Osteitis fibrosa cystica är ett skelettrelaterat tillstånd karaktäriserat av utökad benremodelering och osteoklastaktivitet, orsakad av överaktivitet hos parathyroidhoromonet, vanligen på grund av en endokrin störning som primär hyperparatyreoidism. Detta leder till benvävnadsförstöring, cystbildning och potential för skador i skelettet.
"Beninflammation" är ett samlingsbegrepp för en långvarig, kronisk inflammation som sker på grund av en störd homeostas i kroppen och som inte orsakats av någon infektion eller skada. Denna typ av inflammation kan vara ett resultat av en onormal immunrespons och är ofta förknippad med sjukdomar såsom reumatoid artrit, diabetes och åldrande. Beninflammation kan leda till cellskador, fibros och funktionsnedsättningar i kroppen.
Renal osteodystrofi är ett samlingsbegrepp för de skelettrelaterade komplikationer som kan uppstå vid kronisk njursjukdom. Det innefattar en rad olika skelettförändringar, såsom benvätsdefekter, abnormalt benvävnadsväxt och mineralomsättningsrubbningar. Renal osteodystrofi orsakas av störningar i kroppens mineralföreningar, som följd av nedsatt njurfunktion. Det kan leda till symptom som ben- och muskelsmärta, svaghet, nedsatt rörlighet och ökad risk för frakturer. Behandlingen av renal osteodystrofi består ofta av kombinationen av läkemedel, diet och livsstilsförändringar.
"Benvävsuppmjukning, eller osteoporos, är ett tillstånd där benvävnaden blir porös och skör, vilket leder till en ökad risk för frakturer."
Onormalt stor aktivitet i bisköldkörtlarna, vilken kan vara primär eller sekundär. Primär hyperparatyreos är associerad med tumörbildning eller hyperplasi.