Ranitidin är ett histaminreceptorantagonist typ H2, som används för att behandla och förebygga mag- och tarmsyraöverproduktion, till exempel i samband med magbesvär orsakade av hög magsyrahalt, såsom magkatarr, mag- och tolvfingersjuke. Ranitidin verkar genom att blockera histaminets påverkan på H2-receptorer i magsäcken, vilket reducerar frisättningen av magsyra.

Läkemedel som selektivt binder till, men inte aktiverar histamin H2-receptorer, och därmed blockerar verkan av histamin. Deras viktigaste kliniska effekt är att de hämmar syrautsöndring vid behandling av magsår. De kan även påverka glatt muskulatur. Vissa av medlen i denna klass har kraftig effekt på det centrala nervsystemet, men dessa verkningsmekanismer är inte klarlagda.

Ett med histamin besläktat ämne, som fullständigt hämmar bindning av histamin till H2-receptorer. Cimetidin har en rad farmakologiska verkningar. Det hämmar utsöndring av magsaft, likaså frisättning a v pepsin och gastrin. Det blockerar även cytokrom P-450-aktivitet.

Metalliskt grundämne med atomnummer 83, atomvikt 208,98 och kemiskt tecken Bi. Före de antibiotiska preparatens tid användes vismutsalter mot inflammatoriska tillstånd i mag-tarmkanalen och mot syfili s. Vismut förekommer i naturen som ren metall eller i form av vismutsulfider med varierande sammansättning.

Olika preparat med varierande verkningsmekanismer som används för behandling och lindring av magsår och irritationer i mag-tarmkanalen.

En kompetitiv histamin H2-receptorantagonist. Dess huvudsakliga farmakodynamiska effekt är hämning av magsaftutsöndring.

Magsår beläget i tolvfingertarmen.

Föreningar med femgrenad ring av fyra kol och en syreatom. De är aromatiska heterocykliska föreningar. Den reducerade formen är tetrahydrofuran.

En oorganisk förening (Mg(OH)2) som i naturen uppträder i form av mineralet brucit. Den har syraneutraliserande och laxerande verkan.

Analys av magsaften för bestämning av syrahalten.

Omeprazol är ett protonpumpshämmande läkemedel som används för att behandla mag- och tarmsjukdomar orsakade av överproduktion av magsyra, såsom gastroesofageal reflux sjukdom (GERD), Zollinger-Ellisons syndrom och magulcusor. Det fungerar genom att blockera den aktiva platsen för en protonpumpa i magcellernas syrasekretoriska kanaler, vilket reducerar mängden syra som produceras i magsäcken.

Saltsyra i magsaften.

Sukralfat är ett medel som används vid behandling av sårbarhet, smärta och ulceration i mag-tarmkanalen, genom att skydda slemhinnan och stimulera läkning. Det är en basiskt joniskt komplex polymer av sockerarten sukros, som bildar ett skyddande skikt över slemhinnan och neutraliserar den sura miljön i mag-tarmkanalen.

"Syrabindande medel" är en benämnning inom medicinen för substanser som minskar mängden syra i mag-tarmkanalen genom att neutralisera eller hämma sekretion av saltsyra från magcellerna. Exempel på sådana medel är H2-receptorantagonister och protonpumpshämmare, som används för behandling av tillstånd som magreflux, ångest, magsår och gastroesofageal refluxsjukdom (GERD).

Sårbildning i magslemhinnan pga kontakt med magsyra. Tillståndet förknippas ofta med Helicobacter pylori-infektion eller bruk av icke-steroida antiinflammatoriska medel (NSAIDS).

Smärta eller brännande känsla i bröstkorgen, ofta sammanhängande med sura uppstötningar i svalget.

Hydrerat aluminium. En förening med många biomedicinska tillämpningar: som magsyraneutraliserande medel, som antiperspirant, i tandkräm, som emulgeringsmedel, som tillsats i bakteriologiska preparat o ch vacciner, för vattenrening osv.

En klass histaminreceptorer som kan särskiljas genom sin farmakologi och sina verkningssätt. H2-receptorer verkar via G-proteiner för stimulering av adenylatcylas. Bland de många reaktioner som förmedlas av dessa receptorer är utsöndring av magsyra, avslappning av glatt muskulatur, inotropa och kronotropa effekter på hjärtmuskulatur och blockering av lymfocytfunktioner.

Undersökningsmetod för t ex klinisk prövning av ett läkemedel eller behandling som innebär att varken deltagare/patienter eller försöksledare känner till vem som faktiskt får den specifika behandlingen.

En syntetisk PGE2-analog som hämmar produktionen av magsyra, har slemhinneskyddande effekt och postprandial gastrinsänkande effekt. Medlet har visat sig både effektivt och säkert vid behandling av gastroduodenala sår.

Ett halvsyntetiskt antibiotikum av makrolidtyp som utvunnits ur erytromycin, och som är verksamt mot en rad mikroorganismer. Det kan hämma proteinsyntesen i bakterier genom reversibel bindning till 50 S-ribosomunderenheterna. Detta blockerar translokation av aminoacyltransfer-RNA och förhindrar påbyggnad av peptidkedjorna.

Medel som binder till, men inte aktiverar, histaminreceptorer och därmed blockerar verkan av histamin eller histaminstimulerare. Klassiska antihistaminer blockerare endast histamin H1-receptorer.

Inflammation i matstrupen orsakad av uppstötning (reflux) av magsyra eller maginnehåll.

Ett nitroimidazol för behandling av amöbainfektioner, vaginit, trichomonasinfektioner, giardiasis, treponemainfektioner och infektioner med anaeroba bakterier. Medlet har även varit på tal som strålningssensibiliserande ämne för hypoxiska celler. Det antas på goda grunder ha karcinogena effekter.

2-Pyridinylmethylsulfinylbenzimidazoles are a type of chemical compound that consists of a benzimidazole ring, which is a heterocyclic aromatic organic compound similar to benzene and pyridine, but with two nitrogen atoms in the six-membered ring. This benzimidazole ring is attached to a sulfinyl group (-S(=O)-), which is then connected to a 2-pyridinylmethyl group. The 2-pyridinylmethyl group consists of a pyridine ring with a methyl group attached to the 2nd carbon atom in the ring.

Den vätska som utsöndras av magslemhinnan och som består av saltsyra, pepsinogener, inre faktor, gastrin, slem och bikarbonatjoner.

En spiralformad bakterie som ger upphov till magsjukdom hos människor. Den är en gramnegativ, ureaspositiv, krökt och något spiralformad organism som först isolerades 1982 från patienter med magsår i västra Australien. Helicobacter pylori fördes ursprungligen till släktet Campylobacter, men RNA-sekvensanalyser, fettsyraprofiler, tillväxtmönster och andra taxonomiska särdrag har visat att mikroorganismen borde tillhöra släktet Helicobacter. Dit överfördes den officiellt 1989.

A peptic wound is a type of tissue damage that occurs in the gastrointestinal tract, typically in the stomach or duodenum, as a result of the erosive action of digestive enzymes such as pepsin and hydrochloric acid.

(2S-(2-alfa,5-alfa,6-beta(S*)))-6-((amino(4-hydroxyfenyl)acetyl)amino)-3,3-dimetyl-7-oxo-4-tia-1-azabicyklo(3.2.0)heptan-2-karboxylsyra. Ett halvsyntetiskt bredspektrumantibiotikum liknande ampicillin , men med beständighet mot magsyra, vilket tillåter högre serumhalter om det ges oralt.

En amin med depressoreffekt, erhållen genom enzymatisk dekarboxylering av histidin. Histamin är en kraftig stimulerare av utsöndringen i magen, ger sammandragning av luftrörens glatta muskulatur, verkar kärlvidgande och tjänar som centralt verkande nervsignalsubstans.

Infektioner orsakade av bakterier tillhörande släktet Helicobacter, hos människor särskilt Helicobacter pyloris. De kliniska uttrycken är koncentrerade till magen, vanligtvis magslemhinnan, antrum och övre delen av tolvfingertarmen. Infektionen spelar stor roll för uppkomst av typ B-gastrit och magsår.

Nizatidin är ett histamin H2-receptorantagonistikum som används för behandling av mag- och tarmsjuka, såsom gastrit och åkomman Zollinger-Ellisons syndrom. Nizatidin fungerar genom att blockera histaminets påverkan på H2-receptorerna i magsäcken, vilket reducerar magsyraproduktionen och lindrar symtomen på dessa tillstånd.

Lansoprazole är ett prostaglandinhämmande läkemedel som tillhör gruppen protonpumpshämmare (PPI). Det används främst för behandling av mag- och tarmsjukdomar orsakade av överproduktion av magsyra, såsom gastrit, refluxösomatisk dispepsi och Zollinger-Ellisons syndrom. Lansoprazole verkar genom att hämma protonpumpskapslens förmåga att sekrettera mag syra i magsäcken, vilket leder till minskad syraproduktion och lindring av symtom som sura uppstötningar, syrabränna och magont.

Pyrilamine är ett antihistaminmedel som används för att behandla allergiska reaktioner och symtom som kikhosta, sömnsjuka, yrsel och illamående. Det fungerar genom att blockera histaminreceptorer i kroppen, vilket reducerar allergi- och irritationssymptomen. Pyrilamine kan också ha en viss sedativ effekt och används ibland som sömnmedel.

Ett läkemedels påverkan på ett annat läkemedels verkningsmekanism, metabolism eller toxicitet.

Protonpumpsh inhibitors (PPIs) are a class of medications that reduce gastric acid production by blocking the H+/K+ ATPase proton pump in gastric parietal cells, providing effective therapy for gastric acid-related conditions such as gastroesophageal reflux disease (GERD), peptic ulcers, and dyspepsia.

Läkemedel som binder till och aktiverar histaminreceptorer. Trots att en rad kliniska tillämpningar föreslagits, har dessa agonister hittills använts i större utsträckning inom forskning än för behandling.

Behandling med två eller flera läkemedel var för sig för deras sammanlagda effekt.

Cellyteproteiner som binder histamin och sätter igång intracellulära förändringar som påverkar cellers beteende. Histaminreceptorer har stor utbredning i det centrala nervsystemet och i perifera vävnader. Tre typer har kunnat påvisas och fått beteckningarna H1, H2 och H3. De skiljer sig åt i fråga om farmakologi, fördelning och verkningssätt.

Ytepitelhinnan i magsäcken. Den buktar in i lamina propria och bildar magsäcksgropar. Tubulära körtlar, typiska för de olika magsäcksområdena (kardia-, gastriska och pylorusområdet), mynnar ut i magsäcksgroparna. Magslemhinnan består av flera olika celltyper.

En histamin H1-antagonist, använd vid allergiska reaktioner, hösnuva, rinit, urtikaria (nässelfeber) och astma. Medlet har också haft veterinärt bruk. Det är ett av de mest använda av de klassiska antihistaminpreparaten och ger som regel mindre trötthet än prometazin.

Läkemedel som anses väsentliga för att tillgodose hälsovårdsbehoven hos en befolkning och för att styra läkemedelskostnaderna.

Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.

World Health Organization (WHO) is the specialized agency of the United Nations responsible for global public health and safety, including setting international standards, providing guidance and technical support to countries, and promoting healthier living and equal access to healthcare for all people worldwide.

"Särläkemedelsproduktion" refererar till den process där ett läkemedel som är specifikt framställt för att användas av en enskild patient, enligt en individuell recept, produceras under kontrollerade och stängda förhållanden. Detta innebär att varje portion av läkemedlet är unik och tillverkad enligt högsta kvalitetskrav för att möta den specifika patientens medicinska behov.

Växter vars rötter, blad, frön, bark eller andra beståndsdelar har terapeutisk, tonisk, renande eller annan farmakologisk verkan på högre djurarter.

En samarbetsorganisation som i slutet av 2002 bestod av 15 medlemsländer. Unionen, som bildades genom Maastrichtfördraget i februari 1992, började formellt fungera i november 1993. Grunden för dess tillkomst var tidigare lagd genom etablerandet på 1950-talet av samarbetsorganen Europeiska kol- och stålgemenskapen, EKSG, Europeiska ekonomiska gemenskapen, EEG, och Europeiska atomenergigemenskapen, Euratom. Dessa tre hörnstenar kompletterades på 1990-talet med den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, GUSP, och samarbetet i polisiära och straffrättsliga frågor. Inom gemenskapen skall råda fri rörlighet för varor, tjänster och arbetskraft. Flera europeiska länder står på tur att inlämmas i gemenskapen. Mer information finns på http://www.riksdagen.se/eu/fakta/index.asp?rubrik1=faktaomEU. Syn. EU.

En procedur som krävs för att ett läkemedel skall godkännas för användning av en tillståndsgivande myndighet. I processen ingår prekliniska eller kliniska prövningar, vetenskaplig rapport, ansökan, utvärdering av underlag och testresultat, samt uppföljning och kontroll av effekterna av läkemedlet.