Neisseria meningitidis, också känd som meningokocker, är en gram-negativ, aerob diplokockbakterie som normalt koloniserar de övre luftvägarna hos ungefär 10% av vuxna. Den kan dock orsaka allvarliga infektioner som meningit (hjärnhinnesjukdom) och sepsis (blodförgiftning), särskilt hos barn, äldre och personer med nedsatt immunförsvar. Infektionen kan vara livshotande och kräver omedelbar behandling. Vissa serotyper av Neisseria meningitidis kan orsaka epidemiska utbrott.

Neisseria är ett släkte av gramnegativa, aeroba kocker som normalt koloniserar människans slemhinnor, särskilt i näsa, rumpa och genitalier. Det finns över 20 arter av Neisseria, men de två kliniskt mest betydande arterna är Neisseria meningitidis (meningokocker) och Neisseria gonorrhoeae (goronococker). Meningokocker kan orsaka allvarliga infektioner som meningit och blodförgiftning, medan gonorococker orsakar könssjukdomen gonorré.

Neisseria gonorrhoeae är en gramnegativ, aerob bakterie som orsakar den sexuellt överförbara infektionen gonorré, även känd som "tvingosjuka". Bakterien kan kolonisera slemhinnor i könsorganen, urinröret, rectum, svalg och ögon. Infektioner hos kvinnor kan leda till komplikationer såsom fallopiskramp och infertilitet om de inte behandlas. Gonorré är en alltmer multireistent bakterie, vilket gör att det blir svårare att behandla infektionerna med antibiotika.

Infektioner orsakade av bakterier av arten Neisseria meningitidis.

"Neisseria meningitidis serogroup B" refers to a specific subtype of the bacterium Neisseria meningitidis, also known as meningococcus, which is responsible for causing invasive meningococcal disease (IMD). This disease can lead to severe and potentially life-threatening infections such as meningitis and septicemia.

En hastigt uppkommande infektion i hjärnhinnorna och subaraknoidalvätskan genom bakterien Neisseria meningitidis, med diffus inflammation och proppbildning i venerna kring hjärnhinnan. Kliniska tecken är feber, nackstelhet, kramper, svår huvudvärk, petekialrodnad, stelhet, lokal nervsvikt, hydrocefalus och koma. Bakterierna sprids oftast via nasofaryngealsekret och är det vanligaste orsaken till hjärnhinneinflammation hos barn och ungdomar. Serogrupperna A, B, C, Y och W-135 av Neisseria meningitidis har rapporterats ge meningit.

Neisseria meningitidis serogruppe W-135 är en bakterie som kan orsaka meningit (hjärnhinnesjukdom) och sepsis (blodförgiftning). Bakterien tillhör samma art som den vanligare meningokockserotypen B och C, men serogrupp W-135 är mindre vanlig i industrialiserade länder. Vaccin finns tillgängligt för att skydda mot Neisseria meningitidis serogruppe W-135.

Neisseria meningitidis serogruppe C är en bakterie som kan orsaka allvarliga sjukdomar som meningit (hjärnhinnesackinflammation) och sepsis (blodförgiftning). Bakterien är gramnegativ och förekommer naturligt hos många människor i näsa och svalgang, oftast utan att orsaka några symptom. Serogrupp C är en av de vanligaste serogrupperna som orsakar meningit och sepsis världen över. Vaccinering rekommenderas vanligen för barn och ungdomar upp till 25 års ålder för att förebygga sjukdomen.

Neisseria meningitidis serogruppe A refererer til en specifik type af bakterien Neisseria meningitidis, som kan forårsage alvorlige sygdomme som meningitis (hjernebetændelse) og sepsis (blodforgiftning). Bakterien er normalt fraværende i det sunde menneskeskøre, men kan kolonisere slimhinderne i næsen og halsen uden at forårsage sygdom. Imidlertid kan den under visse omstændigheder trænge ind i blodet og spredes til andre dele af kroppen, herunder hjerne- og rygmarvsvæsken (cerebrospinalvæske), hvor den kan forårsage livstruende infektioner.

Neisseria meningitidis, serogroup Y refererar till en specifik typ (serogruppering) av bakterien Neisseria meningitidis, som kan orsaka allvarliga infektionssjukdomar hos människor, framförallt meningit (hjärnhinnesjukdom) och sepsis (blodförgiftning). Bakterien är gramnegativ och förekommer naturligt i de övre luftvägarna hos ungefär 10% av den vuxna befolkningen, oftast utan att orsaka några symptom. Serogrupp Y är en av de sex vanligaste serogrupperingarna av Neisseria meningitidis (de övriga fem är A, B, C, W och X), och kan vara ansvarig för allvarliga utbrott av meningit och sepsis, särskilt i vissa populationer som barn under ett år, äldre vuxna, personer med nedsatt immunförsvar

'Neisseria lactamica' är en gram-negativ bakterie som normalt kan koloniseras i de övre luftvägarna hos människor, särskilt hos barn. Den är vanligen symtomfri och anses vara en kommensal, vilket betyder att den lever i kroppen utan att orsaka skada. Det finns dock studier som visar att förekomsten av 'Neisseria lactamica' kan ha en skyddande effekt mot infektioner av den närbesläktade patogenen 'Neisseria meningitidis', som kan orsaka allvarliga sjukdomar som meningit och sepsis.

Vacciner eller kandidatvacciner för förebyggande av infektioner med Neisseria meningitidis.

"Serotypning" är en metod för att klassificera mikroorganismer, såsom bakterier och vissa virus, baserat på skillnader i de antigener som visas på deras yta. Antigen är substanser som kan inducera immunresponsen hos ett värtdjur eller en människa. Genom att identifiera olika serotyper av en patogen kan forskare och kliniker förstå mer om den specifika infektionen och välja den bästa behandlingsstrategin. Serotypning är viktig inom flera områden, till exempel epidemiologi, diagnostik och utveckling av vacciner.

Proteiner förekommande i det yttre membranet hos bakterier.

Akut infektionssjukdom med de urogenitala organen som primärt invasionsställe. Den orsakande organismen, Neisseria gonorrhoeae, isolerades av Neisser år 1879.

I en enkel medicinsk definition är poriner strukturer som spänner över cellmembran och tillåter vissa molekyler och joner att diffundera genom dem. De är speciellt viktiga för cellers förmåga att transportera näringsämnen, avfall och andra substanser in och ur sig. Poriner är exempel på proteinkanaler som bildar naturliga passagevägar genom celldelarna i bakteriers yttre membran.

Ett geleartat hölje runt en bakteriecell som är av betydelse för patogena bakteriers virulens. En del kapslar är väl avgränsade, medan andra kan utgöras av oregelbundna slemskikt, som kan flyta ut. Ka pslarna består som regel av enkla polysaccharider, men vissa bakterier har kapslar av polypeptider.

Immunglobuliner framkallade av bakteriella antigena komponenter.

Transferrinbindande protein (TfBP) refererar till en typ av protein som binder till och transporterar transferrin, ett plasmaprotein involverat i järntransporten i kroppen. Transferrin har två bindningsplatser för järn, och TfBP hjälper till att underlätta transporten av transferrin med järnbindning till celler som behöver järn för sin funktion och till levern där överskottet av järn lagras.

Proteiner förekommande hos någon bakterieart.

Naturlig, bakteriedödande egenskap hos blodet tack vare förekomsten av antibakteriella ämnen som betalysin, leukin m fl.

Bakteriella antigener definieras som molekyler på eller från bakterier som kan identifieras och stimulera ett immunsvar hos värden. Dessa antigener kan vara proteiner, polysackarider eller andra strukturer som är unika för en specifik bakteriestam eller gemensamma för en hel grupp av bakterier. När bakteriella antigener introduceras i kroppen aktiveras immunförsvaret och producerar specifika antikroppar för att bekämpa infektionen.

Bacterial polysaccharides refer to complex carbohydrates that are produced and used by bacteria for various purposes, such as providing structural support, facilitating adhesion to surfaces, and evading the host immune system. These polysaccharides can be composed of repeating units of simple sugars (monosaccharides) or sugar derivatives, and can vary widely in their structure and function depending on the bacterial species. Some examples of bacterial polysaccharides include capsular polysaccharides, which form a protective layer around the bacterial cell, and exopolysaccharides, which are secreted by bacteria and can form biofilms that help them colonize surfaces.

Infektionsstadium, i vilket den smittade bär på smittämne utan att uppvisa infektionssymtom. Den smittsamma organismen måste vara överföringsbar till annan mottaglig värd.

Transferrin-bindande protein B, även känt som Transferrinreceptor 2 (TFR2), är ett membranprotein som binder till och transporterar transferrin, ett järntransportprotein, in i celler. Detta protein spelar en viktig roll i cellulär järnreglering och hemosyntes.

Neisseriaceae-infektioner är infektioner orsakade av bakterier som tillhör familjen Neisseriaceae, inklusive arter såsom Neisseria gonorrhoeae och Neisseria meningitidis. Infektioner kan vara allt ifrån lokala infektioner i andningsvägarna eller huden till systemiska infektioner som meningit och septikemi. Symptomen varierar beroende på typ av infektion, men kan inkludera sår, svullnad, smärta, utslag, feber och allmän sjukdomskänsla. Behandlingen består vanligen av antibiotika.

Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos bakterier.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

Bakterieinfektioner i leptomeningerna och subaraknoidalrummet, omfattande hjärnbarken, hjärnnerverna, hjärnans blodkärl, ryggmärgen och nervrötterna. Typen av patogen kan variera med ålder och klinisk status (t ex postoperativt tillstånd, immundefekt eller fysisk skada). Kliniska tecken är akut feber, nackstelhet, påverkat allmäntillstånd, krampanfall och lokal nervsvikt. Tillståndet kan få ett dödligt utfall inom 24 timmar. Patologiska kännetecken är varbildning i subaraknoidalrummet och diffus inflammation i nerv- och kärlvävnader.

Ett Serum Bactericidal Antibody Assay (SBA) är ett laboratorietest som mäter förmågan hos seruma antibodier att döda eller inhibera specifika bakterier. Testet utvärderar den totala bacteriedödande kapaciteten hos serumantikroppar genom att blanda tillsatsen av komplementproteiner till serumprover och sedan exponera dem för en standardiserad mängd av ett visst bakteriespecies.

Sulfadiazin är ett sulfonamidpreparat som används som antibiotikum för behandling av olika bakterieinfektioner, till exempel hudinfektioner och lunginflammation (bronkit). Det fungerar genom att hindra bakteriernas förmåga att producera en viktig aminosyra som de behöver för att överleva och växa. Sulfadiazin ges vanligen per oral, men kan också ges topisk, till exempel som läkemedlet Silvadhen för behandling av brännskador.

Den genetiska massan hos bakterier.

Fettbärande polysackarider som är endotoxiner och viktiga gruppspecifika antigen. De kommer ofta från cellväggen på gramnegativa bakterier och framkallar utsöndring av immunglobuliner. Lipopolysackaridmolekylen består av tre delar: lipid A, kärnpolysackarid och O-specifika kedjor (O-antigen). Lipopolysackarider från Escherichia coli används ofta som polyklonala B-cedllsmitogen i laboratorieimmunologi.

Neisseriaceae är en familj av gramnegativa, aeroba eller anaeroba kokkalformade bakterier inom ordningen Neisseriales. Familjen innehåller ett antal viktiga patogena arter som orsakar infektionssjukdomar hos människor, däribland Neisseria gonorrhoeae (gonorén) och Neisseria meningitidis (meningokocker), vilka kan orsaka könssjukdomen gonoré och hjärnhinnesinflammation (meningit) respektive. Andra släkten inom familjen Neisseriaceae är bland annat Kingella, Simonsiella och Eikenella.

Suspensionspreparat framställda av försvagade eller avdödade bakterier för förebyggande eller behandling av bakteriella infektionssjukdomar.

"Neisseria cinerea" är en gram-negativ bakterie som normalt kan påträffas i människans övre luftvägar, såsom näsa och svalg. Den är vanligen icke-patogen och betraktas inte som en vanlig orsak till sjukdom hos friska individer. Emellertid kan den under vissa omständigheter orsaka infektioner, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar eller vid komplikationer i samband med invasiva medicinska ingrepp. Exempel på sådana infektioner kan vara lunginflammation (pneumoni), blodförgiftning (sepsis) och hud- eller webbinfektioner.

Proteiner som specifikt binder till järn.

Cerebrospinalvätska, eller LCR (latin: liquor cerebrospinalis), är en klar, steril och färglös fluid som cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen i subarachnoidalrummet, skyddande dem från mekanisk skada och hjälper till att reglera kraniepressuren.

Tunna, hårliknande bihang, 1-20 mikrometer långa och talrika, på gramnegativa bakterier, särskilt Enterobacteriaceae och Neisseria. Till skillnad från flageller saknar de rörelseförmåga, men har, som proteiner, antigena och hemagglutinerande egenskaper. De är av medicinsk betydelse, eftersom vissa fimbrier medverkar till att bakterier via adhesiner kan fästa vid celler. Bakteriella fimbrier är vanliga pili, men måste särskiljas från den gängse betydelsen av "pili", vilken avser sexpili.

Proteiner som utgör strukturella beståndsdelar av bakteriella fimbrier eller sexpili.

"Näsa-svalg, även känt som nasofarynx, är den övre delen av svalget (farynx) där det ansluter till näsan via högt belägna rör (näsöppningarna eller choanae). Detta område utgör en viktig del av andnings- och sväljsystemet, då luft och mat/drikka passerar här under vanliga förhållanden."

En art av Haemophilus som fäster vid slemhinnorna hos människor och olika djurarter. Arten indelas vidare i biotyperna I till VIII.

Adhesionsförmåga är en kemisk egenskap hos bakterier såväl med som utan fimbrier ("cellhår") att kunna fästa vid andra celler, vävnader eller icke-levande ytor. Denna egenskap är av betydelse för kolo nibildning och sjukdomsalstrande förmåga.

Förändring i en mikroorganisms ytantigen. Detta fenomen illustreras särskilt väl av influenzavirusets förmåga till spontan antigenvariation, antingen som en långsam "antigen drift" eller som en så plö tslig och omfattande förändring ("antigen shift") att en ny stam bildas. Också vissa parasiter, som t ex trypanosomer, plasmodier och Borrelia, undkommer immunförsvarets angrepp genom att ändra sitt y tskikt.

"Svalg" är en del av matstrukturen som utgör den övre tredjedelen av det muskulära sväljet, även känt som faringe. Det är en sliddriven rörlig tunnel som förbinder munhålan med matstrupen och transporterar föda från mun till magen genom peristaltiska kontraktioner. Svalget har också en viktig roll i andningsprocessen, då det agerar som en luftväg vid andning när vi sväljer.

Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.

Penicillin G är ett bredspektrum-antibiotikum som tillhör gruppen penicillerin och är aktivt mot grampositiva och anaeroba bakterier samt vissa gramnegativa bakterier. Det är ett naturligt förekommande antibiotikum som produceras av svampen Penicillium chrysogenum. Penicillin G är vanligen given intravenöst på grund av dess låg oral absorption och kort halveringstid. Preparatet används för behandling av en rad infektioner, däribland sepsis, endokardit, meningit och cellulit.

Polyanioniskt sulfonerat polymer, ofta förkortat PSS, är ett syntetiskt polyelektrolytt som består av en lång kedja av monomeren styrensulfonat. Detta polymer har en negativt laddad repetitiv polyanionisk grupp (-SO3-) som ger upphov till dess polyanioniska karaktär. Polystyrensulfonat är vattenlösligt och används ofta i forskning och industri, exempelvis i batteriteknik, membranseparation och ytkemi.

Inflammation av hjärnans eller ryggmärgens skyddshinnor, dvs mjuka hinnan, spindelvävshinnan och hårda hinnan. Infektioner (av virus, bakterier eller svamp) är de vanligaste orsakerna till inflammation, men även subaraknoidalblödning, kemisk retning, granulomatösa tillstånd, tumörer och andra inflammatoriska tillstånd kan ge detta syndrom.

Bakterieinfektioner i nervsystemet, orsakade av Haemophilus-arter och kännetecknade av en markant inflammation i hjärnhinnorna. Haemophilus influenza typ B är den i sammanhanget vanligaste bakterien. Tillståndet drabbar huvudsakligen barn under 6 år, men kan även förekomma hos vuxna. Till kliniska manifestationer hör feber, nackstelhet, ljuskänslighet, krampanfall, hörselbortfall, koma och proppbildning i hjärnans blodkärl. Bakteriernas väg till det centrala nervsystemet går via angränsande strukturer, inkl. mellanörat. näshålorna och svalget.

Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.

En flerstegsprocess som omfattar DNA-kloning, mappning, subkloning, sekvensering och analys av data.

Halvsyntetiska vacciner bestående av polysackaridantigener från mikroorganismer fästa vid bärarproteinmolekyler. Bärarproteinet känns igen av makrofager och T-celler och förstärker därmed immunsvaret. Konjugatvacciner framkallar antikroppsbildning hos individer som inte reagerar på enbart polysackariden, höjer antikroppsnivåerna, och ger booster-svar vid förnyad vaccination.

Penicillinresistens är ett tillstånd hos bakterier som har utvecklat förmågan att motstå verkan av penicillin, ett antibiotikum som vanligen används för att behandla infektioner orsakade av sådana mikroorganismer. Detta uppstår på grund av genetiska mutationer eller horisontell generöverföring av resistensgener, vilket leder till produktionen av enzym som bryter ned penicillinet eller förändringar i cellväggen som förhindrar penetration av antibiotikumet. Penicillinresistens är ett allvarligt offentligt hälsohot eftersom det komplicerar behandlingen av infektioner och kan leda till spridning av resistanta bakteriestammar.

Plötslig ökning i en sjukdoms incidens. Hit räknas även epidemier.

Metoder för bestämning av olika typer och stammar av bakterier. De mest använda typningssytemen är bakteriofagtypning och serotypning jämte bakteriocintypning och biotypning.

De processer genom vilka cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos bakterier.

En akut, varbildande infektion i hjärnhinnorna och subaraknoidalrummet, orsakad av Streptococcus pneumoniae och vanligast hos barn och vuxna över 60 år. Infektionen kan vara förknippad med öroninflammation, mastoidit, bihåleinflammation, luftvägsinfektioner, sicklecellanemi, skallfrakturer eller andra tillstånd. De kliniska symtomen omfattar feber, huvudvärk, nackstelhet, sömnlöshet, och krampanfall, lokal nervsvikt (t ex hörselförlust) och koma.

I en enkel mening kan 'sexpil' definieras som "den fysiska aktiviteten av sexuellt umgänge mellan två eller flera individer, ofta med syfte att uppnå sexuell njutning och/eller reproduktion". Det är värt att notera att definitionen kan variera beroende på kulturell kontext, personliga övertygelser och preferenser.

Varje flytande eller fast preparat som är specifikt avsett för odling, lagring eller transport av mikroorganismer eller andra sorters celler. Olika typer av media, såsom differentierande substrat, selektiva substrat, testsubstrat och definierade substrat, tillåter odling av bestämda mikroorganismer och celltyper. Fasta medier erhålls genom tillsats av agar eller gelatin till flytande substrat.

Tester som visar den relativa effekten av olika kemoterapeutiska medel mot specifika mikroorganismer (t ex bakterier, svampar, virus).

Sialinsyra, även känd som N-acetylneuraminsyra, är en karbohydrat som förekommer som en del av glykoproteiner och glykolipider på cellytan hos djur. Den fungerar som en viktig komponent i cellernas yttre membran och har en roll i cellytans erkännande och interaktioner, såsom cell-cell-adhesion och signalering. Sialinsyra är den terminala sockerarten i många glykokonjugater och bidrar till deras negativa laddning på cellytan.

Sialyltransferaser är en typ av enzym som katalyserar transferensen av sialic acid (N-acetylneuraminic acid) till kolhydratkedjor på glykoproteiner och glykolipider, vilket förändrar deras egenskaper och funktioner.

Ett släkte gramnegativa, aeroba bakterier som är i antingen stavform (undersläktet Moraxella) eller klotform (undersläktet Branhamella). Bakterierna parasiterar på slemhinnor hos människor och andra varmblodiga djur.

"Bakteriel transformation" är ett begrepp inom mikrobiologi och genetik som refererar till processen där en bakteriecell tar upp främmande DNA (deoxyribonucleic acid) från sin omgivning, integrerar det i sitt eget genom och på så sätt förändrar sina arvsmassa och egenskaper. Detta fenomen upptäcktes av Frederick Griffith 1928 och är ett viktigt forskningsområde inom molekylär biologi, med tillämpningar inom bland annat genteknik och medicinsk forskning.

Ett i jordskorpan allmänt utbrett metalliskt grundämne. Kemiskt tecken är Fe, atomnummer 26 och atomvikt 55,85. Järn är en väsentlig beståndsdel i hemoglobin, cytokrom och andra komponenter i respiratoriska enzymsystem. Dess främsta funktioner är att transportera syre till vävnader (hemoglobin) och att ingå i cellulära oxidationsförlopp. Uttömning av järnförråden kan leda till järnbristanemi. Järn används för att återuppbygga blodet vid anemi.

Lipid A är den biologiskt aktiva beståndsdelen i lipopolysackarider. Den har en kraftigt endotoxisk verkan och uppvisar immunogena egenskaper.

Sialinsyror, även kända som neuraminiska socker, är en typ av sackarider som förekommer i glykoproteiner och glykolipider på cellytan hos levande organismer. De spelar en viktig roll i cellulär erkännande och adhesion, samt i skyddet av cellmembranen mot bakteriella infektioner och andra skadliga agenter. Anomalier i sialinsyremetabolismen har associerats med olika sjukdomar, inklusive neurologiska störningar och cancer.

Serologiska reaktioner som inträffar när ett antiserum mot ett antigen reagerar med ett annat, närbesläktat antigen.

UDP-glukos 4-epimerasa är ett enzym som katalyserar omvandlingen av UDP-glukos till UDP-galaktos genom att epimerisera (byta ut) en OH-grupp på kolatom nummer 4 i substratet.

Undersökningar som bygger på att celler, mikroorganismer eller partiklar klumpar ihop sig när de blandas med specifikt antiserum.

"Transferrin binding protein A" refers to a protein that binds to transferrin, which is a transport protein that carries iron in the blood. This protein is often associated with bacteria and plays a role in their iron acquisition and survival within the host.

Bakteriologiska tekniker är metoder och procedurer som används för att isolera, identifiera, klassificera och studera bakterier i ett laboratoriemiljö. Detta inkluderar tekniker såsom kulturell metod, mikroskopi, biokemiska tester, genetisk analys och automatiserade identifikationssystem. Syftet med bakteriologiska tekniker är att förstå bakteriers egenskaper, beteende och roll i olika sammanhang, till exempel inom medicin, miljö och industri.

"Artsspecificitet" refererer til de unikke aspekter, karakteristika og kontekster, der er forbundet med kunstformer som teater, musik, maleri, litteratur osv. Det understreger, at hver kunstform har sine egne regler, historie, teoretiske perspektiver, teknikker og udtryksformer, som bør respekteres og forstås for at opnå en dybere forståelse af det pågældende værk eller frembringelse.

Kemiska substanser som produceras av mikroorganismer och som, i utspädda lösningar, har förmåga att hämma tillväxten hos eller döda andra organismer. Antibiotika vars toxicitet tolereras av värden anv änds som kemoterapeutiska preparat för behandling av infektionssjukdomar hos människor, djur och växter.

En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som verkar genom att kopiera en specifik DNA-sekvens i ett exponentiellt tempo, vilket möjliggör detaljerad analys av mycket små mängder av ursprungligt DNA. PCR utförs genom att upprepade gånger höja temperaturen och sänka den igen, vilket låter enzymet polymeras skapa kopior av DNA-sekvensen med hjälp av två specifika primers. Detta möjliggör identifiering och analys av specifika DNA-sekvenser i forskning, diagnostik och forensiska tillämpningar.

Närvaro av levande bakterier i blodet. Akuta tecken på bakteriell blodinfektion är feber, frossa, takykardi och takypne. De flesta fall förekommer hos sjukhuspatienter, som ofta har andra tillstånd el ler undergår behandling som gör deras blodcirkulationssystem mer mottagligt för infektion.

Ett nukleosidmonofosfatsocker som ger N-acetylneuraminsyra till ändsockret hos en gangliosid eller ett glykoprotein.

'Sjukdomsalstrande förmåga' refererar till en individuals predisposition att utveckla en viss sjukdom, orsakad av en kombination av genetiska, epigenetiska och miljömässiga faktorer, som ökar risken jämfört med den genomsnittliga populationen.

En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.

Penicillin är ett beta-laktamantibiotikum som verkar bakteriedödande genom att inhibitera syntesen av bakteriens cellvägg. Det produceras naturligt av olika arter av svampen Penicillium och har varit en av de mest använda antibiotika sedan sin upptäckt på 1920-talet. Penicillin är verksamt mot grampositiva bakterier samt vissa gramnegativa bakterier och används för behandling av en rad infektioner, till exempel halsfluss, lunginflammation och hudinfektioner.

Den fullständiga arvsmassan i bakteriekromosomen.

Den sjätte komponenten i komplementreaktionsföljden. Den är ett betaglobulin med sedimentationskoefficient 8,7 och molekylvikt 120 000 vid en serumkoncentration på 60 mikrogram/ml. C6 kan bilda komplex med C5 och C7 och aktiveras genom att bindas till C5.

Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.

Ordningsföljden av kolhydrater i polysaccharider, glykoproteiner och glykolipider.

"En serologisk bakteriedödande test, även känd som serum bactericidal test (SBT), är en laboratorietest som mäter förmågan hos patientserum att döda specifika bakteriestammar, vanligtvis Neisseria meningitidis eller Streptococcus pneumoniae, och används för att utvärdera effektiviteten av immunresponsen eller antimikrobiell behandling."

I medicinsk kontext, används termen "Niger" för att referera till ett sjukdomstillstånd som kallas Nigerhuvudet eller Nigerfeber, som orsakas av bakterien *Burkholderia pseudomallei*. Det är en sällsynt men allvarlig infektion som främst förekommer i tropiska och subtropiska områden, inklusive Sydostasien och norra Australien. Symptomen på Nigerhuvudet kan vara breda och inkluderar feber, hosta, trötthet, muskelvärk, hudutslag, diarré och neurologiska symptom som förvirring eller desorientering. Behandlingen består vanligtvis av intravenös antibiotikakur med ceftazidim eller meropenem följt av långtidstraktament med oral cotrimoxazol.

Komplex, cirkulerande kroppsvätska, vars uppgift är att transportera syre, näringsämnen och avfallsprodukter. Blodet har två huvudbeståndsdelar: celler och plasma.

Bredspektrumcefalosporin med lång halveringstid och god genomträngningsförmåga vid vanligtvis svåråtkomliga infektioner, som t ex sådana som berör hjärnhinnorna, ögonen, innerörat och urinvägarna.

Områden på ett antigen som reagerar med specifika antikroppar.

En immunanalysmetod som utnyttjar en antikropp med enzymmarkör, t ex pepparrotsperoxidas. Då antingen enzymet eller antikroppen binds till ett adsorberande substrat behåller båda sin biologiska aktivitet. Förändringen i enzymaktivitet till följd av enzym-antikropp-antigenreaktionen är proportionell mot mängden antigen och kan mätas med spektrofotometri eller med blotta ögat. Det har utvecklats många varianter av metoden. Syn. ELISA.

N-acetylneuraminic acid cytidylyltransferase är ett enzym involverat i syntesen av sialinsyra, en typ av kolhydrat som förekommer på ytan av många celltyper och har viktiga funktioner i cellsignalering och immunförsvar.

Transferrin är ett protein i människans kropp som binder och transporterar järn i blodet till celler som behöver det för att fungera korrekt, såsom röda blodkroppar och celler i benmärgen. Det hjälper också till att reglera mängden fritt järn i kroppen och skyddar mot järnöverbelastning genom att förhindra att järn reagerar med andra molekyler som kan skapa fria radikaler och orsaka skada på celler. Transferrin bildas i levern och finns naturligtvis förekommande i människors serum.

Mikroorganismers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska medel eller antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).

Mutagenes framkallad av införande av främmande DNA-sekvenser i en gen. Detta kan ske spontant in vivo eller experimentellt in vivo eller in vitro. Proviralt DNA kan sättas in i eller läggas intill en cellulär onkogen. Infogning av proviruset kan orsaka mutationer genom störning av kodningssekvenser eller reglerelement, eller ge upphov till oreglerat uttryck av protoonkogenen, med tumörbildning som följd.

'Streptococcus pneumoniae' är en gram-positiv, kapslad, beta-hemolytisk bakterie som förekommer naturligt i människans övre luftvägar och kan orsaka en rad olika infektionssjukdomar, framförallt hos barn, äldre och immunsupprimierade individer. Den är vanligast känd som orsak till lunginflammation (pneumoni), men kan även leda till öroninfektioner, sinusit, meningit och blodförgiftning (sepsis). Vissa stammar av Streptococcus pneumoniae är också ansvariga för pneumokockfeber.

Antikroppar som produceras av cellfamiljer (kloner) av identiskt lika celler, framställda genom hybridisering av aktiverade B-lymfocyter och tumörceller. Sådana hybrider benämns ofta hybridom.

En mikroorganisms förmåga att överleva under givna betingelser. Den kan även avse en kolonis förmåga att föröka sig.

Republik i Västafrika, gränsande mot Mali och Niger. Ytan är 274 000 km2, och folkmängden uppgår till ca 11 miljoner invånare. Huvudstaden heter Ouagadougou; officiellt språk är franska.

Penicillin är ett beta-laktamantibiotikum som verkar bakteriedödande eller bakteriestatisk genom att inhibera syntesen av bakteriens cellvägg. Det produceras naturligt av olika arter av svampen Penicillium och har varit en grundläggande behandling för en mängd olika bakterieinfektioner sedan det upptäcktes på 1920-talet. Penicilliner är aktiva mot grampositiva bakterier, men vissa preparat har även verkan mot gramnegativa bakterier. Deras användning kan vara begränsad av resistensutveckling hos bakterier.

En monoteistisk religion förkunnad av profeten Mohammed, med Allah som gud.

Serum som innehåller antikroppar. Det erhålls från djur som immuniserats genom injektion av antigen eller genom infektion med mikroorganismer, bärande på antigenet.

Neisseria mucosa är en gramnegativ, aerob bakterie som normalt förekommer på slemhinnor hos människor, framförallt i näsa och svalg. Den är en del av den normala bakteriefloran och betraktas vanligtvis inte som en patogen, det vill säga en bakterie som orsakar sjukdom. Det finns dock rapporter om att Neisseria mucosa kan vara associerad med infektioner i sällsynta fall, men det är ovanligt och kräver ofta andra faktorer som exempelvis nedsatt immunförsvar.

Bakteriers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska preparat och antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).