brukt i forbindelse med ionsamlinger, elektrolytbalanse eller i sammenheng med bestemte sykdommer.
Fosforsyra blandad med natriumfluorid (NaF). Natriumfluoridlösning, pasta eller pulver som har försurats till pH 3-4 och buffrats med något fosfat. Används för att förebygga tandkaries.
I en enkel mening kan toothpaste (tandkräm) definieras som ett hygienprodukt som används tillsammans med en tandborste för att rengöra tänder och tandkött, förebygga dentalcaries (tandgnuggning) och fräna luften i munnen. De flesta toothpastes innehåller aktiva ingredienser som abrasiva medel, fluorider, humectanter, smakämnen, sötningsmedel och andra tillsatser för att ge extra skydd mot dentalcaries, känslighet, tandstenosbildning och ont i munnen.
5-hydroxi-indol-3-etanol.
Fluoridförgiftning i allmänhet eller vid ospecificerad fluorid; annars används aspekten /pois med specificerad fluoridterm.
I medicinen refererer "maleater" til at knuse eller opløse en medicinpille eller andet solidt medicinalformulering til en flydende form, f.eks. for at gøre det lettere at tage den gennem en slange eller for at give den patienten via en enteral sonde. Dette skal altid udføres under oplysning og vejledning fra en autoriseret sundhedsperson, da visse mediciner ikke bør maleates på grund af ændringer i deres farmakologiske egenskaber eller potentiale til at skade patienten.
Ett färglöst eller vitt, kristallint organiskt ämne, trikarboxylsyra, som finns i växter, särskilt citrusfrukter. Det används som smakämne eller antioxidant i livsmedel, och som sekvestreringsmedel.
Kalciumsalt av kolsyra (CaCO3). Ett luktfritt och smaklöst kristallint mineral (kalcit) som har stor utbredning i naturen och utgör huvudbeståndsdelen i kalksten. Det används terapeutiskt som fosfatbu ffert hos hemodialyspatienter och som kalciumtillskott.
I en enkel medicinsk kontext kan polyetylen definieras som ett typ av termoplastiskt material som används inom till exempel ortopedisk kirurgi, särskilt för att tillverka långtidskonstitutionsimplantat som ledproteser. Det är ett biokompatibelt, slitagesäkert och korrosionsbeständigt material som inte innehåller några kända hälsovådliga ämnen. Polyetylen har visat sig vara en lämplig val av material för denna typ av användning på grund av sin förmåga att motstå mekanisk belastning under lång tid och sin förmåga att minska patientens obehag genom att reducera friktionen i leden.
Oorganiska salter av fosforsyra med två fosfatgrupper.
Ett hårt, tunt och genomskinligt skikt av förkalkat material som omger och skyddar tandbenet och tandkronan. Det är det hårdaste ämnet i kroppen och består nästan uteslutande av kalksalter. I mikroskopet ser man att skiktet består av tunna stavar (emaljprismor), sammanfogade med ett cementerande ämne och omgivna av ett emaljhölje.
Oorganiska föreningar med aluminium som en molekylbeståndsdel.
Lokalt angrepp på tandytan, vilket inleds med urkalkning av emaljen, fortsätter med enzymatisk nedbrytning av organiska strukturer och slutar med att det bildas hålrum. Om inte angreppet hejdas kan urholkningen tränga igenom emaljen och tandbenet tills pulpan nås. De tre vanligaste teorierna om uppkomsten av karies är att syra från bakterier leder till urkalkning; att mikroorganismer bryter ned emaljprotein; eller att keratolytiska mikroorganismer producerar kelater som leder till urkalkning.
En kronisk, endemisk form av tandemaljshypoplasi som orsakas av intag av vatten med hög fluorhalt under tandbildningsperioden. Tillståndet kännetecknas av bristfällig kalkbildning och kritliknande emalj, som med tiden får en brunaktig missfärgning.
'Natriumkanaler' är inom fysiologi och farmakologi benämningen på proteinkomplex som bildar ionkanaler, vilka regulerar flödet av natriumjoner (Na+) över cellemembranet i exciterbara celler, såsom nerv- och muskelceller. Dessa kanaler är viktiga för celldefibrillation, återupplivning efter hjärtstopp samt för signalering inom nervsystemet. Natriumkanalerna består av en poreformad alfa-subenhet som bildar själva jonkanalen och accessoriska subenheter (beta, gamma och delta) som modulerar kanalens funktion. Natriumkanaler aktiveras vid depolarisering av cellemembranet och inaktiveras snabbt för att begränsa flödet av natriumjoner in i cellen. Funktionella störningar i natriumkanalerna kan leda till olika sjukdomstillstånd, såsom kramper och hjärt
Fenylmetylsulfonylfluorid (PMSF) är ett proteasinhibitor molekyл, som används inom biokemi och molekylärbiologi för att hбsta tillbaka dеgraderingen av proteiner under exempelvis västern blus-förberedelse (Western blotting) och proteinfraktionering. PMSF irreversibelt inhiberar serinproteas, genom att reagera med serinen i aktiva centret hos enzymerna. Det bör användas just innan proteinextraktion eller andra metoder som involverar proteinfrånställning, eftersom det lбttar snabbt ned i vattenlцsning och inte kan passera genom cellytorna.
Desinfektionsmedel och antiseptiskt medel för lokalt bruk, som även används som munvatten för att förebygga plack.
Ett enzym i lyasklassen som katalyserar omvandlingen av ATP till 3´,5´-cykliskt AMP och pyrofosfat. Enzymet finns i plasmacellmembran och aktiveras av vissa hormoner (epinefrin, vasopressin, glukagon och kortikotropin). Reaktionsprodukten, cykliskt AMP, har en viktig regleringsfunktion i ämnesomsättningen. EC 4.6.1.1.
Oorganiska salter av fosforsyra.
Tillsättning av fluor, oftast i form av natriumfluorid, i t ex dricksvatten.
Tunn beläggning på tandytorna som ofta ger upphov till kariesangrepp och tandköttsinflammation (gingivit). Placket består av muciner från spottkörtlarna och mikroorganismer.
Ett mått på en lösnings surhetsgrad.
Preparat som används på människor och djur för att inaktivera skadliga mikroorganismer. De skall särskiljas från desinfektionsmedel, som används på icke-levande ytor och föremål.
En färglös eller svagt gulfärgad, kristallin förening som erhålls ur galläpplen. Den används inom fototeknik, i läkemedel och som analytiskt reaktionsmedel.
Elektroder som används för att mäta koncentrationen av specifika joner i celler, vävnader eller lösningar.
Alla sorters preparat för rengöring av tänder: vanligtvis innehåller de slipmedel, rengöringsmedel, bindmedel och smakämnen, och de finns i flytande form, pasta- eller pulverform. De kan även innehålla läkemedel och medel mot karies.
Den hårda tandvävnad som omger tandpulpan och som täcks av emalj på kronan och av tandcementet på roten. Den är hårdare än benvävnad, men mjukare än emaljen, vilket medför att den oskyddad lätt eroderas.
Enskilda preparat som innehåller ett eller flera aktiva medel för samtidig administrering som fast dosblandning. Begreppet skall särskiljas från kombinationsterapi, som innebär att två eller flera läkemedel ges var för sig för att en kombinerad effekt skall erhållas.
Neomycin är ett typ av aminoglycosidantibiotikum som används för att behandla olika typer av bakterieinfektioner, vanligtvis på ytor såsom huden och slemhinnor. Det fungerar genom att stoppa tillväxten och reproduktionen av bakterier genom att påverka deras proteinsyntes. Neomycin kan orsaka skada på nerv- och hörselceller om det används systemiskt (som en injektion eller tablet) i högre doser eller under längre tider, men när det används topisk (på ytan av kroppen) är biverkningarna sällsynta och mildare.
Tanddemineralisering refererar till nedbrytningen och förlusten av mineraler, såsom kalcium och fosfat, från tandemaljen. Detta kan leda till mjukare och mer porösa ytor på tänderna, vilket i sin tur gör dem mer sårbara för skador och karies. Tanddemineralisering kan orsakas av en rad faktorer, inklusive dålig oral hygien, ohälsosam diet, torr mun och vissa medicinska tillstånd eller behandlingar.
Jordens atmosfär, bestående huvudsakligen av syre (ca 1/5), kväve (ca 4/5) och mindre mängder koldioxid, andra gaser och partiklar.
"Natrium i kosten" refererer til mengden av natrium (salt) som er opløst i væske i kroppen, hovedsakelig i blodet. Natrium er en viktig elektlytt og spesiell betydning har det for å holde vannbalansen i kroppen, regulere nervesystemet og muskel funksjon. Normal verdien for natrium i blodet er mellom 135 og 145 milliequivalenter per liter (mEq/L). For høye eller for lave nivåer kan føre til forskjellige helseproblemer, som kan være livstruende.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
"Tandremineralisering" refererer til den naturlige proces, hvor mineralske stoffer, herunder primært hydroxylapatit, genopbygges i emaljen på tænderne. Dette sker når plakkabakteriernes syreproduktion fører til at emaljen demineraliseres og bliver mindre hårdt over tid. Ved at udsætte tænderne for fluorider fra forskellige kilder, såsom toothpaste, saltvand eller fluortilførsler i drikkevandet, kan denne remineraliseringseffekt øges og hjælpe til at forebygge tandsygdomme som carier.
"Medicinskt, betyder 'provhantering' att övervaka och kontrollera symptomen eller effekterna av en sjukdom eller tillstånd, vanligtvis genom användning av läkemedel eller terapi."
Ett vanligt natriumsalt (natriumklorid) som brukas allmänt för smaksättning av livsmedel. Det spelar en viktig biologisk roll i regleringen av det osmotiska trycket i blod och vävnader.
Den fysiologiskt aktiva och stabila hydrolysprodukten av epoprostenol. Påträffas i nästan all djurvävnad.
En icke-hydrolyserbar analog till GTP, hos vilken syreatomen som är brygga mellan beta- och gammafosfatet ersatts av en kväveatom. Den binder hårt till G-protein i närvaro av Mg2+. Nukleotiden stimulerar kraftigt adenylatcyklas.
Benskörhet som beror på att mängden av benvävnad minskar. Skelettetblir poröst och bräckligt och risken för frakturer ökar. Två typer förekommer: benskörhet efter menopaus (postmenopausal osteoporos) och åldersrelaterad benskörhet.