Lysofosfolipidreceptorer refererer til en gruppe av receptorproteiner som interagerer med og er aktivert av specielle klasser av lipider kalt lysofosfolipider. Lysofosfolipider dannes når fosfolipaser, en type enzym, degraderer fosfolipider i cellemembranen og frigir en fedtsyrekedja fra glycerolbackbone. Den resulterende lysofosfolipiden kan deretter interagere med specifiske receptorer for å aktivere intracellulære signalveier som regulerer en rekke cellulære funksjoner, inkludert inflammasjon, cellevækst og differentiering.
Ett enzym som huvudsakligen finns i lymfocyternas plasmamembran. Det katalyserar överföringen av långa fettsyror, företrädesvis omättade fettsyror, till lysofosfatider med formationen 1,2-diacyl glycero-3-fosfokolin och CoA. EC 2.3.1.23.
Derivat av fosfatidsyror som saknar en fettacylkedja till följd av hydrolys.
Ett enzym som katalyserar hydrolys av en enda fettsyraesterbindning i lysoglycerofosfatidater, varvid bildas glycerylfosfatidater och en fettsyra. EC 3.1.1.5.
Lysofosfatidylsklorid (LPS) receptorer, också kända som G2A-receptorer, är en typ av membranreceptorer som aktiveras av lipidmolekylen lysofosfatidylsklorid och spelar en viktig roll i inflammation och immunresponser. De är expressade på olika celltyper, inklusive immunceller och endotelceller, och aktivering av LPS-receptorer kan leda till celldifferentiering, proliferation och cytokinuttryck.
Sphingosin är ett lipidmolekyl som utgör en viktig del av cellmembranen hos eukaryota celler. Det är en sphingoidbas, vilket innebär att det har en bakbensliknande struktur med en aminogrupp och en hydroxylgrupp som är lokaliserade till varsin ända av molekylen. Sphingosin kan via ytterligare reaktioner konverteras till andra biologiskt aktiva lipider, såsom ceramid och sfingosin-1-fosfat, som är involverade i olika cellulära processer som celldelning, apoptos och immunresponser.
Derivat av fosfatidylkoliner, erhållna genom partiell hydrolys som tar bort en fettsyradel.
Lysosomal glycosphingolipid receptors refer to specific protein molecules located on the membranes of lysosomes, which are cellular organelles responsible for breaking down and recycling various biomolecules. These receptors play a crucial role in recognizing and binding to certain types of glycosphingolipids, which are complex lipids found in cell membranes. Once bound to the receptor, the glycosphingolipids are transported into the lysosome for degradation by enzymes. Defects in these receptors can lead to various genetic disorders known as lysosomal storage diseases, including Gaucher disease, Fabry disease, and Krabbe disease, among others.
Fosfolipider som har en alkoholdel med eterbindning till en mättad eller omättad alifatisk alkohol. De är för det mesta derivat av fosfoglyceroler eller fosfatidater. De två övriga alkoholgrupperna i glycerolbasen har vanligtvis esterbindning. Dessa föreningar har stor utbredning i djurvävnader.
Fosfolipase A2 (PLA2) är ett enzym som bryter ned fosfolipider, en typ av lipider som är en viktig komponent i celldelar och cellmembran. PLA2 specifikt klyver esterbindningen vid den snabbare fettsyrans (acylgruppens) område nära tvåa kolatom i glycerolbackbonet, vilket resulterar i att en fritt fettsyra och ett lysofosfolipid bildas. Den fritt satta fettsyran är ofta en polyinsättad fettsyra som kan vara inblandad i inflammatoriska processer. PLA2-enzym har också visat sig ha en viktig roll i celldelning, neurotransmission och andra cellulära processer.
En grupp fosfatidacylhydrolaser som katalyserar hydrolys av en av acylgrupperna i fosfoglycerider eller glycerofosfatidater. Fosfolipas A1 hydrolyserar acylgruppen vid position 1 (EC 3.1.1.32), och fosfolipas A2 hydrolyserar acylgruppen kopplad till position 2 (EC 3.1.1.4). Syn. PLA.
Fosfolipase A1 är ett enzym som bryter ned specifika fettsyror från fosfolipider, en typ av lipidmolekyler som utgör en viktig del av celldelar och biologiska membraner. Fosfolipasen A1 katalyserar den hydrolytiska reaktionen där den första fettsyran (för detta fall den akroleysida fettsyran) från fosfatidylen klipps bort, vilket resulterar i formationen av lysofosfatidylkolin och en frigjord fettsyra. Detta enzym spelar en viktig roll inom fysiologiska processer såsom celldelning, signaltransduktion och inflammation.
Enzymer i transferasklassen som katalyserar överföringen av en acylgrupp från en kemisk förening (givare) till en annan (acceptor). EC 2.3.
Grupp IB fosfolipas A2 (PLA2-IB) är ett enzym som bryter ned specifika fosfolipider, en typ av lipider som utgör en viktig del av cellmembranen. PLA2-IB katalyserar hydrolysen av esterbindningen vid snabbare fettsyror i den 2:a positionen av fosfolipiden, vilket resulterar i att frisätta en fri fettsyra och lysofosfolipid. Detta enzym är involverat i en rad cellulära processer, inklusive inflammation, immunförsvar och celldöd. Abnorma nivåer eller funktion av PLA2-IB har visats vara relaterade till flera patologiska tillstånd, såsom neurodegenerativa sjukdomar, kardiovaskulära sjukdomar och cancer.
G-protein-kopplade receptorer (GPCR) är en typ av proteiner som spänner över cellytan och fungerar som sensorers för olika signalmolekyler, såsom hormoner, neurotransmittorer och luktämnen. När en signalmolekyl binder till GPCR aktiveras den och startar en signalkaskad inne i cellen genom att interagera med ett G-protein, som består av tre underenheter: α, β och γ.
En klass enzymer som katalyserar hydrolys av fosfoglycerider eller glycerofosfatidater. EC 3.1.-.
Plasmalogener är en speciell typ av fosfolipider som innehåller en fettsyra och en alkylresorcinol-kolvätekedja i sin lipidhalva. De är en viktig del av cellmembranen, särskilt i hjärta, lungor och nervsystemet. Plasmalogener har antioxidativ verkan och kan skydda cellmembranen från oxidativ skada. De kan också spela en roll i cellytiska processer som signaltransduktion och celldelning.
1-Acylglycerol-3-Phosphate O-Acyltransferase, ofta förkortat AGPAT, är ett enzym som katalyserar en stearylkoenzym A-dependent reactions där en acylgrupp överförs från en acyl-CoA till lysofosfatidik acid för att bilda fosfatidik acid. Detta enzym spelar en viktig roll i de tidiga stegen av triacylglycerolsyntesen och är därför involverat i lipidmetabolismen.
Lipider med en eller flera fosfatgrupper, särskilt sådana som kommer av glycerol (glycerofosfolipider) eller sfingosin (sfingolipider). De är pollipider av stor betydelse för cellmembraners struktur och funktion och är de rikligast förekommande membranlipiderna, även om de inte finns lagrade i större mängd.
Thimerosal är ett organomer Kurativt medel som innehåller etylmetylkvicksilver och används som konserveringsmedel i vissa vaccin och läkemedel. Det har använts sedan 1930-talet för att förhindra kontamination av vaccin av skadliga bakterier och svampar. I dag används thimerosal nästan inte alls i barnvaccin som ges i USA, med undantag för influensavaccinet, men det används fortfarande i vissa vaccin som ges till vuxna och i vissa länder.
Kalcium- och magnesiumsalter som används för behandling av störd lever-gallvägsfunktion.
Primära alkoholer, vanligtvis med raka kedjor och hög molekylvikt - dock kan de ha så få som 4 kolatomer - , vilka erhålls ur naturliga fetter och oljor, och omfattande bl a lauryl-, stearyl-, oleyl- och linoleylalkoholer. De används i läkemedel, kosmetika, rengöringsmedel, plaster, smörjoljor och vid textiltillverkning.
Infogande av en syraradikal i molekylen till en kemisk förening.
Enzymer som katalyserar bildandet av acyl-CoA-derivat. EC 6.2.1.
Föreningar av anilin och syror. Paracetamol är ett derivat av en sådan förening.
Propylenglycol är ett syntetiskt, färglöst och luktfri vätska som ofta används som lösningsmedel och konserveringsmedel inom medicinsk sammanhang. Det är bland annat en viktig komponent i vissa läkemedelsformuleringar, inklusive injektionsvätskor och inhalationslösningar, på grund av dess förmåga att blanda sig väl med andra substanser och dess låga toxicitet hos människor i de koncentrationer som används i medicinska tillämpningar.
Fosfodiesterase I (PDE1) är ett enzym som bryter ner cAMP (cyklisk AMP) och cGMP (cyklisk GMP), två viktiga signalsubstanser inom celler. Genom att reglera nivåerna av dessa signalsubstanser, spelar PDE1 en roll i kontrollen av flera cellulära processer, såsom smärtperception, blodflöde och neurotransmission.
S-acylkoenzym-A. Derivat av fettsyrakoenzym-A som ingår i biosyntes och oxidation av fettsyror samt i bildande av ceramid.
Partiklar bestående av molekylaggregat som hålls löst samman av sekundära bindningar. Ytan på miceller består vanligen av amfifatiska föreningar, så orienterade att de minimerar energiutbytet mellan micellen och dess omgivning. Vätskor som innehåller stora mängder suspenderade miceller kallas emulsioner.
En omättad, essentiell fettsyra. Den finns i animalt fett samt i lever, hjärna och körtelvävnad och är en beståndsdel av animala fosfatider. Den bildas från linolsyra i födan och är en prekursor i bio syntesen av prostaglandiner, tromboxaner och leukotriener.
Organiska syror (alifatiska karboxylsyror), med grundformeln CH3(CH2)nCOOH, vilka fås genom oxidation av en metylgrupp till en alkohol, aldehyd och därefter syra. Det finns mättade, enkelomättade (med en dubbelbindning) och fleromättade (med mer än en dubbelbindning) fettsyror.
Substratspecificitet beteferrer sig inom farmakologi och enzymologi till den egenskap hos ett enzym eller en receptor där det endast binder till och katalyserar (eller påverkar) vissa specifika substanser, molekyler eller läkemedel, känt som substrat. Det innebär att en given enzymtyp endast är aktivt mot en begränsad grupp av kemiska föreningar som har en viss strukturell och kemisk likhet. Substratspecificiteten bestäms av enzymernas tredimensionella struktur och den del av substratmolekylen som interagerar med aktiva sitet på enzymet.
En klass oxygenerade, endogena, omättade fettsyror, vilka är derivat av arakidonsyra. Till dessa hör prostaglandiner, leukotriener, tromboxaner och föreningar med hydroxieikosatetraensyra (HETE). De är hormonliknande ämnen med verkan i anslutning till syntesprocesserna, utan att ha någon funktionsändrande effekt i kroppen.
En fosfodiesteras är ett enzym som bryter ned specifika fosfatesterbindningar, vanligtvis i molekyler såsom nucleotider och nukleotidföreningar, vilket resulterar i frisättning av fosfatgrupper.
I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.
Mikroblåsor som bildas av det endoplasmatiska nätverket när celler brister. De kan isoleras genom differentialcentrifugering och utgörs av tre strukturtyper: ojämna vesiklar, släta vesiklar och ribosomer. Ett flertal enzymatiska processer är förknippade med mikrosomfraktioneringen.
Cellytereceptorer är proteiner på cellytan som binder specifika signalmolekyler, såsom hormoner och neurotransmittor, och aktiverar intracellulära signaltransduktionsvägar som leder till en biologisk respons i cellen.
Derivat av fosfatidylsyror där fosforsyran har esterbindning till en etanolamindel. Fullständig hydrolys ger 1 mol glycerol, fosforsyra och etanolamin, och 2 mol fettsyror.
Lipider, huvudsakligen fosfolipider, kolesterol och små mängder glykolipider som finns i membran, inkl. cellmembran och intracellulära membran. Lipiderna kan förekomma som dubbellager i membranen, med inneslutna proteiner mellan lagren och yttre proteiner på membranets utsida. Membranlipider är nödvändiga för aktiv transport, ett flertal enzymatiska aktiviteter och membranbildning.
Det fett- och proteinhaltiga, och selektivt genomsläppliga, membran som omger cytoplasman i prokaryota och eukaryota celler. Hos de flesta typer av mikrobiella celler gränsar den utåt till cellväggen.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
Derivat av fosfatidylsyror där fosforsyran har esterbindning till en kolindel. Fullständig hydrolys ger 1 mol glycerol, fosforsyra och kolin, och 2 mol fettsyror.
Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.
Kromatografi på tunna lager av adsorbenter i stället för i kolonn. Det adsorberande medlet kan vara aluminiumoxid, kiselgel, silikater, träkol eller cellulosa.
Trombocyter. Kärnfria, små och skivformiga celler som bildas i megakaryocyterna och finns i blodet hos alla däggdjur. De är av betydelse för blodets koagulation.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
Enzyminhibitorer är substanser som sänker eller helt stoppar en enzymes aktivitet genom att binda till enzymet. Detta resulterar i försening eller minskning av den kemiska reaktionen som enzymet annars skulle ha katalyserat. Enzymer är proteinmolekyler som accelererar biologiska reaktioner inom celler, och deras aktivitet kan regleras genom olika mekanismer, däribland användning av enzyminhibitorer.
I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.
Cellers förflyttning från en plats till en annan.
"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."
Omvandling av en inaktiv enzymform till en med metabolisk aktivitet, vilket inkluderar: 1) jonaktivering (aktivatorverkan); 2) kofaktor-/koenzymaktivering; 3) omvandling av enzymprekursor (proenzym eller zymogen) till aktivt enzym.
Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.