Pirenzepin är ett läkemedel som används för behandling av funktionella mag-tarmsjukdomar, såsom nonulcerös dyspepsi och irritabel tarm. Pirenzepin är en antimuskarinerg agent, vilket betyder att den blockerar muscarinreceptorerna, som finns i mag-tarmkanalen och andra organ.

Preparat som binds till, men inte aktiverar, kolinerga muskarinreceptorer, och därmed blockerar verkan av endogent acetylkolin eller exogena stimulanter. Muskarinantagonister har utbredd verkan, bl a på iris och ögats ciliarmuskel, hjärta och blodkärl, andningsvägarnas sekretion, spottkörtlarna, mag-tarmsystemet, tarmrörligheten, urinblåsespänningen och det centrala nervsystemet. Antagonister med förmåga att särskilja mellan olika muskarinreceptortyper och tillåta bättre kontroll av perifera och centrala verkningar håller på att utvecklas.

Muskarinreceptorer är en typ av receptor som aktiveras av signalsubstansen acetylkolin och agonister till muskarinreceptorer, såsom muscarin. Det finns fem huvudsakliga subtyper av muskarinreceptorer (M1-M5), vilka alla är G-proteinkopplade receptorer som utövar sin effekt genom att påverka andra proteiner i cellen. Muskarinreceptorer spelar en viktig roll inom flera fysiologiska processer, såsom regleringen av hjärt- och andningsfunktioner, samt kognitiva funktioner som minne och lära. De är också viktiga mål för läkemedel, särskilt inom områdena neurologi och psykiatri.

Bensodiazepiner är en grupp av läkemedel som används för att behandla ångest, sömnsnår, muskelspasmer och epilepsi. De fungerar genom att påverka ett specifikt ämne i hjärnan, GABA (gamma-aminobutyriska syra), som har en lugnande och muskelavslappnande effekt. Exempel på bensodiazepiner inkluderar diazepam, alprazolam och lorazepam. Långvarig användning av bensodiazepiner kan leda till beroende och abstinensbesvär vid avslutad behandling.

En parasympatikusblockerare är ett läkemedel som blockerar verkan hos den parasympatiska nervan, vilket leder till minskad aktivitet i det parasympatiska nervsystemet och ökat aktivitet i det sympatiska nervsystemet. Detta orsakar effekter som t.ex. ökat hjärtrytm, ökat syrgasbehov, pupillvidgning och minskad salivproduktion. Användningsområden för parasympatikusblockerare innefattar behandling av bradykardi (långsam hjärtrytm), hypotension (lågt blodtryck) och tillförsel av läkemedel under operationer.

Som ni frågar efter en enstaka medicinsk definition av Muskarin M1-receptorn, så kommer jag att ge er en kort och enkel förklaring:

Oxotremorine hydrochloride är ett läkemedel som verkar som en agonist på muscarinacetylkolinreceptorerna, specifikt M1, M2 och M3-receptorerna. Det används i forskning för att studera kolesterolmetabolismen och muskarinreceptornas funktion. Oxotremorine kan orsaka ökad slemproduktion, ökat salivflöde, pupillkonstriktion och potential till ökad hjärtfrekvens. Det bör hanteras med omsorg på grund av dess potential att orsaka obehagliga biverkningar och ska endast användas under övervakning av en kvalificerad forskare.

Organiska ämnen med två aminogrupper i en alifatisk kedja.

Ett syntetiskt, icke-polariserande blockerande medel. Verkningsmekanismerna liknar dem hos tubokurarin, men gallamintrietiodid blockerar hjärtvagusnerven och kan ge sinustakykardi och ibland högt blodtryck och ökad pumpvolym. Det bör ges med försiktighet till patienter med risk för hög hjärtfrekvens, men kan med fördel ges till patienter med bradykardi.

Preparat som binds till och aktiverar kolinerga receptorer (muskarinreceptorer). Muskarinstimulerare används mest för att öka spänningen i den glatta muskulaturen, särskilt i mag-tarmkanalen, urinblåsan och ögat. De kan även användas för att sänka hjärtfrekvensen.

N-metylskopolamin är ett antikolinergt läkemedel som används för att behandla akut muskarinpåverkan, såsom muskarinförgiftning och symtom orsakade av överdos av cholinesterashämmare. Det fungerar genom att blockera muskarinreceptorer i nervsystemet, vilket hjälper att minska spasmer, sänka saliv- och svettproduktionen och stabilisera hjärt rytm.

En giftig alkaloid, ursprungligen isolerad från Atropa belladonna, men också påträffad i andra växter, huvudsakligen av Solanaceae.

Parasympatomimetika är en grupp av läkemedel som imiterar eller förstärker den parasympatiska nervsystemets aktivitet, vilket leder till minskad hjärtrytm, ökat slamperi i bronkiolerna och ökat peristaltik i tarmarna. Dessa mediciner används för att behandla en rad olika sjukdomar, inklusive glaukom, gastrointestinala störningar och kardiovaskulära tillstånd.

En muskarinantagonist som används som kramplösande medel och mot urininkontinens. Den har liten inverkan på körtelsekretion och hjärt-kärlsystemet. Medlet har lokalt bedövande egenskaper och används vid kramper i tarmar, gallsystem och urinvägar.

Quinuclidinyl benzilate är ett starkt antikolinergt preparat som används som del av kemisk krigföring för att orsaka desorientering, hallucinationer och förvirring hos fienden. Det är en syntetisk förening med formeln C18H26NO2 och har ett kvicksilverklorid-salt som vanligtvis används i militära tillämpningar. Quinuclidinyl benzilate verkar genom att blockera muskarinacetylkolinreceptorer i hjärnan, vilket stör nervsignalering och kan orsaka psykiska effekter som varar i timmar eller dagar beroende på dosen.

En kolinerg agonist som hydrolyseras långsamt och som har verkan vid både muskarin- och nikotinreceptorer. Medlet används för att sänka det intraokulära trycket.

Muscarin M4-receptorn är en typ av muskarinreceptor, som är en sorts signalsubstansreceptor i nervsystemet som binds till signalsubstanserna acetylkolin och muskarin. Muskarin M4-receptorn finns främst i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och är involverad i regleringen av dopaminutsläpp, neurotransmission, och neuronal excitation. Dess aktivering kan leda till effekter som bl.a. minskning av psykos-liknande beteende och neuroprotektion.

I en enskild mening kan muskarin definieras som en typ av kolinerg receptor, som är aktiverad av det endogena signalsubstansen acetylkolin samt exogena agonister som muskarin. Muskarinreceptorer finns i centrala och perifera nervsystemet hos djur och spelar en viktig roll inom flera fysiologiska processer, till exempel regleringen av hjärtat, lungorna, urinvägarna och ögat. Muskarinreceptorerna är G-proteinkopplade receptorer och delas upp i tre huvudklasser: M1, M2 och M3. Varje klass har olika underklasser och specifika funktioner i kroppen.

Som du har spurt efter en medicinsk definition af "Muskarin M3-receptor", så vil jeg gerne give dig en kort og præcis forklaring:

Ett Skopolaminderivat är en substans som har utvecklats från den naturliga alkaloiden Skopolamin, vilken härstammar från diverse Nightshade-växter (Solanaceae). Skopolamin används inom medicinen som ett antikolinergt medel och är känt för sin amnesi-inducerande effekt. Skopolaminderivat har liknande farmakologiska egenskaper som moderföreningen, men kan ha modifierade farmakokinetiska eller farmakodynamiska profiler för att optimera dess terapeutiska potential och minska biverkningar.

Muscarin M2-receptorn är en typ av muskarinreceptor, som är en sorts proteiner i cellmembranet som binder till signalsubstanser såsom acetylkolin. När acetylkolin binds till Muscarin M2-receptorn öppnas kaliumkanaler och potasiumjoner flyter ut från cellen, vilket leder till en hyperpolarisering av cellmembranet. Detta minskar sannolikheten för att aktionspotentialer ska genereras, vilket i sin tur påverkar funktionen hos den cell Muscarin M2-receptorn befinner sig i. Muscarin M2-receptorer finns bland annat i hjärtat och blodkärlen och är involverade i regleringen av hjärtats frekvens och blodtrycket.

Tropicamid är ett läkemedel som används som mydriatikum (pupillvidgande medel) och cykloplegikum (linsrelaxerande medel) under oftalmologiska undersökningar. Det verkar genom att blockera muskarinreceptorerna i irismuskeln, vilket orsakar pupillvidgning och linsrelaxering, vilket underlättar ögonundersökningar som slitlampsexaminationer och refrazionsbestämningar. Tropicamid har en kort varaktighet av verkan och börjar vanligtvis att avta efter 4-6 timmar.

En neurotransmittor. Acetylkolin är hos vertebrater den viktigaste signalsubstansen vid den neuromuskulära förbindelsen, de autonoma gangliorna, de parasympatiska effektorkopplingarna, en undergrupp a v de sympatiska effektorkopplingarna och vid många ställen i det centrala nervsystemet. Det tillförs vanligtvis inte som läkemedel, eftersom det snabbt bryts ned av kolinesteraser, men det är användba rt i vissa oftalmologiska tillämpningar.

Scopolamine hydrobromide är ett läkemedel som tillhör gruppen antikolinergika och används för att behandla symptomen vid motion sickness (rörelsekänslighet) och postoperativt illamående och kräkningar. Det fungerar genom att blockera acetylkolinreceptorer i hjärnan, vilket reducerar känslan av illamående och kräkningar. Scopolamine hydrobromide kan ges som injektion, tabletter eller transdermalt patch (plåster som appliceras på huden).

Medel som binder till och aktiverar kolinerga receptorer. Syn. kolinerga agonister.

Ett med histamin besläktat ämne, som fullständigt hämmar bindning av histamin till H2-receptorer. Cimetidin har en rad farmakologiska verkningar. Det hämmar utsöndring av magsaft, likaså frisättning a v pepsin och gastrin. Det blockerar även cytokrom P-450-aktivitet.

Muscarin M5-receptorn är en typ av muskarinreceptor, som är en G-proteinkopplad receptor (GPCR) som aktiveras av den endogena signalsubstansen acetylkolin och andra agonister med muskarinsk verkan. Muskarin M5-receptorn är primarily expressed in autonomic ganglia and in the central nervous system, where it couples to G proteins of the Gq/11 family and activates phospholipase C, leading to increased intracellular calcium levels and activation of protein kinase C. It is involved in a variety of physiological functions, including smooth muscle contraction, cardiac regulation, and neurotransmitter release.

Betankolföreningar, även kända som hepatiska steatoosi, är ett tillstånd där det abnormt ansamlas fett (triglycerider) i leverceller (hepatocyter), vilket orsakar cellskador och leverinflammation.

Saltsyra i magsaften.

Piperidiner är en klass av organiska föreningar som innehåller en sex-ledad kolring, kondensierad med en aminogrupp, vilket ger upphov till en cyklisk sekundär amin. Denna strukturella enhet förekommer ofta i biologiskt aktiva molekyler, inklusive läkemedel och naturliga produkter. Exempel på piperidinder är muskarin, som finns i flugsvamp, och diverse farmaceutiska substanser som loratadin (en antihistamin) och pimobendan (en kardiovaskulär terapi).

Trihexyphenidyl är ett antikolinergt läkemedel som används för att behandla symptomen på Parkinson's sjukdom, såsom rystelser, stelhet och muskelkramper. Det fungerar genom att blockera acetylkolinreceptorerna i hjärnan, vilket hjälper att minska spasticiteten och förbättra muskelkoordinationen.

En muskarinagonist utan nikotineffekter som hydrolyseras långsamt. Det används för att öka spänningen i glatt muskulatur, t ex i magsäcken eller urinblåsan. Biverkningar är lågt blodtryck, ändrad puls eller kramp i andningsvägarna.

PRBCM står för "Packed Red Blood Cell Mass," vilket är den medicinska termen för koncentrerade, packade röda blodkroppar som används inom transfusionsmedicin. De är en typ av blodprodukt som används för att behandla patienter med allvarlig anemi eller blodbrist, till exempel på grund av blodförlust eller sjukdom. PRBCM har vanligtvis en hög halt av röda blodkroppar och lägre halter av andra blodbeståndsdelar som vita blodkroppar och blodplättar. Transfusion av PRBCM kan hjälpa till att öka patientens syresättning och förbättra deras allmänna hälsotillstånd.

Allmän benämning på medlemmar av familjen Caviidae. Den vanligaste arten är Cavia porcellus, som är det tammarsvin som används som husdjur och i biomedicinsk forskning.

Analys av magsaften för bestämning av syrahalten.

Ingår i en del preparat mot mögel- och rötangrepp på trävirke.

Tupaiidae är en familj i ordningen primater, som traditionellt har betraktats som insektsätare. Tupaiidae kallas även för "vervetmanguster" eller "skogsmanguster", och de förekommer naturligt i södra och sydöstra Asien. Familjen består av ett 20-tal arter, som alla tillhör släktet Tupaia med undantag för Anathana ellioti, som är ensam art i släktet Anathana. Dessa djur är små till måtten, de når en kroppslängd på mellan 12 och 30 centimeter och väger mellan 50 och 450 gram. De har en spetsig nos, stora ögon och öron samt en lång, yvig svans. Pälsfärgen varierar från gråbrun till rödaktig eller svart. Tupaiidae är allätare, men de livnår sig främst på insekter, frukt och små ryggradsdjur. De är

Alla läkemedel avsedda att verka på kolinerga system. Hit räknas agonister och antagonister, medel som påverkar acetylkolincykeln och medel som har verkan på de kolinerga nervcellernas överlevnad. Termen kolinerga medel används fortfarande i den mer inskränkta betydelsen muskarinagonister, även om de flesta moderna textböcker avråder från detta bruk.

Den övre utvidgningen av magsäcken, ovanför incisura cardialis.

Analoger och derivat av atropin.

Icke-tvärstrimmiga muskler, som utgör den icke viljestyrda muskelvävnaden till de inre organen, blodkärlen, hårsäckarna osv. De sammandragbara elementen är avlånga, oftast spindelformade celler med central kärna. Glatta muskeltrådar hålls ihop i skikt eller buntar av nätbildande fibrer, och ofta är även elastiska nät rikligt förekommande.

En alkaloid från arekanöten (Areca catechu), som är frukten från ett palmträd.

Läkemedel som selektivt binder till, men inte aktiverar histamin H2-receptorer, och därmed blockerar verkan av histamin. Deras viktigaste kliniska effekt är att de hämmar syrautsöndring vid behandling av magsår. De kan även påverka glatt muskulatur. Vissa av medlen i denna klass har kraftig effekt på det centrala nervsystemet, men dessa verkningsmekanismer är inte klarlagda.

Närsynthet är en typ av synnedsättning där individens förmåga att se på långt håll är nedsatt, medan närseendet och förmågan att uppfatta detaljer på nära håll ofta är normala eller till och med förbättrade.

Den vagusnerven (latin: nervus vagus) är den tionde cranial nervesnerven och är den nerv som innerverar de flesta av kroppens inre organ, däribland hjärtat, lungorna, matstrupen och mag-tarmkanalen. Den är den nerv som längst sträcker sig ifrån hjärnan och har sitt ursprung i hjärnstammen. Vagusnerven är en del av det parasympatiska nervsystemet och ansvarar för att reglera vila, matspjälkning och andning.

Föreningar med femgrenad ring av fyra kol och en syreatom. De är aromatiska heterocykliska föreningar. Den reducerade formen är tetrahydrofuran.

En glykosid från den tvååriga örten Digitalis purpurea (fingerborgsblomma). Aglykonet är digitogenin bundet till fem sockerdelar. Digitonin är fettlösande, särskilt verksamt i membran, och används som verktyg i cellbiokemi, och som reagens för utfällning av kolesterol.