"Svalgmuskler" refererar till en grupp muskler i halsen som kontrollerar sväljningen och formas av två separata muskelgrupper: den övre svalgmuskeln (musculus suprahyoideus) och den nedre svalgmuskeln (musculus infrahyoideus). Den övre svalgmuskeln består av tre individuella muskler som hjälper till att höja käken och skapa ett stort sväljhål, medan den nedre svalgmuskeln består av fem muskler som hjälper till att dra ner struphuvudet och öka trycket i matstrupen för att underlätta transporten av föda till magsäcken.

"Svalg" är en del av matstrukturen som utgör den övre tredjedelen av det muskulära sväljet, även känt som faringe. Det är en sliddriven rörlig tunnel som förbinder munhålan med matstrupen och transporterar föda från mun till magen genom peristaltiska kontraktioner. Svalget har också en viktig roll i andningsprocessen, då det agerar som en luftväg vid andning när vi sväljer.

En nematodart som ofta används för biologiska, biokemiska och genetiska studier.

Anatomisk struktur vid matstrupens och luftstrupens föreningspunkt som huvudsakligen utgörs av krikofarynxmuskeln (musculus cricopharyngeus). Den stänger normalt till matstrupen, utom vid sväljning.

"Caenorhabditis elegans (C. elegans) proteins are a specific set of biological molecules composed of amino acids, encoded by the genes present in the genome of C. elegans, a widely studied free-living nematode species used as a model organism in various research fields including molecular biology, genetics, and developmental biology."

Sammandragande vävnad som åstadkommer rörelse hos djur.

Syn. deglutition.

Struphuvudets egna muskler omfattar aryepiglotticus, arytenoideus, cricoarytenoideus, cricothyroideus, thyroarytenoideus, thyroepiglotticus och vocalis.

Svalgtumörer är onkologiska tillstånd som kännetecknas av oregelbunden celltillväxt i svalgets vävnader, vanligtvis orsakad av abnorma celldelningar i dess epitelceller.

'Svalgsjukdomar' är ett samlingsbegrepp inom medicinen för olika sjukdomar eller tillstånd som påverkar strukturer i hals- och svalgregionen, vilket kan leda till besvär med sväljning, andning och tal. Detta kan omfatta problem relaterade till muskler, senor, nerver, kärl och andra vävnader i området. Exempel på svalgsjukdomar är exempelvis struphuvudscancer, achalasi, spasmer i matstrupen och refluxsjukdom.

De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under en organisms utvecklingsstadier.

Muskelproteiner är proteiner som utgör strukturella komponenter och funktionella molekyler inom muskler. De är involverade i diverse processer såsom muskelkontraktion, regeneration och homeostas. Exempel på muskelproteiner inkluderar aktin, myosin, titin och troponin.

Område som innehåller parvis uppträdande gälbågar hos vattenlevande, lägrestående ryggradsdjur och hos embryon hos högrestående ryggradsdjur. Hos de sistnämnda omvandlas gälbågarna så småningom till d elar av hals och öron.

Icke-tvärstrimmiga muskler, som utgör den icke viljestyrda muskelvävnaden till de inre organen, blodkärlen, hårsäckarna osv. De sammandragbara elementen är avlånga, oftast spindelformade celler med central kärna. Glatta muskeltrådar hålls ihop i skikt eller buntar av nätbildande fibrer, och ofta är även elastiska nät rikligt förekommande.

En typ av strimmig muskelvävnad, fäst vid skelettet med senor. Skelettmuskler har nervförbindelser, och deras rörelser kan styras medvetet. De kallas även viljestyrda.

Väl bevarade DNA-sekvenser som identifierats i specifika gentranskript som spänner från bananfluga (Drosophila melanogaster) till mus och människa. Homeobaxgener är delvis ansvariga för produktion av DNA-bindande proteiner med en genom evolutionen bevarad sekvens av ca 60 enheter (homeodomänproteiner).

Stora, flerkärniga enkelceller, cylindriska eller prismatiska till formen, som bildar skelettmuskulaturens grundläggande enhet. De består av myofibriler, inneslutna i och förenade med sarkolemmat (muskeltrådens hölje). De uppkommer genom sammansmältning av skelettmyoblaster till ett syncytium och efterföljande differentiering.

Blodkärlens icke-tvärstrimmiga, icke viljestyrda muskelvävnad.

Proteiner som kodas av homeoboxgener och som uppvisar strukturella likheter med vissa prokaryota och eukaryota DNA-bindande proteiner. Homeodomänproteiner medverkar i regleringen av genuttryck i samband med morfogenes och utveckling.

Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.

En utvecklingsprocess som leder till bildandet av det mogna muskelsystemet, och i vilken ingår differentiering av de olika typerna av muskelcellförstadier, myoblastvandring, aktivering av muskelbildningen och muskelförankring.

Ett förlopp som leder till sammandragning och/eller spänning i muskelvävnad. Muskelsammandragning åstadkoms via en glidmekanism, där aktintrådar glider in bland myosintrådarna.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

Transkriptionsfaktorer är proteiner som binder till DNA-regulatoriska sekvenser och kontrollerar transkriptionen av gener, vilket påverkar syntesen av specifika proteinmolekyler i cellen.

Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.