Spermiebildung, eller spermatogenes, är den process där mänskliga spermier produceras i de tunna rör som löper genom mannens testiklar, kallade seminervävnader. Denna komplexa process involverar celldelning och differentiering av specifika celltyper under en period av omkring 74 dagar, vilket resulterar i produktionen av fullt utvecklade spermier som är kapabla att befruкта äggceller.
En testikel är ett parligt, ovalformigt reproduktivt organ hos manliga djur och människor, som producerar spermier och producirar och sekreterar de manliga könshormonet testosteron.
Spermatider är icke-fullt utvecklade spermatozoider, eller mognande sädesceller, som förekommer under den senare fasen av spermatogenesen i hos manliga individers testiklar. De är produkten av meiosen och differensieringen av spermatocyter I och spermatocyter II, och kommer att utvecklas ytterligare för att bli fullt utvecklade spermatozoider genom en process som kallas spermiogenes. Spermatidernas morfologi är typisk med en rund huvudcell och en mindre flagell, men de saknar den fullständiga förmågan att befrukta äggceller tills de har utvecklats till fullt utvecklade spermatozoider.
En spermatocyt är en typ av könscell som förekommer hos män och produceras i testiklarna. Konkrettare är en spermatocyt en diploid cell, vilket betyder att den innehåller två uppsättningar av kromosomer (46 stycken totalt), varav 23 kommer från modern och 23 från fadern.
Sädeskanaler, även kända som vas deferens eller ductus deferens, är en par av tuber som transporterar spermier från varje testikel till urinblåsan, där de blandas med den vätska som produceras i prostata och seminala vesiklarna för att bilda sperma. Denna vätska transporteras sedan genom en tunnel, urethran, och ut ur kroppen under ejakulationen.
Sertoli celler, även kända som sustentacytceller, är stödceller i en mannens testiklar med flera viktiga funktioner. De hjälper till att underhålla och skydda de könsceller som producerar spermier (spermatozoider) och är också involverade i produktionen av hormonet testosteron. Sertolicellerna bildar en form av sköld runt varje könscell, ger näring och hjälper till att transportera bort avfall från dem. Dessutom bidrar de till att reglera spermiernas utveckling genom att producera proteiner som påverkar deras tillväxt och differentiering.
En spermatogoni är en typ av stamcell som finns i testikeln hos män och utgör startpunkten för spermieproduktionen, även kallad spermatogenes. Spermatogonierna har förmågan att dela sig och differensiera till så kallade primära spermatocyter, vilka i sin tur kan utvecklas till fullt utbildade spermatozoider, eller spermier. Denna process är kontinuerlig under mannens fertila år och möjliggör reproduktion.
Spermier är den biologiska maskulina könscellen, även kallad sädescell, som produceras i de manliga testiklarna. Deras främsta funktion är att befrukta ett ägg och utgör därmed en viktig del i reproduktionsprocessen hos män. Spermier består av huvud, svans och mitokondrier som ger cellen rörelseförmåga för att kunna simma fram till ägget.
Nedsatt eller utebliven förmåga hos en man att befrukta.
Sädesepitel, även känt som prostataepitel, är ett slags glandulärt epitel som linerar prostata-drüsorna hos män. Dess huvudsakliga funktion är att producera en del av sädesvätskan, inklusive prostataspecifika antigenet (PSA), som transporteras och skyddar spermierna under reproduktionsprocessen.
I en mening kan "spermiantalt" referera till antalet spermier som en man producerar eller har i ett visst samplesätt, ofta uttryckt som miljoner spermier per milliliter (ms/ml). Detta mäts vanligtvis genom en seminogram, en typ av laboratorietest som används för att undersöka mannens fertilitet. En normal spermiantalsgräns kan variera beroende på olika källor, men ofta anges den lägsta normala gränsen för antalet spermier till 15 ms/ml enligt världshälsoorganisationen (WHO).
Oligospermi är ett medicinskt tillstånd hos mannen där spermiekoncentrationen i ejakulatet är lägre än normalt, vanligen definierat som mindre än 15 miljoner spermier per milliliter. Detta kan vara ett tecken på infertilitet, men det behöver inte alltid innebära att mannen inte kan få barn. Olika faktorer som hälsovanor, miljö, ärftlighet och medicinska tillstånd kan påverka spermieproduktionen och leda till oligospermi.
Förmågan att befrukta eller befruktas. Begreppet kan gälla såväl hanne som hona.
Azoospermi är ett medicinskt tillstånd hos en man där hans sädesvätska saknar spermier. Detta innebär att det inte finns några rörliga spermier i en provtagning av den manliga reproduktionsvätskan, även kallad ejakulat. Azoospermi kan delas upp i två kategorier: obstruktiv azoospermi och non-obstruktiv azoospermi. Obstruktiv azoospermi orsakas av en fysisk blockering någonstans längs med de strukturer som transporterar spermier från testiklarna till urinröret, medan non-obstruktiv azoospermi orsakas av ett problem med spermieproduktionen i testiklarna. Det är viktigt att notera att även om en man har azoospermi kan han fortfarande ha andra reproduktionsfunktioner som är intakta, såsom produktion av könshormoner och sexuell funktion.
Specialiserade, icke-fönsterförsedda och tätt sammanfogade endotelceller som bildar en genomsläpplighetsspärr för vissa ämnen mellan testikelkapillärerna och sädesförande epitel.
Fortplantningscellerna hos flercelliga organismer.
Reduktionsdelning av cellkärnan under könscellernas tillkomst. Två på varandra följande cellkärnedelningar efter en enda dubblering av kromosomerna resulterar i dotterceller med hälften så många kromosomer som i ursprungscellerna.
Testosteron är ett steroide steroidhormon som produceras naturligt i kroppen, huvudsakligen i mannens testiklar och i mindre utsträckning hos kvinnor i äggstockarna och binjurarna. Det spelar en viktig roll i många kroppsliga funktioner som tillväxt, development, muskulatur, benstyrka, röstljud, könsligt beteende, spermieproduktion och libido hos män. Testosteronnivåerna når sin topp under puberteten och tenderar att minska med åldern.
Kemiska ämnen eller medel med befruktningshämmande effekt hos män. Termen används för preventivmedel för män i allmänhet eller för sådana som saknar särskild beteckning.
Steroidproducerande celler i testiklarnas interstitiella vävnad. De regleras av hypofyshormoner, luteiniserande hormoner eller interstitialcellstimulerande hormon. Testosteron är det huvudsakliga androgena hormonet som produceras.
Den höljeförsedda, trådliknande strukturen som sitter på testikelns baksida. Den består av ett huvud (caput), kropp (corpus) och svansparti (caudus). Ett nät av kanaler från testikeln förenas till den egentliga bitestikelkanalen, som ombesörjer transport, lagring och mognande av sädesceller.
En utvecklingsdefekt med utebliven förflyttning av testiklarna till pungen.
"Spermiebildningshämmande medel, även kända som kontraceptiva medel för män eller maskulina fertilitetsmedel, är en typ av medicin som påverkar spermiogenesen och spermiernas rörlighet, vilket resulterar i minskad spermiekvalitet och förmåga att befrukta ägg. Dessa medel kan antingen vara hormonella eller icke-hormonella och intas som tablett, injektion eller applikeras lokalt."
I medicinen kan "organstorlek" referera till det fysiska utrymmet eller volymen som ett visst organ tar upp inne i kroppen. Detta mäts ofta i centimeter (cm) för längd och bredd, och i kubikcentimeter (cm3) eller gram (g) för volym respektive vikt. Organens storlek kan variera beroende på en rad faktorer, inklusive ålder, kön, genetiska faktorer och olika hälsotillstånd. I vissa fall kan avvikande organstorlekar vara ett tecken på patologi eller sjukdom.
Pachytene Stadium är ett stadium under meiosens första division, prophase I, där homologa kromosomer parvis lägger sig intill varandra och synapser (bildar en synaps) längs sin hela längd, vilket bildar en struktur som kallas sexipel. Under detta stadium sker crossning over (korsande över) mellan de två homologa kromosomerna, vilket resulterar i genetisk rekombination och ökar den genetiska variationen bland avkomman.
Spermierörlighet, även kallat spermiokinesi, är en medicinsk term som refererar till rörelsemönstret och framåtfortschrittet hos spermier i ett seminalplasma. Det mäts vanligtvis som procentsats av progressivt rörliga spermier (PRS) och ger information om spermiers förmåga att simma mot ägget för att möjliggöra befruktning.
Ett viktigt gonadotropin som utsöndras från adenohypofysen (främre hypofysen). Follikelstimulerande hormon (FSH) stimulerar produktionen av könsceller (gametogenesen) och deras stödceller, så som äggstockarnas granulosaceller och testiklarnas sertoliceller och leydigceller. FSH består av två icke-kovalentbundna underenheter, alfa och beta. Inom en art är alfaenheten vanlig i de tre hypofysglykoproteinhormonerna TSH, LH och FSH, men betaenheten är unik och utövar sin specifika biologiska verkan. Syn. FSH.
Det stadium i könsutvecklingen då full könskapacitet uppnåtts hos djur och människor.
Mekaniska eller kemiska medel som förstör spermier i de manliga könsorganen och blockerar spermaalstringen.
Människokromosom Y (Y-kromosom) är den 23:e parvis förekommande kromosomen hos män och en del intersexpersoner med en Y-kromosom. Den innehåller genetisk information som bidrar till det manliga könets utveckling, särskilt SRY-genen som styr utvecklingen av testiklar. Y-kromosomen är normalt mindre genetiskt aktiv än andra kromosomer och innehåller få gener jämfört med X-kromosomen.
Testikel diseases refer to various medical conditions that affect the testicles, including structural abnormalities, infections, tumors, and inflammatory conditions, which can impact fertility and hormone production.
I en enkel medicinsk definition är "protamin" ett lågmolekylärt protein som hittas i spermatozooiderna hos fiskar och andra djur. Det används också inom klinisk praktik, framförallt inom endokrinologi, som ett läkemedel för att neutralisera insulin efter en oavsiktlig överdos eller under operationer där patienten får heparin. Protamin bildar komplex med insulin och heparin, vilket reducerar deras verkan i kroppen.
I en enkel mening kan "spermiestavar" (engelska: spermatozoa) definieras som de haploida, flagellerade, mobila könscellerna hos däggdjur, inklusive människan. Deras huvudsakliga funktion är att transportera den manliga arvsanlaget till ägget under befruktning. Spermiestavar produceras i de manliga reproduktiva organen, testiklarna och bitestiklarna, genom en process som kallas spermogenes.
"Spermiogenese" refererer til den biologiske proces, hvor spermatider (ofølende, umodne spermaceller) undergår morfologiske ændringer for at blive modne spermatozoïder (spermaceller). Denne proces involverer kondensation af kromosomer, udskilles af cytoplasma, dannelse af en akrosom (en membranstruktur indeholdende enzymer), og formation af en flagel (et hale-lignende struktur) til at bevæge sig. Spermiogenesen er en vigtig del af spermacecelledannelse, der finder sted i testiklerne som en del af reproduktionssystemet hos manden.
Svarsförslag:
Sertoli cell-only syndrome (SCOS) är en sällsynt medicinsk tillstånd där de manliga könscellerna, spermien, saknas i testiklarna. Detta beror på att endast Sertoliceller, som annars har en stödjande funktion för spermierna, finns présent i de delar av testikeln där spermier normalt produceras (seminiferösa tubulerna).
Ett spermiehuvud är den del av en spermie som innehåller dess genetiska information, skyddad av en hård proteinhinna känd som akrosomen, vilken hjälper till att penetrera äggcellen under befruktning.
En pungåda är ett lämsbråck som bildas när en svag plats i muskelvävnaden orsakar att fettvävnad eller tarmlösa vävnader sticker ut genom muskeln, vilket ger upphov till en knölformig utbuktning, ofta i området kring inguinal kanalen i ljumsken.
Det första fasen i den första cellkärnedelningen (meios I), under vilken kromosomsegregation sker. Profasen är indelad i fem stadier: leptoten, zygoten, pachyten, diploten och diakines
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under en organisms utvecklingsstadier.
Hättan som täcker spermiehuvudets kärna och främre del.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Hormoner som stimulerar könskörtelfunktioner, som t ex alstring av könsceller och produktion av steroidkönshormoner i äggstockar och testiklar. Viktiga gonadotropiner är glykoproteiner som främst produceras av adenohypofysen (hypofysgonadotropiner) och moderkakan (koriongonadotropin). Hos somliga arter har hypofysprolaktin och laktogen från moderkakan viss luteotrop verkan.
Sädesblåsor, eller epididymiscystor, är cystoida utvidgningar av det tubulära systemet inne i sädesledaren (epididymis) där spermier mognar och lagras.
"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."
Oogenese är den process genom vilken kvinnliga könsceller, äggceller eller oocyter, utvecklas och mognar i äggstockarna (ovarierna). Den resulterar i produktionen av ett fullt utvecklat ägg, som kan bli befruktat för att bilda en zygot, den första cellen i ett embryo. Oogenesen börjar under fostertiden och fortsätter fram till menopausen.
Utvecklingen av mogna, haploida könsceller från könscellsanlagen: ägg hos honor (oogenes) och spermier hos hanar (spermatogenes).
Ett viktigt gonadotropin som utsöndras av adenohypofysen. Luteiniserande hormon reglerar produktionen av steroider hos testiklarnas och äggstockarnas interstitialceller. LH-vågen hos kvinnor före ägglossning sätter igång ägglossningen och efterföljande luteinisering av follikeln (äggblåsan). Hormonet består av två icke-kovalent bundna underenheter, alfa och beta. Inom en art förekommer alfaenheten vanligtvis hos tre hypofysära glykoproteinhormoner (TSH, LH och FSH), men betaenheten är unik och förmedlar sin biologiska specificitet.
Glykoproteiner som blockerar hypofysens utsöndring av follikelstimulerande hormon (FSH). Inhibiner produceras av testiklarnas sertoliceller, av granulosacellerna i äggstockens folliklar, i moderkakan och i andra vävnader. Inhibiner och aktiviner reglerar utsöndringen av follikelstimulerande hormon; båda grupperna tillhör TGF-beta-superfamiljen, såsom varande transformeringstillväxtfaktor-beta. Inhibiner består av en disulfidlänkad heterodimer med en unik alfaenhet bunden till antingen en beta A- eller en beta B-underenhet, varvid bildas inhibin A resp. inhibin B.
Sädesvätska, eller seminal fluid, är ett komplext sekret som produceras i båda könsorganen hos mannen och består huvudsakligen av vatten, proteiner, kolhydrater, vitaminer, mineraler och små mängder av spermier.
Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.
Plasmaproteiner i sperma refererer til de forskellige proteiner som findes i den flydende del af sædcellerne, også kendt som seminalplasma. Disse proteiner spiller en vigtig rolle i at understøtte fertiliteten og beskyttelse af sædcellerne under deres rejse gennem kvindens reproduktive system. De kan også have potentiale som markører for mands fertilitet og reproduktiv sundhed.
De hanliga fortplantningsorganen. De delas in i de yttre organen penis, scrotum (pung) och urinrör, och de inre organen testikel, bitestikel, sädesledare, sädesblåsa, ductus ejaculatorius (utförsgång), prostata och glandula bulbourethralis (Cowpers körtel).
Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
Enkel uppsättning av kromosomer i en cell, dvs att endast en kromosom av varje typ förekommer (hos människa är detta 23 kromosomer). Symbol: N.
Disorders of Sex Development (DSD) är ett samlingsbegrepp inom medicinen som används för att beskriva en grupp med ovanliga tillstånd där individens kromosomala, gonadala och anatomiska könliga karaktärer inte är typiskt manliga eller kvinnliga. Dessa tillstånd kan variera i allvarlighetsgrad och kan påverka en persons fysiska utseende, reproduktiva potential och psykosociala välbefinnande.
Cyclic AMP Response Element Modulator (CREM) is a transcription factor that regulates gene expression in response to changes in cellular levels of cyclic AMP (cAMP), a secondary messenger involved in various cellular processes. CREM binds to cis-acting elements called cyclic AMP response elements (CREs) in the promoter or enhancer regions of target genes, thereby modulating their transcription.
Tillstånd kännetecknat av onormalt låg aktivitet hos könskörtlarna, med försämrad kroppsväxt och sexuell utveckling som följd.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
En omvänd transkriptaspolymerasekedjereaktion (RT-PCR) är en molekylärbiologisk metod som används för att kopiera komplementär DNA (cDNA) från ett given RNA-molekyl, vilket möjliggör dess detektering och analys.
Teknik för identifiering av specifika nukleinsyrasekvenser i intakta kromosomer, eukaryota celler eller bakterieceller med hjälp av specifika nukleinsyramärkta sonder.
En klass sexhormoner förknippade med de sekundära manliga könsegenskaperna, med spermaproduktion och könsdifferentiering. Förutom att förstärka virilitet och könsdrift ökar de också retentionen av kvä ve och vatten, och stimulerar tillväxt av skelettet.
RNA-binding proteins (RBPs) are a type of protein that selectively interact with RNA molecules, playing crucial roles in post-transcriptional regulation of gene expression. They can bind to various structural elements within RNA, such as double-stranded RNA, single-stranded RNA, hairpins, and other secondary structures, influencing RNA processing, stability, localization, and translation. The specificity of RNA-protein interactions is determined by the recognition of distinct RNA sequences and/or structural motifs through the modular domains present in RBPs.
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.
Cellyteproteiner som med hög affinitet binder follikelstimulerande hormon och utlöser intracellulära processer som påverkar cellers beteende.
De homologa kromosomer som är olika hos det heterogametiska könet. Dessa kan vara X- och Y-kromosomerna eller W-, Z-kromosomerna (hos arter där honan är det heterogametiska könet, som t ex hos silkesspinnaren Bombyx mori). I det senare fallet avgör W honkönet, och ZZ är hanen.
Liten, långsträckt korallö i östra Karibiska havet, lydande under England. Ytan är 91 km2.
Möss med muterade gener som uttrycks som phenotyper hos djuren.
Cyclin A1 är ett protein som hör till familjen av cykliner, molekyler involverade i celldelningens reglering. Cyclin A1 binder och aktiverar cyklindependent kinas 2 och 3 (CDK2/3) under G2-fasen av interfasen och tidig anafas i mitosen. Detta komplex reglerar olika processer som är nödvändiga för celldelning, inklusive DNA-replikering, kromosomseparation och celldelning. Cyclin A1 har också visat sig spela roller i cellcykeln oberoende av CDK-aktivering, såsom att reglera transkription och DNA-reparation. Anormalt uppehåll eller förändringar i cyklin A1 kan leda till onormal celldelning och potential cancerogenes.
En semenanalyse är en laboratorieundersökning som utvärderar spermasammansättningen och kvalitet hos mannen, inklusive spermiernas rörlighet, form och koncentration. Den används vanligen för att undersöka orsaken till infertilitet eller vid bedömning av spermiekvalitet före assistad befruktning.
Den fenotyp som en gen eller gener uttrycker genom de processer som kallas gentranskription och gentranslation.
Disorder of Sex Development (DSD) refererar till en grupp med medicinska tillstånd där individens kromosomala, gonadala och anatomiska könliga karaktärer inte är typiskt manliga eller kvinnliga. Sex Chromosome Disorders of Sex Development (SC DSD) är en undergrupp av DSD som orsakas av abnormaliteter i individens karyotyp, särskilt i deras könskromosomer (X och Y-kromosomer). Exempel på SC DSD inkluderar Klinefelters syndrom (47,XXY), Turners syndrom (45,X) och Swyers syndrom (46,XY DSD). Dessa tillstånd kan resultera i en variation i individens könliga karaktärer, såsom genitalier och sekundära könliga karaktärer, och kan också leda till andra hälsoproblem.
Hela förloppet för organismers förökning genom avkomma.
Preparat som ökar mannens befruktningsförmåga.
Sperm retrieval refererar till ett medicinskt ingrepp där spermier tas direkt från mannen, ofta genom att aspirera eller extracta dem från hans reproduktiva organ, vanligtvis testikeln eller den associate epididymis. Detta görs vanligen med hjälp av invasiva tekniker som till exempel PESA (Percutaneous Epididymal Sperm Aspiration), TESE (Testicular Sperm Extraction) eller MESA (Microscopic Epididymal Sperm Aspiration).
Ett växtsläkte (krassingar; krasse) av familjen Brassicaceae. En välkänd art är L. sativum (smörgåskrasse).
Cellkärneproteiner är proteiner som lokaliseras till cellkärnan och utövar strukturella, regulatoriska eller katabola/anabola funktioner inom cellkärnans olika kompartment, såsom kromosomer, karyolymfa och kärnmembran.
En typ av manlig hypogonadism, med en extra X-kromosom, små testiklar, missbildad sädledare, förhöjda halter av gonadotropiner, låga halter serumtestosteron, svagt utvecklade sekundära könsdrag och sterilitet. Drabbade individer har ofta långa ben och slank, hög kroppsväxt. Gynekomasti ("kvinnobröst") förekommer hos många patienter. Den klassiska formen har karyotypen 47,XXY. Flera karyotypvarianter förekommer: 48,XXYY; 48,XXXY; 49,XXXXY, och mosaikmönster ( 46,XY/47,XXY; 47,XXY/48,XXXY; osv).
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under transkriptions- eller translationsstadierna. Hit hör även genaktivering och geninduktion.
Organspecificitet är ett begrepp inom immunologi och patologi som refererar till att ett visst patogen, toxin eller terapeutisk behandling har en preferentiell affinitet och skada mot ett specifikt organ eller vävnad i kroppen. Detta beror ofta på att det aktiva ämnet riktar in sig på speciella receptorer eller antigen som är unika för den angripna strukturen. Organspecificitet kan ses vid sjukdomar såsom autoimmuna störningar, infektioner och cancer, där skadan begränsas till ett visst organ eller en viss typ av cell.
Laboratoriemöss som framställts från ett genmanipulerat ägg eller däggdjursembryo.
Fortskridande begränsning av utvecklingsförmågan och tilltagande specialisering av funktioner som sker under embryots utveckling och som leder till bildandet av specialiserade celler, vävnader och org an.
Svarsförklaring:
Ett trypsinliknande enzym hos spermatozoer som inte hämmas av alfa-1-antitrypsin.
En vasectomi är en form av permanent födselkontroll för män. Under proceduren klyvs den ena eller båda spermavägarna (vas deferens) som transporterar spermier från testiklarna till urinröret, och varje ände stängs sedan av med hjälp av klippning, elektrokoagulering eller klaffar. På så sätt kan spermierna inte längre lämna kroppen under ejakulationen. Vasektomin är en effektiv metod för preventiv vård, men det bör noteras att det kan ta några månader och flera ejakulationer innan all sperma har tömts från kroppen efter operationen.
En testikel tumör är en neoplasi som utvecklas i testikeln och kan vara maligna eller godartade, med olika histologiska typer och potential till spridning till andra kroppsdelar beroende på typen av tumör.
Ett dekapeptidhormon från hypotalamus som stimulerar syntes och utsöndring av follikelstimulerande hormon (FSH) och luteiniserande hormon (LH) från hypofysen.
Sammanfattande benämning på ordningen Anguilliformes, bestående av rovgiriga, ormliknande benfiskar. Den i Nordatlanten och i svenska vatten vanligaste ålen är Anguilla anguilla. Syn. ålfiskar.
Proteiner från insektarter tillhörande släktet Drosophila (bananfluga, fruktfluga). Särskilt proteiner från den mest välundersökta Drosophilaarten, Drosophila melanogaster, tilldrar sig stort intresse när det gäller forskning inom morfogenes och utveckling.
"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.
'Phodopus' är ett släkte gnagare som tillhör familjen hamsterartade gnagare (Cricetidae). Det inkluderar arterna dvärghamster, rysk vinterhamster och robotarmad hamster. Dessa små hamstrar är ursprungligen hemmahörande i östra Europa och Asien. De kännetecknas av sin lilla storlek, med en kroppslängd på mellan 5-10 cm och en vikt på mellan 20-40 gram. Phodopus-hamstrar är populära som sällskapsdjur på grund av deras lätta skötsel och låga underhållsbehov.
Bärarproteiner som produceras i testikelns sertoliceller, utsöndras i sädesledarna och transporters till bitestikeln. De medverkar i transport av androgener. Detta protein har samma aminosyrasekvens s om könshormonbindande globulin, men andra syntetiseringsplatser och posttranslationsmodifieringar av oligosaccharider.