Pilokarpin är ett parasympatomimetiskt läkemedel, det vill säga ett ämne som efterliknar eller stimulerar effekterna av den parasympatiska nervan. Pilokarpin verkar genom att aktivera muskarinreceptorer typ 3 (M3), vilket orsakar kontraktion av glatt muskulatur och ökat sekretion i exkrina glanduler, såsom slemhinnor. Det används för behandling av glaukom, torr mun orsakad av Sjögrens syndrom och vissa typer av tarmblockad.
Medel som får ögonpupillen att dra sig samman. Eftersom pupillens storlek regleras av såväl sympatiska som parasympatiska system, kan medel som påverkar någotdera orsaka mios (pupillsammandragning). Läkemedel som härmar eller förstärker den parasympatiska signalen till pupillens ringmuskel, och läkemedel som blockerar den sympatiska signalen till pupillens öppningsmuskel verkar dra samman pupillerna. I vissa källor används termen miotika endast om parasympatomimetika, men här avses alla medel som ger upphov till mios.
Preparat som binds till och aktiverar kolinerga receptorer (muskarinreceptorer). Muskarinstimulerare används mest för att öka spänningen i den glatta muskulaturen, särskilt i mag-tarmkanalen, urinblåsan och ögat. De kan även användas för att sänka hjärtfrekvensen.
'Status epilepticus' definieras som en kontinuerande epileptisk aktivitet eller upprepade konvulsioner utan fullständig återfånd av medvetandet mellan dem, under en period av 30 minuter eller mer. Detta är en allvarlig tillstånd som kan hota livet och kräver omedelbar medicinsk behandling.
Salivavsöndring, även känd som sialometri, är en medicinsk term som refererar till mängden saliva som produceras och secretionstakten under en given tidsperiod.
Parasympatomimetika är en grupp av läkemedel som imiterar eller förstärker den parasympatiska nervsystemets aktivitet, vilket leder till minskad hjärtrytm, ökat slamperi i bronkiolerna och ökat peristaltik i tarmarna. Dessa mediciner används för att behandla en rad olika sjukdomar, inklusive glaukom, gastrointestinala störningar och kardiovaskulära tillstånd.
'Ophthalmic solutions' refer to sterile, medicated liquids that are specifically formulated for use in the eye. These solutions are used to treat various eye conditions or diseases, such as inflammation, infection, or dryness. They may contain a single active ingredient or a combination of ingredients, depending on the intended use. Ophthalmic solutions are typically dispensed in small bottles with droppers or squeeze tops for easy administration into the eye. It is important to follow the instructions provided by a healthcare professional when using ophthalmic solutions to ensure safe and effective treatment.
En medicinsk definition av en 'pupill' är den cirkulära, svarta öppningen i mitten av regnbågshinnan (iris) i ett öga, som regulerar mängden ljus som kommer in i ögat.
Ett krampframkallande medel, även känt som ett convulsivagent eller ein convulsant, är en substans som orsakar krampanfall eller konvulsioner i muskulatur genom att störa den normala nervsignaleringsprocessen i centrala nervsystemet.
Muntorrhet definieras som ett tillstånd där slemhinnan i munnen är torr och obekväm, ofta orsakad av brist på nedsköljning eller syrebrist i kroppen.
Muskarinreceptorer är en typ av receptor som aktiveras av signalsubstansen acetylkolin och agonister till muskarinreceptorer, såsom muscarin. Det finns fem huvudsakliga subtyper av muskarinreceptorer (M1-M5), vilka alla är G-proteinkopplade receptorer som utövar sin effekt genom att påverka andra proteiner i cellen. Muskarinreceptorer spelar en viktig roll inom flera fysiologiska processer, såsom regleringen av hjärt- och andningsfunktioner, samt kognitiva funktioner som minne och lära. De är också viktiga mål för läkemedel, särskilt inom områdena neurologi och psykiatri.
En medicinsk definition av 'anfall' är ett plötsligt och ofta oväntat symtom eller en rad symtom som orsakas av en kortvarig, abnormal funktion i en del av kroppen eller system. Anfall kan variera i intensitet, varaktighet och frekvens beroende på underliggande orsak, exempelvis epilepsi, migrän, astma eller krampsjuka.
Avlägsnande av del av ögats iris genom kirurgiskt ingrepp.
Preparat som binds till, men inte aktiverar, kolinerga muskarinreceptorer, och därmed blockerar verkan av endogent acetylkolin eller exogena stimulanter. Muskarinantagonister har utbredd verkan, bl a på iris och ögats ciliarmuskel, hjärta och blodkärl, andningsvägarnas sekretion, spottkörtlarna, mag-tarmsystemet, tarmrörligheten, urinblåsespänningen och det centrala nervsystemet. Antagonister med förmåga att särskilja mellan olika muskarinreceptortyper och tillåta bättre kontroll av perifera och centrala verkningar håller på att utvecklas.
Den dioptriska anpassningen av ögat (för maximal bildskärpa på näthinnan vid betraktande av ett föremål) med hänsyn till förmågan, mekanismen och processen.
En parasympatikusblockerare är ett läkemedel som blockerar verkan hos den parasympatiska nervan, vilket leder till minskad aktivitet i det parasympatiska nervsystemet och ökat aktivitet i det sympatiska nervsystemet. Detta orsakar effekter som t.ex. ökat hjärtrytm, ökat syrgasbehov, pupillvidgning och minskad salivproduktion. Användningsområden för parasympatikusblockerare innefattar behandling av bradykardi (långsam hjärtrytm), hypotension (lågt blodtryck) och tillförsel av läkemedel under operationer.
Intraocular pressure (IOP) refererar till den tryck som utövas mot ögats näthinna, det transparenta skiktet längst bak i ögat där optiska nerver och synskörden finns. IOP mäts vanligtvis i millimeter kvicksilver (mmHg) och är en viktig indikator på ögonhälsa. En normal IOP ligger vanligen mellan 10-21 mmHg, men värden kan variera mellan olika individer. Ökat IOP är ett huvudsakligt tecken på glaukom, en grupp av ögonsjukdomar som kan leda till synförlust om de inte behandlas.
De främsta delen av ögats druvhinna (uvea), vilken skiljer den främre ögonkammaren från den bakre. Den består av två skikt: stromat (bindvävsskikt) och färgepitelet. Färgen på regnbågshinnan beror på mängden melanin i bindvävsskiktet vid reflektion från det färgade epitelskiktet
Tropicamid är ett läkemedel som används som mydriatikum (pupillvidgande medel) och cykloplegikum (linsrelaxerande medel) under oftalmologiska undersökningar. Det verkar genom att blockera muskarinreceptorerna i irismuskeln, vilket orsakar pupillvidgning och linsrelaxering, vilket underlättar ögonundersökningar som slitlampsexaminationer och refrazionsbestämningar. Tropicamid har en kort varaktighet av verkan och börjar vanligtvis att avta efter 4-6 timmar.
En lokalt bunden (fokal) form av epilepsi, kännetecknad av återkommande anfall som utgår från punkter i tinningsloben, huvudsakligen från den mesiala (proximala) delen. Ett brett spektrum av psykiska fenomen kan uppträda, som t ex illusioner, hallucinationer, kognitiva störningar och känsloupplevelser. De flesta komplexa, partiella anfall utgår från tinningsloberna. Dessa epilepsier kan klassificeras utifrån etiologi som kryptogena, ärftliga eller symtomatiska (dvs att de är förknippade med någon befintlig sjukdom eller skada). Syn. tinningslobepilepsi.
En kraftfull, långtidsverkande kolinesterashämmare som används som miotikum (pupillsammandragande medel) vid behandling av glaukom.
Timolol är ett beta-blockerande läkemedel, som används för att behandla glaukom och högt blodtryck. Det fungerar genom att minska den produktion av vätska i ögat och därmed minskar ögats tryck. Timolol ges vanligtvis som ögondroppar, men kan också ges som tablett.
Scopolamine hydrobromide är ett läkemedel som tillhör gruppen antikolinergika och används för att behandla symptomen vid motion sickness (rörelsekänslighet) och postoperativt illamående och kräkningar. Det fungerar genom att blockera acetylkolinreceptorer i hjärnan, vilket reducerar känslan av illamående och kräkningar. Scopolamine hydrobromide kan ges som injektion, tabletter eller transdermalt patch (plåster som appliceras på huden).
En ringformad vävnad som sträcker sig från senhinnesporren till näthinnans ora serrata. Den består av en uveal del och en epiteldel. Ciliarmuskeln sitter i uvealdelen, och ögonlockshåren i epiteldelen . Syn. strålkroppen.
En grupp föreningar som är derivat av beta-metylacetylkolin (metakolin).
Ett syntetiskt, icke-polariserande blockerande medel. Verkningsmekanismerna liknar dem hos tubokurarin, men gallamintrietiodid blockerar hjärtvagusnerven och kan ge sinustakykardi och ibland högt blodtryck och ökad pumpvolym. Det bör ges med försiktighet till patienter med risk för hög hjärtfrekvens, men kan med fördel ges till patienter med bradykardi.
Den klara vätska som fyller ögonhålan. Dess brytningsindex är lägre än linsens, som den omger, och den ingår i hornhinnans och linsens metabolism.
Läkemedelstillförsel, lokal, betecknar metoder för att tillföra läkemedel direkt till en specifik plats på eller i kroppen, vanligtvis med syfte att behandla en lokal sjukdom eller skada, istället för att ge systemiska effekter genom att distribuera substansen i blodomloppet.
The parotid gland is the largest of the major salivary glands and is located in the neck, anterior to the ear. Its primary function is to produce and secrete saliva into the mouth, aiding in digestion and maintaining moisture in the oral cavity.
En ögonsjukdom som uppträder i många former, och vars huvudsakliga kännetecken är instabilt eller ökat intraokulärt tryck, som ögat inte motstår utan skador eller funktionsstörning. Följderna av övertrycket kan visa sig i en rad olika symtom, beroende på typ och svårighetsgrad, som t ex urholkning av synnervspapillen, spänd ögonglob, hornhinnedomning, försämrad synskärpa, färghaloer runt ljuskällor, störningar i mörkerseendet, synfältsdefekter och huvudvärk.
En giftig alkaloid, ursprungligen isolerad från Atropa belladonna, men också påträffad i andra växter, huvudsakligen av Solanaceae.
"Pupillvidgande medel, även kända som mydriatika, är en typ av läkemedel som orsakar dilatering (vidgning) av pupillen."
Axoner till vissa celler i den tandade vindlingen (gyrus dentatus). De skjuter ut till vindlingens polymorfa skikt och till de närmaste dendriterna på hippocampus pyramidceller. Dessa mossfibrer får inte förväxlas med de mossfibrer som utgör afferenter i lillhjärnan.
N-metylskopolamin är ett antikolinergt läkemedel som används för att behandla akut muskarinpåverkan, såsom muskarinförgiftning och symtom orsakade av överdos av cholinesterashämmare. Det fungerar genom att blockera muskarinreceptorer i nervsystemet, vilket hjälper att minska spasmer, sänka saliv- och svettproduktionen och stabilisera hjärt rytm.
Som du har spurt efter en medicinsk definition af "Muskarin M3-receptor", så vil jeg gerne give dig en kort og præcis forklaring:
Pempidin är ett lokalanestetiskt medel som används för att orsaka smärtstillande, uppdämpande och antiinflammatoriska effekter. Det är en kombination av två substanser, lidokain och diphenhydramin, som verkar synergistiskt för att reducera smärta och irritation. Pempidin används ofta i form av halsspray eller sårsalva för att lindra obehag i struphuvudet och sår i munhålan.
Mios är en pupillsammandragning som kan bero på medfödd avsaknad av pupillöppningsmuskel, defekt sympatisk nervförsörjning eller irritation av bindhinnan eller hornhinnan.
Muscarin M2-receptorn är en typ av muskarinreceptor, som är en sorts proteiner i cellmembranet som binder till signalsubstanser såsom acetylkolin. När acetylkolin binds till Muscarin M2-receptorn öppnas kaliumkanaler och potasiumjoner flyter ut från cellen, vilket leder till en hyperpolarisering av cellmembranet. Detta minskar sannolikheten för att aktionspotentialer ska genereras, vilket i sin tur påverkar funktionen hos den cell Muscarin M2-receptorn befinner sig i. Muscarin M2-receptorer finns bland annat i hjärtat och blodkärlen och är involverade i regleringen av hjärtats frekvens och blodtrycket.
En alkaloid från arekanöten (Areca catechu), som är frukten från ett palmträd.
In the field of pharmaceuticals, the term "pharmaceutical vehicles" is not widely recognized or consistently defined. However, it can be interpreted as a delivery system or vehicle that transports a therapeutic agent (drug) to its intended site of action within the body. This concept is often referred to as a drug delivery system.
Tre cellkärnor under den dorsala ytan av den mot rostrum liggande delen av talamus.
En förhöjd vindling av grå substans som sträcker sig längs hela bottnen av sidoventrikelns temporalhorn. Hippocampus, subiculum och gyrus dentatus (den tandade vindlingen) utgör hippocampusformationen. Ibland räknas även entorinalkortex hit.
Selektiv beta-1-receptorblockerare utan agonistverkan. Används vid högt blodtryck, kärlkramp och grön starr.
Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.
"Medicinska ordböcker är samlingar av termer och definitioner som används inom medicinen och hälsoväsendet för att främja klar kommunikation och förståelse mellan vårdpersonal, forskare och patienter."
"Ordböcker är samlingar av medicinska termer och deras definitioner, organiserade i alfabetisk ordning, som används för att stödja ett gemensamt medicinskt språk och förståelse."
En Radioimmunsorbens Test (RIST) är en laboratorietest som används för att mäta koncentrationen av specifika antikroppar eller hormoner i blodet. I testen används radioaktivt märkt antigen, ett ämne som utlöser en immunreaktion, som kombineras med en provbit av blodserum. Om det finns antikroppar i serumprovet binder de sig till det radioaktiva marköret och fäster vid en solid fas, till exempel en plastplatta eller magnetisk partikel. Efter en inkubationsperiod tvättas obindande substanser bort och den radioaktiva signalen mäts med en gammakamera eller scintillationsräknare. Styrkan på signalen är direkt proportionell till antikroppskoncentrationen i serumprovet. RIST används ofta för att diagnostisera och monitora autoimmuna sjukdomar, infektioner och hormonella stör