Osteotomi är ett medicinskt begrepp som refererar till en kirurgisk procedur där man skär eller delar benet i ett specifikt segment, för att korrigera en deformitet eller avvika benets axel. Detta kan användas för att rätta till exempelvis knä- eller höftledsdysfunktioner, skulptera benens form eller behandla ledsmärtor orsakade av abnorma belastningar på leden. Osteotomi kan också användas i kombination med andra operationer, såsom för att fästa en ledprotes.
Tvärgående snittning och lägesjustering av överkäken. Det finns tre typer: Le Fort I osteotomi för framflyttning av överkäken eller behandling av frakturer; Le Fort II osteotomi för behandling av brott på överkäken; Le Fort III osteotomi för behandling av bruten överkäke med frakturer i ett eller flera ansiktsben. Den senare metoden används även ofta för att korrigera kraniofacial dysostos och liknande ansiktsmissbildningar.
Missbildningar till följd av skada eller sjukdom, efter födseln. Ledmissbildningen har ofta samband med reumatoid artrit och spetälska.
Medfödd höftledsförskjutning omfattar oftast subluxation av lårbenshuvudet, dysplasi av höftledsskålen och fullständig förskjutning av lårbenshuvudet från höftledsskålen. Fenomenet uppträder hos ungefär en av 1000 nyfödda och är vanligare hos flickor än hos pojkar.
Benbrott där brottdelarna hamnat i ett felaktigt läge. Om två intill varandra liggande ben läker ihop i ett brott blir resultatet en korsställning.
Tillstånd där stortån är vriden i sidled mot den andra tån, varvid den deformerade och utstickande metatarsofalangealleden täcks av valkar, slemsäck eller bunio.
En medicinsk definition av "skenben" är ett röntgenbild av benet, vanligtvis tas det med hjälp av en speciell röntgenapparat som fokuserar på benet. Det används ofta för att diagnostisera brusten, artrit, frakturer och andra skador eller sjukdomar i benet.
En osteotomi i sagittal split ramus (SSRO) är en ortopedisk procedur där en skärning görs genom den nedre delen av mandibulan (underkäken) för att korrigera axelns vinkel och position. Den innebär att man delar mandibulan i två horisontella delar, vilket möjliggör en rotation eller skifting av den bakre delen av underkäken för att korrigera eventuella missbildningar eller skada.
Det längsta och största benet i skelettet. Det sitter mellan höften och knät.
Mellanfotens fem långa ben, som bildar leder med fotvristbenen upptill och tårnas falangealben nederst.
Höftledspanna, eller coxaflexion, är den flexion (böjning) av höftleden som sker när benet dras närmare kroppen i knäets riktning.
"Bäckenbenet, även kallat os coxae, är en del av bäckenet och består av tre benstycken: ilium, ischium och pubis, som fusionerats till ett ben som artikulerar med lårbenet via höftleden."
Legg-Calvé-Perthes disease is a childhood hip disorder that occurs when the blood supply to the femoral head, the rounded top of the thigh bone, is disrupted. This causes the bone tissue to die, leading to collapse and deformity of the femoral head, and eventually resulting in hip joint damage. The disease is most commonly seen in children aged 4-8 years old and is more common in boys than girls. Treatment typically involves a combination of pain management, physical therapy, and sometimes surgery to realign or reshape the bone.
"Höftledet, eller acetabulum, är en kulformig led som sammanbinder höftbenets (os coxae) huvud med bäckenet (pelvis), och tillåter rörelser som flexion, extension, abduktion, adduktion, rotation och cirkumduktion."
Implanterbara fixeringsanordningar som fästs vid benfragment med skruvar för att hålla ihop fraktursprickor och avlasta brottstället under tiden för benläkningen.
"Rörelseomfång i led (ROM) refererar till den totala rörelsen, uttryckt i grader, som en led kan utföra inom sitt normale funktionella intervall, från full extension till maximal flexion, samt eventuell rotation och lateral flexion, beroende på ledens anatomiska och funktionella beskaffenhet."
Förskjutning av lårbenet ur dess normala läge i höftleden.
Maxillary osteotomy är ett medicinskt ingrepp där käkbenet (maxilla) delas itu och flyttas till en ny position med hjälp av kirurgiska metoder. Detta kan användas för att korrigera olika former av skallformanomalier, som exempelvis överbit, underbit eller korsbitet, samt för att behandla andningssvårigheter orsakade av en deformerad näsa och övre luftvägar. Efter att benet flyttats till den nya positionen fixeras det vanligtvis med hjälp av titanplattor och skruvar för att stabilisera konstruktionen under läkningstiden.
Utökning i längdriktningen av ett skelettben i syfte att korrigera en anatomisk felaktighet, antingen medfödd eller uppkommen till följd av skada eller sjukdom. Behandlingen är inte begränsad till lån ga ben. De vanligaste kirurgiska metoderna innebär intern fixering och isärdragning.
Stabilisering av kirurgiskt planerade frakturer i under- eller överkäken med hjälp av elastiska eller trådförband, bågar eller spikar. sådan teknik används ofta vid kosmetisk kirurgi för över- eller underbett.
Felaktig ställning hos ben i förhållande till leder, så att de ligger ur linje. Felet kan vara medfött eller ha uppstått till följd av skada.
Developmental skeletal disorders are a group of medical conditions that affect the development and growth of the bones and joints, often manifesting during childhood or adolescence. These disorders can result from genetic mutations, environmental factors, or a combination of both, leading to abnormalities in bone structure, strength, and function. Examples of developmental skeletal disorders include:
Den del av foten som utgörs av partiet mellan fotvristen och tårna.
En mandibular osteotomy är ett kirurgiskt ingrepp där underkäken (mandibulan) delas itu i syfte att korrigera skelettrelaterade tillstånd eller skada. Detta kan användas för att behandla en rad medicinska problem, såsom käkmissbildningar, svårartad sömnsjuka (apnea), smärta eller funktionsnedsättning i temporomandibulära leden (käkspelet) och vissa former av ansiktsskador.
En onormalt ökad konvex form på bröstryggraden, sett från sidan.
'Armbågsben' (radius) är ett långt, tunnare ben i framsidan av underarmen, som articulerar med överarmsbenet och handledsbensfästet för att möjliggöra rörelser som utböjning, inböjning och rotation i armbågen.
Kirurgisk återuppbyggnad av en led i syfte att lindra smärta eller återskapa rörlighet.
'Lårbenshuvud' (latin: capitulum femoris) är den knölig, sfäriska änden på lårbenet (femur) som artikulerar med höftledens ledpanna och bildar höftleden tillsammans med blygdbenet (os pubis) och situbenen (os ischii).
Det fysiologiska återställandet av benvävnad och funktion efter ett benbrott, vari ingår kallusbildning och normal återbildning av benvävnad.
"Behandlingsresultat" refererer til den ændring eller effekt, en given behandling har på en patients sygdom, symptomer, funktion, kvalitet af liv eller overlevelse.
Lårbenshuvudnekros är en omedelbar eller fördrömd avsaknad av blodförsörjning till höftbenets lårbenshuvud, som orsakar skada och nekros av benvävnaden, ofta med symptomen som smärta, stelhet och nedsatt rörlighet i höften.
Tillstånd där det ena av de båda benen inte växer till samma längd som det andra, vilket kan bero på skada eller vara resultatet av kirurgiskt ingrepp
Förlängning av benpipor genom gradvis mekanisk utdragning. En yttre fixeringsanordning används för att ge en dragkraft över benet. Tekniken användes ursprungligen för långa benpipor, men under senare år har metoden kunnat utvecklas för bruk med käkbensimpantat vid käkkirurgi.
Höftartros, eller coxarthros, är en form av gikt som drabbar höftleden och karaktäriseras av nedbrytning och förändringar av ledbroskets yta, ledkapselns förtjockning och muskulaturens försvagning, vilket orsakar smärta, stelhet och funktionsnedsättning i höftleden.
En benskruv är en metallstav som används inom ortopedisk kirurgi för att stabilisera och foga ihop två benfrakturer, vilket underlättar benens naturliga healingprocess genom att hålla de skadade benbitarna i rätt position. Benskruvarna finns i olika former, storlekar och material, men de flesta är gjorda av titan eller rostfritt stål, som är material som inte orsakar större reaktioner i kroppen. De kan vara permanenta eller tillfälliga, beroende på typen av skada och patientens individuella behov.
Leden mellan lårben och skenben.
Invändiga anordningar för att vid läkning av benbrott hålla brottytorna/brottdelarna i rätt läge. Genom att tillämpa principer för biomedicinsk teknik kan kirurgen sätta in metallplåtar, spikar, skenor osv för att korrigera skelettdefekter.
Yttre anordningar för att hålla trådar eller stift som satts in i en eller båda benytor vid fixering av en fraktur i rätt läge. Dessa anordningar tillåter lätt åtkomst till läkningsstället och justering under läkningens gång.
"Epiphysen är det del av längre ben, som sitter fast vid slutet och växer ihop med den när individen når sin fulla längd. Epifysglidning, även kallat slidning eller skjuvning, är ett tillstånd där epifyserna (slutstyckena) på långa benen rör sig från sina normala positioner, ofta orsakad av allvarliga trauma eller sjukdomar som knäskador, cancer eller infektioner. Detta kan leda till smärta, svullnad och i vissa fall permanent skada på benen om det inte behandlas."
En "Reoperation" definieras som ett ytterligare kirurgiskt ingrepp som utförs efter att en patient redan har genomgått en operation för samma problemområde eller sjukdom. Det kan vara schemalagd eller oväntad, beroende på komplikationer, misslyckanden med den ursprungliga behandlingen eller förlopp av sjukdomen.
Piezosurgery är en minimalinvasiv teknik inom muntlig och ansiktskirurgi som använder ultraljudsfrekventa vibrationer för att skära benvävnad, medan det simultant skyddar mjukvävnader såsom nerver, blodkärl och muskler. Denna metod möjliggör en precisare, säkrare och mindre traumatisk kirurgi jämfört med traditionella kirurgiska verktyg som raspblad och roterande borrar.
"Postoperativa komplikationer" refererar till problem eller biverkningar som uppstår som en följd av en kirurgisk operation under eller efter ett operationsförlopp, och kan inkludera infektioner, blödning, emboli, lungsäteskomplikationer, reaktioner på anestesi, skador på nerver eller organ, trombos, ytlig eller djup venös trombos (DVT), och andra allvarliga hälsoproblem.
Leden mellan ett mellanfotsben och ett tåben.
Studier inriktade på att följa utvecklingen eller utfallet av t ex exponering, metoder, effekter av åtgärder, eller förekomst av någon sjukdom hos enskilda individer eller grupper.
Brist på stadga i en led eller ledprotes. Bidragande faktorer är ledsjukdom och skicket hos ledens omgivande strukturer, som ledkapsel, ledband och muskler.
Ansiktets största och starkaste ben, vilket utgör den nedersta delen av käken. I underkäken sitter den undre tandraden.
Det smalaste av de två benpiporna i underbenet, beläget bredvid skenbenet (tibia). Det är, i förhållande till sin längd, det slankaste av kroppens långa skelettben. Syn. fibula.
Ståltrådar, som ofta träds genom hud, mjuk vävnad och ben, för fixering av brutna ben. Kirschnertrådar eller Kirschnerapparat kan dessutom användas för anslutning till trådsträck.
De sju ben som bildar fotvristen (tarsus), nämligen hälbenet, språngbenet, tärningsbenet, båtbenet, samt inre, mellersta och yttre kilbenen.
Användning av invändigt anbringade stödanordningar (metallplattor, spikar, stavar osv) för att hålla ett benbrott i rätt läge.
Osteokondrit är ett medico-kirurgiskt begrepp som refererar till en sjuklig process där det uppstår en skada på den broskartade ytan av en benknöl (epifysen) i en led. Detta kan orsaka att benknölen dödas och lossnar, vilket kan resultera i formationen av en fritt rörlig knöl (en loose body) inne i leden. Osteokondrit är vanligt förekommande hos unga idrottsmän och kan orsaka smärta, ömhet och nedsatt rörlighet i den drabbade leden.
Icke-inflammatorisk, degenerativ knäledssjukdom som kan delas in i tre stora kategorier: tillstånd som hindrar normala, synkroniserade rörelser; tillstånd som framtvingar onormala rörelsevägar; och tillstånd som orsakar belastningskoncentration, vilken leder till förändringar av ledbrosket.
Den främre delen av foten, omfattande mellanfotsbenen (metatarsalbenen) och tåbenen (falangerna).
Partiell eller fullständig återhämtning till normal eller egentlig fysiologisk aktivitet i ett organ eller en kroppsdel efter sjukdom eller skada.
Humeral fractures refer to breaks in the humerus bone, which is the long bone in the upper arm that runs from the shoulder to the elbow. These fractures can occur anywhere along the length of the humerus and may vary in severity, from small hairline cracks to complete breaks that split the bone into several pieces. Humeral fractures can be caused by a variety of factors, including trauma, falls, sports injuries, and degenerative conditions like osteoporosis. Symptoms of humeral fractures may include pain, swelling, bruising, difficulty moving the arm, and deformity or shortening of the arm. Treatment for humeral fractures typically involves immobilization with a sling or brace, followed by rehabilitation exercises to restore strength and mobility to the affected arm. In some cases, surgery may be required to realign and stabilize the bone fragments.
Orthognathic surgical procedures are a type of medical intervention used in oral and maxillofacial surgery to correct significant skeletal discrepancies or deformities of the jaw and skull. These surgeries are typically performed in conjunction with orthodontic treatment to achieve proper alignment and function of the teeth and jaws, as well as an improved cosmetic appearance.
"Blygdben" (latin: Pudendum feminale) är den yttre, omgivande genitalregionen hos kvinnan, inklusive vulvan, klitoris och blygdläpparna.
"Retrospective studies" are observational research designs that involve analyzing existing data or medical records to draw conclusions about prior events or exposures and their associated health outcomes.
Leden mellan över- och underarmen.
En benfixeringsteknik som använder sig av en extern fixeringsanording för förlängning av extremiteter, justering av pseudoartroser och andra missbildningar, samt för stöd för läkning av svåra traumatiska eller patologiska brott och infektioner, som t ex kronisk osteomyelit (benvävsinflammation).
Enligt Stedds Medicinskt Lexikon:
Den humerale benet (os humeri) är ett av överarmsbenen och är beläget mellan skulderbladet och underarmen. Humerus är det längsta benet i övre extremiteten och articular med både skulderbladet och underarmen, vilket gör den viktig för rörelser som ska kunna utföras av armen.
Den hårda substans som bildas mellan och runt brottändarna av ett brutet ben under den normala läkningsprocessen.
En strålben är en tunn, rörlig benartad struktur som består av hyalint kostnansvävnad och hos människan finns två strålben belägna i varje hand, ett i varje fingrar utom tummen. Deras funktion är att underlätta flexion och extension av fingerarticulationerna samt ger kraft och styvhet till de rörliga fingrarna.
Skenbensfraktur är en benfractur (benbrott) som sker i den tredje av de tre rörliga benen i foten, även känt som skelettets mellersta fotben. Fracturen kan vara either transversell, spiral, komplex eller comminuted beroende på hur benet brustit. Symptomen innefattar ofta smärta, svullnad och blåmärken i området, och ibland kan det vara svårt att gå eller stå på foten. Behandlingen kan bestå av immobilisering med ett gypsat bandage eller en sko för att hjälpa benet att läka rätt. I vissa fall kan kirurgi behövas om fracturen är instabilt eller om det finns andra komplikationer.
"Stortå, eller med det scientifica namnet Hallux, är den största tån på foten som finns vid big toe och är anatomiskt sett först i raden av tår."
Brott på lårbenet.
Förvrängning eller missbildning av foten eller någon del av den till följd av olyckshändelse eller sjukdom efter födseln.
Ortopediska fixationsanordningar är medicinska produkter eller konstruktioner som används för att stabilisera, foga eller hålla samman ben-, led- eller skelettdelar i rätt position under läkande och rehabilitering av skador, sjukdomar eller deformiteter. Detta kan innefatta exempelvis skruvar, plattor, band, spikar, nitar, stänger, klamrar och andra typer av implantat eller ortoser som används i ortopedisk kirurgi och behandling.
I medicinsk kontext, betyder "sittben" en stol eller ett möbel som används för att sitta på under behandling eller undersökning. Exempelvis kan en patient befinna sig i ett sittben under en tandläkarundersökning eller under en terapi-session.
'Viktbärande' är ett medicinskt begrepp som refererar till den totala belastningen eller påfrestningen på kroppen orsakad av att bära vikt, vanligtvis i form av kroppsfett och muskler. Detta inkluderar också faktorer som relaterar till hur vikten fördelas över kroppen, såsom central eller perifer, då detta kan ha en betydande effekt på hälsa och sjukdom.
Intra-articular fractures are breaks or cracks that occur within a joint space and extend into the articular surface of the bone, which is the smooth, weight-bearing surface that allows for smooth movement between bones. These types of fractures can involve one or more pieces of bone and can be caused by high-energy trauma such as car accidents or falls from significant heights, or low-energy trauma in patients with weakened bones due to conditions like osteoporosis.
I medicinsk kontext, betyder "vridning" oftast rotation eller twisting av en kroppsdel eller struktur, vanligtvis orsakad av en skada, sjukdom eller under normala fysiologiska förhållanden som en del av rörelsen.
En död kropp, vanligtvis en människokropp.
"Sträckbehandling, eller stretching, är en aktiv rörelseövning där muskeln sträcks till dess maximala längd för att förbättra flexibiliteten, minska risken för skada och lindra spänningar i musklerna."
Benbrott där ändarna inte vill förenas, utan blir avrundade och bildar falska leder.