Spironolakton är ett diuretiskt läkemedel, som tillhör gruppen aldosteronantagonister. Det används vanligen för att behandla högt blodtryck och vattenansamling i kroppen (ödem) hos patienter med hjärtsvikt, levercirros och andra sjukdomar som orsakar ökad aldosteronnivå i kroppen. Spironolakton fungerar genom att blockera effekterna av hormonet aldosteron i njurarna, vilket hjälper till att minska vatten- och salthalten i kroppen och sänka blodtrycket.

Mineralocorticoid receptor antagonists (MRAs) are a class of medications that block the action of aldosterone, a hormone produced by the adrenal glands, by binding to and inhibiting the mineralocorticoid receptors in various tissues, such as the kidneys, heart, blood vessels, and brain. This results in decreased sodium reabsorption and increased potassium excretion in the urine, leading to natriuresis, diuresis, and a reduction in blood pressure and volume. MRAs are primarily used in the treatment of hypertension, heart failure, and primary aldosteronism. Examples include spironolactone and eplerenone.

En syntetisk pregnadienförening med antialdosteronverkan.

(11-beta)-11,21-dihydroxy-3,20-dioxopregn-4-en-18-al. Ett hormon som utsöndras av binjurebarken och ingår i regleringen av elektrolyt- och vattenbalansen genom att öka retentionen av natrium och utsön dringen av kalium i njurarna.

Onormalt höga halter av kalium i blodet, oftast pga bristande utsöndring från njurarna. Kliniskt ses EKG-avvikelser i form av förhöjda T-vågor och platta P-vågor, och så småningom förmaksasystole. I svåra fall kan svaghet och slapp förlamning förekomma.

Canrenone, med kemisk formel 3α,5β-tetrapan-20-on, är ett steroidhormon som är ett metabolit av diuretikumet spironolakton. Canrenone används som diuretik och tillhör klassen av kompetitiva antagonister av aldosteronreceptorerna. Det fungerar genom att blockera bindningen av aldosteron till sina receptorer i njurarna, vilket resulterar i ökad urinproduktion och minskad vätskeåterhållning i kroppen. Canrenone används också för att behandla hyperaldosteronism och hjärtsvikt.

Cytoplasmaproteiner som specifikt binder mineralkortikoider och förmedlar deras effekter på cellerna. Receptorn med ligand verkar inom cellkärnan för att utlösa transkription av specifika DNA-segmant. Mineralkortikoider uppkallades efter sin verkan på extracellulära elektrolytkoncentrationer. Det viktigaste exemplet är aldosteron.

Medel som påskyndar utsöndringen av urin genom sin verkan på njurfunktionerna. Syn. diuretika.

I en enkel medicinsk definition, är en "pregnantiener" en hormonell signalmolekyl som utsöndras under graviditet av den syncytiotrofoblastiska massan i moderkakan (placentan). Den hjälper till att underhålla och stödja graviditeten genom att påverka olika fysiologiska processer, såsom undertryckande av menstruationscykeln, ökning av blodvolymen och förändringar i det endokrina systemet hos den gravida individen. Pregnantienernas frisättning kan mätas i blodet som ett indirekt mått på graviditetens status och ålder.

En syntetisk mineralkortikoid med antiinflammatorisk verkan.

Ett tiaziddiuretikum (urindrivande medel) med ungefär samma verkan och användningsområden som hydroklortiazid. Det har använts för behandling av ärftlig hyperkalemi, högt blodtryck, ödem och urinvägss jukdomar.

Triamterene är ett diuretikum (vattenavlägsningsmedel) som reducerar ödem (vätskeansamlingar) och blodtryck genom att öka urinproduktionen i njurarna.

Ett sjukdomstillstånd orsakat av överproduktion av aldosteron. Det kännetecknas av natriumretention och utsöndring av kalium, vilket leder till högt blodtryck och hypokalemi (kaliumbrist).

Förstoring av bröstkörtlarna hos män, även funktionella sådana.

En grupp kortikosteroider som främst förknippas med vätske- och elektrolytbalansen. Detta åstadkoms genom verkan på jontransport i njurkanalerna, som leder till retention av natrium och avsöndring av kalium. Mineralkortikoidutsöndringen i sin tur regleras av plasmavolym, serumkaliumhalt och angiotensin II.

En komplikation till hjärtsjukdom. Nedsatt fyllnadskapacitet eller defekt sammandragning och tömning, vilket medför oförmåga hos hjärtat att pumpa ut en tillräcklig mängd blod för att tillgodose kroppsvävnadernas behov, eller att göra så endast under förhöjt fyllnadstryck.

Ett grundämne tillhörande alkalimetallerna. Det har kemiskt tecken K och atomnummer 19. Atomvikten är 39,10. Kalium är den dominerande katjonen i den intracellulära vätskan i muskelvävnad och mellan andra celler. Kaliumjonen är en kraftig elektrolyt och spelar en avgörande roll i regleringen av vätskevolym och upprätthållande av vatten-elektrolytbalansen.

Onormalt låga halter av kalium i blodet. Tillståndet kan vara en följd av kaliumförlust via njurarna eller mag/tarmkanalen, pga kräkningar eller diarré. De kliniska tecknen kan bestå av neuromuskulära störningar, som svaghet eller förlamning, avvikande EKG (lägre T-vågor och högre U-vågor), njurfunktionsbrist och störningar i mag/tarmsystemet.

Renin är ett enzym som produceras och sekreteras av speciella celler (granulosa celler) i njurarnas körtlar (juxtaglomerulära apparater). Det har en viktig roll i regleringen av blodtrycket genom att utlösa den renin-angiotensin-aldosteron-axeln (RAAS). När renin aktiveras, omvandlar det ett protein till angiotensin I, som sedan konverteras till angiotensin II av angiotensinkonverterande enzym. Angiotensin II är ett kraftfullt vasokonstriktorer och stimulerar även aldosteronsekreteringen från binjuremärgen, vilket leder till ökad natriumåterupptag och vätskehalten i kroppen, och därmed höjd blodtryck.

Ett sjukdomstillstånd som kännetecknas av förtjockning av hjärtats innerhinna (endokardiet), och ofta av den innersta tredjeden av hjärtmuskulaturen (myokardiet). Vänster hjärtkammare är mest utsatt. Förstorat hjärta och kronisk hjärtinsufficiens kan också förekomma.

Sodium Chloride Symporter (NCC) Inhibitors are a class of medications that block the NCC protein in the kidney responsible for reabsorbing sodium and chloride ions into the bloodstream, thereby increasing their excretion in urine. This action helps lower blood pressure and reduces fluid volume in patients with hypertension or heart failure. Examples of NCC inhibitors include thiazide diuretics such as hydrochlorothiazide and chlorthalidone.

Onormalt utbredd hårväxt hos kvinnor och barn, liknande en vuxen mans hårighet. Hit hör inte hypertrikos, onormalt kraftig hårväxt, lokalt eller allmänt.

En klass läkemedel, vars användning är inriktad på behandling av högt blodtryck och hjärtsvikt. Deras hemodynamiska effekt ligger i att de hämmar renin-angiotensinsystemet. De modulerar också det symp atiska nervsystemets aktivitet och ökar prostaglandinsyntesen. Den huvudsakliga verkan är kärlvidgande och svagt natriuretisk.

Ett urindrivande medel med verkan och användningsområden som tiazidpreparat; det innehåller dock inget tiazidringsystem.

En antagonist mot progesteron- och glukokortikoidhormoner. Dess hämning av progesteron utlöser blödning under lutealfasen och under tidig graviditet genom att frisätta endogena prostaglandiner från endometriet eller decidua. Som glukokortikoidreceptorantagonist har medlet använts för behandling av överproduktion av kortisol hos patienter med icke-hypofysärt Cushings syndrom.

Ihållande, högt blodtryck i artärsystemet. Utifrån flera mätningar (blodtrycksbestämning) definieras högt blodtryck som ett tillstånd då det systoliska trycket konstant är högre än 140 mm Hg eller då det diastoliska trycket konstant är högre än 90 mm Hg.

Det tryck som det cirkulerande blodet utövar på kärlväggarna.

En hjärtstimulerande glykosid som huvudsakligen erhålls från fingerborgsblomman Digitalis lanata. Den består av tre sockerdelar och aglykonet digoxigenin. Digoxin har positivt inotrop och negativt kronotrop effekt, och används för att reglera kammarrytmen vid förmaksflimmer och för behandling av kronisk hjärtinsufficiens med förmaksflimmer. Däremot är effekten vid kronisk hjärtinsufficiens och sinusrytm osäker. Marginalen mellan toxisk och terapeutisk dos är liten.

En tiazidliknande, urindrivande kinazolinsulfonamid med långtidsverkan, och därför användbar vid kronisk njursvikt. Medlet sänker även blodtrycket och ökar kaliumförlusten.

Ett tiaziddiuretikum som ofta anses som ursprungspreparatet i denna klass. Det minskar återupptaget av elektrolyter från njurkanalerna. Detta leder till ökad utsöndring av vatten och elektrolyter, så som natrium, kalium, klor och magnesium. Medlet har används för behandling av ett flertal tillstånd, bland vilka är ödem, högt blodtryck, diabetes insipidus och hypoparatyroidism.

Behandling med två eller flera läkemedel var för sig för deras sammanlagda effekt.

Ett tiaziddiuretikum (urindrivande medel) med verkningsmekanismer och användningsområden liknande dem hos hydroklortiazid.

Undersökningsmetod för t ex klinisk prövning av ett läkemedel eller behandling som innebär att varken deltagare/patienter eller försöksledare känner till vem som faktiskt får den specifika behandlingen.

Ett saluretiskt (saltutdrivande) och diuretiskt sulfamylpreparat. Det har snabb och kortvarig verkan, och används vid ödem och kronisk njursvikt.

Alla sjukliga tillstånd där fibrös vävnad invaderar något organ, vanligen till följd av inflammation eller annan skada.

Angiotensin II-type 1 receptor blockers (ARBs) are a class of medications that selectively block the action of angiotensin II at the AT1 receptor, leading to vasodilation, decreased aldosterone secretion, and increased sodium and water excretion. They are primarily used to treat hypertension, heart failure, and proteinuric kidney diseases.

11-β-hydroxysteroid dehydrogenase type 2 (HSD2) är ett enzym som oxiderar det aktiva glukokortikoidet cortisol till den inaktiva formen cortison i specifika celler, främst i nieren och i bukspottkörteln. Det hjälper till att reglera mineralokortikoidnivåerna och underhåller homeostasen av salt och vatten i kroppen genom att förhindra att cortisol aktiverar mineralokortikoidreceptorn. Genom att hindra den överaktiva cortisolmetabolismen bidrar HSD2 till att mildra effekterna av Cushings syndrom, ett tillstånd karakteriserat av höga nivåer av aktiva glukokortikoider.

Avlägsnande av en eller båda binjurarna.

1,4-dihydrazinftalazin. Ett medel mot högt blodtryck, med verkan och användningsområden som hos hydralazin.

En pyrazinförening som hämmar natriumreabsorbtion genom natriumkanalerna i njurepitelceller. Detta ger upphov till en negativ spänning i cellernas luminalmembran och reducerar utsöndringen av kalium- och vätejoner. Amilorid används tillsammans med diuretika för att minska kaliumförlusten.

Prokollagen refererar till den tidiga, utvecklingsstadiet av kollagen, ett protein som är en viktig komponent i bindväv och andra strukturer i kroppen. Prokollagen är den initialt syntetiserade formen av kollagen, som består av långa aminosyrakedjor som sedan följer en serie posttranslationella modifieringar och sammansättningar för att bilda de tressträngade helixstrukturerna som kallas kollagen. Prokollagen är inte strukturellt lika kollagen och har olika funktioner i cellen innan det blir omvandlat till slutprodukten, kollagen.