Syn. deglutition.

'Sväljningssvårigheter' refererar till problem eller besvär vid förtärandet av mat eller dryck, som orsakas av någon form av oönskad förträngning, störning eller ovanlig sänkning av strukturer i sväljningsvägen, inklusive struphuvudet, matstrupen och/eller magsäcken.

Ett U-format ben (hyoideus) mellan tungroten och struphuvudet.

Anatomisk struktur vid matstrupens och luftstrupens föreningspunkt som huvudsakligen utgörs av krikofarynxmuskeln (musculus cricopharyngeus). Den stänger normalt till matstrupen, utom vid sväljning.

Orofarynx refererar till den bakre delen av munhålan och omfattar hårda och mjuka gommen, tonsillerna (mandlarna) och svalget (farynx). Det är en del av det övre luft- och matvägssystemet och är utsatt för både födoämnen och luftburna partiklar. Orofarynx är också en del av huvud- och halsregionen där vissa typer av cancersjukdomar kan uppstå.

Motorisk nervcellssjukdom med fortskridande försvagning av de muskler som styrs av nedre hjärnstammens kranialnerver. Kliniska tecken kan vara dysartri, dysfagi, förslappning av och ryckningar och sti ckningar i ansiktsmusklerna och tungan. Hos vuxna utvecklar sig sjukdomen från bulbär svaghet till att omfatta hela axelcylinderutskott, och kan inte skiljas från amyotrofisk lateralskleros (ALS). Faz io-Londesyndromet är en ärftlig form.

Tuggande och malande av föda i munnen.

Den del av svalget som utgörs av partiet mellan munhålan och struphuvudet.

En tunn, bladformad broskskiva täckt av slemhinna, vid tungroten. Vid sväljning fälls den ned och stänger till luftstrupen.

"Svalg" är en del av matstrukturen som utgör den övre tredjedelen av det muskulära sväljet, även känt som faringe. Det är en sliddriven rörlig tunnel som förbinder munhålan med matstrupen och transporterar föda från mun till magen genom peristaltiska kontraktioner. Svalget har också en viktig roll i andningsprocessen, då det agerar som en luftväg vid andning när vi sväljer.

En oregelbundet tubformad anatomisk struktur av muskelvävnad och brosk, klädd med slemhinna och belägen överst på luftröret, nedanför tungroten och tungbenet. Struphuvudet är det viktiga tillslutningsorgan som skyddar öppningen till luftröret och fungerar som röstgenerator.

Ett ben med kilform (os sphenoidale) vid botten av hjärnskålen.

I medicinsk kontext, refererar "tunga" till ett parastitärt insekt av arten *Pediculus humanus capitis*, som orsakar hudsjukdomen pedikulosis kapitis, mer känd som huvudlöss. Tungor är små, platta, utplattade insekter som lever och lägger ägg (nitar) i människors hårstrån, vanligtvis nära skallen. De suger blod från varmhudaden och orsakar ofta klåda och irritation. Tungor sprider sig genom direkt kontakt med infekterade personer eller delad användning av saker som hattar, hårborstar och sängkläder.

En tanduppsättning som innehåller såväl mjölktänder som permanenta tänder.

"Svalgmuskler" refererar till en grupp muskler i halsen som kontrollerar sväljningen och formas av två separata muskelgrupper: den övre svalgmuskeln (musculus suprahyoideus) och den nedre svalgmuskeln (musculus infrahyoideus). Den övre svalgmuskeln består av tre individuella muskler som hjälper till att höja käken och skapa ett stort sväljhål, medan den nedre svalgmuskeln består av fem muskler som hjälper till att dra ner struphuvudet och öka trycket i matstrupen för att underlätta transporten av föda till magsäcken.

Medicinskt definieras matstrupsförträngning (gastroesofageal reflux) som den retrograd rörelse av maginnehåll, inklusive syror, från magen upp till matstrupen (ösofagus), vilket kan orsaka symptom som sura uppstötningar, illamående och halsbränna.

Bildframställning genom röntgenbestrålning av en fluorescerande skärm.

"Näsben, eller nasus, är den del av skelettet som utgör den uppersta, centrala delen av ansiktet och skiljer näshålorna från varandra."

Mätning av tryck eller spänning i vätskor eller gaser med en tryckmätare.

Mätning av huvudets mått. Inom odontologin används sammanställningar från röntgenbilder från sidan och framifrån för att beräkna ansiktsskelettets tillväxt och utveckling och för att följa resultaten av ortodontisk behandling. Syn. cefalometri.

Den ovala håligheten som utgör toppen av matsmältningskanalen och består av två delar, vestibulum oris och den egentliga munhålan.

Det segment av muskelvävnad och hinnor som sträcker sig från svalget till magsäcken.

Ansiktets största och starkaste ben, vilket utgör den nedersta delen av käken. I underkäken sitter den undre tandraden.

Mätning av förändringar i musklers elektriska potential med hjälp av yt- eller nålelektroder.