Ett telomér är en upprepad DNA-sekvens (typically TTAGGG in vertebrates) som skyddar kromosomernas ändar från nedbrytning och fusion med varandra under celldelningen. Vid varje celldelning förkortas telomeret något, och när det blir för kort kan cellen inte längre dela sig korrekt, vilket kan leda till celldöd eller onkogenes. Telomerase är ett enzym som kan förlänga telomererna och hittats vara överaktiverat i flera cancertyper.

Telomere homeostasis refers to the balanced state of telomere length regulation within cells, which involves the maintenance of telomeres at stable and sufficient lengths through the action of the enzyme telomerase and other regulatory mechanisms. Telomeres are the protective caps at the ends of chromosomes that shorten with each cell division due to the inability of conventional DNA polymerases to fully replicate the ends of linear chromosomes.

Telomerase är ett enzym som förlänger telomerna, de repetitiva DNA-sekvenser vid kromosomernas ändar, vilket bidrar till underhåll och stabilitet av kromosomen.

Telomere-binding proteins are specialized proteins that bind to the telomeric regions of chromosomes, which are the repetitive DNA sequences and associated proteins located at the ends of linear chromosomes. These proteins play a crucial role in protecting the structural integrity and stability of chromosomes by preventing the recognition of chromosome ends as damaged DNA, thus inhibiting unwanted repair processes or fusion with other chromosomes. One well-known example of a telomere-binding protein is TRF1 (Telomeric Repeat Factor 1), which helps form the shelterin complex, a group of proteins that bind to and protect telomeres.

Telomeric Repeat Binding Protein 1 (TRF1) är ett protein som binder till telomerna, repetitiva DNA-sekvenser vid kromosomernas ändar, och hjälper till att skydda dem från nedbrytning och fusion med varandra. TRF1 spelar en viktig roll i underhållet av telomerernas längd och struktur, och är involverat i celldelningen och cellcykeln.

Telomere Repeat Binding Protein 2 (TRF2) is a key component of the shelterin complex, which is a group of proteins that bind to and protect telomeres, the repetitive DNA sequences found at the ends of chromosomes. TRF2 plays a crucial role in maintaining telomere length and structure by preventing the activation of the DNA damage response at telomeres, which can lead to chromosomal instability and cellular senescence. TRF2 also promotes the formation of the t-loop structure at telomeres, where the 3' overhang of the telomere invades the double-stranded telomeric DNA, forming a displacement loop that hides the chromosome end from being recognized as a DNA break. This helps to prevent the activation of DNA repair pathways and maintain telomere stability.

Avtagande förmåga hos en cell att föröka sig med tiden. Varje cell är programmerad för ett visst antal celldelningar, varefter förökning upphör. Cellen hamnar i ett stilleståndsstadium, som följs av c elldöd genom apoptos.

En typ av in situ-hybridisering, där målsekvenserna färgats med fluorescerande ämnen, så att läge och storlek kan bestämmas medelst fluorescensmikroskopering. Färgningen är tillräckligt distinkt för att hybridiseringssignalen skall kunna ses såväl i metafasutstryk som i interfaskärnor.

Ett företrädesvis X-kopplat, recessivt syndrom med tre typiska kännetecken: nätformig hudpigmentering, nageldystrofi och vita slemhinnefläckar (leukoplaki). Mun- och tandmissbildningar kan också förekomma. Tillståndet predisponerar för malign sjukdom och benmärgsangrepp med pancytopeni. Den X-kopplade formen kallas även Zinsser-Cole-Engmansyndromet och har samband med den gen som kodar för det väl bevarade proteinet dyskerin.

Tankyraser är en typ av enzym som tillhör poly(ADP-ribos)polymerasfamiljen (PARPs) och specifikt katalyserar additionen av ADP-riboser enheter till proteiner, ett process som kallas poly(ADP-ribosyl)ering. Tankyraser är unika inom denna familj eftersom de kan addera långa poly(ADP-ribosyl)kedjor till sina substrat. De är involverade i en rad cellulära processer, inklusive cellytiska signaltransduktionsvägar, DNA-skador och cancerutveckling.

"G-kvadrupler, eller G-tetrader, är strukturer av DNA som består av fyra guanin (G)-baser som interagerar med varandra genom så kallade Hoogsteen-bindningar, formande en stabil planär skiva."

I en enda mening är 'Oxytricha' ett släkte inom fylumet ciliater, som tillhör djurriket. Oxytricha-arterna är frisimmande encelliga organismer som förekommer i sötvatten miljöer och kännetecknas av sin storlek (upp till 200 micrometer) och komplexa cellyta, inklusive tusentals hårda skivor (cilier) som används för att röra sig och få föda. Oxytricha-arterna är också kända för sin förmåga till asexuell och sexuell reproduktion, inklusive en unik process som kallas konjugation där två individer kan byta kromosomer och bilda ett nytt genetiskt avkomma. Släktet Oxytricha är också intressant för forskare på grund av dess komplexa genom, inklusive en stor andel icke-kodande DNA och en förmåga

Kromosominstabilitet refererar till ett tillstånd där en individuals kromosomer är drabbade av förändringar, som kan vara strukturella eller numeriska, vilket kan resultera i avvikelser i antalet och/eller uppbyggnaden av kromosomerna. Dessa förändringar kan orsakas av fel vid celldelning (mitos) eller under reproduktionen (meios). Kromosominstabilitet kan leda till genetiska avvikelser och är associerat med olika sjukdomstillstånd, inklusive cancer.

Strukturer i kärnan hos svampceller, bestående av eller innehållande DNA och som bär den genetiska information som är väsentlig för cellen.

Vita blodceller, omfattande både granulära leukocyter (basofiler, eosinofiler och neutrofiler) och icke-granulära leukocyter (lymfocyter och monocyter).

Proteiner som binder till DNA. Till denna familj hör proteiner som binder till såväl dubbelsträngat som enkelsträngat DNA, och den omfattar även specifika DNA-bindande proteiner i serum som kan användas som markörer för tumörsjukdomar.

'Upprepade sekvenser, nukleinsyra' refererar till en del av DNA- eller RNA-molekyler som innehåller en upprepad sekvens av nucleotider som upprepas minst två gånger i rad. Dessa upprepningar kan vara identiska eller något varierande, och de kan variera i längd från några få baspar upp till tusentals baspar. Upprepade sekvenser kan förekomma på flera olika sätt, inklusive direkt upprepning (till exempel 'AAAA'), inverterad upprepning ('ATAT' följt av 'ATAT') och komplext upprepande ('AGGA' följt av 'CTTC'). Upprepade sekvenser kan spela en viktig roll i genetisk styrning, evolution och sjukdom.

'Saccharomyces cerevisiae proteins' refererar till proteiner som är specifika för jästsvampen Saccharomyces cerevisiae, även känd som bagerijäst eller öljäst. Detta organismer är välstuderade modellorganismer inom molekylärbiologi och genetik. Proteiner från Saccharomyces cerevisiae har varit av central betydelse för att förstå grundläggande cellulära processer, såsom celldelning, transkription, translation, DNA-replikering och metabolism. Många proteiner från Saccharomyces cerevisiae har blivit välkaraktäriserade och används ofta som referensproteiner i forskning.

'Saccharomyces cerevisiae' är en art av jästsvamp som tillhör kungariket svampar, och är vanligt förekommande i naturen på frukt, grönsaker och jord. Den är en enkelcellig eukaryot organism med en diameter på omkring 5-10 Mikrometer.

Läkemedels- eller strålningsframkallade skador på DNA som medför avvikelser från den normala dubbelspiralkonformationen. Till dessa hör strukturella förvrängningar som stör replikation och transkription, samt punktmutationer som splittrar baspar och ger skadliga effekter på efterföljande generationer genom ändringar i DNA-sekvensen. Om skadan är av mindre omfattning kan den repareras (DNA-reparation), men stor skada kan leda till apoptos (celldöd).

En ökad benägenhet hos genomet att drabbas av mutationer när olika reparations- eller replikationsförlopp inte fortlöper normalt.

Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.

I en prokaryot cell eller i kärnan av en prokaryot cell utgör kromosomer strukturella enheter bestående av eller innehållande DNA som bär den genetiska information som är väsentlig för cellen.

De gradvisa förändringar i människors och djurs struktur och funktion som sker med tiden, som inte beror på sjukdom eller olyckshändelser, och som så småningom leder till ökad sannolikhet att döden sk all inträffa. Gäller inte mikroorganismer.

RNA, eller Ribonukleinsyra, är ett biologiskt molekyll som består av en lång kedja av nukleotider. Det spelar en central roll i cellens proteinsyntes genom att transkribera DNA:t till mRNA (messenger RNA), som sedan kan översättas till protein av ribosomer. RNA förekommer också i andra funktioner, såsom reglering av genuttryck och katabolism av signalsubstanser.

Ett släkte cilieförsedda protozoer med från ryggsidan tillplattad kropp och glesa rader med korta, borstlika cilier på ryggytan.

Metod för påvisande av DNA som separerats med elektrofores och immobiliserats på nitrocellulosa eller annan film av papper eller nylon. Metoden utvecklades av E.M. Southern.

En deoxiribonukleotidpolymer som utgör den grundläggande genetiska substansen i alla celler. Eukaryota och prokaryota organismer har normalt sitt DNA ordnat i dubbelsträngade strukturer, men i många viktiga biologiska processer ingår under vissa skeden enkla strängar. DNA, som består av en flersockerarts-fosfatstam med utskott av puriner (adenin och guanin) och pyrimidiner (tymin och cytosin), bildar en dubbelspiral som hålls ihop med vätebindningar mellan purinerna och pyrimidinerna (adenin mot tymin (AT) och guanin mot cytosin (GC)).

Silent Information Regulators (Sir) proteins in Saccharomyces cerevisiae refer to a group of four protein factors (Sir2, Sir3, Sir4, and Sir5) that are involved in the establishment and maintenance of heterochromatin structure and function in yeast. Specifically, they play a crucial role in the silencing of gene expression at specific loci such as telomeres, mating-type loci, and ribosomal DNA (rDNA) repeats. The Sir proteins are recruited to these regions through interactions with histone modifications and other chromatin-associated factors, leading to the formation of repressive chromatin structures that prevent transcription. Sir2 is a NAD+-dependent histone deacetylase that specifically targets lysine 16 on histone H4 (H4K16), while Sir3 and Sir4 help to stabilize the silencing complex and promote spreading of the repressive chromatin structure along the DNA.

Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos svampar.

Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.

En familj av enzymer som katalyserar den exonukleolytiska klyvningen av DNA. Den inkluderar medlemmar av klassen EC 3.1.11 som ger 5'-fosfomonoestrar som spjälkningsprodukter. EC 3.1.-.

Mycket långa DNA-molekyler och tillhörande proteiner, histoner och kromosomala proteiner av icke-histontyp. Normalt finns det 46 kromosomer, inklusive två könskromosomer, i kärnan i människans celler. De bär på individens genetiska kod.

Cellkärneantigener (eng. Nuclear antigens, NAs) är proteiner eller DNA-sekvenser inne i cellkärnan som kan betraktas som främmande av det immunförsvar som finns hos vissa individer, vilket leder till att deras kroppar producerar antikroppar mot dem. Dessa antikroppar kan orsaka autoimmuna sjukdomar såsom systemisk lupus erythematosus (SLE) och skleroder.

Avvikelser från det normala antalet kromosomer eller från den normala strukturen, vilka inte alla nödvändigtvis är förknippade med sjukdom (kromosomrubbningar).

"Genetisk rekombination är ett naturligt fenomen där gener kombineras och omordnas på något sätt för att bilda ny DNA-sekvens. Detta kan ske genom olika mekanismer, till exempel crossing over under meios eller via specifika enzymer som kan klippa och klistra ihop DNA-strängar på nya sätt. Genetisk rekombination är viktig för genetisk variation och evolution."

Förändringar i organismen som leder till att åldrandet påskyndas.

Mångfaldigande av en DNA-molekyl.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

Proteiner som kontrollerar celldelningscykeln. Denna proteinfamilj omfattar ett stort antal klasser, inklusive cyklinberoende kinaser, mitogenaktiverade kinaser, cykliner och fosfoproteinfosfataser, s amt deras förmodade substrat, så som kromatinassocierade proteiner, cytoskelettproteiner och transkriptionsfaktorer.

Rad52 är ett protein som spelar en central roll i DNA-skadoringssvarsmekanismer hos eukaryota celler, inklusive människor. Det fungerar som en kritisk komponent i den homologa rekombinationsprocessen, vilken är en viktig mekanism för att reparera dubbla DNA-strängsbrytningar och andra typer av skador på DNA. Rad52 hjälper till att ställa in de två slutna ändarna av en DNA-sträng i rätt position för att kunna repareras korrekt genom att underlätta sökandet efter och sammanfogningen med en komplementär DNA-sekvens.

Rekonstruktion av en sammanhängande, dubbelsträngad DNA-molekyl utan felparning utifrån en molekyl med skadade områden. De viktigaste typerna av reparationsmekanismer är: excisionsreparation, där defekta områden i en sträng tas ut och återsyntetiseras med hjälp av den information som de komplementära basparen i den hela strängen innehåller; ljusåteraktiveringsreparation, som innebär att de nedbrytande och mutagena effekterna av UV-strålning elimineras; samt postreplikationsreparation, där de primära skadorna inte repareras, men där gapen i en dotterdubbelsträng fylls med delar av den andra, oskadade duplexdottern. Excisionsreparation och postreplikationsreparation kallas ibland för "mörk reparation", eftersom de inte kräver ljus.

RecQ-helikaser är en typ av helikasproteiner som hjälper till att reparera och underhålla DNA genom att lösa upp dubbelsträngat DNA till enkelsträngat DNA, förhindra olagliga korslänkningar mellan DNA-streck och hjälpa till att korrekt placera replikationsoriginer. Defekter i RecQ-helikasgener kan leda till genetiska sjukdomar som är associerade med ökat risk för cancer och åldersrelaterade neurodegenerativa sjukdomar.