Neurokirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används inom neurokirurgin för att behandla olika tillstånd och skador i centrala nervsystemet, däribland hjärnan och ryggraden. Dessa tekniker kan involvera öppen kirurgi eller minimalinvASIVA metoder och använder sig av specialiserad utrustning och instrument för att korrigera, reparera eller avlägsna skadade vävnader, tumörer, blodansamlingar eller andra patologiska tillstånd. Exempel på neurokirurgiska tekniker inkluderar mikrokirurgi, stereotaxisk radiosurgeri, endoskopisk kirurgi och neuromodulering.

Kirurgiskt ingrepp eller insnitt i skallen.

Emboli orsakad av luftbubblor i blodet efter skada, operation eller yttre tryckförändringar.

Neurokirurgi är en specialitet inom kirurgin som fokuserar på diagnostisering och behandling av sjukdomar och skador på nervsystemet, inklusive hjärnan, ryggraden och de perifera nerverna. Behandlingarna kan omfatta både öppna kirurgiska ingrepp och minimalinvasiva tekniker som använder sig av små kameror och specialdesignade instrument. Syftet är att lindra symptom, förbättra funktionen och/eller förlänga patientens liv.

Neuronavigering är en teknik inom neurokirurgi som möjliggör för kirurger att guida sig till specifika områden i hjärnan under operationer med hög precision, baserat på individuella patientdata från bilddiagnostiska undersökningar som magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT). Genom att kombinera preoperativa bilddata med realtime-avbildning under operationen kan neuronavigeringssystemet stödja kirurgen i att planera operationsmetoder, identifiera risker och skydda viktiga strukturer i hjärnan. Detta kan leda till minskade komplikationer och en snabbare återhämtning efter operationen för patienten.

Ett hjärtstimulerande, positivt inotropt preparat med kärlvidgande egenskaper, fosfodiesterashämmande aktivitet och förmåga att stimulera kalciumjonflödet till hjärtats celler. Dess terapeutiska värde ligger i avsevärt ökat hjärtindex och minskat kärlmotstånd, med liten eller ingen förändring i artärtrycket. En allvarlig bieffekt är dock trombocytopeni hos vissa patienter.

'Rewarming' refererar till den process där en individ som befinner sig i hypotermi eller förkylning gradvis värms upp till en normal kroppstemperatur. Detta kan uppnås genom olika metoder, såsom varmt vätskeintag, varma bad, värmepåslag eller med hjälp av medicinska apparater som exempelvis varmvattenbad och extrakorporala cirkulationssystem. Det är viktigt att rewarming sker sakta och kontinuerligt för att undvika komplikationer såsom förhöjd hjärtaktivitet, arytmi eller ödem.

Tidsintervallet för en kirurgisk operation.

Bakterieinfektioner i leptomeningerna och subaraknoidalrummet, omfattande hjärnbarken, hjärnnerverna, hjärnans blodkärl, ryggmärgen och nervrötterna. Typen av patogen kan variera med ålder och klinisk status (t ex postoperativt tillstånd, immundefekt eller fysisk skada). Kliniska tecken är akut feber, nackstelhet, påverkat allmäntillstånd, krampanfall och lokal nervsvikt. Tillståndet kan få ett dödligt utfall inom 24 timmar. Patologiska kännetecken är varbildning i subaraknoidalrummet och diffus inflammation i nerv- och kärlvävnader.

Infektionssjukdomar i hjärnan, ryggmärgen och hjärnhinnorna. DNA-virusinfektioner, RNA-virusinfektioner, bakterieinfektioner, mykoplasmainfektioner, spiroketinfektioner, svampinfektioner, protozoinfek tioner, maskinfektioner och prioninfektioner kan drabba centrala nervsystemet primärt eller som en sekundär process.

Kontinuerlig övervakning av en patients tillstånd (livsfunktioner) under en pågående operation.

Infektion i ett operationssår.

"Postoperativa komplikationer" refererar till problem eller biverkningar som uppstår som en följd av en kirurgisk operation under eller efter ett operationsförlopp, och kan inkludera infektioner, blödning, emboli, lungsäteskomplikationer, reaktioner på anestesi, skador på nerver eller organ, trombos, ytlig eller djup venös trombos (DVT), och andra allvarliga hälsoproblem.

Neoplasmer i de intrakraniella delarna av det centrala nervsystemet, omfattande hjärnhalvorna, de basala ganglierna, hypotalamus, talamus, hjärnstammen och lillhjärnan. Hjärntumörer delas in i primära , som uppstår ur hjärnvävnad, och sekundära, som är metastaser. De primära kan i sin tur delas in i godartade och elakartade former. Hjärntumörer kan också klassificeras utifrån den drabbades ålder, v ävnadstyp eller läge i hjärnan.

Icke-invasiv metod för undersökning av inre anatomistrukturer som bygger på principen att atomkärnor i ett starkt magnetfält absorberar strålningsenergipulser och avger dem som radiovågor, vilka med datateknik kan bearbetas till bilder. Till tekniken räknas även protonspinntomografi.