Purkinje celler är neuron som finns i cortex cerebelli, den del av lillhjärnan som är involverad i koordineringen och kontrollen av muskulär aktivitet. Purkinjecellerna har en unik morfologi med ett stort, flikigt dendritiska träd och en enda axon som löper parallellt med ytan på cortex cerebelli. De tar emot input från flera källor, inklusive climbing fibers och mossy fibers, och skickar output till deep nuclei i lillhjärnan. Deras aktivitet är involverad i finmotorisk koordination, olika typer av learning och andra kognitiva funktioner.

I en enda mening: "Purkinje fibers är speciella, modifierade hjärtmuskelfibrer som utgör den understa lagret i heart's conduction system, bidrager till snabb konduktion av elektriska impulser och koordinerar contractionen av ventrikelns muskel."

En del av den bakre hjärnan (metencefalon), belägen i den bakre skallskålen. Den utgör centrum för samordning av rörelser. Syn. cerebellum.

Den yttre grå substansen på lillhjärnan. Den består av två huvudskikt: stratum moleculare och stratum granulosum.

Möss med muterade gener som ger neurologiska defekter.

Korta och förgrenade utskott från själva nervcellen, vilka tar emot signaler från andra nervceller.

Fyra ansamlingar av grå substans i lillhjärnans vita substans: nucleus dentatus, nucleus emboliformis, nucleus globosus och nucleus fastigii.

"Olivkärna är en typ av nervcellskropp i hjärnan som innehåller ett speciellt protein, järn och mitokondrier, och ses ofta i neurologiska sjukdomar som Parkinson."

Nervers eller musklers elektriska reaktion på stimulering.

Calbindin är ett protein som binder calciumjoner och hjälper till att reglera cellers calciumhomöostas. Det förekommer naturligt i däggdjursvävnader, särskilt i nerv- och muskelceller. Calbindin har också visat sig ha en neuroprotektiv effekt och kan spela en roll i skyddet av nervceller mot skador orsakade av ökar i intracellulärt calcium. Det används som markör för att identifiera specifika typer av nervceller inom hjärnan, till exempel i hippocampus och cerebellum.

"Nervtrådar är det del av nervsystemet som består av vit substance, innehållande axoner som överför signalsinformation i form av elektriska impulser till och från hjärnan och ryggmärgen till den perifera muskulaturen och känselreceptorerna."

Bristande koordination. Termen avser vanligen bristande samordning av muskelrörelser, men kan också avse en viss typ av talrubbning.

S100 calcium binding protein G, också känt som calgranulin A eller S100A8, är ett proteinet som tillhör S100-proteinfamiljen och deltar i inflammatoriska processer och immunresponser. Det binder till calciumjoner och andra lägre molekylviktade joner, vilket påverkar dess funktion och interaktion med andra proteiner. Proteinet uttrycks primärt i vissa typer av vita blodceller, såsom neutrofila granulocyter, och har visat sig spela en roll i patologiska tillstånd som cancer, autoimmuna sjukdomar och infektioner.

Bristande rörelsesamordning till följd av skada eller sjukdom i lillhjärnan. Typiskt är för vidlyftiga eller för otillräckliga rörelser i lemmarna (dysmetri), darrningar i samband med rörelse (intenti onstremor), nedsatt kraft och rytm vid snabb rörelseväxling (adiadokokinesi) och ataktisk gång.

I neurovetenskapen, är en synaps den punkt där två nervceller (eller en nervcell och en muskelcell) möts, så att signaler kan överföras från den ena cellen till den andra. Denna överföring sker med hjälp av speciella strukturer som kallas för synapser. En synaps består av tre huvuddelar: presynaptisk terminal, synaptisk spricka och postsynaptisk membran. Presynaptiska terminalen är den del av nervcellen som innehåller vesiklerna fyllda med signalsubstanser (neurotransmittorer). När en nervimpuls når presynaptiska terminalen, ledde det till att vesiklerna fusioneras med cellmembranet och neurotransmittorerna frisätts in i synaptisk spricka. Därefter diffunderar neurotransmittorna över synaptisk spricka och binder till receptorer på postsynaptiska membranet, vilket orsakar en elektrokemisk signal som påverkar den efterföl

Spinocerebelläre ataxier (SCA) är en grupp genetiskt betingade neurologiska sjukdomar som kännetecknas av skakighet, koordinationsstörning och balanssvårigheter, orsakade av skada i cerebellum och andra delar av nervsystemet.

Ett signalöverföringssystem bestående av modifierad hjärtmuskelvävnad, med förmåga till spontan rytmisk rörelse och mer välutvecklad ledningsförmåga än resten av hjärtat.

Kalciumkanaler inom Purkinjes celler i lillhjärnan. De är inblandade i stimulering av nervcellernas sekretion.

"Nervvävnadsproteiner" refererar till de proteiner som utgör strukturella och funktionella komponenter hos nervceller (neuron) och deras stödjande celler (glialceller) i nervsystemet. Dessa proteiner är involverade i en rad olika processer, inklusive signaltransduktion, cellytiska processer, neurotransmission och homeostas. Exempel på nervvävnadsproteiner är neurofilament, tubulin, aktin, laminer, GFAP (glial fibrillär acidisk protein) och diverse receptorer och kanaler.

Patch-clamp-tekniken är en elerofysiologisk metod som används för att mäta jonflödet genom en individuell jonkanal i en cellmembran. Metoden utvecklades av Erwin Neher och Bert Sakmann, vilka tilldelades Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1991 för sin uppfinning. Patch-clamp-tekniken möjliggör direkt studium av elektriska egenskaper hos enskilda jonkanaler, deras funktion och reglering, och har haft ett stort inflytande på vår förståelse av exciterade cellers funktion.

Sjukdomar som påverkar lillhjärnans struktur och funktioner. De viktigaste symtomen på funktionsrubbning i lillhjärnan är dysmetri, ataktisk gång och muskelslapphet.

Elektrostimulering (ES) är en medicinsk behandlingsmetod som innebär att man använder elektriska impulser för att stimulera muskler eller nerver. Genom att placera elektroder på huden nära den aktiva muskeln eller nerven skickas små elektriska signaler genom kroppen, vilket orsakar en kontraktion av muskeln eller en aktivering av nerven.

"En 'djur, nyfödd' definieras som en individ inom djurriket som nyligen har fötts eller kläckts och fortfarande befinner sig i den tidiga utvecklingsfasen av sitt liv."

Excitatory Amino Acid Transporter 4 (EAAT4) is a type of membrane protein primarily found in the brain that is responsible for the uptake of the excitatory neurotransmitter glutamate from the synaptic cleft, thus terminating its signal and preventing overstimulation of neurons.

En betakarbolinalkaloid som isoleras ur frön av Peganum (eng. Syrian rue). Harmalin används som rött färgämne (turkiskt rött).

Nervdegeneration refererar till den progressiva och ofta irreversibla nedbrytningen eller förlusten av strukturen och funktionen hos neuroner (nervceller) i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) eller perifera nervsystemet (de nerver som sträcker sig ut från hjärnan och ryggmärgen till resten av kroppen). Detta kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive åldrande, genetiska mutationer, toxiner, infektioner eller trauma. Nervdegeneration kan leda till en rad symtom beroende på vilka nervceller som är drabbade, såsom rörelse- och koordinationssvårigheter, smärta, känselbortfall, kognitiva svårigheter och i vissa fall död.

"Nervceller, eller neuroner, är de specialiserade cellerna som utgör det fundamentala building blocket i nervsystemet hos djur. De är ansvariga för bearbeta, överföra och lagra information genom elektriska och kemiska signaler."

En ihållande verkningsberoende reduktion i den synaptiska effekten mellan nervceller. Den uppkommer normalt efter upprepad, lågfrekvent, afferent stimulering, men kan även framkallas på annat sätt. Långtidsdepression tycks spela en roll för minnet.

Spinocerebellär degeneration (SCD) refers to a group of progressive, genetic disorders characterized by degeneration of the spinocerebellar tracts and cerebellum, leading to symptoms such as ataxia, dysarthria, and oculomotor abnormalities.

Spänningsskillnaderna över ett membran. För cellmembran beräknas de genom att spänningen uppmätt på utsidan membranet subtraheras från den spänning som uppmätts innanför membranet. Potentialskillnaderna beror på olikheter i koncentrationen av kalium, natrium, klorid och andra joner utanför och innanför membranen hos celler eller organeller. För retningsbara celler varierar membranens vilopotential mellan -30 och -100 mV. Fysikaliska, kemiska eller elektriska stimuli kan bidra till att öka den negativa potentialen (hyperpolarisering) eller minska den (depolarisering).

Förändringar i cellmembranets laddningspotential på den närmsta nervcellen när en impuls med aktiverande verkan når synapsen. Vad som sker är en lokal förändring mot depolarisering. Summering av dessa potentialer kan få nervcellen att avge en urladdningsimpuls.

EC 3.4.16.4.

Elektrofysiologi är ett medicinskt fält som studerar elektriska signaler och deras funktion i levande vävnader, särskilt i hjärtat och nervsystemet. Det inkluderar undersökning av hur elektriska impulser genereras, propagerar och påverkar cellers och organens funktion. Elektrofysiologiska studier kan användas för att diagnostisera och behandla sjukdomar som relaterar till hjärt- och nervfunktion.

Nervtrådar som snabbt förmedlar signaler från nervcellen.

"Synaptisk överföring är den process där en nervcell, eller neuron, skickar signaler i form av neurotransmittorer till en annan nervcell över ett smalt spår, kallat synapser, vilket möjliggör kommunikation och integration av information i centrala nervsystemet."

"Nervhälning (neuralgia) är en smärta som följer nervens normala sinnesbana, orsakad av skada eller irritation av nerven."

Den medicinska definitionen av 'Rotarod prestandatester' är en metod för att utvärdera djurs balans, muskel koordination och motoriska skicklighet. Testen mäter tiden som ett djur kan stå på och gå på en roterande cylinder innan det faller av.

En vestibulo-okulär reflex (VOR) är en automatisk reflex som hjälper till att stabilisera synen under huvudrörelser genom att koordinera ögonrörelserna med rörelserna hos innerörat. VOR hjälper oss att fokusera på ett objekt och behålla det i sikt, även när vi rör på huvudet snabbt eller skakar det. Den vestibulo-okulära reflexen utlöses av signaler från otoliterorganen och kanalkrinierna i innerörat som registrerar rörelser och accelerationer.

Kalciumkanaler i hjärnans nervceller.

Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.

Cellyteproteiner som binder glutamat och som genom G-proteiner påverkar sekundära budbärarsystem. Flera olika typer av metabotropa glutamatreceptorer har klonats. De skiljer sig åt farmakologiskt, i fördelning och i fråga om verkningsmekanismer.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.

Laboratoriemöss som framställts från ett genmanipulerat ägg eller däggdjursembryo.

Cellyteproteiner som binder glutamat och utlöser förändringar som påverkar cellers beteende. Till glutamatreceptorerna hör jonotropa receptorer (AMPA-, kainat- och N-metyl-D-aspartatreceptorer), som direkt styr jonkanaler, och metabotropa receptorer, som verkar genom andrahandssignalsystem. Glutamatreceptorer är de vanligaste förmedlarna av snabb, stimulerande synaptisk signalöverföring i det centrala nervsystemet. De anses även vara inblandade i minnesmekanismer och många sjukdomstillstånd.

Neuronal plasticity, also known as neuroplasticity, refers to the brain's ability to change and adapt as a result of experience by reorganizing its structure, functions, or connections between neurons. This process involves the formation of new neural connections, strengthening or weakening of existing ones, and even the creation of new neurons in certain parts of the brain. Neuronal plasticity plays a crucial role in learning, memory, cognition, and recovery from brain injuries.

Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.

NAV1.6, eller Nav1.6 sodium channel (SCN8A), är ett slags natriumkanalprotein som återfinns i cellmembranet hos exciterade celler, främst nerv- och muskelceller. Dessa kanaler spelar en viktig roll för att initiera och reglera aktionspotentialer, det vill säga de elektriska impulser som används för kommunikation mellan celler och för kontraktion av muskler.

Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.

Calbindin 1 är ett protein som binder calciumjoner och fungerar som en buffert för intracellulärt calcium. Det förekommer naturligt i däggdjursvävnader, särskilt i hjärnan, där det har en roll i regleringen av neuronal excitation och signaltransduktion. Calbindin 1 är kodad av genen CALB1 och är associerat med vissa neurologiska sjukdomar, till exempel Parkinsons sjukdom och epilepsi.

Teoretiska framställningar som efterliknar nervsystemets aktiviteter, processer eller fenomen. I simuleringarna ingår matematiska beräkningar, datorer och annan elektronisk utrustning.

Reflexmässig blinkning med ögonlocket till följd av klassisk betingning.

Tetrodotoxin (TTX) är ett starkt neurotoxin som naturligt förekommer hos vissa djur, särskilt havslevande blåsfiskar (Tetraodontidae), som inkluderar kugghajar och globefiskar. TTX produceras av bakterier som lever symbiotiskt i dessa djur och kan koncentreras i deras kött, lever, gonader och hud. Det är mycket giftigt för människor och kan orsaka paralysi och andningsstillestånd om det konsumeras, även i små mängder. TTX blockerar de snabba natriumkanaler som finns i nerv- och muskelceller, vilket stör deras elektriska signalering och kan leda till döden. Det finns inget specifikt motgift för TTX-förgiftning och behandlingen är därför symptomatisk och understödjande.

Läkemedel som binder till, men inte aktiverar receptorer för excitatoriska aminosyror, varvid agonistverkan blockeras.

Kalciumkanaler som är koncentrerade till nervvävnad. Omegatoxiner blockerar verkan hos dessa kanaler genom att ändra spänningsberoendet.

Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.

Det elektriska gensvar i det centrala nervsystemet som framkallas av stimulering av känselreceptorer eller någon punkt längs känselbanorna mellan receptor och hjärnbark. Retningen kan ske hörselvägen, somatosensoriskt eller visuellt, men också andra retningsvägar har rapporterats. Ibland används händelserelaterade potentialer synonymt med retningspotentialer, men de är dessutom ofta förknippade med utförande av någon motorisk, kognitiv eller psykofysiologisk uppgift. Syn. reaktionspotentialer.

Spänningsberoende cellmembranglykoproteiner med selektiv genomsläpplighet för kalciumjoner. De benämns L-, T-, N-, P-, Q- och R-typer utifrån sin aktiverings- och inaktiveringskinetik, jonspecificitet och känslighet för läkemedel och toxiner. L- och T-typerna finns i hela det kardiovaskulära och det centrala nervsystemet, och de övriga typerna återfinns i nervvävnad.

"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.

Bestämning av antalet celler av en viss sort, vanligen mätt per enhetsvolym av ett prov.

Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.

Inositol 1,4,5-trisphosphate receptors (IP3Rs) are calcium ion channels found in the membrane of the endoplasmic reticulum (ER), a network of tubules within the eukaryotic cell. IP3Rs play a crucial role in intracellular calcium signaling, which is essential for various cellular processes such as gene expression, cell growth, differentiation, and apoptosis.

Organ culture methods refer to techniques where intact organs or pieces of organs are cultured and maintained in a lab setting, allowing for the study of their physiology, metabolism, and response to various stimuli while preserving the complex tissue structure and cell-cell interactions found in the native organ.

"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.

Nervstrukturer som leder impulser från en perifer del till en central.

Wistar rats are an outbred albino strain of laboratory rats that are widely used in biomedical research due to their genetic diversity and generalizability of research findings to humans.

Möss med muterade gener som uttrycks som phenotyper hos djuren.

En shaker-underfamilj med framträdande representation i nervceller som är nödvändiga för snabba, upprepade avfyrningar av verkningspotentialer.

I stort sett alla nervceller som inte är motoriska eller sensoriska. Med interneuroner kan även avses nervceller vars axoner förblir inom ett bestämt område i hjärnan, i motsats till sådana (projektionsneuroner) vars axoner skjuter ut i andra hjärnområden.

Den vanligaste blockerande nervsignalsubstansen i central nervsystemet.

Kortvarig slutning av ögonlocken genom regelbundna, ofrivilliga ögonlocksrörelser, som en skyddsmekanism, eller genom medveten stängning av ögonlocken.

Elektroder med ytterst tunn spets, som används i en elklämma eller annan apparat för att stimulera eller mäta bioelektriska potentialer hos enstaka celler, antingen i cellern eller utanför.

Strophanthidin är ett starkt, positivt inotropiskt steroidglykosid som naturligt förekommer i växter från släktet Strophanthus, och traditionellt har använts i behandling av hjärtsvikt.

En kraftig, stimulerande aminosyraantagonist med förkärlek för icke-NMDA-jonotropa receptorer. Den används främst som ett forskningsverktyg.

Teknik för identifiering av specifika nukleinsyrasekvenser i intakta kromosomer, eukaryota celler eller bakterieceller med hjälp av specifika nukleinsyramärkta sonder.

Pyridaziner är en organisk aromatisk heterocyklisk förening som består av en sex-ledad ring med två kväveatomer. Den har formeln C6H4N2 och kan ses som en fusion mellan två piridinringar, där två kolatompositioner har ersatts av kväveatomer. Pyridaziner och deras derivat har visat vara biologiskt aktiva och används inom läkemedelsutveckling för behandling av olika sjukdomstillstånd, såsom blodproppar och inflammation.

En icke-essentiell aminosyra som normalt uppträder i L-form. Den är den vanligaste stimulerande signalsubstansen i det centrala nervsystemet.

En förhållandevis vanlig störning med ett ganska specifikt mönster vad gäller skakningar, vilka är mest uttalade i armar och nacke, inklusive huvudryckningar. Tremorn är vanligtvis lindrig, men kan vara handikappande om den är kraftig. En ärftlig, autosomalt dominant typ kan förekomma.

Läkemedel som binds till, men inte aktiverar gamma-aminosmörsyrareceptorer. Därmed blockerar de verkan från endogen gamma-aminosmörsyra eller gamma-aminosmörsyrastimulerare.

Presynaptiska terminaler är en del av ett neuron som innehåller vesiklar fyllda med neurotransmittorer, vilka används för att överföra signalsubstanser till efterföljande nervceller i en synaps.

Ett materials förmåga att släppa igenom elektroner.

Oorganiska eller organiska derivat av fosfinsyra, H2PO(OH). Hit hör fosfinater och fosfinsyraestrar.

Den vestibulära nerven (CN VIII) är ett paritärt kranialnerv som har två huvudsakliga funktioner: att transducera linjär acceleration och rotational acceleration från halsen och öronen till hjärnan för att underhålla balans och orientering i rörelse, och att medverka till hörseln genom att överföra ljudinformation från innernan till hjärnan. Den vestibulära nerven består av två delar: den laterala och den mediala delen, även känd som den laterala och mediala ampullärna grenarna respektive. Dessa grenar innehåller hårsensceller och stödceller som reagerar på rörelser i rummet och förmedlar informationen till balanscentra i hjärnan, särskilt i hjärnbalken och flera kärnor i hjärnstammen.

Omega-agatoxin-IVA is a specific type of neurotoxin that is derived from the venom of the funnel web spider, Agelenopsis aperta. It selectively blocks P-type calcium channels in neurons, which are involved in the regulation of neurotransmitter release. This toxin is widely used in research to study the role of calcium channels in neural excitability and synaptic plasticity.

AMPA-receptorer, eller α-aminosuberat-acetat receptorer, är en typ av jonkanaler som finns i neuroner och är involverade i snabba signalsubiter på postsynaptiska membranet under excitation. När den binder till sin naturliga ligand, glutamat, öppnas kanalen för natrium- och kaliumjoner, vilket leder till en depolarisering av cellmembranet och möjliggör fortsatt nervimpulsöverföring. AMPA-receptorer är viktiga mål för läkemedel vid behandling av olika neurologiska sjukdomar, såsom epilepsi, depression och skador på centrala nervsystemet.

Neuroglia, eller neurogliaceller, är stödjevävnad i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och perifera nervsystemet. De utgör ungefär hälften av volymen i centrala nervsystemet och har flera viktiga funktioner, såsom att ge strukturellt stöd till neuronerna, skydda dem från skada, reglera ionbalansen, underhålla homeostasen i extracellulärt utrymme, och bidra till signaltransduktion genom att modulera elektriska impulser och utöva synaptisk plasticitet. Det finns olika typer av neuroglia, inklusive astrocyter, oligodendrocyter, ependymceller och mikrogliaceller, som alla har specifika funktioner och egenskaper.

'Natrium' er en kjemisk betegnelse for det som engelskspråklige lærebøker og artikler ofte refererer til som "sodium". I medicinsk sammenheng vil man oftest finne termen natrium brukt i forbindelse med ionsamlinger, elektrolytbalanse eller i sammenheng med bestemte sykdommer.