Receptorer, purinergaP2-receptorerPurinergic AgonistsReceptors, Purinergic P2XReceptors, Purinergic P2X7Receptors, Purinergic P2Y2Receptors, Purinergic P2Y1Purinergic AntagonistsPurinergic P2X Receptor AntagonistsReceptors, Purinergic P2X3Purinergic P2 Receptor AntagonistsReceptors, Purinergic P2X4Purinergic P2 Receptor AgonistsPurinergic P2X Receptor AgonistsReceptors, Purinergic P2YReceptors, Purinergic P2X2Adenosintrifosfat: Adenosin-5´-(tetravätetrifosfat). En adeninnukleotid innehållande tre fosfatgrupper som förestrats till en sockerdel. Adenosintrifosfat har en betydande roll i ämnesomsättningen och som neurotransmitt or.Purinergic P2Y Receptor AgonistsSuraminReceptors, Purinergic P2X5UridintrifosfatPurinergic AgentsPyridoxalfosfatApyras: Ett kalciumaktiverat enzym som katalyserar hydrolys av ATP till AMP och ortofosfat. Det verkar också på ADP och andra nukleosidtrifosfater och -difosfater. EC 3.6.1.5.Receptors, Purinergic P2X1Receptors, Purinergic P2Y12P1-receptorerPurinergic P2Y Receptor AntagonistsPurinerAdenosin: En nukleosid bestående av adenin och d-ribos. Adenosin och dess derivat spelar många viktiga biologiska roller, förutom att ingå i DNA och RNA. Adenosin är en neurotransmittor.Kalcium: Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.Kalciumsignalering: Signalöverföringsmekanismer med mobilisering av kalcium (utifrån eller från intracellulära depåer) i cytoplasman till följd av yttre stimulans. Calciumsignalerna fortplantar sig som vågor, svängningar , spikar eller små stötar. Kalcium fungerar som intracellulär budbärare genom att aktivera kalciummottagliga proteiner.Adenosindifosfat: Adenosin-5´-(trivätedifosfat). En adeninnukleotid innehållande två fosfatgrupper som förestrats till en sockerdel vid 5´-positionen.Purinergic P1 Receptor AgonistsUrinblåsaSignalomvandlingElektrostimuleringSädesledareTionukleotiderPurinergic P1 Receptor AntagonistsSynaptisk överföringUridindifosfatKarbenoxolon: Ett ämne från lakritsrot, som används för behandling av sår i mag-tarmkanalen, särskilt magsår. Antidiuretiska biverkningar är vanliga, men i övrigt har medlet låg toxicitet.Celler, odlade: Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.5`-nukleotidas: Ett glykoproteinenzym som finns i olika organ och i många celler. Enzymet katalyserar hydrolys av en 5´-ribonukleotid till en ribonukleosid och ortofosfat under närvaro av vatten. Det är kationberoend e och finns i membranbunden och löslig form. EC 3.1.3.5.PrazosinGlatt muskulatur: Icke-tvärstrimmiga muskler, som utgör den icke viljestyrda muskelvävnaden till de inre organen, blodkärlen, hårsäckarna osv. De sammandragbara elementen är avlånga, oftast spindelformade celler med central kärna. Glatta muskeltrådar hålls ihop i skikt eller buntar av nätbildande fibrer, och ofta är även elastiska nät rikligt förekommande.A1-adenosinreceptorRåttor, Sprague-DawleyAdeninnukleotiderNeurotransmittorsubstanserFosfolipas C: Ett enzym som påträffats i alfatoxin från Clostridium welchii och andra klostridie- och bacillstammar. Det hydrolyserar glycerofosfatidater till 1,2-diacylglycerol och en fosforylerad kvävebas som kolin. EC 3.1.4.3.Muskelsammandragning: Ett förlopp som leder till sammandragning och/eller spänning i muskelvävnad. Muskelsammandragning åstadkoms via en glidmekanism, där aktintrådar glider in bland myosintrådarna.Membranpotentialer: Spänningsskillnaderna över ett membran. För cellmembran beräknas de genom att spänningen uppmätt på utsidan membranet subtraheras från den spänning som uppmätts innanför membranet. Potentialskillnaderna beror på olikheter i koncentrationen av kalium, natrium, klorid och andra joner utanför och innanför membranen hos celler eller organeller. För retningsbara celler varierar membranens vilopotential mellan -30 och -100 mV. Fysikaliska, kemiska eller elektriska stimuli kan bidra till att öka den negativa potentialen (hyperpolarisering) eller minska den (depolarisering).NukleotiderHypotona lösningar: Lösningar som har lägre osmotiskt tryck än en referenslösning, som t ex blod, plasma eller vävnadsvätska.RosanilinfärgerExtracellulärt rum: Utrymmet mellan celler, fyllt av vätska och amorfa och fibrösa ämnen.Konnexiner: En grupp homologa proteiner, som bildar kanaler mellan membraners föreningspunkter. De utgör produkter av en identifierad genfamilj med såväl väl bevarade som mycket divergenta regioner. Variabiliteten bidrar till att ge de intracellulära förbindelserna ett stort antal funktionella egenskaper.Fenylisopropyladenosin: N-isopropyl-N-fenyladenosin, ett medel mot blodfett. Syn. TH 162.Patch-clamp-teknikerApamin: En kraftigt neurotoxisk polypeptid i honungsbiets (Apis mellifera) gift. Den består av 18 aminosyror med två disulfidbryggor och ger upphov till överretbarhet med kramper och andningsförlamning som fö ljd.Luktslemhinna: Den del av nässlemhinnan som innehåller ändarna av de sensoriska nerverna för lukt, belägna i valvet i varje näshåla. Det gulbruna luktepitelet består av luktreceptornervceller, borstceller, stamceller och tillhörande luktkörtlar.Astrocyter: De största och talrikaste neurogliacellerna (stödjecellerna) i hjärnan och ryggmärgen. Astrocyter ("stjärnceller") har oregelbunden form och många långa utskott, vissa med ändplattor som bildar gliahi nnan, vilken mer eller mindre direkt bidrar till blod-hjärnbarriären. De styr den extracellulära jonaktiviteten och kemiska miljön, och s k reaktiva astrocyter aktiveras vid skada. De har transmittorv erksamhet och spänningsberoende jonkanaler.NoradrenalinMarsvin: Allmän benämning på medlemmar av familjen Caviidae. Den vanligaste arten är Cavia porcellus, som är det tammarsvin som används som husdjur och i biomedicinsk forskning.AndningscentrumEpitelceller: Celler som täcker kroppens inre och yttre ytor.Autokrin kommunikation: En sorts cellkommunikation där hormoner binder till och påverkar celler av den typ som producerade hormonet.Dinukleosidfosfater: En grupp föreningar bestående av en nukleotidmolekyl, till vilken kopplats ytterligare en nukleosid genom fosfatmolekylen eller -molekylerna. Nukleotiden kan innehålla ett antal fosfater.NukleotidtransportproteinerParakrin kommunikationUrotelDos-responskurva, läkemedel: Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.NeuroeffektorförbindelseSympatiska nervsystemetFura-2: Ett fluorescerande, kalciumkelatbildande ämne som används för att studera intracellulärt kalcium i många vävnadstyper. Isatin: En indoldion som erhålls genom oxidering av indigoblått. Det är en monoaminoxidashämmare, och höga halter har påvisats hos patienter med Parkinsons sjukdom.Heptanol: Färglös, väldoftande vätska. Den används i kemiteknik, som lösningsmedel och i kosmetika.A2A-adenosinreceptorTeofyllinKanalförbindelser: Förbindelser mellan celler som utgör passager för små molekyler och elektrisk ström. Kanalförbindelser beskrevs ursprungligen anatomiskt som områden för närkontakt mellan celler, med ett membranavstånd på 1-2 nm. Förbindelsernas olika egenskaper återspeglas av det antal connexiner, en grupp proteiner, som bildar anslutningarna.Receptorer, adrenergaMjältartär: Den största grenen av bukartärstammen, med spridning till mjälten, bukspottkörteln, magen och det större bukhinnenätet.Möss, inavlade C57BLAdenosine A1 Receptor AntagonistsInositolfosfater: Fosforsyraestrar av inositol. De omfattar både mono- och polyfosforsyraestrar, med undantag av inositolhexafosfat, som är av fytinsyra.Adenosine A1 Receptor AgonistsPurinnukleotiderExocytos: Utsöndring av cellulär materia från intracellulära, höljeförsedda blåsor genom sammansmälting av blåsorna med cellmembranet.Kolinerga stimulerare: Medel som binder till och aktiverar kolinerga receptorer. Syn. kolinerga agonister.CellinjeRåttor, WistarNukleotidaserNitrerga neuronerKinoliniumföreningarBensoxazolerEpithelial Sodium ChannelsMöss, knockout: Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.Estrener: Omättade derivat av estranerna, med metylgrupper vid kol 13, inget kol vid kol 10, och högst ett kol vid kol 17. De måste ha minst en dubbelbindning.TriazinerEnzymhämmareCellmembran: Det fett- och proteinhaltiga, och selektivt genomsläppliga, membran som omger cytoplasman i prokaryota och eukaryota celler. Hos de flesta typer av mikrobiella celler gränsar den utåt till cellväggen.Parasympatiska nervsystemetNervcellerKloridkanaler: Cellmembranglykoproteiner som är selektiva för kloridjoner.Kinakrin: Ett akridinderivat som förr i stor utsträckning användes som malariamedel, men som under senare år ersatts av klorokin. Det har även använts mot parasitmaskar och för behandling av giardiasis. Det används i experimentell cellbiologi som fosfolipas A2-hämmare.Kärlsammandragning: Den fysiologiska minskningen av blodkärls tvärrsnitt genom sammandragning av kärlens glatta muskulatur.Adenosinmonofosfat: Adenylsyra. Adeninnukleotid innehållande en fosfatgrupp som förestrats till en sockerdel i 2´-,3´- eller 5´-positionen.Cykliskt AMP: Cykliskt adenosinmonofosfat (adenosin-3',5'-vätefosfat). Det är en adeninnukleotid med en fosfatgrupp som förestrats mot sockerdelens 3'- och 5'-positioner. Det är en sekundär budbärare med avgörande intracellulär reglerfunktion som förmedlare av verkan av ett flertal hormoner, däribland epinefrin, glukagon och ACTH. Syn. cAMP.XantinerTarmkäxartärer: Artärer som utgår ifrån bukpulsådern och fördelar sig till större delen av tarmarna.Adrenerga blockerare: Läkemedel som binder till, men inte aktiverar adrenerga receptorer. Adrenerga antagonister blockerar verkan av de endogena adrenerga transmittorerna epinefrin och norepinefrin.Adrenerga fibrer: Nervfibrer som frisätter katekolaminer vid en synaps efter en impuls.Adenosin-5´-(N-etylkarboxamid): En stabil adenosin-A1 och -A2-receptoragonist. I experiment hämmar den cAMP- och cGMP-fosfodiesterasaktivitet.Karbakol: En kolinerg agonist som hydrolyseras långsamt och som har verkan vid både muskarin- och nikotinreceptorer. Medlet används för att sänka det intraokulära trycket.Enteriska nervsystemet: Två ganglienervknutar i bukväggen, vilka utgör en av de tre större delningspunkterna i det autonoma nervsystemet. Det enteriska nervsystemet förser mag-tarmkanalen, bukspottkörteln och gallblåsan med nerver. Det innehåller känselnerver, mellannervceller och motornervceller. Nervsystemet kan sålunda självständigt känna av spänning och kemiska miljöförhållanden i tarmarna och reglera blodkärlstryck, rörelser, utsöndringar och vätsketransport. Systemet styrs i sin tur av det centrala nervsystemet och mottar både parasympatiska och sympatiska nervsignaler.Pyrrolidinoner2-kloradenosin: 2-kloradenosin. En metaboliskt stabil adenosinanalog som verkar som en adenosinreceptoragonist. Substansen har kraftig effekt på det perifera och centrala nervsystemet.Submukös plexusKalciumkanaler: Spänningsberoende cellmembranglykoproteiner med selektiv genomsläpplighet för kalciumjoner. De benämns L-, T-, N-, P-, Q- och R-typer utifrån sin aktiverings- och inaktiveringskinetik, jonspecificitet och känslighet för läkemedel och toxiner. L- och T-typerna finns i hela det kardiovaskulära och det centrala nervsystemet, och de övriga typerna återfinns i nervvävnad.Klorider: Oorganiska föreningar härrörande från saltsyra och innehållande en Cl-jon.VAMP-1ElektrofysiologiGrovtarm: Tarmsegmentet mellan blindtarmen och ändtarmen. Det omfattar en uppåtstigande, en tvärgående, en nedåtgående och en slingrande del.Njurkanaler, samlande: Raka tuber som utgår från njurbarkens stråliga del, där de möter de krökta ändarna av de distala, kapslade kanalerna. I njurmärgen löper pyramidernas samlingskanaler samman och förenas med ett centralt rör (Bellinis kanal; ductus Bellini), som mynnar på pyramidtoppen.Sensoriska receptorcellerMuskarinblockerare: Preparat som binds till, men inte aktiverar, kolinerga muskarinreceptorer, och därmed blockerar verkan av endogent acetylkolin eller exogena stimulanter. Muskarinantagonister har utbredd verkan, bl a på iris och ögats ciliarmuskel, hjärta och blodkärl, andningsvägarnas sekretion, spottkörtlarna, mag-tarmsystemet, tarmrörligheten, urinblåsespänningen och det centrala nervsystemet. Antagonister med förmåga att särskilja mellan olika muskarinreceptortyper och tillåta bättre kontroll av perifera och centrala verkningar håller på att utvecklas.Djur, nyföddaKemoreceptorceller: Celler specialiserade på att upptäcka kemiska ämnen och förmedla den informationen centralt i nervsystemet. Kemoreceptorer kan kontrollera yttre stimuli, som vid smak och lukt, eller interna stimuli, som halterna av syre och koldioxid i blodet.Mikroglia: Den tredje typen gliaceller, jämte astrocyter och oligodendrocyter (som tillsammans bildar makroglia). Mikroglia varierar i utseende, beroende på utvecklingsstadium, funktionssätt och anatomiskt läge. Till subtyper hör förgrenade, perivaskulära, amöboida, vilande och aktiverade. Mikroglia har en uppenbar förmåga till fagocytos och spelar en viktig roll i det breda spektret av nervsjukdomar. De antas även ha andra roller, t ex en sekretorisk roll (utsöndring av cytokiner och nervtillväxtfaktorer); i immunnologiska processer (presentation av antigener), samt i utveckling och omformning av det centrala nervsystemet.Extracellulär vätskaCystit, interstitiell: Ett sjukdomstillstånd i urinblåsan som främst drabbar kvinnor. Det kännetecknas av inflammatorisk sårbildning, vanligtvis i blåsans vertex (den översta delen), som sprider sig genom hela väggen och visar sig som en rödbrun slemhinnefläck, omgiven av ett nätverk av utstrålande kärl. Såren, vilka kallas Fenwick-Hunner- eller Hunnersår, kan läka ytligt och är mycket svåra att upptäcka. Frekvent urinering och smärta vid fyllning och tömning av blåsan är typiska tecken.ThapsigarginGastrointestinal motilitet: Mag-tarmkanalens rörelser.NeurogliaInositol-1,4,5-trifosfat: En intracellulär budbärare som bildas genom verkan av fosfolipas C på fosfatidylinositol-4,5-bifosfat, en av de fosfolipider som bygger upp cellmembranet. Inositol-1,4,5-trifosfat frisätts i cytoplasman, där det frigör kalciumjoner som finns lagrade i cellens endoplasmatiska retikel. Dessa kalciumjoner stimulerar verkan av B-kinas eller kalmodulin.Adrenerga alfablockerare: Läkemedel som binder till men inte aktiverar alfaadrenerga receptorer och därmed blockerar verkan av endogena och exogena adrenerga agonister. Adrenerga alfaantagonister används vid behandling av högt blodtryck, vasospasm, perifera kärlsjukdomar, chock och feokromocytom.InflammasomesAntazolin: En histamin H1-receptorantagonist.Enzymaktivering: Omvandling av en inaktiv enzymform till en med metabolisk aktivitet, vilket inkluderar: 1) jonaktivering (aktivatorverkan); 2) kofaktor-/koenzymaktivering; 3) omvandling av enzymprekursor (proenzym eller zymogen) till aktivt enzym.Nervsystemets fysiologiJonkanaler: Reglerade, jonselektiva glykoproteiner som förflyttar sig genom membran. Den jonkanalstyrande stimuleringen kan utgöras av membranpotentialen, läkemedel, cytoplasmatiskt signalämne eller mekanisk belastning. Jonkanaler som utgör inbyggda delar av jonotropa neurotransmitterreceptorer räknas inte hit.Acetylkolin: En neurotransmittor. Acetylkolin är hos vertebrater den viktigaste signalsubstansen vid den neuromuskulära förbindelsen, de autonoma gangliorna, de parasympatiska effektorkopplingarna, en undergrupp a v de sympatiska effektorkopplingarna och vid många ställen i det centrala nervsystemet. Det tillförs vanligtvis inte som läkemedel, eftersom det snabbt bryts ned av kolinesteraser, men det är användba rt i vissa oftalmologiska tillämpningar.Neuromuskulär förbindelsePancreatic Stellate CellsXantenerCellmembrangenomtränglighet: En förmåga hos cellmembran att släppa igenom lösningar in i eller ut ur celler.Njurkanaler, distala: Den del av njurkanalen som börjar med det större avsnittet av den stigande grenen på Henles slynga. Den löper åter in i njurbarken och bildar den kapslade distala kanalens segment.Fluorescerande färgämnen: Färgämnen som avger ljus vid bestrålning. Våglängden hos det utsända ljuset är vanligtvis längre än hos det infallande. Fluorokromer är färgämnen som tillsätts andra ämnen för att få dessa att fluorescera, och används som markörer inom biokemi och immunologi.Small-Conductance Calcium-Activated Potassium ChannelsA3-adenosinreceptorRNA, budbärarAdenosintrifosfataser: En grupp enzymer som katalyserar hydrolys av ATP i förening med annan funktion, som t ex transport av Ca(2+) genom ett membran. EC 3.6.1.3.Plexus myentericusTidsfaktorerTetrodotoxinA2B-adenosinreceptorAtropin: En giftig alkaloid, ursprungligen isolerad från Atropa belladonna, men också påträffad i andra växter, huvudsakligen av Solanaceae.NäsmusslorMuskelavslappning: Den fas i muskelaktiviteten då en muskel återgår i viloläge.MuskarinreceptorerEtidium: Ett medel mot trypanosomer och eventuellt virus med utbredd användning inom experimentell cellbiologi och biokemi. Etidium har ett flertal experimentellt användbara egenskaper, som t ex förmåga att binda till nukleinsyror, icke-kompetitiv blockering av nikotinacetylkolinreceptorer, och fluorescens. Det används vanligen i bromidform.Immunhistokemi: Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.Guanetidin: Ett blodtryckssänkande medel som verkar genom att selektivt blockera överföring i adrenerga postganglionnerver. Dess huvudsakliga verkan antas bestå i att det hindrar att norepinefrin frigörs vid nervändarna och att det ger underskott av norepinefrin såväl i perifera, sympatiska nervslut som i vävnader.Kikhostetoxin: En av virulensfaktorerna som produceras av Bordetella pertussis, kikhostebakterien. Det är ett multimerprotein, bestående av enheterna S1-S5. S1-enheten har mono-ADP-ribostransferasverkan.Andningsorganens slemhinnaLuftstrupe: Det rör av brosk och hinnor som går nedåt från struphuvudet och förgrenar sig i det högra och det vänstra luftröret.Adenosine A2 Receptor AntagonistsTårapparat: Det tårbildande och tårledande systemet, vilket omfattar tårkörtlarna, ögonlockskanterna, bindhinnesäcken och tåravrinningen.Konfokal mikroskopi: En ljusmikroskopteknik där endast en punkt belyses och undersöks åt gången. En bild byggs upp genom att objektet skannas punkt för punkt. Ljuskällan kan vara av konventionell typ, eller laser eller UV-ljus.Mekanotransduktion, cellulär: Omvandling av mekaniska stimuli till kemisk reaktion i celler. Processen kan äga rum i såväl celler specialiserade i att överföra mekanisk retning, som t ex mekanoreceptorer, som parenkymceller, som inte primärt är mekanosensoriska.Jontransport: Jonförflyttning genom energigenomsläppliga cellmembraner. Transporten kan vara aktiv, passiv eller understödd. Joner kan förflytta sig en åt gången (uniport) eller som grupper om två eller fler joner i samma (symport) eller motsatt (antiport) riktning.Kinetik: Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.Proteinkinas CAnilinföreningar: Föreningar med aminobensen (fenylamin).Konnexin 43: En peptid på 43 kD som ingår i konnexinfamiljen bland de intracellulära ("gap junction") proteinerna. Konnexin 43 är en produkt av alfa-1-konnexingenen. Peptiden isolerades första gången från hjärta hos däggdjur, men den förekommer överallt i kroppen, inklusive hjärnan.Ivermektin: En blandning av huvudsakligen avermektin H2B1a och en del avermektin H2B1b, vilka är makrolider från Streptomyces avermitilis. Medlet binder glutamatstyrda kloridkanaler, vilket ger ökad permeabilitet och hyperpolarisering hos nerv- och muskelceller. Det samverkar också med andra kloridkanaler. Ivermektin är ett parasitmedel av bredspektrumtyp som är verksamt mot mikrofilarier till Onchocerca volvulus, men inte det vuxna stadiet.Omvänt transkriptaspolymeraskedjereaktionHundar: Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.Muskarinstimulerare: Preparat som binds till och aktiverar kolinerga receptorer (muskarinreceptorer). Muskarinstimulerare används mest för att öka spänningen i den glatta muskulaturen, särskilt i mag-tarmkanalen, urinblåsan och ögat. De kan även användas för att sänka hjärtfrekvensen.1-(5-isokinolinsulfonyl)-2-metylpiperazin: En specifik proteinkinas C-hämmare, som hämmar frisättning av peroxid från humana neutrofiler (PMN) stimulerade med forbolmyristatacetat eller syntetisk diacylglycerol.Blåsstörning, neurogen: Bristande funktion hos urinblåsan pga sjukdomar i de delar av det centrala eller perifera nervsystemet som styr urintömningen. Denna störning har ofta samband med ryggmärgssjukdomar, hjärnsjukdomar el ler perifera nervsystemets sjukdomar.Kaniner: Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.Adrenerga stimulerare: Läkemedel som binder till och aktiverar adrenerga receptorer.Gadolinium: Grundämne i gruppen lantanider, sällsynta jordartsmetaller. Kemiskt tecken är Gd, atomnummer 64, och atommassan varierar mellan 157 och 160 hos isotoperna. Det finns tio kända radioisotoper. Glatt muskulatur i kärl: Blodkärlens icke-tvärstrimmiga, icke viljestyrda muskelvävnad.Fosfodiesterashämmare: Föreningar som blockerar eller motverkar fosfodiesterasers biosyntes eller verkan.Intracellulär vätska: Vätskan inuti celler.Jonomycin: En divalent kalciumjonofor med utbredd användning som hjälpmedel för undersökning av rollen av intracellulärt kalcium i cellulära processer.TrombocytaggregationshämmareDipyridamol: En fosfodiesterashämmare som blockerar upptag och omsättning av adenosin i erytrocyter och kärlendotelceller. Dipyridamol förstärker även den klumpningsmotverkande effekten av prostacyklin.Adenosindeaminas: Ett enzym som katalyserar hydrolys av adenosin till inosin med eliminering av ammoniak. Enzymet uppvisar stora vävnads- och artsvariationer, och har därför använts i genetiska studier och som diagnost iskt verktyg. EC 3.5.4.4.Nerver, inåtledandeElektrisk kapacitans: Mått på ett ledande materials förmåga att lagra elektrisk laddning.Ganglier, spinala: Känselnervknutor på de bakre ryggmärgsrötterna inne i ryggkotpelaren. Ryggradens ganglieceller är pseudounipolära. En enda primär gren förgrenas i ett perifert utskott som förmedlar känselimpulser från omgivningen och en central gren som leder dessa impulser vidare till ryggmärgen eller hjärnan.Adrenerga alfastimulerare: Läkemedel som binder selektivt till och aktiverar alfaadrenerga receptorer.Förlängda märgen: Den nedre delen av hjärnstammen. Den är belägen under hjärnbryggan och framför lillhjärnan. Den förlängda märgen fungerar som en omkopplingsstation mellan hjärnan och ryggmärgen, och innehåller centra för reglering av andnings-, vasomotorisk, hjärt- och reflexverksamhet.Aktionspotentialer: Nervers eller musklers elektriska reaktion på stimulering.Neuropeptid Y-receptorerTRPV-katjonkanaler