Skenbensfrakturer
Skenbensfraktur är en benfractur (benbrott) som sker i den tredje av de tre rörliga benen i foten, även känt som skelettets mellersta fotben. Fracturen kan vara either transversell, spiral, komplex eller comminuted beroende på hur benet brustit. Symptomen innefattar ofta smärta, svullnad och blåmärken i området, och ibland kan det vara svårt att gå eller stå på foten. Behandlingen kan bestå av immobilisering med ett gypsat bandage eller en sko för att hjälpa benet att läka rätt. I vissa fall kan kirurgi behövas om fracturen är instabilt eller om det finns andra komplikationer.
Frakturläkning
Det fysiologiska återställandet av benvävnad och funktion efter ett benbrott, vari ingår kallusbildning och normal återbildning av benvävnad.
Frakturfixering, intramedullär
Intramedullär frakturfixering är en metod för att stabilisera och hålla ihop benfragmenten efter en intraartikulär längsgående skada på en lårbensfraktur, där en metallstav (nagel) införs genom skaran i mitten av benet (intramedullärt), för att fästa och hålla samman de två ändarna av benet under healingprocessen.
Frakturfixering
Benbrott
En medicinsk definition av 'Benbrott' (bicepsbrachii sén ruptur) är när muskeln biceps brachii, som löper från skulderbladet ner till framsidan av överarmsbenet, delas itu eller avslutas. Detta orsakas vanligtvis av en plötslig kraftfull kontraktion eller slitet på muskeln, ofta i samband med idrott och äldre ålder. Symptomen kan inkludera smärta, svullnad, blåmärken och minskad rörlighet i den drabbade armen.
Externa fixatorer
Frakturfixering, intern
Användning av invändigt anbringade stödanordningar (metallplattor, spikar, stavar osv) för att hålla ett benbrott i rätt läge.
Luxationsfrakturer
Höftfrakturer
Frakturer i lårbenshuvudet, lårbenshalsen, benutskotten (trokanterna) eller i de intertrokantära eller subtrokantära områdena. Hit hör inte frakturer i höftledsskålen eller lårbensfrakturer nedanför benutskotten.
Benspikar
Ilizarovs metod
En benfixeringsteknik som använder sig av en extern fixeringsanording för förlängning av extremiteter, justering av pseudoartroser och andra missbildningar, samt för stöd för läkning av svåra traumatiska eller patologiska brott och infektioner, som t ex kronisk osteomyelit (benvävsinflammation).
Splitterfrakturer
Ett benbrott med splittrad eller krossad benvävnad.
Ryggradsfrakturer
Ryggradsfraktur är ett medicinskt tillstånd som innebär att någon eller flera av de 33 benen i ryggraden, även kallade vertebrala kotor, är brutna eller skadade. Frakturer kan orsakas av olika faktorer såsom trafikolyckor, falls, våldsam behandling eller sjukdomar som försvagar benen, till exempel cancer eller osteoporos. Symptomen på en ryggradsfaktur kan inkludera smärta, stelhet, svullnad, skador på nerver och i allvarliga fall kan det orsaka problem med andning och blodtryck. Behandlingen beror på typen och svårighetsgraden av frakturen, men den kan omfatta vila, smärtstillande läkemedel, behandling för att hålla ryggraden i rätt position, operation eller rehabilitering.
Benplattor
Kallus
Felställningsfrakturer
Osteoporotic Fractures
Osteoporotic fractures refer to broken bones that occur as a result of weakened bone strength and fragility, which is a common complication of osteoporosis. This condition is characterized by low bone mass and deterioration of the bone structure, leading to an increased risk of fractures, particularly in the hips, wrists, and spine. Osteoporotic fractures can be debilitating and have serious consequences for a person's quality of life, mobility, and overall health. They are often caused by minor falls or injuries that would not normally result in a fracture in healthy bones. Prevention strategies include maintaining a healthy lifestyle, engaging in regular exercise, ensuring adequate calcium and vitamin D intake, and taking prescribed medications to manage osteoporosis.
Strålbensfrakturer
Frakturer, spontana
Sårinfektioner
Utmattningsfrakturer
Benbrott orsakade av upprepad (över)belastning. Dessa frakturer tros uppkomma till följd av en kombination av muskelutmattning och skelettsvikt, när formförändringarna i benen överväger över läkningstakten. Ett klassiskt exempel är marscheringsfrakturer hos soldater, hos vilka mellanfoten (metatarsus) ständigt utsätts för påfrestning under marsch. De vanligaste ställena för utmattningsbenbrott är mellanfoten, vadbenet, skenbenet och lårbenshalsen.
Lårbenshalsfrakturer
Brott på den korta, sammandragna delen av lårbenet mellan lårbenets huvud och trokanter (benutsprång). Hit räknas inte intertrokantära brott, som hör till höftfrakturer.
Ulnafrakturer
Ulnafraktur är en benfraktur som drabbar strålbenet (ulnan), ett av underarmens två ben, och kan vara öppen eller sluten beroende på om brottet skär igenom huden eller inte. Frakturen kan vara transversell, spiralfraktur, commotio fraktur eller avancerad med flera fragment som orsakats av olika mekanismer såsom direkt trauma eller indirekt tryck. Symptomen innefattar ofta smärta, svullnad, blåmärken och funktionsnedsättning i det drabbade området. Diagnos ställs vanligtvis genom röntgenundersökning och behandlingen kan bestå av immobilisering med till exempel en gips eller kirurgisk behandling beroende på typen och svårighetsgraden av frakturen.
Kompartmentsyndrom
Tillstånd där lokalt förhöjt tryck inom ett begränsat område negativt påverkar cirkulation och vävnadsfunktioner i området. Kompartmentering ses oftast i benen, men armar, lår, skuldror och skinkor drabbas också. Orsaker till förhöjt tryck kan vara skada, hårt sittande förband, blödning och fysisk träning. Till komplikationerna hör nervkompression, kramp och sammandragning.
Rensning
Skenben
Benskruvar
En benskruv är en metallstav som används inom ortopedisk kirurgi för att stabilisera och foga ihop två benfrakturer, vilket underlättar benens naturliga healingprocess genom att hålla de skadade benbitarna i rätt position. Benskruvarna finns i olika former, storlekar och material, men de flesta är gjorda av titan eller rostfritt stål, som är material som inte orsakar större reaktioner i kroppen. De kan vara permanenta eller tillfälliga, beroende på typen av skada och patientens individuella behov.
Vadben
Revbensfrakturer
Revbensfraktur är ett medicinskt tillstånd som innebär att minst ett par av revbenen brutits eller skadats, ofta orsakat av trauma eller olyckor som trafik- eller arbetsskador. Det kan även inträffa vid våldsam behandling, fall eller sportrelaterade skador. Revbensfrakturer kan vara smärtsamma och kan i vissa fall leda till komplikationer såsom lunginflammation eller sårbarhet för lungkollaps. Behandlingen kan bestå av smärtlindring, andningstekniker och ibland även operationssätt som kirurgiskt stabiliserande av revbenen.
Skallfrakturer
Lambåer
Vävnadsflikar av hud eller underhud (ibland med muskelvävnad) som lossas från underliggande vävnad, men får sitta fast vid en ände. De bibehåller sin blodförsörjning under överföringen till sin nya plats. Lambåer används vid plastikkirurgi för att täcka en angränsande defekt. Flikarna kan vara av typen stjälkad lambå, rotationslambå, tublambå osv.
Stödförband
Täckande stödförband av glasfiber, plast eller gipsbandage för skydd och immobilisering av olika kroppsdelar vid frakturer, dislokationer och infekterade sår. Förband av glasfiber eller plast är lätta re, mer strålningsgenomsläppliga, motståndskraftigare mot fukt och flexiblare än gipsförband. Syn. gipsförband.
Skadegradsmått
Behandlingsresultat
Skadeskala, förkortad
Klassificeringssystem för bedömning och gradering av skador, utvecklat och publicerat av American Association for Automotive Medicine.Systemet används för kodning av enskilda skador och är grunden för bedömningsmetoder av multipla skador. Den ackumulerade effektenav flera skador kan också bedömmas enligt systemet. Maximum AIS (MAIS), Injury Severity Score (ISS) och Probability Death Score (PODS) ingår.
Ortopediska fixationsanordningar
Ortopediska fixationsanordningar är medicinska produkter eller konstruktioner som används för att stabilisera, foga eller hålla samman ben-, led- eller skelettdelar i rätt position under läkande och rehabilitering av skador, sjukdomar eller deformiteter. Detta kan innefatta exempelvis skruvar, plattor, band, spikar, nitar, stänger, klamrar och andra typer av implantat eller ortoser som används i ortopedisk kirurgi och behandling.
ISS-skala
Tandfrakturer
Främre kompartmentsyndrom
Kirurgiska tekniker, minimalinvasiva
Operationsmetoder för undvikande av invasiv kirurgi till förmån för sluten eller lokal kirurgi. De innebär bruk av laparoskopiska instrument och fjärrkontrollerade instrument med direktobservation av operationsområdet genom ett endoskop eller liknande anordning. Tack vare minskad skadeomfattning med minimalt invasiv kirurgi kan långa sjukhusvistelser undvikas.
Kompressionsfrakturer
Splittring av benvävnad av krafter som verkar parallellt med benets längdriktning. Begreppet är särskilt tillämpligt i samband med ryggradsfrakturer.
Intra-Articular Fractures
Intra-articular fractures are breaks or cracks that occur within a joint space and extend into the articular surface of the bone, which is the smooth, weight-bearing surface that allows for smooth movement between bones. These types of fractures can involve one or more pieces of bone and can be caused by high-energy trauma such as car accidents or falls from significant heights, or low-energy trauma in patients with weakened bones due to conditions like osteoporosis.
Rörelseomfång i led
Postoperativa komplikationer
"Postoperativa komplikationer" refererar till problem eller biverkningar som uppstår som en följd av en kirurgisk operation under eller efter ett operationsförlopp, och kan inkludera infektioner, blödning, emboli, lungsäteskomplikationer, reaktioner på anestesi, skador på nerver eller organ, trombos, ytlig eller djup venös trombos (DVT), och andra allvarliga hälsoproblem.
Retrospektiva studier
Benskörhet
Benskörhet som beror på att mängden av benvävnad minskar. Skelettetblir poröst och bräckligt och risken för frakturer ökar. Två typer förekommer: benskörhet efter menopaus (postmenopausal osteoporos) och åldersrelaterad benskörhet.
Uppföljningsstudier
Ortopediska tekniker
En ortopedisk tekniker är en person som under övervakning av en legitimerad läkare, vanligtvis en ortoped, utför praktiska procedurer och använder speciella instrument och apparater för att hjälpa till med diagnostisering, prevention, korrection och rehabilitering av patienter med muskuloskeletala problem, såsom ben- och ledskador eller sjukdomar.
Prospektiva studier
"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning där data insamlas prospektivt, det vill säga före ett visst utfall eller händelse har inträffat. Detta innebär att forskaren följer en grupp individer under en längre tidsperiod och samlar information om dem över tid. Syftet är ofta att undersöka samband mellan olika riskfaktorer och sjukdomar, eller behandlingens effekter på hälsoutgångar. Prospektiva studier anses vanligen ge starkare evidens än retrospektiva studier, eftersom de är mindre känsliga för minnesförvrängning och andra systematiska felkällor.
Orbital Fractures
Orbital fractures refer to breaks in the bones that make up the eye socket, also known as the orbit. These fractures can occur as a result of trauma or injury to the face, and may involve one or more of the bones that form the orbit, including the maxilla, zygoma, frontal bone, sphenoid bone, and lacrimal bone. Orbital fractures can cause various symptoms, such as bruising and swelling around the eye, double vision, numbness in the cheek or upper lip, and difficulty moving the eye. In some cases, these fractures may also lead to complications such as infection, bleeding, or damage to the eye itself. Treatment for orbital fractures typically involves surgery to repair the broken bones and restore proper function and appearance to the eye and face.
Colles fraktur
Operative Time
"Operativ tid" är den tidsperioden från när operationen startar, då incision görs, till när operationen avslutas och suturering eller klaffning av operationsstället har utförts. Det inkluderar inte tiden för att preparera patienten för operationen (t.ex. skalning, rengöring, positionering) eller tiden för när operatingrummet städs upp och prepareras efter operationen. Operativ tid används ofta som ett mått på operativ komplexitet och effektivitet.
Sårläkning
Vägtrafikolyckor
Olyckor på gator, vägar, motorvägar, torg, cykelleder för allmän trafik, samt gång- eller ridbana invid dessa, som inbegriper förare, passagerare, fotgängare och fordon. Vägtrafikolyckor kan hänföras till bilar (personbilar, bussar och lastbilar), cyklar, motorcyklar och annan anordning på hjul, band eller medar för färd på marken.
Viktbärande
'Viktbärande' är ett medicinskt begrepp som refererar till den totala belastningen eller påfrestningen på kroppen orsakad av att bära vikt, vanligtvis i form av kroppsfett och muskler. Detta inkluderar också faktorer som relaterar till hur vikten fördelas över kroppen, såsom central eller perifer, då detta kan ha en betydande effekt på hälsa och sjukdom.
Funktionell återhämtning
Reoperation
En "Reoperation" definieras som ett ytterligare kirurgiskt ingrepp som utförs efter att en patient redan har genomgått en operation för samma problemområde eller sjukdom. Det kan vara schemalagd eller oväntad, beroende på komplikationer, misslyckanden med den ursprungliga behandlingen eller förlopp av sjukdomen.
Periprosthetic Fractures
Periprosthetic fracturer är en benfraktur som sker nära eller direkt i kontakt med ett artificiellt ledimplantat, såsom en protes. Denna typ av fraktur kan inträffa till följd av trauma, men kan också orsakas av svaghet i benstrukturen som är relaterad till sjukdom eller ålder. Periprostetiska fracturer är vanliga hos äldre patienter med lågbenproteser och kräver ofta komplext kirurgiskt management för att uppnå goda kliniska resultat.
Bentäthet
Mineralmängden per kvadratcentimeter benyta är det mått som används i klinisk praktik. Egentligen borde densiteten anges i gram per milliliter. Oftast används absorptionsfotometri eller röntgendatorto mografi för bestämning av bentäthet.
Tidsfaktorer
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.