"Submucosal plexus" refererar till ett nätverk av nervceller och nerver som ligger i den submukösa lagret, under den mukosa (slemhinnan) som tappar innehanda organ. I samband med gastrointestinal tract (mag-tarmkanalen), hänvisar det specifikt till Meissners plexus, även känt som submucosal plexus eller submukösa nervnätverket. Detta autonoma nervsystem styr bland annat motoriska, sekretoriska och sensoriska funktioner hos tarmen. Skador på det submucosala plexuset kan leda till olika typer av gastrointestinala symtom och sjukdomar.
"Oral submucous fibrosis (OSF) is a chronic, scarring disease of the oral cavity characterized by stiffness and rigidity of the oral tissues, resulting from the deposition of abnormal amounts of collagen in the submucosal tissues."
Plexus myentericus, även känt som Auerbachs plexus, är ett intramuralt autonomt nervnätverk beläget i tarmarnas muskulatur. Det ansvarar för regleringen av peristaltik och sekretion i mag-tarmsystemet hos djur, inklusive människor.
Ett trassligt nätverk av blodkärl i tredje, fjärde och de laterala hjärnventriklarna. Det reglerar tilldels produktion och sammansättning av cerebrospinalvätskan.
Allmän benämning på medlemmar av familjen Caviidae. Den vanligaste arten är Cavia porcellus, som är det tammarsvin som används som husdjur och i biomedicinsk forskning.
Två ganglienervknutar i bukväggen, vilka utgör en av de tre större delningspunkterna i det autonoma nervsystemet. Det enteriska nervsystemet förser mag-tarmkanalen, bukspottkörteln och gallblåsan med nerver. Det innehåller känselnerver, mellannervceller och motornervceller. Nervsystemet kan sålunda självständigt känna av spänning och kemiska miljöförhållanden i tarmarna och reglera blodkärlstryck, rörelser, utsöndringar och vätsketransport. Systemet styrs i sin tur av det centrala nervsystemet och mottar både parasympatiska och sympatiska nervsignaler.
"Vasoaktivt intestinellt peptid (VIP) är ett neuropeptidhormon som utövar relaxerande och vasodilaterande effekter på glatta muskulatur i blodkärl och bronki, samt stimulerar sekretion av vatten och elektrolyter i tarmen."
Den nedersta och smalaste delen av tunntarmen, mellan jejunum (tunntarmens övre del) och ileocekalklaffen överst i tjocktarmen.
Det nedre avsnittet av mag-tarmkanalen, omfattande blindtarm, grovtarm och ändtarm.
Ett litet släkte ostindiska palmträd, vars löv och nötter ger arekolin. Såväl blad som nötter har använts i traditionell medicin.
Det stora nätverk av nervtrådar som försörjer armen med nerver. Armplexus sträcker sig från nacken till armhålan. Hos människa utgår plexusnerverna vanligen från de nedersta cervikalsegmenten och det övre bröstsegmentet av ryggmärgen (C5-C8 och T1), men variationer kan förekomma.
Den del av mag-tarmkanalen som sträcker sig mellan nedre magmunnen och ileocekalklaffen mot tjocktarmen. Den kan delas in i tre delar: tolvfingertarmen, jejunum och ileum.
"Nervceller, eller neuroner, är de specialiserade cellerna som utgör det fundamentala building blocket i nervsystemet hos djur. De är ansvariga för bearbeta, överföra och lagra information genom elektriska och kemiska signaler."
En alkaloid från arekanöten (Areca catechu), som är frukten från ett palmträd.
I neurovetenskapen, är en synaps den punkt där två nervceller (eller en nervcell och en muskelcell) möts, så att signaler kan överföras från den ena cellen till den andra. Denna överföring sker med hjälp av speciella strukturer som kallas för synapser. En synaps består av tre huvuddelar: presynaptisk terminal, synaptisk spricka och postsynaptisk membran. Presynaptiska terminalen är den del av nervcellen som innehåller vesiklerna fyllda med signalsubstanser (neurotransmittorer). När en nervimpuls når presynaptiska terminalen, ledde det till att vesiklerna fusioneras med cellmembranet och neurotransmittorerna frisätts in i synaptisk spricka. Därefter diffunderar neurotransmittorna över synaptisk spricka och binder till receptorer på postsynaptiska membranet, vilket orsakar en elektrokemisk signal som påverkar den efterföl
Ytorna i munhålan, inkluderande tandköttets slemhinna, gommen, läpparna, kinderna, munbotten och andra delar. Slemhinnan består för det mesta av icke-keratiniserat, skiktat och skvamöst epitel som täcker muskelvävnad, ben eller körtlar, men som på vissa ställen kan uppvisa varierande grad av keratinisering.
Nervers eller musklers elektriska reaktion på stimulering.