Re-epithelialization är en medicinsk term som refererar till den process där ett nytt lagret av epitelceller bildas och täcker över en sår yta eller en skadad hudyta. Detta är en naturlig del av läkningsprocessen, där celler i området runt skadan delar sig och migrerar för att stänga igen såret och återställa barriärfunktionen huden har mot yttre miljön. Re-epithelialization kan också stimuleras medicinskt genom användning av speciella behandlingar, som till exempel cellterapi eller topiska behandlingar med växtbaserade ämnen.
Sårläkning är ett komplext fysiologiskt process där skadad vävnad repareras och restaureras till sin normala funktion och struktur med hjälp av koordinerade mekanismer som inkluderar hemostas, inflammation, cellproliferation och remodellering.
Epidermceller som syntetiserar keratin och genomgår typiska förändringar när de vandrar uppåt från epidermis bottenskikt till hudens hornlager. Successiva steg i differentieringen av de epidermisbildande keratinocyterna sker via basalceller, stratum spinosum och granulärceller.
Kärlbindeväv som bildas på den läkande ytan på sår eller inflammerad vävnad. Vävnaden består av nya kapillärkärl och ett infiltrat av lymfoida celler, makrofager och plasmaceller.
Kroppens yttersta hölje, och dess skyddsbarriär mot omgivningen. Huden består av dermis (läderhuden) och epidermis (överhuden).
Skiktat, skvamöst (fjällande) epitel som täcker hornhinnans ytteryta. Det är slätt och innehåller många fria nervändar.
Hudens funktioner hos människor och djur. Hit räknas även pigmentering av huden och dess annexa.
En penetrating wound är en typ av skada orsakad av ett objekt som tränger igenom huden och djupare vävnader, vanligtvis med potentialen att skada inre organ eller blodkärl, vilket kan leda till komplikationer såsom blödningar, infektioner eller skador på nervbanor.
Det yttre, kärlfria hudskiktet. Underifrån och uppåt består det av fem epitellager: 1) bottenlagret (stratum basale epidermidis); 2) taggcellslagret (stratum spinosum epidermidis); 3) korncellslagret (stratum granulosum epidermidis); 4) blankskiktet (stratum lucidum epidermidis) och 5) hornlagret (stratum corneum epidermidis). Sy. epiderm; epidermis.
"Hornhinna, eller keratosis hornica, är en benign tumör som består av överväxt keratin (hornmaterial) på huden, oftast på händer och fötter. Den kan vara åkomma som man får från birth eller som utvecklas under livet."
Ett lager kärlrikt bindväv under epidermis. På ytan av läderhuden (dermis) finns känsliga papiller. I eller under dermis finns svettkörtlar, hårsäckar och talgkörtlar. Syn. dermis.
Skador på ögonen förorsakade av hetta, kemikalier eller ultraviolett strålning.
Ett eller flera skikt av epitelceller, uppburna av basalmembranet, som täcker kroppens inre och yttre ytor.
Cellers förflyttning från en plats till en annan.
Corneal perforation är ett allvarligt ögonsjukdomstillstånd som innebär att korpan, den transparenta membranen framför irisen och pupillen i ögat, har blivit skadad eller genomborrad, vilket orsakar en fullständig brytning av korpan kontinuitet. Detta kan ske till följd av infektion, trauma, degenerativa sjukdomar eller vissa medicinska behandlingar. Corneal perforation kan leda till ögats infektion, kraftigt nedsatt syn eller i värsta fall blindhet om det inte behandlas akut och effektivt.
En glukokortikoid för behandling av allergiska eller inflammatoriska ögontillstånd, vanligtvis som ögondroppar. Medlet har även använts för lokal behandling av olika hudåkommor.
Syntetiskt material som används för behandling av brännskador eller andra tillstånd med omfattande hudförluster. Det består ofta av ett yttre (epidermalt) silikonskikt och ett inre (dermalt) skikt av kollagen och kondroitin 6-sulfat. Det inre skiktet främjar vävnadstillväxt och kärlutbredning, och det yttre skiktet tas så småningom bort och ersätts med hudtransplantat.
Celler som täcker kroppens inre och yttre ytor.
Den minsta medlemmen bland matrismetalloproteinaserna. Den har betydelse för förloppet vid tumörutveckling. Andra benämningar är MMP-7; matrilysin; uterint metalloendopeptidas. EC 3.4.24.23.
En excimerlaser är en speciell typ av laser som används inom medicinen, främst inom oftalmologi och dermatologi. Den består av en gasblandning som exciteras med hjälp av elektrisk energi, vilket resulterar i att korta, intensiva laserpulser genereras. Excimerlasern används bland annat för att korrigera synfel vid sjukdomar som nästippen (kortsynthet) och ögonsjukdomen grå starr genom att skapa en permanent förändring av hornhinnans form. Laserns längd på de ultravioletta våglängderna gör den särskilt användbar inom dessa områden, då den kan fokuseras med hög precision och ge minimal skada på omgivande vävnad.
Ett flerfunktionsgalektin som ursprungligen påvisades som ett makrofagantigen som binder till IgE och som ett 29-35 kD-lektin som binder laminin. Det ingår i ett antal biologiska händelser, inkl. interaktioner med galaktosbärande glykokonjugat, celltillväxt, celldifferentiering och apoptos.
"Vävnadsnybildning, eller fibros, är en patologisk process där normalt fungerande vävnad ersätts av keloid-liknande bindväv, vilket kan leda till stelhet, skada och organs dysfunktion."
En fibroblasttillväxtfaktor som utgör ett specifikt mitogen för epitelceller. Den binder ett komplex av heparinsulfat och fibroblasttillväxtfaktorreceptor 2B.
Läkemedelstillförsel, lokal, betecknar metoder för att tillföra läkemedel direkt till en specifik plats på eller i kroppen, vanligtvis med syfte att behandla en lokal sjukdom eller skada, istället för att ge systemiska effekter genom att distribuera substansen i blodomloppet.
Utveckling av nya blodkärl i samband med återuppbyggnad av blodcirkulationen under läkningsprocesser.
Organ culture methods refer to techniques where intact organs or pieces of organs are cultured and maintained in a lab setting, allowing for the study of their physiology, metabolism, and response to various stimuli while preserving the complex tissue structure and cell-cell interactions found in the native organ.
Utbredd, acellulär stödvävnad i form av hinnor mellan epitel och underliggande vävnad och runt glatt muskulatur. Membranet innehåller makromolekylära beståndsdelar såsom kollagen, laminin och sulfater ade proteoglykaner, och har betydelse för elektrolytpassagen.
Alla de händelser som tillsammans leder till ökat antal celler. Häri ingår fler processer än celldelning, som utgör en del av cellcykeln.
"Sår och skador är en sammanfattande benämning inom medicinen på fysisk skada på levande vävnad, som orsakas av mekaniska, termiska, kemiska eller elektriska trauma, vilket kan resultera i celldöd, blödning, smärta och funktionsnedsättning."
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.
Bindvävsceller som utsöndrar en extracellulär massa rik på kollagen och andra makromolekyler.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
Ytmolykyler, vanligen glykoproteiner, som bidrar till att celler kan fästa vid andra celler. Till deras funktioner hör sammanfogning och sammankoppling av olika vertebratsystem, upprätthållande av väv nadsintegration, sårläkning, morfogena rörelser, cellförflyttning och metastasering.
Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.
Transforming Growth Factor Beta (TGF-β) är ett protein som fungerar som en cytokin och signalmolekyl involverad i cellväxth, celldelning, cellifferentiering, apoptos och extracellulär matrisproduktion. Det finns tre isoformer av TGF-β hos människor: TGF-β1, TGF-β2 och TGF-β3. Dessa proteiner binder till sina respektive receptorer på cellytan och aktiverar en signalkaskad som reglerar genuttrycket relaterat till cellcykeln och andra cellulära processer. TGF-β spelar också en viktig roll i embryonal utveckling, angiogenes, fibros och immunsuppression.
En cells förökning genom delning.
Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.
Laboratoriemöss som framställts från ett genmanipulerat ägg eller däggdjursembryo.
Ett polypeptidämne som innehåller ungefär en tredjedel av allt protein i ett däggdjur. Det utgör huvudbeståndsdelen av hud och bindväv, och den organiska delen av ben- och tandsubstans. Olika former av kollagen produceras i kroppen, men alla består av tre alfapolypeptidkedjor ordnade i en trippelspiral. Kollagen skiljer sig från andra fibrösa proteiner, som t ex elastin, genom sitt innehåll av prolin, hydroxiprolin och hydroxilysin, avsaknad av tryptofan, samt särskilt genom sitt höga innehåll av polargrupper, ansvariga för proteinets svällande egenskaper.
Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.
Cellers förmåga att fästa vid ytor eller andra celler. Syn. celladhesion.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.
Fortskridande begränsning av utvecklingsförmågan och tilltagande specialisering av funktioner som sker under embryots utveckling och som leder till bildandet av specialiserade celler, vävnader och org an.
I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.
"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."