'Proteus mirabilis' är en gramnegativ, aerob bakterie som förekommer naturligt i miljöer som jord, vatten och däggdjurs tarmar. Den är en av de vanligaste orsakerna till urinvägsinfektioner hos människor, särskilt hos äldre personer och dem med nedsatt immunförsvar. 'Proteus mirabilis' kan bilda ett häftigt slimet skal kring sig själv, vilket gör den svår att behandla med antibiotika och kan leda till att infektionen blir rekurent. Den kan också orsaka andra infektioner som lunginflammation, blodförgiftning och hudinfektioner.
En Proteusinfektion är en infektion orsakad av bakterien Proteus mirabilis eller ibland Proteus vulgaris, som kan drabba olika kroppsregioner såsom urinvägar, hud, sår och blodomloppet. Infektionen kan leda till symptom som svullnad, smärta, feber och i allvarliga fall septisk chock.
Proteus är ett släkte av gramnegativa, encapsulerade, aeroba stavformiga bakterier som normalt förekommer i miljöer som jord, vatten och däggdjursmatrislor. Proteus spp. är kända för sin förmåga att bilda ugnar (svullnader) på agarplattor och producera enzymet ureas, vilket gör dem användbara i mikrobiologiska identifieringsprotokoll. Proteus inkluderar ett antal patogena arter som kan orsaka infektioner hos djur och människor, särskilt urinvägsinfektioner och blodförgiftning.
'Proteus vulgaris' är en gramnegativ, aerob eller anaerob bakterie som tillhör familjen Enterobacteriaceae och förekommer naturligt i vatten, jord och djurs gutta. Den kan orsaka opportunistiska infektioner hos människor, särskilt hos immunsupprimerade individer eller vid medicinska ingrepp som exponerar sårbarare vävnad. Infektioner kan vara lokaliserade till urinvägar, hud och slemhinnor, och i allvarliga fall kan orsaka blodförgiftning (sepsis).
Proteus syndrom är en extremt sällsynt, sporadisk genetisk tillstånd som kännetecknas av progressiv och asymmetrisk överväxt av hud, ben, huvud och ansikte, centralnervösa tumörer och vaskulära anomalier. Det orsakas av en slumpmässig mutation i AKT1-genen under fostertiden, vilket leder till oreglerad celldelning och vävnadsöverväxt. Proteus syndrom kan variera mycket i sin presentation och allvarlighetsgrad mellan individer, men typiska tecken inkluderar asymmetriska kroppsdelar, övervuxen hud med möjliga nevi, flera olika typer av tumörer, skelettanomalier och vaskulära missbildningar. Syndromet har fått sitt namn efter den grekiske guden Proteus, som kunde förvandla sig till olika former, på grund av dess varier
En familj gramnegativa, fakultativt anaeroba, icke sporbildande stavbakterier. Bakterierna finns överallt. Några är saprofyter, andra växt- eller djurparasiter. Många arter är av stor ekonomisk betydelse pga sina sjukdomsalstrande effekter inom jordbruk och djurhållning.
'Proteus penneri' är en gramnegativ bakterie som kan orsaka infektioner hos människor, särskilt hos individer med nedsatt immunförsvar. Den är en del av den normala bakteriefloran i tarmen men kan orsaka sjukdom när den sprids till andra kroppsdelar, som urinvägar, blodomloppet eller huden. Infektioner orsakade av 'Proteus penneri' kan vara allvarliga och behandlingen innefattar vanligtvis antibiotika.
Urinvägsinfektioner (UTI) är infektioner som orsakas av mikroorganismer som har invaderat urin tracten, inklusive nedre (blåsa och urinrör) eller övre (njurar och urinvägarnas rör) delar.
I en enkel medicinsk definition kan 'ureas' definieras som ett färglöst, luktlöst, giftigt lösningsmedel som produceras i levern som en slutprodukt av proteinmetabolismen hos däggdjur. Ureas består av två aminosyror som är kopplade till varandra genom en peptidbindning. Det är vattenlösligt och utsöndras vanligtvis från kroppen via urinen.
'Providencia' är ett släkte av gramnegativa bakterier som förekommer naturligt i miljöer som jord, vatten och djurslemhinnor. I medicinsk kontext refererar 'Providencia' ofta till Providencia stuartii, en art av dessa bakterier som kan orsaka infektioner hos människor, särskilt hos individer med nedsatt immunförsvar eller som har varit inlagda på sjukhus. Infektioner orsakade av Providencia stuartii kan vara svåra att behandla på grund av bakteriens resistens mot flera antibiotika. Typiska infektioner orsakade av Providencia stuartii inkluderar urinvägsinfektioner, blodförgiftning och luftvägsinfektioner.
Ett växtsläkte av familjen Nyctaginaceae. Växterna innehåller mirabilis-antivirusprotein, ett protein som inaktiverar ribosomer.
I en enda mening kan L-form beteckna en speciell typ av bakteriecell som saknar cellvägg, även kallad L-form bacteria eller L-phase organism. Dessa organismer är ofta resistanta mot antibiotika som vanligtvis verkar genom att attackera bakteriens cellvägg, eftersom de saknar just denna struktur. L-former kan uppstå naturligt hos vissa bakteriestammar eller induceras i laboratoriemiljöer, men deras roll och betydelse inom medicinen är fortfarande under forskning.
Ett släkte gramnegativa, fakultativt anaeroba, stavformade bakterier som uppträder enskilt eller grupperar sig parvis eller i korta kedjor. Bakterierna förekommer vanligtvis i tarmarna och är opportunistiska patogener som kan ge upphov till bakteriemi, lunginflammation, urinvägsinfektion och flera andra infektionstyper hos människa.
Betalaktamer är en grupp antibiotika som har en betalaktamring som del av sin kemiska struktur, vilket gör dem effektiva mot bakterier genom att störa deras förmåga att bilda cellväggar. Exempel på betalaktamaser inkluderar penicilliner, cefalosporiner, monobaktamer och carbapenemer.
Tester som visar den relativa effekten av olika kemoterapeutiska medel mot specifika mikroorganismer (t ex bakterier, svampar, virus).
En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.
En grupp bredspektrumantibiotika som först isolerades från Cephalosporium acremonium, en svamp i medelhavsområdet. De innehåller en betalaktamdel, tia-azabicyklo-oktenkarboxylsyra, även kallad 7-amino cefalosporansyra.
Proteiner förekommande hos någon bakterieart.
"Urinvägskateterisering" refererar till en medicinsk procedur där en tunn, flextibel tub känn som en kateter placeras in i urinblåsan genom urinröret (uretra) för att dränera urinen. Det används ofta när en patient har svårigheter med att urinera på egen hand, till exempel på grund av operationer, sjukdomar som multipel skleros eller stroke, eller efter en olycka som resulterat i skada på ryggraden. Kateteriseringen kan vara tillfällig eller permanent beroende på patientens behov och hälsotillstånd.
Infektioner orsakade av bakterier tillhörande familjen Enterobacteriaceae.
I en enda mening kan serologi definieras som den vetenskapen som studerar serumproteiner och serumsreaktioner, särskilt inom immunologi. Serologi fokuserar ofta på att identifiera antikroppar i serumet som ett resultat av en individuell persons exponering för olika patogener eller vaccineringar. Dessa antikroppsreaktioner kan användas för att diagnostisera infektionssjukdomar, fastställa samband mellan exponering och sjukdom, och bedöma immunitet mot specifika patogener.
"Serratia marcescens" är en gramnegativ, aerob bakterie som normalt förekommer i naturen och kan påträffas i vatten, jord och luft, men den kan även orsaka infektioner hos människor, särskilt hos immunsupprimerade individer. Bakterien är känd för att producera ett rött-orange pigment kallat prodigiosin, som kan ses på kolonier av bakterien under idealiska tillväxtförhållanden. Infektioner orsakade av "Serratia marcescens" är sällsynta men kan vara svåra att behandla på grund av bakteriens resistens mot många antibiotika.
Bakterier som tappar lilafärgning, men färgas rosa, vid gramfärgning.
Gramnegativa, orörliga, kapslade och gasproducerande stavbakterier som är utbredda i naturen och förknippade med urinvägs- och luftvägsinfektioner hos människor.
Kemiska substanser som produceras av mikroorganismer och som, i utspädda lösningar, har förmåga att hämma tillväxten hos eller döda andra organismer. Antibiotika vars toxicitet tolereras av värden anv änds som kemoterapeutiska preparat för behandling av infektionssjukdomar hos människor, djur och växter.
"Urin är en vätska som produceras av kroppens nefron i de två njurarna och innehåller olika slags ämnen, såsom vatten, elektrolyter, små mängder glukos, uratsyra och annan avfallssubstans som filtrerats bort från blodet."
Tunna, hårliknande bihang, 1-20 mikrometer långa och talrika, på gramnegativa bakterier, särskilt Enterobacteriaceae och Neisseria. Till skillnad från flageller saknar de rörelseförmåga, men har, som proteiner, antigena och hemagglutinerande egenskaper. De är av medicinsk betydelse, eftersom vissa fimbrier medverkar till att bakterier via adhesiner kan fästa vid celler. Bakteriella fimbrier är vanliga pili, men måste särskiljas från den gängse betydelsen av "pili", vilken avser sexpili.
Encelliga, prokaryota mikroorganismer som i allmänhet har fast cellvägg, som förökar sig genom celldelning och som uppvisar i huvudsak tre former: rund, avlång eller stavliknande, och spiralform. Någr a arter har särskilda rörelseorgan, flageller.
Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos bakterier.
En art av Morganella som tidigare klassificerats som en Proteus-art. Bakterien påträffas i avföring fråm människor, hundar, andra däggdjur och kräldjur.
Pyelonefrit är en infektion i nedre delen av urinvägarna som har spridit sig till det yttre av de båda njurarnas pelvis, en del av urin systemet där urinen samlas innan den passerar ner i urinblåsan. Pyelonefrit orsakas oftast av bakterier som har kommit upp från urinblåsan och kan ge upphov till symtom som smärta i ryggen eller flankerna, feber, illamående och kräkningar. Behandlingen består vanligen av antibiotika.
6-((aminofenylacetyl)amino)-3,3-dimetyl-7-oxo-4-tia-1-azabicyklo(3.2.0)heptan-2-karboxylsyra. Ett halvsyntetiskt derivat av penicillin som oralt har antibiotisk bredspektrumverkan.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Polymyxiner är en grupp av peptidbaserade antibiotika som är aktiva mot gramnegativa bakterier, särskilt de som är resistenta mot andra typer av antibiotika. De två vanligaste polymyxinerna som används kliniskt är polymyxin B och colistin (polymyxin E). Polymyxiner fungerar genom att interagera med bakteriens yttre membran, vilket leder till cellmembransförstöring och död av bakterien.
Ett släkte gramnegativa, gasproducerande stavbakterier som återfinns i människors och djurs avföring, i avlopp, jord, vatten och mejeriprodukter.
I en enkel mening är O-antigener en typ av antigen som finns på ytan av vissa bakterier, framförallt gramnegativa bakterier. De är en del av bakteriens yttre membran och består av en polymer av sockerartade substanser, kända som oligosackarider. O-antigenerna är varierande mellan olika bakteriestammar och kan användas för att identifiera och klassificera dem. De spelar också en viktig roll i bakteriens immunologiska försvar, eftersom de kan hjälpa till att skydda bakterien från attack av värdens immunförsvar.
Hemolysin proteiner är proteiner som orsakar hemolyse, det vill säga nedbrytning av röda blodkroppar, genom att bilda porer i cellmembranet och på så sätt destabilisera och förstöra cellstrukturen.
Förekomst av bakterier i urinen, med eller utan åtföljande urinvägsinfektion. Då bakteriuri är ett kliniskt begrepp, utesluts inte användning av "urine/microbiology" vid indexering och sökning i Medli ne när frågan rör tekniska resonemang om t ex isolering och identifiering av bakterier i urin.
Ett trådliknande, rörligt bihang på ytceller. Prokaryota flageller består av ett protein som kallas flagellin. På bakterier kan det finnas en enda flagell, en tofs av flageller i ena änden eller flageller över hela ytan. Hos eukaryoter utgörs flagellerna av protoplasmautskott som driver fram flagellater eller spermier. Flageller liknar cilier till strukturen, men är förhållandevis längre och mycket färre till antalet.
Oorganiska föreningar, i vilka magnesium ingår som fast beståndsdel i molekylen.
Vertikal överföring av arvsegenskaper med DNA från cytoplasmatiska organeller, så som plasmider, mitokondrier, kloroplaster och andra plastider, eller från intracellulära parasiter, som t ex virus. Mitokondriell nedärvning kallas ofta modersarv, men måste skiljas från kromosomalt överfört modersarv.
Den genetiska massan hos bakterier.
En parasexuell mekanism hos bakterier, alger, svampar och flimmerhårförsedda protozoer för överföring av kromosommaterial vid sammansmältning av två celler. Hos bakterier är överföringen enkelriktad, hos protozoer är utbytet dubbelriktat. Hos alger och svampar utgör utbytet av genetiskt material en form av fortplantning, genom att han- och honceller förenas.