Reflex
I en enkel medicinsk definition är en reflex en automatisk, snabb och involuntar reaktion på en stimuli, orsakad av en kedja av nervsignaler som reser från sensory neuroner till motor neuroner i centrala nervsystemet. Reflexer hjälper kroppen att snabbt återställa balans och integritet efter störningar eller skador, och är viktiga för att upprätthålla normal fysiologisk funktion.
Sträckreflex
Reflex, onormal
En "abnormal reflex" är ett medicinskt fenomen där en reflexreaktion i kroppen avviker från det normala eller förväntade svaret. Det kan vara ett tecken på skada eller störning i nervsystemet, och kan observeras vid neurologiska undersökningar som hjälp till att diagnostisera olika sjukdomstillstånd, såsom skador på ryggraden, multipel skleros, stroke eller andra neurologiska förhållanden.
Reflex, akustisk
En akustisk reflex är ett snabbt och automatiskt svar på höga ljud genom contraction av musculus stapedius i mellanörat, vilket hjälper att skydda inneröret från skada orsakad av höga ljudnivåer.
Reflex, vestibulo-okulär
En vestibulo-okulär reflex (VOR) är en automatisk reflex som hjälper till att stabilisera synen under huvudrörelser genom att koordinera ögonrörelserna med rörelserna hos innerörat. VOR hjälper oss att fokusera på ett objekt och behålla det i sikt, även när vi rör på huvudet snabbt eller skakar det. Den vestibulo-okulära reflexen utlöses av signaler från otoliterorganen och kanalkrinierna i innerörat som registrerar rörelser och accelerationer.
Pupillreflex
Pupillreflexen är en snabb och automatisk reflex som orsakas av att pupillen (den runda mörka delen i mitten av ögat) förändras i storlek i respons till ändringar i ljusstyrka eller när den visuella axeln stimuleras. Den konstrikerar (blir mindre) i starkt ljus och dilaterar (blir större) i svagt ljus för att reglera mängden ljus som når näthinnan och förbättra klarheten på synen. Reflexen kontrolleras av parasympatiska nervsystemet och involverar en kedja av händelser som börjar med att ljuset fångas av koner och stavar i näthinnan, fortsätter genom optisk nerve till mittbrynet där signalen bearbetas och slutligen når oculomotor nerverna som kontrollerar pupillens storlek.
Sträckreceptorer i lungan
"Sträckreceptorer i lungorna, också kända som pulmonala stretchreceptorer, är speciella sensoriska nervceller belägna i luftvägarnas väggar som reagerar på lungans expansion och kompression. De spelar en viktig roll i andningsregleringen genom att överföra information om lungvolymen till hjärnan, vilket hjälper till att matcha andningstakten och djupet med aktiviteten och behovet av syre."
Elektromyografi
Mekanoreceptorer
Decerebrering
Muskelspolar
Skelettmuskelstrukturer som fungerar som mekanoreceptorer, ansvariga för sträckreflexer. De består av ett knippe inkapslade skelettmuskelfibrer av några olika typer, reglerade av sensoriska nervceller.
H-reflex
H-reflex, fullständigt benämnt som deep tendon Hoffmann reflex, är en monosynaptisk reflexböjning av lårbensmuskeln (Quadriceps femoris) orsakad av en stimulans till muskelns senan. Den H-reflexen utlösas när en nervimpuls från en sensory neuron i en muskel, känd som Ia afferent fiber, aktiverar en alpha motor neuron i ryggmärgen, vilket orsakar en kontraktion hos samma muskel. Den H-reflexen används ofta inom neurofysiologin för att undersöka den neuromuskulära funktionen och specifikt de reflexa arkitekturerna i ryggmärgen.
Muskelsammandragning
Ett förlopp som leder till sammandragning och/eller spänning i muskelvävnad. Muskelsammandragning åstadkoms via en glidmekanism, där aktintrådar glider in bland myosintrådarna.
Katter
Huskatten Felis catus, tillhörande rovdjursfamiljen Felidae, med mer än 30 stammar. Huskatten härstammar i första hand från vildkatten i Afrika och Sydvästasien. Katter anses ha funnits i palestinska samhällen så tidigt som för 7 000 år sedan, men det var i Egypten för ca 4 000 år sedan som tamkatten blev en mer allmän företeelse.
Fysisk stimulering
"Fysisk stimulering refererer til den aktive eller pasive anvendelse af særlige metoder eller redskaber, der appellerer til sanserne og fremkalder en respons i det menneskelige eller dyriske kropssystem. Dette kan involvere mekanisk, elektrisk, termisk, lyss eller anden form for stimuli, der sigter mod at forbedre fysiologiske funktioner, opnå terapeutiske effekter, øge bevægelsesevnen eller fremme velbefindende og komfort."
Nerver, inåtledande
Reflex, Righting
En medicinsk definition av 'Righting Reflex' är en typ av reflex som hjälper till att korrigera kroppens position och orientering i rummet när den har förlorat balansen eller blivit störd. Denna reflex hjälper till att rätta till kroppsställningen så att individen undviker fall eller skada. Exempel på righting reflexer inkluderar huvudrättringsreflexen, där individen rör huvudet för att se framåt när den har lutats bakåt, och kroppsrättringsreflexen, där individen sträcker ut armarna för att förhindra en fall när den blir störd.
Elektrostimulering
Elektrostimulering (ES) är en medicinsk behandlingsmetod som innebär att man använder elektriska impulser för att stimulera muskler eller nerver. Genom att placera elektroder på huden nära den aktiva muskeln eller nerven skickas små elektriska signaler genom kroppen, vilket orsakar en kontraktion av muskeln eller en aktivering av nerven.
Tryckreceptorer
Reflex, okulokardial
Oklukardialreflex (OKR) är en reflex hos människan som utlöses när ögat stimuleras på ett specifikt sätt. Reflexen orsakar en accelererad hjärtslagfrekvens och kan utlösas genom att trycka eller röra vid det övre yttre hörnet av det öppna ögat. Detta sker eftersom det övre yttre hörnet av ögat är anatomiskt näraliggande den gren av vagusnerven som innerverar hjärtat, vilket gör att en stimuli till området kan leda till en reflexmässig acceleration av hjärtslaget.
Skelettmuskulatur
En typ av strimmig muskelvävnad, fäst vid skelettet med senor. Skelettmuskler har nervförbindelser, och deras rörelser kan styras medvetet. De kallas även viljestyrda.
Vagusnerv
Den vagusnerven (latin: nervus vagus) är den tionde cranial nervesnerven och är den nerv som innerverar de flesta av kroppens inre organ, däribland hjärtat, lungorna, matstrupen och mag-tarmkanalen. Den är den nerv som längst sträcker sig ifrån hjärnan och har sitt ursprung i hjärnstammen. Vagusnerven är en del av det parasympatiska nervsystemet och ansvarar för att reglera vila, matspjälkning och andning.
Babinskireflex
Den Babinski-reflexen är en omedelbar extensorreflex orsakad av stimulans av plantarasidan (sula) av foten. Den normalt sett abnormala reflexen visar sig som stortåns extension och separation från de andra tårna, medan flexion sker hos de övriga tårna. Detta är ett positivt tecken på en skada i pyramidbanan ovanför ländscakran (sakralnivå), vilket kan vara ett resultat av flera olika medicinska tillstånd, inklusive flera slags hjärnskador och neurodegenerativa sjukdomar.
Blinkning
Bukreflex
"Bukreflex" (abdominal reflex) är en involontär kontraktion av musklerna i buken som uppstår när man stimulerar huden på bukens ovansida med ett tillräckligt starkt, skarp eller kyligt stimuli. Detta reflexmönster kan vara svalt och svårt att upptäcka vid normala förhållanden, men förlust av abdominalreflexen kan vara ett tecken på skada i de högre nervcentralerna, såsom hjärnan eller ryggraden.
Kväljning
Epilepsi, reflexutlöst
Mekanotransduktion, cellulär
Omvandling av mekaniska stimuli till kemisk reaktion i celler. Processen kan äga rum i såväl celler specialiserade i att överföra mekanisk retning, som t ex mekanoreceptorer, som parenkymceller, som inte primärt är mekanosensoriska.
Nerver, utåtledande
'Utåtledande nerver' (peripheral nerves) är nervtrådar som bildar det yttre nervsystemet (perifera nervsystemet) och för bär information till och från centrala nervsystemet, inklusive hjärnan och ryggraden. Dessa nerver är ansvariga för att överföra sensoriska signaler som smärta, känsel, temperatur och tryck till centrala nervsystemet, samt att utlösa muskulära rörelser genom motoriska signaler från centrala nervsystemet till skelettmusklerna. Skador på utåtledande nerver kan orsaka sensoriska eller motoriska störningar i kroppen.
Biomechanical Phenomena
"Biomechanical phenomena" refer to the mechanical laws and principles that govern the functioning of biological systems, such as the human body. These phenomena describe how forces and motion affect the structure and function of living tissues, organs, and organ systems. They are studied in the field of biomechanics, which applies engineering principles to understand and solve problems related to biological systems. Examples of biomechanical phenomena include the way bones and muscles work together to produce movement, the forces that act on the heart during a cardiac cycle, or the mechanics of breathing.
Muskelspasticitet
Muskelspasticitet definieras som en ökad muskeltonus orsakad av en överaktiv reflexkrets, vilket leder till en förlängd och stel muskelreaktion på en rörelse eller en beröring. Det är ett vanligt symtom vid skador på pyramidbanorna i centrala nervsystemet, såsom efter stroke eller med multipel skleros.
Reflektorisk sympatisk dystrofi
Reflektorisk sympatisk dystrofi (RSD), også kendt som kompleks regional smertesyndrom type 1 (CRPS-1), er en neurologisk lidelse, der karakteriseres ved uhensigtsmæssige og abnorme aktiveringer af det sympatiske nervesystem, der fører til kronisk, ofte brændende smerte i en ekstremitet (arm eller ben). Lidelser opstår som regel efter en skade, operation eller anden type trauma, men kan også forekomme uden en åbenlys årsag. Andre symptomer inkluderer ændret hudfarve, svedthed, forhøjet eller nedsat temperatur, stivhed, svaghed og bevægelsesnedgang i den berørte lem. RSD er en relativt sjælden tilstand, der ofte er vanskelig at diagnostisere og behandle, men tidlig indgreb kan forbedre prognosen og reducere s
Vibration
I en enda mening kan man definiera vibration inom en medicinsk kontext som "den rörelse och de skälvningar som uppstår när kroppsdelar eller strukturer vibrerar oroväckande eller smärtsamt, ofta orsakat av exponering för mekaniska krafter eller störningar i kroppens funktion." Detta kan inträffa till följd av olika sjukdomstillstånd eller yttre faktorer, såsom användande av vissa maskiner eller verktyg.
Skenbensnerv
"Skenbensnerven, eller nervus fibularis communis, är en nerv som i benet innerverar musklerna på ytan av lårets baksida och delar sig senare i två grenar: skenbenstarsmuskelns nerv (nervus peroneus brevis) och lårbenstarsmuskelns nerv (nervus peroneus longus). Dessa grenar innerverar musklerna som flexerar foten och extendera/abducera/eversera (roterar utåt) underbenet."
Ryggmärg
Sympatiska nervsystemet
Muskelstelhet
Muskelstyrka (eng. muscular strength) refererer til evnen til en muskel eller en gruppe muskler til at udvise kraft under en given bevægelse. Den opnås gennem træning og kan forbedres ved øvelser, der isolerer den specifikke muskelgruppe, som skal styrkes. Muskelstyrken måles ofte i newton (N) eller kilogram (kg), og kan testes under forskellige betingelser, herunder med henblik på at bestemme den maksimale styrke, konditionen eller udholdenheden.
Blodtryck
Det tryck som det cirkulerande blodet utövar på kärlväggarna.
Karotissinus
Kroppsrörelse
Trigeminusnerv
Vagotomi
"Vagotomi" är en medicinsk term som refererar till kirurgiskt genomfört skärande av den vagala nerven, som är en del av det autonoma nervsystemet och styr bland annat mag- och tarmverksamheten. Den vanligaste anledningen till att utföra en vagotomi är att lindra symptomen på magreflux (gastrit), ett tillstånd där magsaften läcker upp i matstrupen, ofta orsakad av en ökad nervös aktivitet i den vagala nerven.
Urinering
Bakben
Någon av de båda bakre extremiteterna hos fyrfota, landlevande djur, ej tillhörande primaterna. Bakbenet består av femur (lårben), tibia (skenben), fibula (vadben), tarsalben (fotledsben), metatarsalben (mellanfotsben) och tår.
Muskelstretching
Muskelstretching, eller muskeldehnning, kan definieras som aktivt eller passivt förlängande av muskulatur och dess fascii med målet att öka rörligheten i leden och minska risken för skada orsakad av träta eller förkortning. Detta kan uppnås genom olika typer av tekniker, inklusive statiska, dynamiska och balanserade aktiva stretching.
Molekylsekvensdata
Tryck
Tidsfaktorer
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Kemoreceptorceller
Reaktionstid
Reaktionstid (reaction time) är den tid det tar från att en stimulus uppfattas till att en muskelkontraktion eller ett annat svar initieras som följd av denna stimulus. Det mäts ofta i sekunder eller delar av sekunder och kan variera beroende på en rad faktorer, inklusive individuella skillnader, ålder, hälsostatus och typen av stimulus. En kort reaktionstid är vanligtvis associerad med bättre kognitiv förmåga och fysisk prestationsförmåga.
Nervledning
En nervledning, även kallad nerveus impuls, är en elektrisk signal som leds genom nervceller (neuron) för att överföra information inom eller mellan levande organismer. Denna signalsubstans, bestående av aktionspotentialer, reser sig längs med axonen i neuron och orsakar en kemisk respons när den når slutet av nervcellen (synapsen), vilket kan leda till ytterligare elektriska signaler eller andra biokemiska händelser.
Råttor, Sprague-Dawley
"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.
Motorneuron, gamma
Motornervceller som aktiverar sammandragningsområden i intrafusala skelettmuskelfibrer och anpassar muskelspindlarnas känslighet för sträckning. Gammamotorneuron kan vara statiska eller dynamiska, beroende på vad slags reaktion (eller vilken typ av muskelfibrer) de reglerar. Alfa- och gammamotornervcellerna aktiveras ofta tillsammans, vilket ger muskelspindlarna möjlighet att medverka till kontrollen av rörelsebanorna, trots förändringar av muskellängd.
Peristaltik
Isometrisk sammandragning
Biguanider
Vestibularapparat
Den vestibulära apparaten är ett delsystem av innerörat som står för att uppfatta rörelser och stillahållning av kroppen i rummet. Den består av tre halvcirkelformade kanaler och två otoliterorgan, sacculus och utriculus, som innehåller hårda celler med små hårstrån som reagerar på rörelser och lutningar. När kroppen rör sig eller ändrar läge registreras detta av vestibulära apparaten, vilket skickar signaler till hjärnan för att koordinera muskelaktiviteten och upprätthålla balansen.
Larynxnerver
Grenar av vagusnerven. De övre laryngealnerverna utgår från det nodösa gangliets närhet och delar sig i yttre grenar som försörjer krikoidalmusklerna med motorfibrer, och inre grenar som bär känselledare. Recurrensnerven utgår längre bakifrån och leder efferenta trådar till alla struphuvudets muskler utom cricothyroideus. Laryngealnerverna och deras förgreningar leder, förutom till struphuvudområdet, även känseltrådar och autonoma trådar till svalget och områdena kring luftröret och hjärtat.
Bassekvens
Aminosyrasekvens
Proprioception
Proprioception kan definieras som förmågan att uppfatta kroppens position och rörelse i rummet, baserat på information från muskel- och ledsinne. Det är den inre känslan av var delar av kroppen befinner sig och hur de rör sig, oavsett om ögonen är öppna eller stängda. Proprioception är viktig för att koordinera rörelser och upprätthålla balans.
Peronealnerv
Den perifera nerven, Peronealnerven, är en gren av den isatiska nerven (sciatic nerve) som försörjer musklerna och huden på yttre delen av underbenet och foten. Den delar sig vanligen upp i två grenar: den superficiala peroneala nerven och den deep peroneala nerven. Dessa nervgrenar innerverar bland annat muskler som är involverade i utvändig rotation, flexion och extension av foten. Skada på peronealnerven kan orsaka sensorisk förlust och motorisk svaghet i området som den försörjer.
Urinblåsa
Fotled
Fot
Tuggmuskler
Vadnerv
En medicinsk definition av 'Vadnerv' (latin: Nervus saphenus) är den längsta sensiga nerven i kroppen och en gren av femoralnerven. Den förgrenar sig från femoralnerven vid nedre delen av lårbenet och passerar genom knäskålen (genu) för att fortsätta ner längs med vaden och innanför innerkanten på skenbenet (tibia). Vadnerven ger känsel till huden på framsidan av benet från knäet och nedåt, inklusive insidan av foten upp till stortån. Den är också ansvarig för reflexerna i knäskålen (genu-reflexen).
Muskeltonus
Bestörtning
Nervhämning
Hosta
Kramp
Ofrivillig sammandragning av en muskel eller en muskelgrupp. Kramper kan drabba såväl skelettmuskler som glatt muskulatur.
Andning
Muskelavslappningsmedel, centrala
En blandat grupp läkemedel som används för att åstadkomma muskelavslappning, med undantag för neuromuskulära blockerare. Deras främsta kliniska och terapeutiska bruk är för behandling av muskelkramp och stelhet förknippad med bristningar, stukningar och ryggskador, samt i mindre utsträckning nackskador. De har även använts för behandling av ett antal olika kliniska tillstånd, med endast skelettmuskelhyperaktivitet som gemensamt kännetecken, som t ex muskelkramper vid multipel skleros.
Sarkomerer
I en enkel mening kan sarkomere definieras som den grundläggande, repetitiva strukturella enheten i strikt muskulatur, som innehåller aktin- och myosinfilament som är involverade i muskelkontraktion. Det består av ett antal proteiner, inklusive titin, nebulin och alpha-aktinin, som tillsammans bildar en funktionell enhet som är ansvarig för muskelfibrernas kontraktila förmåga.
Utåtledande nervbanor
Vrist
Den kroppsdel där benet och foten möts. Syn. ankel; fotled.
Solitärkärna
En solitärkärna är en enskild, genetiskt distinct cancercell som inte har några celler runt sig med samma abnorma genetiska förändringar och som kan ha potentialen att sprida sig och bilda en ny tumör.
Rotation
I medicinen refererar "rotation" vanligtvis till den process där en läkarstudent, praktikant eller annan medicinsk student flyttas från en klinisk placering eller avdelning till en annan under sin utbildning. Detta görs för att ge dem ett bredare perspektiv och mer omfattande kunskaper inom sitt fält. Rotationer kan vara obligatoriska eller valfria och kan sträcka sig över flera veckor eller månader beroende på lärosätet och specialiseringen.
Vridmoment
I en enstaka mening kan vridmoment (torque) definieras som en mekanisk storhet som beskriver kraftens rotationsverkan kring en given punkt eller axel. Det mäts vanligtvis i newtonmeter (Nm).
Hundar
Förlängda märgen
Den nedre delen av hjärnstammen. Den är belägen under hjärnbryggan och framför lillhjärnan. Den förlängda märgen fungerar som en omkopplingsstation mellan hjärnan och ryggmärgen, och innehåller centra för reglering av andnings-, vasomotorisk, hjärt- och reflexverksamhet.
Otolitmembran
Den otolitiska membranen är en struktur i inneröret hos däggdjur och andra vertebrater, som är involverad i känsligheten för rörelser och accelerationer. Membranet består av ett geléartat material med inkorporerade otoliter (små kristaller av calciumkarbonat) och är en del av otoliterna, som är statocysterna i innerörat. När huvudet rör sig orsakar det en förskjutning av otoliterna inom membranet, vilket stimulerar hårsensorna och ger information till hjärnan om positionen och rörelserna hos djuret.
Elektriska retningspotentialer
Det elektriska gensvar i det centrala nervsystemet som framkallas av stimulering av känselreceptorer eller någon punkt längs känselbanorna mellan receptor och hjärnbark. Retningen kan ske hörselvägen, somatosensoriskt eller visuellt, men också andra retningsvägar har rapporterats. Ibland används händelserelaterade potentialer synonymt med retningspotentialer, men de är dessutom ofta förknippade med utförande av någon motorisk, kognitiv eller psykofysiologisk uppgift. Syn. reaktionspotentialer.
Senor
I en medicinsk kontext, kan termen "señor" användas som ett respektfullt och formellt addressat till en man, ofta som en del av en patients fullständiga namn inom vissa spanskspråkiga länder, särskilt inom vården. Exempelvis kan en patient kallas "Señor García" där "Señor" används för att visa respekt och hövlighet. Det är dock viktigt att notera att användandet av "señor" i denna kontext kan variera beroende på region och kulturell tradition.
Huvudrörelser
Avsiktliga eller ofrivilliga huvudrörelser som kan ske i förhållande till eller oberoende av kroppen. Termen gäller för både människor ocg djur.
Anestesi
Förflyttning
Nystagmus, fysiologisk
Fysiologisk nystagmus är en normal, oftast horisontell, rytmisk ögonrörelse som uppstår när huvudet roterar snabbt och sedan stanns abrupt, eller under acceleration eller dekyelering. Det beror på att innerörat, som hjälper till att kontrollera balansen, försöker korrigera ögonens position i relation till den hastiga rörelsen. Nystagmusen avtar vanligtvis snart när huvudrörelsen upphör.
Anal Canal
Tumme
I medicinsk kontext, refererar "tumme" vanligtvis till den förvuxna, abnorma vävnaden som bildas vid tumörbildning. En tumme kan vara godartad (benign) eller elakartad (malign), beroende på om den är cancervävnad eller inte. Det är viktigt att diagnosticera och behandla en tumme så snart som möjligt för att förhindra spridning av eventuell cancer.
Smärtreceptorer
Ryggmärgsskador
Ryggmärgsskador är skador på den del av centralnervsystemet som löper genom ryggraden, och som är involverat i kroppens sensoriska, motoriska och autonoma funktioner, vilka kan orsaka diverse symptom som svarar mot skadans art och plats, inklusive förlorad känsel, muskelsvaghet, smärta, spasticitet eller nedsatt blåsbuckela och avföringskontroll.
Armbåge
Feedback
Hjärnstam
Den del av hjärnan som förbinder hjärnhalvorna med ryggmärgen. Den består av mesencefalon (mitthjärnan), pons (bryggan) och medulla oblongata (förlängda märgen).
Hud
Nervbanor
"Nervbanor" refererar till de speciella ledningssystemen i kroppen som överför nervimpulser och signaler mellan hjärnan, ryggmärgen och resten av kroppen. Dessa banor består av neuroner (nervceller) och deras utskott (axoner och dendriter), som är inblandade i kommunikationen och samarbete mellan olika delar av nervsystemet för att kontrollera kroppens funktioner, såsom rörelse, känsel, sinnesintryck, tankeprocesser och homeostasis.
Atropin
Anpassning, fysiologisk
Fysiologisk anpassning (eng. physiological adaptation) refererar till de förändringar och anpassningar som sker inom levande organismers fysiologiska system, såsom andnings-, kardiovaskulära och endokrina system, i respons till långvariga eller plötsliga förändringar i deras inre och yttre miljö. Detta hjälper organismen att upprätthålla homeostas, en jämvikt av kroppens interna processer, och öka dess överlevnadschans under påverkande faktorer som exempelvis klimatförändringar, höga eller låga temperaturer, syrgasyttrekt orörda miljöer eller förändrade näringsriktningar. Fysiologisk anpassning kan ske på genetisk nivå genom naturligt urval eller på kortare sikt genom reversibla fysiologiska justeringar som exempelvis ökad hjärtfrekvens under fysisk
Vestibularnerv
Den vestibulära nerven (CN VIII) är ett paritärt kranialnerv som har två huvudsakliga funktioner: att transducera linjär acceleration och rotational acceleration från halsen och öronen till hjärnan för att underhålla balans och orientering i rörelse, och att medverka till hörseln genom att överföra ljudinformation från innernan till hjärnan. Den vestibulära nerven består av två delar: den laterala och den mediala delen, även känd som den laterala och mediala ampullärna grenarna respektive. Dessa grenar innehåller hårsensceller och stödceller som reagerar på rörelser i rummet och förmedlar informationen till balanscentra i hjärnan, särskilt i hjärnbalken och flera kärnor i hjärnstammen.
Arm
En medicinsk definition av 'arm' är den övre extremiteten på människokroppen, som sträcker sig från skulder till fingertoppar. Den består av överarmsbenet (humerus), underarmsbenet (ulna och radius) och handleden, samt 27 ben i handen (8 karpaler, 5 metakarpaler och 14 fingerben).
Kaniner
Elektrofysiologi
Elektrofysiologi är ett medicinskt fält som studerar elektriska signaler och deras funktion i levande vävnader, särskilt i hjärtat och nervsystemet. Det inkluderar undersökning av hur elektriska impulser genereras, propagerar och påverkar cellers och organens funktion. Elektrofysiologiska studier kan användas för att diagnostisera och behandla sjukdomar som relaterar till hjärt- och nervfunktion.
Båggångar
Andningsfysiologi
Hudfysiologi
Muskelfibrer
Stora, flerkärniga enkelceller, cylindriska eller prismatiska till formen, som bildar skelettmuskulaturens grundläggande enhet. De består av myofibriler, inneslutna i och förenade med sarkolemmat (muskeltrådens hölje). De uppkommer genom sammansmältning av skelettmyoblaster till ett syncytium och efterföljande differentiering.
Tillvänjning , psykofysiologisk
Nervtrådar
Myoklonus
Myoklonus är en abrupt, kortvarig, ofrivillig muskelrörelse orsakad av en oväntad elektrisk impuls till muskeln eller musklerna. Dessa rörelser kan vara generaliserade (drabbar flera kroppsdelar) eller fokaliserade (drabbar en specifik muskel eller grupp av muskler). Myoklonus kan förekomma ensamt eller i samband med andra neurologiska tillstånd, såsom epilepsi, infektionssjukdomar, trauma, exponering för toxiner eller neurodegenerativa sjukdomar.
Eyelids
Urinrör
Kloralos
Sensoriska receptorceller
Sensoriska receptorceller är specialiserade nervceller som detekterar och transducerar (omvandlar) olika former av yttre eller inre stimuli, till nervsignaler som kan tolkas av centrala nervsystemet. Exempel på sensoriska receptorceller inkluderar taktile receptorer för beröring och tryck, termoreceptorer för temperatur, nociceptorer för smärta, fotoreceptorer för ljus, kemoreceptorer för lukt och smak, samt proprioceptorer för kroppsposition och rörelse.
Råttor, Wistar
Struphuvud
Hexametonium
Andningsmekanik
Glatt muskulatur
Icke-tvärstrimmiga muskler, som utgör den icke viljestyrda muskelvävnaden till de inre organen, blodkärlen, hårsäckarna osv. De sammandragbara elementen är avlånga, oftast spindelformade celler med central kärna. Glatta muskeltrådar hålls ihop i skikt eller buntar av nätbildande fibrer, och ofta är även elastiska nät rikligt förekommande.
Tår
En tår är en klar, vattenartad vätska som produceras av lacrimalkörtlarna och andra accessoriska körtlar i ögat, med syfte att hålla ögats yta fuktig, skydda det från skador, och hjälpa till att klara bort främmande partiklar. Tårer innehåller också immunproteiner, salt och andra substanser som bidrar till ögats hälsa och funktion.
Mjölktömning
Nackmuskler
Muskelhypertoni
Muskelhypertoni är ett medicinskt tillstånd där musklerna i kroppen upplevs vara stela eller förspända, vilket orsakar en ökad resistens mot passiv rörelse. Det kan vara ett tecken på en neurologisk skada eller sjukdom, såsom multipel skleros, cerebral pares eller parkinsonism. Muskelhypertoni kan också uppstå som en biverkning av vissa läkemedel. Termen används ofta för att beskriva ökad muskelspänning i hela kroppen eller i specifika muskelgrupper.
Autonoma nervsystemet
Den del av nervsystemet som reglerar de icke viljestyrda kroppsfunktionerna. Det utgörs av det sympatiska nervsystemet och det parasympatiska nervsystemet.
Celler, odlade
Pupill
Nervtrådar, icke-myeliniserade
'Icke-myeliniserade nervtrådar' refererar till nervfibrer som saknar myelinskida, en lipidrik fettvävnad som omger och skyddar de flesta av de större nervcellerna (neuron) i det perifera och centrala nervsystemet. Icke-myeliniserade nervtrådar består av axonen, som är den långa utskjutningen från en neuron som överför elektriska impulser, och den omgivande endoneuriet, ett slags bindväv. Dessa nervtrådar är vanligen småare än de myeliniserade och har lägre ledningshastighet för nervimpulser, men spelar fortfarande en viktig roll i känsel- och automiska reflexer samt i överföringen av information till och från det centrala nervsystemet.
Vestibulära kärnor
"Vestibular nuclei are a group of interconnected brainstem nuclei located in the medulla and pons that receive input from the vestibular system's semicircular canals and otolith organs, processing this information to help regulate eye movements, balance, and spatial orientation."
Hjärt-kärlfysiologi
Funktioner och aktiviteter i hjärt-kärlsystemet som helhet eller i någon del av det.
Kloning, molekylär
Fingrar
I anatomisk terminologi refererer "fingrar" til de små, slanke lemmer på hænderne hos mennesker og visse dyr, der normalt er fem på hver hand. De består af tre knogler, kaldet falanger, samt en mindre knogle i hver fingerspids, kaldet den terminal phalanx. Fingrene har en række muskler og senevner, der gør det muligt for dem at bøje, strække og foretage fine motorbevægelser.
Vasomotoriska systemet
Autonoma nervbanor
Nerver och nervknutor i det autonoma nervsystemet, men ej de delar av det centrala nervsystemet som reglerar det autonoma.
Reflex, Trigeminocardiac
Trigeminocardiac reflex (TCR) is a rare but well-described phenomenon characterized by the sudden onset of parasympathetic and sympathetic dysautonomic responses to stimulation of any of the sensory branches of the trigeminal nerve. These responses can include sinus bradycardia, asystole, hypotension, and gastric hypermotility. TCR is most commonly reported during surgical procedures involving the head and neck, but it can also occur in other clinical settings such as dental procedures or even spontaneously. Prompt recognition and management of TCR are essential to prevent potential adverse outcomes.
Svalgmuskler
"Svalgmuskler" refererar till en grupp muskler i halsen som kontrollerar sväljningen och formas av två separata muskelgrupper: den övre svalgmuskeln (musculus suprahyoideus) och den nedre svalgmuskeln (musculus infrahyoideus). Den övre svalgmuskeln består av tre individuella muskler som hjälper till att höja käken och skapa ett stort sväljhål, medan den nedre svalgmuskeln består av fem muskler som hjälper till att dra ner struphuvudet och öka trycket i matstrupen för att underlätta transporten av föda till magsäcken.
Dos-responskurva, läkemedel
Marsvin
Periodicitet
I en medicinsk kontext, betecknar "periodicitet" oftast den regelbundna frekvensen eller intervallen vid vilka ett visst tillstånd, symptom, sjukdom eller laboratorieverifierbart fynd uppträder över tiden hos en individ. Till exempel kan man tala om "daglig periodicitet" av feber i samband med en infektion eller "veckovis periodicitet" av symtom hos en patient med en viss neurologisk sjukdom.
Astacoidea
Huvud
Den anatomiska regionen som inkluderar ansiktet, hjässan, ögonen, öronen och nacken, samt den del av nervsystemet som kontrollerar vårt sinnes- och kroppsliga funktioner, kraniet som skyddar det mjuka hjärnan och de muskler och band som stödjer och möjliggör rörelse för huvudet.
Nysning
Injektioner, spinala
En "spinal injection" är en medicinsk procedur där en substans injiceras in i den lumbala ryggraden i närheten av den ryggmärgsvätska som omger ryggradsnervroten, även känd som subarachnoidalutrymmet. Detta görs vanligtvis med hjälp av en nål och fluoroskopi för att guida injektionen till den korrekta platsen. Spinal injektioner används ofta för smärtlindring eller diagnostisk syfte, såsom att avgöra om smärtan härstammar från en specifik nervrot.