I anatomi är sacculus och utriculus små, flaskliknande strukturer inom inneröret hos däggdjur som hör till vestibularsystemet, vilket hjälper till att uppfatta kroppens läge och rörelser i rummet, där sacculus primarily detecterar vertikala rörelser och stillastående position, medan utriculus primarily detekterar horisontella rörelser.

Förtjockningar i sacculus och utriculus vid slutet av vestibularnerven.

Mekaniska receptorer i innerörats maculae och bågkanaler som förmedlar balanskänsla, rörelse och information om huvudläge. Vestibularhårcellerna är förbundna med tillhörande strukturer på ett sätt som får huvudrörelser att ändra stereociliernas läge. Detta utlöser en potentialförändring i cellmembranen som signalerar om rörelse genom den vestibulära grenen av vestibulokoklearnerven till hjärnstammen.

Inneröra, eller inre öron, refererar till den innersta delen av örat som innehåller cochlea (hörselorganet), vestibularapparaten (som hjälper till att upprätthålla balansen) och det auditiva nervsystemet.

Den otolitiska membranen är en struktur i inneröret hos däggdjur och andra vertebrater, som är involverad i känsligheten för rörelser och accelerationer. Membranet består av ett geléartat material med inkorporerade otoliter (små kristaller av calciumkarbonat) och är en del av otoliterna, som är statocysterna i innerörat. När huvudet rör sig orsakar det en förskjutning av otoliterna inom membranet, vilket stimulerar hårsensorna och ger information till hjärnan om positionen och rörelserna hos djuret.

Den vestibulära apparaten är ett delsystem av innerörat som står för att uppfatta rörelser och stillahållning av kroppen i rummet. Den består av tre halvcirkelformade kanaler och två otoliterorgan, sacculus och utriculus, som innehåller hårda celler med små hårstrån som reagerar på rörelser och lutningar. När kroppen rör sig eller ändrar läge registreras detta av vestibulära apparaten, vilket skickar signaler till hjärnan för att koordinera muskelaktiviteten och upprätthålla balansen.

Vestibular Evoked Myogenic Potentials (VEMPs) är en elektrofysiologisk teknik som används för att bedöma funktionen hos vestibulära organen, som är en del av innerörat och ansvarar för balans och kroppskänsla. VEMPs mäter den muskulära responsen i hals- och ögonmusklerna efter att en stark ljudpuls har presenterats till patienten via hörlurar. Denna respons visas som små elektriska signaler, eller potentialer, som kan ses i en elektrodiplacerad på muskulaturen. VEMPs används kliniskt för att diagnostisera och bedöma skada till vestibulära systemet orsakat av sjukdom, skada eller åldrande.

Mekaniska receptorer i Cortis organ som är känsliga för ljudpåverkan, och i vestibularapparaten, känsliga för huvudrörelser. De sensoriska strukturerna är så arrangerade att impulserna i fråga får de hårliknande utskotten (stereocilier och kinocilier) att sättas i rörelse och förmedla intrycken centralt i nervsystemet.

Den vestibulära nerven (CN VIII) är ett paritärt kranialnerv som har två huvudsakliga funktioner: att transducera linjär acceleration och rotational acceleration från halsen och öronen till hjärnan för att underhålla balans och orientering i rörelse, och att medverka till hörseln genom att överföra ljudinformation från innernan till hjärnan. Den vestibulära nerven består av två delar: den laterala och den mediala delen, även känd som den laterala och mediala ampullärna grenarna respektive. Dessa grenar innehåller hårsensceller och stödceller som reagerar på rörelser i rummet och förmedlar informationen till balanscentra i hjärnan, särskilt i hjärnbalken och flera kärnor i hjärnstammen.

Peptidoglykan definieras som en polymer av sockerderivat och peptider som utgör en viktig komponent i cellväggen hos bakterier, inklusive såväl gram-positiva som gram-negativa. Det ger mekanisk stöd till cellväggen och är involverat i celldelning. Peptidoglykan består av två sockerderivat, N-acetylglukosamindel och N-acetyll Murrayaminic acid, som är kopplade till varandra via peptidband. Denna struktur ger bakterier deras speciella egenskaper och skyddar dem från osmotisk tryck.

'Rana catesbeiana' är den vetenskapliga beteckningen för den nordamerikanska groda som på svenska kallas för den amerikanska lämmeln eller den stora tudelade grodan. Den hör till familjen äkta grodor (Ranidae) och är en av de största grodorna i Nordamerika, med en längd på upp till 15 centimeter. Den är mycket välkänd för sin distinkta läte som kan höras över långa avstånd.

Tacrine är ett läkemedel som tidigare användes för behandling av Alzheimers sjukdom, men som numera är indraget från marknaden på grund av sina biverkningar och begränsade effekter. Tacrine fungerar som en inhibitor av acetylkolinesteras, ett enzym som bryter ner signalsubstanser i hjärnan, och på så sätt ökar koncentrationen av signalsubstanserna för att förbättra kognitiva funktioner.

Neomycin är ett typ av aminoglycosidantibiotikum som används för att behandla olika typer av bakterieinfektioner, vanligtvis på ytor såsom huden och slemhinnor. Det fungerar genom att stoppa tillväxten och reproduktionen av bakterier genom att påverka deras proteinsyntes. Neomycin kan orsaka skada på nerv- och hörselceller om det används systemiskt (som en injektion eller tablet) i högre doser eller under längre tider, men när det används topisk (på ytan av kroppen) är biverkningarna sällsynta och mildare.

I en enkel medicinsk definition kan stereocilia beskrivas som speciella, mekaniskt sinnesceller som finns i innerörat och är en del av hörselorganet. De är smala, stela, fingerliknande utskott på ytan av hårcellerna i Cortis organs skelar (en struktur inne i cochlea). Stereocilierna reagerar på rörelser orsakade av ljudvågor och konverterar dem till elektriska signaler som sedan förs upp till hjärnan via nervceller, vilket möjliggör vår förmåga att höra. Skador på stereocilier kan leda till hörselnedsättning eller dövhet.

Sjukdomar i innerörat.

Innerörats hörselorgan. Den utgör främre delen av labyrinten, har konisk form och sitter nästan horisontellt framför vestibulen. Syn. koklea.

Celler som bildar en stödstruktur åt Cortis organ. Specifika celler är Claudius-, Deiters- och Hensenceller.

'Båggångar' är en medicinsk term som refererar till de smala, tunnvävnadsfyllda kanaler som löper genom benen och för in nerver och blodkärl till benens olika delar, underlättande således deras rörlighet och känsel.

Lymfvätskan i innerörats hinnlabyrint. Syn. endolymfa.

Hemospermi är ett medicinskt tillstånd där man finner blod i sädesvätskan under eller efter ejakulationen. Det kan orsakas av olika faktorer, såsom infektioner, inflammation, prostataproblem eller trauma. I vissa fall kan det även vara ett tecken på allvarligare sjukdomar som cancer.

Tiaminpyrofosfatase (TPP) är ett enzym som katalyserar nedbrytningen av tiaminpyrofosfat (TPP) till tiamin och pyrofosfat. Detta enzym spelar en viktig roll i regleringen av tiaminnivåer inom cellen, eftersom TPP är den aktiva formen av vitamin B1 som krävs för en rad metaboliska processer, särskilt dem involverade i energiomsättningen i form av koenzym A (CoA). Dessutom har TPP visat sig ha en viktig funktion i regleringen av kalciumhomöostas inuti cellen.

Transkriptionsfaktor Brn-3C, även känd som POU4F3, är ett protein som hör till POU-familjen av transkriptionsfaktorer och spelar en viktig roll i differensiering och överlevnad av sensoriska neuron i det centrala nervsystemet.

Batrachoidiformes är en ordning av benfiskar som innehåller familjerna Batrachoididae (paddfiskar) och Halophrynidae. Dessa fiskar har ofta en robust kroppsform med en stor mun och kraftiga, tänderbeväpnade käkar. De flesta arter lever i bräckt vatten eller sötvatten i tropiska och subtropiska regioner över hela världen. Batrachoidiformes är kända för sin förmåga att producera ljud, ofta genom att slå ihop simblåsan med en muskel i strupen, vilket används för kommunikation och parning. Flera arter av paddfiskar är också kända för sina giftiga taggar eller hud. Medicinskt sett kan studiet av Batrachoidiformes ge insikt i evolutionära biologiska processer, neurobiologi, och miljörelaterad genetik som kan ha relevans för människors häl

Klotformade celler, medialt placerade i en rad i Cortis organ. Till skillnad från de yttre hörselcellerna (hörselhåren) är de inre hörselcellerna färre, har färre antal hörselhår och lägre grad av differentiering.

Allmän benämning på karpfisken Carassius auratus, vanlig i dammar och akvarier.

I en enkel mening kan 'tinningben' definieras som den yttre huden eller membranen som omger och skyddar tinningbenet, även känt som temporalbenet, som är ett av skallens ben i huvudet. Tinningsbenets funktion är att hjälpa till att forma ögonhålan och ge struktur åt ansiktet.

Mikroskopi där preparatet undersöks genom att en elektronstråle läser av det punkt för punkt. Bilden skapas genom registrering av spridningen av bakåtstrålningen från preparatytan. Vid svepelektronmikroskopi spelar preparatets tjocklek ingen roll. Tekniken, och även instrumentet, förkortas ofta SEM.

Aminosyra som finns i prokaryota celler. Syn. API; DAP.

Organ culture methods refer to techniques where intact organs or pieces of organs are cultured and maintained in a lab setting, allowing for the study of their physiology, metabolism, and response to various stimuli while preserving the complex tissue structure and cell-cell interactions found in the native organ.

Ljudförnimmelse.

"Sköldpaddor är en grupp av reptiler som kännetecknas av ett hårt, skalformat yttre skelett som skyddar deras mjuka kroppsdelar, och en distinkt långsam rörelseförmåga."

"Vävnadsnybildning, eller fibros, är en patologisk process där normalt fungerande vävnad ersätts av keloid-liknande bindväv, vilket kan leda till stelhet, skada och organs dysfunktion."

Pimelinsyra är en typ av mättad dikarboxylsyra med formeln C5H7NO2. Den är en naturligt förekommande substans som bildas under normal metabolism och bryts ned i levern. I högre koncentrationer kan pimelinsyra vara skadlig för kroppen och har associerats med vissa sjukdomstillstånd, såsom diabetes och njursjukdomar.

"CBA (Colonies Breeding Autosomal) mus är en inavlad musstam som används vid forskning, framförallt inom immunologi och cancerstudier. Denna musstam har en stabil genetisk bakgrund och är känd för sin länga livslängd och fertilitet."

Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.

Hos de flesta alger, bakterier och svampar är cellväggen en vanligtvis fast struktur som bildar ett skikt utanför cellhinnan och som ger organismen dess form och skyddar den mot mekanisk skada, osmotisk påverkan osv. Cellväggen fungerar också som en genomsläpplighetsbarriär mot t ex antibiotika och andra substanser.

En packe tillplattade, små blåsor som medverkar i posttranslationsproduktionen och sorteringen av proteiner, genom att ta emot dem från det endoplasmatiska nätverket och vidarebefordra dem till sekretoriska mikrokärl, lysosomer eller cellmembranet. Proteiner förflyttas med hjälp av transportblåsor som knoppas av från det endoplasmatiska nätverket eller Golgiapparaten och smälter samman med Golgi, lysosomer eller cellmembranet.

Ett nootropiskt medel, eller nootrop, är en typ av smart drug eller cognition enhancer som sägs förbättra kognitiva funktioner som minne, koncentration, motivation och uppmärksamhet. Termen "nootrop" myntades ursprungligen på 1970-talet av den rumänska forskaren Corneliu Giurgea och kommer från de grekiska orden nous (hjärna) och trepein (att vända eller böja). En medicinsk definition skulle vara: "En substans som förbättrar kognitiva funktioner som minne, inlärning, eller uppväckande av inaktivt nervsystem utan påtaglig toxicitet eller risk för biverkningar och med låg potential för missbruk." Det är värt att notera dock att det fortfarande inte finns någon allmänt accepterad definition eller konsensus om vilka kriterier som ska uppfyllas för att en substans ska klassificeras

Ett sjukdomstillstånd i innerörat (labyrinten) som kännetecknas av varierande sensoriskt hörselbortfall, tinnitus, yrselanfall och örontäppa.

Den 8. hjärnnerven. Den akustiska (eller vestibulokoklear-)nerven har en kokleär del som har med hörseln att göra och en vestibulär del som dirigerar balanssinnet och huvudets läge. Hörselnervens tråd ar utgår från nervceller i ganglion spirale och når koklearcellkropparna. Vestibularnervens fibrer utgår från nervceller i Scarpas ganglion och når vestibularcellkropparna.

Ett eller flera skikt av epitelceller, uppburna av basalmembranet, som täcker kroppens inre och yttre ytor.

Celler härstammande från primitiva celltyper i neurallisten. Under ontogenin vandrar de till framtarmen och specifika platser i det neuroenokrina systemet. Väl på plats bildar dessa celler en del av d et neuroendokrina systemets normala hormonproducerande vävnad. Om dessa celler hamnar fel kan de bli hyperplastiska, adenomatösa eller maligna (jfr apudom).

Uppskärning eller separation av kroppsvävnader för undersökningsändamål. Inom kirurgin avser dissektion separerande av olika strukturer längs naturliga skiljelinjer.

En familj sötvattenfiskar, omfattande karpar.

'Utåtledande nerver' (peripheral nerves) är nervtrådar som bildar det yttre nervsystemet (perifera nervsystemet) och för bär information till och från centrala nervsystemet, inklusive hjärnan och ryggraden. Dessa nerver är ansvariga för att överföra sensoriska signaler som smärta, känsel, temperatur och tryck till centrala nervsystemet, samt att utlösa muskulära rörelser genom motoriska signaler från centrala nervsystemet till skelettmusklerna. Skador på utåtledande nerver kan orsaka sensoriska eller motoriska störningar i kroppen.

Hörselförlust till följd av exponering för kraftiga ljudbangar eller ständig exponering för ljud vid nivåer över 85 dB. Hörselnedsättningen är oftast inom frekvensintervallet 4000-6000 Hz.

En ordning under klassen Amphibia, inkluderande flera familjer av grodor och paddor.

Histochemistry and cytochemistry are related fields of study in pathology that deal with the identification and localization of specific chemical components (such as enzymes, proteins, and carbohydrates) within cells (cytochemistry) and tissues (histochemistry). Histocytochemistry can be defined as the application of histochemical techniques to the study of cellular components. These techniques often involve the use of stains or dyes that react with specific molecules, allowing for their visualization under a microscope. This information can be useful in understanding the function and behavior of different cells and tissues in health and disease.

Elektriska vågor i hjärnstammen som alstras av hjärnstamsstrukturer som svar på klickljudstimuli. Hos många patienter med skadad cerebellopontinvinkel, multipel skleros eller andra demyelinerande sjukdomar är vågmönstret onormalt.

En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.

Ett komplex av tre olika, men närbesläktade aminoglykosidsulfater, gentamicin C1, C2 och C1(subA), som erhålls från Micromonospora purpurea och närstående arter. De är bredspektrumantibiotika, men kan ge hörsel- och njurskador. De verkar genom att hämma proteinsyntes.

Bestämning av antalet celler av en viss sort, vanligen mätt per enhetsvolym av ett prov.

"Akustisk stimulering refererer til den proces where sinnene stimuleres med lyd eller lyde, som kan forstås eller tolkes av det menneskelige øre og hjernen. Dette inkluderer tale, musik, lyde fra miljøet eller andre kilder, og er ofte anvendt i terapeutiske sammenhænge for at forbedre sensorisk behandling, opmærksomhed, hukommelse og andre kognitive funktioner."

Vestibulära sjukdomar är en grupp medicinska tillstånd som påverkar vestibularsystemet, vilket är ansvarigt för att uppfatta rörelse och kroppens läge i rummet och hjälper till att underhålla balansen och stabiliteten. Dessa sjukdomar kan orsaka symtom som illamående, yrigs- eller svajningskänslor, desorientering och ofta också nedsatt hörsel. Exempel på vestibulära sjukdomar är bland annat labyrintitis, Menières sjukdom och benign paroxysmal positionell vertigo (BPPV).

I en enkel medicinsk kontext kan "chemical precipitation" definieras som ett laboratorieprocess där en lösning av joner genom blandning av två lösningar får undergå en kemisk reaktion, vilket resulterar i formationen av en fast fosforisk substance. Denna reaktion används ofta för att separera och renframsta specifika substanser eller joner från en lösning. Ett exempel på detta är när lösningar av kalciumklorid och natriumfosfat blandas tillsammans, vilket resulterar i formationen av ett fast ämne, kalciumfosfat, som kan separeras från den ursprungliga lösningen.

Prototypen för grundämnena inom gruppen sällsynta jordartsmetaller (atomnr 57-71). Kemiskt tecken är La, atomnummer 57 och atomvikt 138,91. Lantanjonen används inom experimentell biologi som kalciumantagonist, och inom optik används lantanoxid för att förbättra de optiska egenskaperna hos glas.

Upphörande av cellens förmåga att upprätthålla sådana livsnödvändiga funktioner som metabolism, tillväxt, förökning, reaktioner på stimuli och anpassning.

"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.

Gränsen för förmågan att uppfatta ljudstyrka och tonhöjd.

"En 'djur, nyfödd' definieras som en individ inom djurriket som nyligen har fötts eller kläckts och fortfarande befinner sig i den tidiga utvecklingsfasen av sitt liv."

"Näthinnepigment" refererar till den pigmentering (färgning) som förekommer i näthinnan, det delikata membranet som bildar baksidan av ögat och reflekterar ljuset för att skapa synsinnet. Det vanligaste näthinnepigmentet är melanin, som också förekommer i huden, håret och irisen (ögonens regnbågshinna). Variationer i mängden och fördelningen av näthinnepigment kan påverka ögats färg och synfunktion.

I medicinsk kontext, betyder "buller" ljud som kan höras när hjärtat slår, ofta uppfattat som ett dovt eller dämpat ljud. Det hörs vanligtvis bäst nära hjärtats bas, under vänster bröstkorg. Buller kan vara ett tecken på olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtklappning eller struphuvudsfel.

I en enkel medicinsk definition är en sulfat ett salt eller estrar av svavelig syra (H2SO4). Sulfater innehåller ofta svavel i oxidationstillstånd +6 och kan ha diverse farmakologiska effekter beroende på vilket ämne de är bundna till. Exempel på läkemedel som innehåller sulfatgrupper är magnesiumsulfat och natriumsulacrylat.

Celler som känner av och släpper igenom ljus.

"Hörselbanor, även kända som cochlea nervibanor, är de neuronala vägarna från inneröra organ till hjärnan där ljudintryck konverteras till percepterade ljud."

De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under en organisms utvecklingsstadier.

Ett enzym som katalyserar omvandlingen av en ortofosformonoester och vatten till en alkohol och ortofosfat. EC 3.1.3.2.

Osmotiskt tryck är ett kolloidosmotiskt tryck som uppstår över ett semipermeabelt membran mellan en lösning med högre koncentration av osmotiskt aktiva partiklar och en lösning med lägre koncentration, på grund av diffusionskrafter som strävar efter att utjämna koncentrationsskillnaden. Detta orsakar vattenmolekyler att diffundera från den lägre koncentrerade sidan till den högre koncentrerade sidan för att nå jämvikt, vilket kan leda till volymförändringar i de berörda kompartmenten.

Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.

Tritium, symbolized as ^{3}H, is a radioactive isotope of hydrogen with a half-life of approximately 12.3 years. It consists of one proton and two neutrons in its nucleus. Tritium is commonly used in research and in the production of self-luminous compounds, such as in glow-in-the-dark watches and exit signs. When tritium decays, it emits a low-energy beta particle, which can be utilized in various applications, including nuclear medicine and scientific research. However, exposure to tritium should be limited due to its radioactive nature, as it can pose potential health risks if ingested, inhaled, or absorbed through the skin.

"Färgning och märkning är tekniker inom histologi och patologi som involverar användning av färgämnen eller markörer för att synliggöra, kontrastera eller identifiera specifika strukturer, celltyper eller molekyler i vävnader eller preparat, vilket underlättar observering och analysering under mikroskopi."