I en enkel medicinsk kontext kan 'polymer' definieras som en stor molekyl som består av upprepade subenheter, även kallade monomerer, som är kemiskt bundna tillsammans i en lång kedja. Polymerer förekommer naturligt i levande organismer, till exempel som proteiner och DNA, men de kan också syntetiseras konstgjordt för medicinska tillämpningar, såsom i härdande material för tandfyllningar eller som biokompatibla beläggningsmaterial för medicinska enheter som kateter.

Polymerer bildade i levande organismer, genom polypeptidbildning från aminosyror.

Alla syntetiska eller naturliga ämnen, utom läkemedel, som kan förbättra, förstärka, ersätta eller användas för behandling av kroppens organ, vävnader eller funktioner.

En metod för att kemiskt syntetisera polymeravtryck av specifika molekyler eller igenkänningsställen på specifika molekyler. Till tillämpningarna av molekylärt präglade polymerer (MIP) hör separationer, test och biosensorer, och katalys.

Implantat av material som är gjorda för att absorberas av kroppen utan att framkalla ett immunsvar. Vanligtvis består de av plastmaterial och används ofta inom ortopedi och ortodonti.

Polyethylene glycols (PEG) are a group of synthetic, water-soluble polymers with a wide range of molecular weights and applications. They are commonly used as excipients in pharmaceutical, cosmetic, and food industries due to their ability to improve the solubility, bioavailability, and stability of drugs, as well as to reduce irritation and immune response. In medicine, PEGs are also used in bowel cleansing preparations, as a component of laxatives, and as a vehicle for drug delivery, such as in PEGylated proteins and nanoparticles.

Preparatformer bestående av något transportmedium i förening med ett läkemedel för förbättrad distribution i kroppen och förstärkt effekt av läkemedlet. Läkemedelsbärare används för läkemedelsadministration i system för kontrollerad (fördröjd) frisättning, för att förlänga läkemedelsverkan och minska läkemedelsmetabolism och toxicitet. Bärare används också för att förstärka administrationseffekten i målområdena för den farmakologiska verkan. Liposomer, albuminmikrokulor, lösliga, syntetiska polymerer, DNA-komplex, protein-läkemedelskonjugat och bärarerytrocyter, bl a, har använts som nedbrytbara läkemedelsbärare.

I en enkel medicinsk kontext kan 'polyvinyler' referera till klasser av syntetiska, plastikliknande material som används inom medicinsk teknik och produktdesign. Polyvinyler är polymerer av vinylklorid eller andra vinylestrar, och de är kända för sin termoplastiska egenskap, som gör dem lätta att forma och formas om under värmebehandling.

I en enkel medicinsk definition, är ett polyester ett syntetiskt material som består av flera esterbindningar i sin kemiska struktur. Det används ofta inom tillverkningen av medicinska produkter och förpackningar på grund av dess egenskaper som att vara lättformbar, hållbar och resistent mot fukt och bakterier.

Används t ex som bindemedel i lacker.

Provning av material och hjälpmedel, särskilt sådana som används till proteser och implantat, suturer, adhesiva preparat osv, för deras hårdhet, styrka, hållfasthet, säkerhet, effektivitet och biokompatibilitet.

In medicine, 'ytegenskaper' refer to the observable characteristics or features of a disease, condition, or physical trait that can be used to describe, identify, or differentiate it from others, often based on symptoms, signs, laboratory tests, or imaging studies.

Metylester av cellulosa. Metylcellulosa används som emulgerings- och suspensionsmedel i kosmetika, läkemedel och i den kemiska industrin. Terapeutiskt används ämnet som laxeringsmedel.

I en enkel medicinsk kontext kan polymerisation definieras som en process där små, likartade monomerer kemiskt binds tillsammans för att bilda en större polymermolekyl. Detta är en viktig reaktion inom områden som medicinsk teknik och läkemedelsutveckling, där polymerer exempelvis kan användas för att framställa biokompatibla material eller kontrollerade release-system för läkemedel.

Polyglykolsyra, eller polyethylenglycol (PEG), är en syntetisk, icke-ioniskt surfaktant och polymersubstans som består av en lång kedja av etoxi (-O-CH2-CH2-) grupper som är kovalent bundna till varandra. Det används i en mängd olika medicinska tillämpningar, inklusive som excipient i läkemedel för att förbättra deras löslighet och biodistribution, samt som aktiv ingrediens i laxermedel och koloniseringshämmare vid koloskopiering. Polyglykolsyra är också en viktig komponent i många medicinska produkter som hydrogel och andra hud- och slemhinnsbundenheter på grund av dess förmåga att bilda viskösa, semipermeabla filmer.

Läkemedelsberedningar som verkar under en längre tidsperiod genom att på ett kontrollerat sätt frisättas successivt.

Färglösa, luktfria kristaller som används i stor utsträckning inom forskning för tillverkning av polyakrylamidgeler för elektrofores m m. En del polymerer används för vatten- och jordbehandling.

I en enkel medicinsk kontext kan polystyren definieras som ett syntetiskt, termoplastiskt material som används inom medicinsk teknik och för tillverkning av läkemedelspackeringsmaterial. Det är transparent, hållbar och har låg värmeledningsförmåga. I vissa fall kan polystyren-baserade produkter innehålla kemikalier som kan vara skadliga om de inte hanteras korrekt under tillverkningsprocessen.

I en enkel mening kan nanopartiklar definieras som mycket små partiklar med minst en dimension i storleksordningen nano, det vill säga mellan 1 och 100 nanometer (nm). En nanometer är en miljarddels meter.

"Partikelstorlek" refererar till den fysiska storleken på en partikel, ofta uttryckt i måttenhet av enheten för diameter, som nanometer (nm) eller micrometer (µm). Denna egenskap är viktig att känna till inom flera medicinska områden, såsom läkemedelsformuleringar och diagnostiska tester, där små partiklar kan ha unterschiedliga effekter och förmågor beroende på deras storlek.

Polyethylenimine (PEI) är ett syntetiskt polymer med en repetitiv struktur av etylendiamin och karbonater, vanligtvis som en lineär eller kvasilinear kedja. PEI är känt för sin förmåga att bilda komplex med DNA genom elektrostatiska interaktioner, vilket gör det användbart som ett transfektionsmedel inom gentekniken för att leverera DNA till celler. PEI-komplexen kan sedan tas upp av cellmembranet och frigöra DNA:t inuti cellen, där det kan integreras i genomet eller översättas till protein. PEI finns också i olika molekylvikter och ärier, vilket påverkar dess transfektionseffektivitet och cytotoxicitet.

Akrylsyror eller akrylater som ersatts med en metylgrupp i postionen C-2.

Sammansättning, blandning och tillverkning av ett läkemedel.

Fluorinated carbon polymers, also known as fluorocarbon polymers, are a type of polymer that contain carbon-fluorine bonds in their backbone. These materials are known for their exceptional chemical resistance, thermal stability, and low coefficient of friction. They are commonly used in applications such as non-stick coatings, electrical insulation, and fluorinated plastics.

System för distribution av läkemedel i kroppen till målområden för den farmakologiska verkan. Systemen baseras på teknik för läkemedelsberedning, administrationsvägar, val av målområden och hänsynstagande till metabolism och toxicitet.

Gren av kemin för utformning och framställning av kemiska preparat för användning vid behandling av patienter eller för diagnostiska undersökningar.

I en enkel medicinsk definition, refererer 'porositet' til den relative mængde af små huller (porer) i et væv eller et materiale, der tillader passage af væske, gas eller andre substance. Denne egenskab er særligt relevant for forståelse af funktionen og effektiviteten af diverse biologiske barrierede, herunder bl.a. kapillærvævet i lunger, nyrene og huden, samt membraner i forbindelse med dialyse og andre behandlingsformer. Porositeten kan have indvirkning på absorption, diffusion, filtration og andre proceser, der involverer udveksling af stoffer gennem cellevæggene eller mellem forskellige vævsdele.

"Viskositet är ett mått på en fluids inre friktion eller motstånd mot deformation, som uttrycks i poise (P) eller siemens (S). Ju högre viskositet, desto tjockare och långsammare flyter vätskan."

Polymerer eller oligomerer framställda från någon akrylsyraester, vilka används i ett flertal kemitekniska produkter.

Löslighet är ett mått på hur mycket av ett ämne som kan lösas i ett visst medium, ofta en vätska som vatten. Det specificerar den maximala mängden av ett ämne som kan fördelas i ett givet volym av medium under specifika betingelser, vanligtvis vid en given temperatur. Lösligheten uttrycks ofta kvantitativt som en koncentration, till exempel i enheter som gram per liter (g/L) eller mol per liter (M). Det är värt att notera att löslighet kan variera beroende på faktorer som temperaturen och påverkan från andra ämnen.

Deacetylerat kitin, en linjär polysackarid av deacetylerat beta-1,4-D-glukosamin. Det används i hydrogel och för sårbehandling.

Vanligtvis inerta ämnen som sätts till ett preparat för att ge lämplig konsistens. Det kan vara fråga om bindemedel, matrix, bassubstans eller spädningsmedel i piller, krämer, salvor osv. Syn. konstituenter.

Biokompatibla material som vanligtvis används som tand- eller benimplantat och som främjar den biologiska fixeringen, varvid förbindelsen mellan materialet och benvävnaden stärks, och minimerar risken för biologiska effekter av implantatet i sig.

Kondensering av gas, vätskor eller lösta substanser på fasta ytor. Hit hör också adsorptionsegenskaper hos bakterier och virus, liksom hos vävnader, behandlade med exogena läkemedel eller kemiska subs tanser.

Hos de flesta alger, bakterier och svampar är cellväggen en vanligtvis fast struktur som bildar ett skikt utanför cellhinnan och som ger organismen dess form och skyddar den mot mekanisk skada, osmotisk påverkan osv. Cellväggen fungerar också som en genomsläpplighetsbarriär mot t ex antibiotika och andra substanser.

"Biomimetiska material" refererar till konstgjorda material som är designade för att efterlikna, immitera eller inspireras av biologiska material med avseende på sin struktur, funktion eller egenskaper, med syfte att användas inom medicinska tillämpningar.

Polyvinylalkohol (PVA) är ett syntetiskt polymer som består av vinylalkohol-monomeren, som repeated blir kemiskt sammanlänkad till långa kedjor. Det är ett vattenlösligt, färglöst, klart och visköst vätska eller fast substance, beroende på molekylvikten. PVA används inom en mängd olika industrier, inklusive medicinsk teknik, till exempel som ett excipient i tablettformuleringar och som ett filmbildande material i ögonlak.

Polylysin är ett syntetiskt peptid som består av flera lysinaminosyror som är kedjat together. Det används främst inom forskning för att studera cellytorers interaktioner och för att skapa konstgjorda proteiner med specifika funktioner. Polylysin har också potentialen att användas som en del av medicinska tillämpningar, såsom läkemedelsleverans och celldelning, men det är fortfarande under utveckling och inte godkänt för kliniskt bruk hos människor.

Mikroskopi där preparatet undersöks genom att en elektronstråle läser av det punkt för punkt. Bilden skapas genom registrering av spridningen av bakåtstrålningen från preparatytan. Vid svepelektronmikroskopi spelar preparatets tjocklek ingen roll. Tekniken, och även instrumentet, förkortas ofta SEM.

Små, sfäriska partiklar av enhetlig, mikrometerstor storlek, som ofta ofta används som bärare av radioisotoper eller olika sorters reagenter som markörer.

I en enkel mening kan nanostrukturer definieras som strukturer med minst en dimension som mäter mellan 1 och 100 nanometer (nm). Detta korresponderar ungefärligen till storleken på ett atom eller en molekyl. Nanostrukturer kan vara artificiella, designade och skapade av människor, eller naturligt förekommande i naturen. De kan ha olika form och ge upphov till unika egenskaper som inte finns hos de grundläggande materialen, vilket gör dem intressanta för användning inom flera teknikområden, inklusive medicin, elektronik och miljöteknik.

Carboxymethylcellulose natrium (CMC-Na) är ett artificiellt, vattenlösligt och icke-joniserat polymer som används som en thickener, stabilisator och binder i olika medicinska formuleringar. Det är en derivat av cellulosa där carboxymethylgruppen (-CH2-COOH) är kemiskt fogad till hydroxylgrupperna (-OH) på cellulosamolekylen med hjälp av natriumionsväteutbytning. CMC-Na har goda vattenskapsförmågor, pseudoplastisk viskositet och förmår att hålla sin konsistens över ett brett temperaturintervall. Det är vanligtvis tillgängligt som ett vitt till gulaktigt pulver eller en vätska med låg viskositet och används ofta i läkemedel för att förbättra deras doseringsform, palatabilitet och stabilitet.

Den inbördes placeringen av atomer, atomgrupper eller joner i en molekyl, samt antal, typ av och plats för kovalenta bindningar.

Kolloider med fast kontinuerlig fas och flytande fas i lösning. Geler kan bli instabila när den fasta fasen blir flytande, till följd av temperaturändring eller annan orsak. Den då bildade kolloiden kallas sol.

Tillämpning av teknologisk kunskap i farmaci, farmakologi och i läkemedelsindustrin. Hit hör metoder, teknik och instrumentering för framställning, sammansättning, dispensering, paketering och lagring av läkemedel och andra preparat för diagnostiskt och analytiskt bruk, och för behandling av patienter.

Povidon, även känt som Povidone eller Polyvinylpyrrolidon (PVP), är ett syntetiskt polymer som används som ett bindemedel och viskositetsökande medel i läkemedelsformuleringar. Det har också antibakteriella egenskaper när det kombineras med jod, under varumärken som Betadine, och används som desinfektionsmedel för hud och slemhinnor.

Polyurethane (PUR eller PU) är ett klassterm för en grupp polymerer som innehåller uretan-bindningar i deras repetitiva enheter. De kan variera mycket i fysikaliska och kemiska egenskaper, beroende på deras sammansättning, struktur och framställningsprocess. Polyuretaner används i en mängd olika tillämpningar, inklusive skummaterial, lacker och färger, lim, gummivarianter och medicinska produkter.

En grupp glukospolymerer som produceras av vissa bakterier. Dextraner har terapeutisk användning som plasmavolymutökare och som antikoagulanter. De har även utbredd användning i biologiska studier och industriellt.

Uronsyror är karboxylgrupphaltiga sockerarter som bildas genom oxidation av en hydroxylgrupp i en hexos, vanligtvis i position 6, och är en viktig delkomponent i många biologiska polysackarider såsom pektin, hyaluronsyra och kollagen.

Vattenbemängda, fasta, tredimensionella nätverksstrukturer (fasta kolloider) av korslänkade hydrofila makromolekyler, med 20-95% vatten. De används i målarfärg, tryckfärger, livsmedel, läkemedel och kosmetika.

Benämning på tetrahydroxialdehydsyror som erhålls genom oxidation av hexossockerarter, som t ex glukuronsyra, galakturonsyra osv. Termen hexuronsyra användes ursprungligen för askorbinsyra.

I en medicinsk kontext kan 'vatten' referera till vattendricket i kroppen, även kallat kroppsvatten. Detta är allt det vätska som finns inuti och utanpå celler i kroppen. Kroppsvatten består av två huvudsakliga kompartment: intracellulärt vatten, som befinner sig inne i cellerna, och extracellulärt vatten, som befinner sig utanför cellerna. Extracellulärt vatten kan delas upp i vätska i blodkärlen (plasma) och interstitialvätska, som är vätskan mellan celler.

Poloxamer är ett typ av blockkopolymer, som består av centralt lokaliserade hydrofoba (vattengerna) segment av polypropylenoxid (PPO) flankerade av hydrofila (vattenlösliga) segment av polyethylenoxid (PEO). Poloxamrar är kända för sin förmåga att bli termodynamiskt drivna till att bilda miceller i vatten ovan en viss kritisk micellarkoncentration (CMC), vilket gör dem användbara som surfaktanter och/eller leveranssystem för hydrofoba läkemedel. De kan klassificeras som amfifila, med en hydrofil huvud och en hydrofob svans. Poloxamrar har potential att användas inom ett brett spektrum av medicinska tillämpningar, såsom läkemedelsformulering, nanopartikelbaserad terapi, cellmembranförändringar och diagnostik.

"Nanotechnology" kan definieras som användning och manipulation av materiella objekt med dimensioner på nanoskalan, vanligtvis mellan 1-100 nanometer (en miljarddels meter), för att skapa nytt material eller produkter med unika egenskaper och funktioner. Detta kan innebära användning av tekniker som self-assembly, molecular engineering och controlled manipulation av individuella atomer och molekyler. Nanoteknologi har potentialen att revolutionera flera områden, inklusive elektronik, medicin, energi och miljö.

Material vars elektriska ledningsförmåga ligger mellan ledares och isolatorers. (Nationalencyklopedin)

Nylon är ett syntetiskt polyamidmaterial som vanligtvis används till att framställa fibrer och garner, och har ingen direkt koppling till medicin.

Bacterial polysaccharides refer to complex carbohydrates that are produced and used by bacteria for various purposes, such as providing structural support, facilitating adhesion to surfaces, and evading the host immune system. These polysaccharides can be composed of repeating units of simple sugars (monosaccharides) or sugar derivatives, and can vary widely in their structure and function depending on the bacterial species. Some examples of bacterial polysaccharides include capsular polysaccharides, which form a protective layer around the bacterial cell, and exopolysaccharides, which are secreted by bacteria and can form biofilms that help them colonize surfaces.

I en enkel mening kan temperatur inom medicinen definieras som den grad av värmevariation eller termisk energi som mäts i kroppen hos levande organismer, vanligtvis i enheten Celsius (°C) eller Fahrenheit (°F). Den normala kroppstemperaturen för en vuxen människa varierar vanligtvis mellan 36,5 och 37,5 °C (97,7 till 99,5 °F), även om det kan variera något beroende på individuella skillnader, tid på dygnet och metoden för temperaturmätning.

En samlingsterm för alla material med egenskaper som hos naturliga eller syntetiska gummiarter, dvs att kunna sträckas under starkt sträckmotstånd och att snabbt dra ihop sig och till fullo återta sin ursprungliga form.

Poly(A)denosine diphosphate-ribose (PAR) är ett posttranskriptionellt modifieringsförening som bildas på proteiner, främst histoner, av enzymkomplexet poly(ADP-ribose)polymeraser (PARP). PAR består av flera ADP-riboseenheter som är kovalent bundna till varandra och till målproteinet. Denna modifikation spelar roll i regleringen av cellytiska processer, såsom DNA-skador och reparation, transkription och apoptos.

En polysackarid med glukosenheter, bundna som i cellobios. Den utgör huvudbeståndsdelen i växtfibrer; bomull är den renaste naturligt förekommande formen av cellulosa.

I medicinsk kontext, är en tablett en form av läkemedel som är formad till en compact, solid dosageform som kan sväljas hel. Tabletterna kan innehålla en aktiv ingrediens, som är den substans som verkar terapeutiskt, och olika hjälpmedel, även kallade bindemedel, som håller tabletten samman och kontrollerar dess release-egenskaper. Tabletter är vanliga eftersom de är lätta att tillverka, transportera och använda, och de kan vara formulerade på så sätt att de ger en förutsägbar och kontrollerad läkemedelsdos.

Polysackarider sammansatta av upprepade glukosenheter. De kan bestå av grenade eller ogrenade kedjor i allslags bindningar.

En vanlig mellanprodukt vid jäsning av stärkelseföreningar och vid nedbrytning/oxidation av glukos. I koncentrerad form används mjölksyra för att förhindra jäsning i mag-tarmkanalen.

FTIR, förkortning för Fouriertransforminfraröd (spektroskopi), är en teknik inom analytisk kemi och fysik som används för att identifiera och undersöka materiella substance genom att mäta deras infraröda absorbansspektra. Tekniken bygger på Fouriers transformationsmetod för att konvertera en irreguljär, interferensmönstring till ett kontinuerligt spektrum av frekvenser och relaterade intensiteter. Detta möjliggör en mer känslig och exakt analys än traditionell, punkt-till-punkt infraröd spektroskopi. FTIR används ofta för att identifiera okända ämnen, undersöka polymerers sammansättning och degraderingsprocesser, studera kemiska bindningars struktur och dynamik, samt kontrollera produkter och processer inom industrin.

Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.

Ett onormalt hemoglobin som är resultatet av substitution av glutaminsyra med valin vid position 6 på globindelens betakedja. Ett heterozygotförhållande leder till sickle cell-särdrag, ett homozygottillstånd till sickle cell-anemi.

In medicinal and biological contexts, 'hydrophobic' and 'hydrophilic interactions' refer to the way molecules interact with water and other polar or nonpolar substances.

"Biodegradable plastics are a type of plastic that can be broken down naturally by microorganisms into water, carbon dioxide, and biomass within a relatively short period of time under specific conditions. This process helps reduce the amount of plastic waste accumulating in the environment and lowers its environmental impact."

Polymethylmethacrylate (PMMA) är ett syntetiskt, termoplastiskt material som används inom olika områden inom medicinen, såsom ortopedisk kirurgi och tandvård. I en mening kan PMMA definieras som:

En dendrimers är en typ av syntetisk polymer med en väldefinierad, regelbunden struktur och en hög densitet av funktionella grupper på ytan. Dendrimers består av ett centralt kärnpartikel, en repeating-enhet som bildar grenarna och en yta beklädd med funktionella grupper. Deras väldefinierade struktur och monodispersitet gör dendrimers användbara inom områden såsom läkemedelsleverans, diagnostik och nanoteknik.

I en enkel medicinsk kontext kan polyetylen definieras som ett typ av termoplastiskt material som används inom till exempel ortopedisk kirurgi, särskilt för att tillverka långtidskonstitutionsimplantat som ledproteser. Det är ett biokompatibelt, slitagesäkert och korrosionsbeständigt material som inte innehåller några kända hälsovådliga ämnen. Polyetylen har visat sig vara en lämplig val av material för denna typ av användning på grund av sin förmåga att motstå mekanisk belastning under lång tid och sin förmåga att minska patientens obehag genom att reducera friktionen i leden.

Ett mått på en lösnings surhetsgrad.

I en enkel medicinsk kontext kan 'nanokompositer' definieras som sammansatta material med minst en komponent på nanoskalan, vanligtvis med dimensioner mellan 1-100 nanometer. Dessa kompositer designas ofta för att utnyttja unika egenskaper hos nanomaterialet, såsom stor yta till volymförhållande och katalytisk aktivitet, för att förbättra materialets fysiska, kemiska eller biologiska prestanda. Exempel på medicinska tillämpningar av nanokompositer inkluderar nanoskaliga hälso- och sjukvårdsprodukter som diagnostiska verktyg, läkemedelsleveranssystem och tandmaterial.

Salter av algsyra, en hydrofil kolhydratkolloid som utvinns ur kelp (framförallt brunalger). Kalcium-, natrium- och ammoniumalginater har använts i absorberande omslag. Alginater i gelform används som avtrycksmassa för tandavtryck.

Teoretiska framställningar som efterliknar kemiska processer eller fenomen. Simuleringarna inkluderar bruk av matematiska beräkningar, datorer och annan elektronisk utrustning.

Polysaccharides are complex carbohydrates consisting of long chains of simple sugars (monosaccharides) bonded together by glycosidic linkages.

Som en medicinsk definition, är silikonelastomerer (silicone rubbers) kopolymerer av silans som används inom medicinen på grund av deras biokemiografin och fysiska egenskaper, såsom sin elasticitet, termostabilitet och hydrofobicitet. De används ofta i till exempel kontaktlinsfluid, bröstimplantat, kateterer och hudsalvor för att tillhandahålla en barrier mot fukt och smitta.

Summan av atomvikterna för de atomer som ingår i en molekyl. En modernare benämning är relativ molekylmassa.

Polydeoxyribonucleotides are long, synthetic chains of deoxyribonucleotides that are often used in research and medical settings as a component of nucleic acid-based therapies or for the study of DNA structure and function. They can be chemically synthesized with specific sequences to target and manipulate specific genes or genetic elements.

"Vävnadsteknik" refererar till den vetenskapliga disciplinen som studerar och utvecklar metoder för att konstruera, regenerera eller reparera biologisk vävnad, ofta med hjälp av artificiella material eller tekniker. Det kan inkludera användning av celler, proteiner, polymers och andra biokompatibla material för att skapa konstruktioner som efterliknar naturlig vävnad, med syfte att ersätta, stödja eller förbättra funktionen hos skadad eller sjuk vävnad inom den medicinska behandlingen.

Polyglactin 910 är ett biolösligt syntetiskt absorbabelt suturmaterial, som används inom kirurgi. Det består av två polymerer, glykolsyra och laktid, som bildar en kopolymer med en andel av 90% laktid. När polyglactin 910 sutures absorberas i kroppen genom hydrolys, vilket innebär att den splittras upp i mindre molekyler, som sedan metaboliseras och elimineras naturligt från kroppen. Denna process tar vanligtvis mellan 56 till 70 dagar. Polyglactin 910 används ofta efter operationer där det behövs en stark sutur, som exempelvis vid bukhåleoperationer och hudreparationer.

Reologi är ett interdisciplinärt studieområde som undersöker de flow- och deformationsfenomen som uppstår när ett material utsätts för extern mekanisk påverkan, såsom skjuvning, kompression eller extension. Reologi kan definieras som "läran om materialens deformation och strömningsegenskaper under en bred vidd av rörelsemönster och tids- och temperaturskalor." Denna vetenskap kombinerar aspekter av mekanik, fysikalisk kemi och materialvetenskap för att beskriva och förutsäga beteendet hos komplexa fluider och fasta material, inklusive deras viskoelastiska egenskaper.

Teicoic acids are a type of complex polysaccharide found in the cell walls of certain gram-positive bacteria, such as Bacillus subtilis and Staphylococcus aureus. They play a role in the bacterium's resistance to phagocytosis and contribute to the overall structure and integrity of the cell wall.

Experimentella eller teoretiska modeller för undersökning av molekylers form, elektroniska egenskaper eller interaktioner. Hit hör även analoga molekyler, datorframställd grafik och mekaniska strukturer.

"Tissue scaffolds" refer to artificial or naturally derived three-dimensional structures that are used as a template for the growth and regeneration of new tissue in medical treatments and therapies. These scaffolds provide a support system for cells to attach, grow, and differentiate, while also allowing for the transport of nutrients and waste products. They can be made from a variety of materials, including polymers, ceramics, and decellularized tissue, and are designed to degrade over time as the new tissue forms. The ultimate goal of using tissue scaffolds is to restore the function and structure of damaged or diseased tissues and organs.

En typ av svepmikrosond där en sond systematiskt åker över ytan på ett preparat i ett rastermönster. Den verikala rörelsen registreras då en fjäder på sonden stiger och faller med toppar och gropar på ytan. Dessa utslag ger upphov till en topografisk bild av preparatet.

Konstgjorda membran, som t ex halvgenomsläppliga membran för artificiell njurdialys, enkelmolekylskiktade och dubbelmolekylskiktade membran som används som modeller för simulering av biologiska cellmembran. Sådana membran används även i samband med styrd vävnadsläkning.

Medel som får två ytor att fästa vid varandra. Hit hör lim, klister, gummi, harts och latex.

I medicinen refererar "adhesivitet" till den förmågan hos ett material, vanligtvis ett särskilt band eller lim, att hålla fast vid ett underlag och behålla sin integritet när det utsätts för mekanisk påfrestning. Det används ofta i kirurgiska procedurer för att fästa tygvävnader eller läkemedelsdoseringar på specifika platser i kroppen.

Den typiska tredimensionella formen av en molekyl.

"Mekaniska fenomen" refererar till de observationer och händelser som sker inom ett mekaniskt system, där rörelse, kraft, energi och geometri är viktiga aspekter. Det kan omfatta studiet av balans, acceleration, friktion, deformation, vibrationer och tryck, för att nämna några exempel. Mekaniska fenomen kan appliceras inom flera områden som fysik, ingenjörsvetenskap och medicin, där man studerar hur kroppens mekaniska egenskaper påverkar funktion, rörelse och hälsa.

In the context of medicine, a solution refers to a homogeneous mixture of two or more substances, where one substance, the solute, is uniformly distributed throughout another substance, the solvent. The solvent is typically a liquid, but it can also be a gas or a solid. The solute can be a solid, liquid or gas. Once the solute is dissolved in the solvent, the particles of the solute are dispersed and cannot be seen or separated from the solvent using ordinary methods. An example of a medical solution is a saline solution, where sodium chloride (salt) is dissolved in water to create a mixture used for irrigation, cleaning wounds or as a medication.

I en enkel medicinsk kontext, kan polyfosfater definieras som långa kedjor av fosfatgrupper som förekommer naturligt inom levande organismer, däribland bakterier och svampar. De har visats kunna spela en roll i biologiska processer såsom cellväxt, celldelning och stresthantering. I vissa medicinska tillämpningar kan polyfosfater användas för att påverka dessa processer, exempelvis inom forskning kring bakteriell infektion och cellförökning.

"Läkemedelshållbarhet" refererar till den tid under vilken ett läkemedel behåller sin kvalitet, effektivitet och säkerhet under lagring i lämpliga förhållanden, såsom rätt temperatur, fuktighet och ljusförhållanden, enligt tillverkarens rekommendationer.

Biomimetik (ibland även stavat biomimikry) är ett interdisciplinärt forskningsområde som fokuserar på att efterlikna, ta inspiration från och imitera naturen och dess processer för att utveckla lösningar på mänskliga problem. Detta kan innebära att studera strukturer, funktioner, system och processer hos levande organismer och deras ekosystem för att applicera detta kunna till design av material, strukturer och tekniksystem. Biomimetik använder sig ofta av insikter från biologi, fysik, kemi, matematik, ingenjörsvetenskap och andra discipliner för att skapa innovationer som är hållbara, effektiva och anpassningsbara. Exempel på biomimetiska innovationer kan vara självrättande ytor inspirerade av hajhuden eller högeffektiva vindkraftverk inspirerade av valfena.

Polyvinylchlorid (PVC) är ett syntetiskt, termoplastiskt material som används inom en mängd olika industrier, däribland medicinsk utrustning. PVC består av polymeriserade molekyler av vinylklorid (C2H3Cl) och är känt för sin låga kostnad, lättformbarhet och goda elektriska egenskaper. I en medicinsk kontext kan PVC användas till bl a slangar för infusion, katetrar och andra former av medicinsk utrustning på grund av dess bakteriedödande egenskaper och förmåga att stå emot kemiska påfrestningar. Emellertid kan det vara omdiskuterat huruvida PVC är ett säkert material för användning inom medicinen på grund av möjliga hälsorisker relaterade till utsöndringar av klorider och andra ämnen under uppvärmning eller nedbrytning.

Syn. DSC (differential scanning calorimetry). Värmeskillnadsanalys, i vilken mätapparatens provhållare är en differentialkalorimeter som registrerar värmeskillnader oberoende av faktisk temperatur, vä rmeledningsförmåga eller andra variabler hos provet.

Gasers eller lösningars förmåga att utbreda sig från ett område med högre tryck eller koncentration till områden med lägre tryck eller koncentration. Diffusion är en viktig mekanism i samband med biologisk transport.

En deoxiribonukleotidpolymer som utgör den grundläggande genetiska substansen i alla celler. Eukaryota och prokaryota organismer har normalt sitt DNA ordnat i dubbelsträngade strukturer, men i många viktiga biologiska processer ingår under vissa skeden enkla strängar. DNA, som består av en flersockerarts-fosfatstam med utskott av puriner (adenin och guanin) och pyrimidiner (tymin och cytosin), bildar en dubbelspiral som hålls ihop med vätebindningar mellan purinerna och pyrimidinerna (adenin mot tymin (AT) och guanin mot cytosin (GC)).

Tubulin refererar till ett protein som är en viktig komponent i mikrotubuli, en del av cytoskelettet hos eukaryota celler. Tubulin förekommer i två huvudformer, alfa-tubulin och beta-tubulin, och dessa dimeriserar för att bilda tubulin-dimertubler, vilka sedan polymeriseras för att bilda mikrotubuli. Mikrotubuli är dynamiska strukturer som spelar en roll i celldelning, intracellulär transport och cellrörelse. Tubulin kan också vara ett mål för vissa läkemedel, till exempel taxaner som används inom cancerbehandling.

Den maximala dragkraften ett material tål att utsättas för innan det brister.

Tillverkning av tekniska produkter i mikroskala (1-100 mikrometer), som t ex kretskort eller MEMS. Processen omfattar vanligtvis massframställning av hundratals eller miljontals identiska strukturer med hjälp av tunnfilmsteknik i utrymmen med kontrollerad atmosfär.

I en enkel mening kan nanokapslar definieras som mycket små, konstgjorda vesiklar med en diameter på 1-1000 nanometer (nm). Dessa vesiklar består av ett lager av lipider eller polymerer och innehåller ofta en aktiv substans, till exempel en läkemedelsmolekyl. Nanokapslarnas lilla storlek och speciella uppbyggnad gör dem användbara inom områden som medicin, kosmetik och livsmedelsindustri, eftersom de kan transportera aktiva substanser till specifika mål i kroppen och ge en kontrollerad frisättning av substansen över en längre tid.

"Physical chemistry is a branch of science that deals with understanding and explaining how the properties, structures, and transformations of matter are related to the principles and laws of physics."

Organosilicon compounds are organic chemicals that contain at least one silicon-carbon bond in their molecular structure, where the silicon atom is surrounded by organic groups or substituents. These compounds are widely used in various industries, including electronics, coatings, and healthcare, due to their unique properties such as high thermal stability, resistance to oxidation, and low toxicity. Examples of organosilicon compounds include silicones, which are polymers with repeating siloxane units, and organofunctional silanes, which contain reactive functional groups that can undergo chemical reactions with other substances.

Föreningar med två reaktiva grupper, oftast i motsatta ändar av molekylen, som förmår reagera med och bilda bryggor mellan aminosyrasidokedjor i proteiner. Därmed kan lägena för naturligt förekommande reaktiva områden i proteiner identifieras. Korsbindinde ämnen kan även användas för andra makromolekyler, som t ex glykoproteiner, nukleinsyror osv.

Elektrofores i miniatyr, i en mikroflödesapparat.

Partiklar bestående av molekylaggregat som hålls löst samman av sekundära bindningar. Ytan på miceller består vanligen av amfifatiska föreningar, så orienterade att de minimerar energiutbytet mellan micellen och dess omgivning. Vätskor som innehåller stora mängder suspenderade miceller kallas emulsioner.

"Strålningsspridning" refererar till utbredningen eller spridningen av joniserande strålning från en källa till omgivande miljö, vilket kan orsaka fysisk skada på levande vävnad och öka risken för genetiska mutationer och cancer.

"Biofouling" refererer til den proces, hvor organismer som alger, bakterier, svampe og små dyr såsom snegle og muslinger sætter sig fast på og vokser til overflader underwater. Dette kan have negativ indvirkning på skibes ydre overflader, offshore-installationer, vandintagssystemer og andre marine infrastrukturer ved at reducere deres effektivitet, øge driftsomkostningerne og forringe den hydrodynamiske form. Biofouling kan også have negative konsekvenser for miljøet, da de organismer, som sætter sig fast på disse overflader, kan fungere som vejforbindelser for invasive arter og bidrage til spredningen af sygdomsorganismer.

Kompletta preparatformer av läkemedel för föreskriven dosering. De är utformade för att motstå magsyra, för att inte framkalla illamående och kräkning, för att oönskad smak eller lukt skall vara minimerad, för att ge en hög läkemedelskoncentration på rätt plats, eller för att ge en fördröjd eller långtidsverkande effekt. Hit hör t ex kapslar, liniment, salvor, lösningar, puder och tabletter.

I en mening kan fenomen inom fysikalisk kemi definieras som de observerbara och beskrivbara händelser eller processer som sker på atom- och molekylnivå, baserat på principer och lagar inom fysiken. Exempel på sådana fenomen kan vara lösningars bildande, kemiska reaktioners energidynamik, elektrisk ledning i vätskor och fasta material, samt struktur och egenskaper hos konjugerade system.

Ett lösningsmedel är en substans som används för att lösa upp, blanda eller fördela en annan substans, kallas då ofta lösningens ämne, till en homogen fas utan att denna själv upplöses i någon betydande omfattning. Lösningsmedlen är vanligtvis flytande, men de kan också vara fasta eller gasformiga. Exempel på lösningsmedel inkluderar vatten, etanol och aceton.

Föreningar och molekylkomplex som består av ett stort antal atomer och som i allmänhet är mer än 500 kD. I biologiska system kan makromolekylära ämnen åskådliggöras med elektronmikroskopi och särskiljas från organeller genom avsaknaden av membranstrukturer.

Positivt laddade atomer, radikaler eller atomgrupper som vandrar mot katoden eller den negativa polen vid elektrolys.

In the context of pharmaceuticals, 'ytaktiva medel' (or topical medications) are drugs that are applied directly to a specific area of the body, such as the skin, eyes, ears, or mucous membranes, to produce localized effects. These medications work by interacting with cells, tissues, or organs in the immediate vicinity of where they are administered, and their effects are generally limited to the applied site. Topical medications can be used to treat a variety of conditions, including skin infections, inflammation, pain, and allergies. Examples include creams, ointments, gels, solutions, eye drops, ear drops, and nasal sprays.

Olika metoder för att med en biologisk sond eller sensor mäta halten av något visst (organiskt) ämne. Biokemiska reaktioner mellan sensorns känselkropp, bestående av biologiskt material, och det ämne man vill mäta omvandlas till kvantifierbara signaler.

I en enkel medicinsk definition kan nanofibrer beskrivas som mycket små, syntetiska eller naturliga fiberstrukturer med minst en dimension i nanometerskalan (1-100 nm). De har ofta en hög yta till volymförhållande och porositet, vilket gör dem användbara inom områden som medicinsk teknik, läkemedelsdesign och biomaterialvetenskap. Exempel på användningsområden är vävnadskräftbildning, läkemedelsdelevering och skyddsmasker mot luftburna partiklar.

En kedja av processer genom vilka levande organismer bryter ned miljöföroreningar, organiskt avfall, bekämpningsmedel samt implanterade material.

Ett fackverk av korslänkade hydrofila makromolekyler med bl a biomedicinska tillämpningar.

Peptidoglykan definieras som en polymer av sockerderivat och peptider som utgör en viktig komponent i cellväggen hos bakterier, inklusive såväl gram-positiva som gram-negativa. Det ger mekanisk stöd till cellväggen och är involverat i celldelning. Peptidoglykan består av två sockerderivat, N-acetylglukosamindel och N-acetyll Murrayaminic acid, som är kopplade till varandra via peptidband. Denna struktur ger bakterier deras speciella egenskaper och skyddar dem från osmotisk tryck.

Metylestrar av metakrylsyra som lätt bildar polymerer. Dessa används som vävnadscement, tandmaterial och absorptionsmedel för biologiska ämnen.

Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.

I en enskild medicinsk betydelse refererar "plaster" till ett medico-tekniskt bindemedel som används för att hålla stilla och skydda sår, skador eller operationella områden på kroppen. Plaster består vanligtvis av ett lager av ett stödjande material, som kan vara en non-woven tyg, skum, plast eller ett kompositmaterial, som är belagt med ett adhesivt ämne för att hålla plastern i place. Plaster finns i olika storlekar, formor och nivåer av stickfasthet beroende på användningsområdet. Det är viktigt att applicera plaster korrekt för att undvika ytterligare skador eller infektioner.

Små behållare,ampuller eller pellets av fasta läkemedel, som implanteras i kroppen för att ge långsam frisättning av läkemedlet i fråga.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

Införande av funktionella (vanligen klonade) gener i celler. Olika sorters teknik och naturliga processer används för genöverföringen, som t ex cellhybridisering, liposomer eller mikrocellförmedlad genöverföring, elektroporering, kromosomförmedlad överföring, transfektion och genetisk transduktion. Genöverföring kan leda till såväl ombildade celler som organismer.

Ett materials egenskap att kunna återta sin ursprungliga form efter distortion.

Termogravimetri (TGA) är en teknik inom termisk analys som mäter viktsförändringar hos ett prov som upphettas under kontrollerade förhållanden. Den används ofta för att studera termisk degradation, termokemiska reaktioner och vätskedestillation hos material. I en enda mening kan man säga att termogravimetri är en metod för att bestämma massförluster hos ett material som funktion av temperaturen under kontrollerad upphettning i en inert atmosfär eller i närvaro av reaktiva gaser.

I en enkel medicinsk kontext, kan en nanotub är en cylindrisk nanostruktur med en diameter på nanoskalan (typiskt under 100 nanometer) och en längd som kan vara mycket längre än dess diameter. De kan tillverkas av olika material, inklusive kolfibrer och metaller, och har potentialen att användas inom områden som medicinsk diagnostik, behandling och forskning på grund av deras unika egenskaper, såsom stor yta till volymförhållande, elektrisk ledningsförmåga och möjlighet att fungera som transportkanaler för läkemedel, gener eller andra molekyler.

I en enkel medicinsk definition kan man säga att "polyamer" är en grupp neurotransmittorer ( signalsubstanser) i centrala nervsystemet som har en betydande roll i reguleringen av ett flertal kroppsliga funktioner, inklusive sömn-vakenhetscykler, humör, smärta, och kognitiv funktion. De viktigaste polyaminerna är serotonin, norepinefrin (noradrenalin), och dopamin. Dessa ämnen produceras i hjärnan och agerar genom att binda till specifika receptorer på nervcellerna för att påverka deras elektriska aktivitet och kommunikation med varandra.

Smala, cylindriska trådstrukturer i cellskelettet hos växt- och djurceller. De består av proteinet tubulin och påverkas av tubulinmodulatorer.

Silikonpolymerer bestående av kiselatomer med substitutioner av metylgrupper och länkade med syreatomer. De ingår i en serie biokompatibla material i form av vätskor (silikonoljor; lågmolekylära), geler eller fasta ämnen (silikongummi, silikonplast; högmolekylära): som film för konstgjorda membran, geléer för implantat, vätskor för läkemedelstransport, och som skumdämpande medel.

Konstgjorda ersättningar för kroppsdelar och material som sätts in i organismer vid experimentella studier.

I en enkel medicinsk kontext kan 'silikon' definieras som ett syntetiskt, icke-reaktivt polymermaterial som ofta används inom medicinska tillämpningar, särskilt inom områdena ortopedi och estetisk kirurgi. Silikon har använts för att skapa proteser och fyllnadsämnen på grund av dess egenskaper som är mjuka, flexibla och långtidståliga. Det är viktigt att notera att det finns olika typer av silikonmaterial med varierande egenskaper och användningsområden inom medicinen.