Trichoderma är ett släkte av svampar som främst förekommer i marken och på rotting vegetabiliskt material. De är saprofyter, vilket betyder att de lever av döda organiska substance. Trichoderma-svamparna är välkända för sin förmåga att producera en mängd olika enzymer och metaboliter som kan bryta ned andra svampars cellväggar, vilket gör dem till effektiva biologiska kontrollmedel mot växtsjukdomar. Vissa arter av Trichoderma kan även etablera mutualistiska associationer med växter och bidra till deras tillväxt och hälsa genom att underlätta näringsupptaget och skydda mot patogena svampar.

"Cellulose-1,4-β-cellobiosidase" er ein enzym som bryter ned cellulosen i spesifikk sätt ved å kløyve beta-1,4-glykosidbindninga mellom to glukuronringer, deretter frigjarer de to monosakkarider cellobios. Dette enzym er viktig for nedbrytingen av cellulosen i naturen og har potentiale som en del av bioprosessane for å produsere etterhånden fornybar energikilde.

Ett svampsläkte i familjen Hypocreales. Till anamorferna hör Trichoderma.

Ett enzym som kan isoleras från svampar och bakterier. Det katalyserar endohydrolys av 1,4-beta-glukosidbindningar i cellulosa, lichenin och beta-glukaner i spannmålsväxter. EC 3.2.1.4.

Rhizoctonia är ett släkte svampar som tillhör klassen Lagenidiales och är kända för att orsaka sjukdomar hos en rad olika växter, inklusive gräs, grönsaker, träd och prydnadsväxter. Denna typ av svampar är främst kända för sin förmåga att bryta ned organisk materia i jorden som en del av nedbrytningsprocessen.

En stor och heterogen grupp av svamporganismer som saknar sexuellt stadium. Många humanpatogena svampar tillhör denna grupp.

En polysackarid med glukosenheter, bundna som i cellobios. Den utgör huvudbeståndsdelen i växtfibrer; bomull är den renaste naturligt förekommande formen av cellulosa.

a-N-acetylglukosaminidas. Ett enzym som bryter ned kitin. EC 3.2.1.50.

"Biological pest control is a method of managing or eliminating harmful pests using natural enemies such as predators, parasites, pathogens, and competitors, as opposed to using chemical pesticides."

Peptaibols are a class of antibiotic peptides primarily produced by fungi, consisting of 5-20 amino acid residues, with a high proportion of non-proteinogenic amino acids such as alpha-aminoisobutyric acid (Aib) and isovaline. They usually have a C-terminal alcohol amide group and are known for their ability to form alpha-helices in hydrophobic environments, contributing to their membrane-disruptive activity and potential use in medical and agricultural applications.

Ett förhållande där mikroorganismer inte kan samexistera, utan organismer av en typ bekämpar, dödar eller hämmar tillväxten hos, en annan. Motsatsen är symbios.

Enzymer som hydrolyserar O- and S-glykosylföreningar. EC 3.2.1.

"Biological control agents" refer to organisms or biological substances that are used to suppress or reduce the population of pests or harmful organisms in order to manage their negative impact on crops, humans, animals, or the environment. These biological control agents can include predators, parasites, pathogens, or competitors that naturally regulate the target pest population. They provide an eco-friendly and sustainable alternative to chemical pesticides for pest management.

Alla proteiner som förekommer i svampar.

Endo-1,4-beta-xylanase är ett enzym som bryter ned xilan, en hemicellulosa bestående av β(1→4)-länkade xosorideringar, genom att hydrolysera β(1→4)-glykosidbindningarna mellan xoseresenheterna. Detta enzym förekommer naturligt i många mikroorganismer och används kommersiellt inom bland annat pappers- och massaindustrin för att förbättra sakcharifieringen av växtmaterial.

I en enkel mening kan cellulas eller cellulasen definieras som ett enzymkomplex med kapacitet att bryta ned cellulosaredoxidaser, som är ett viktigt beståndsdel av cellulosamembran hos växter och mikroorganismer. Cellulaser spelar en central roll i celldelning och tillväxt hos dessa organismer, samt har potential att användas inom bioteknik och för produktion av bioenergi. Det är viktigt att notera att termen 'cellulas' kan ha olika betydelser beroende på kontexten, men i detta fallet avses den medicinska/biologiska definitionen.

Xylosidaser är en grupp enzym som bryter ned specifika kolhydrater, kallas xylooligosackarider, genom att hydrolysera sackaridbindningarna och avlägsna xyloserester.

De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos svampar.

Pythium är ett släkte av mjöldaggar (Oomycetes) som är kända för att orsaka rotsvampbrott hos en rad olika växter, inklusive grödor och prydnadsväxter. Dessa organismers hyfer kan bilda sporangier som sprids med vatten och infekterar nya värdar genom att penetrera rotvävnaden. När de etablerat sig i värden, börjar de bryta ner vävnaderna och suga näring från den, vilket kan leda till försämrad tillväxt eller död hos värden. Det finns över 150 arter av Pythium, varav många är skadedjur i jordbruk och trädgårdsodling.

'Betaglukosidaser' är ett enzym som bryter ned specifika slags sockerbindningar, nämligen betaglykosidbindningar, genom att spjälka sönder dem i en monosackarid och en aglykon. Detta enzym är viktigt för celldelningen och nedbrytningen av vissa toxiner i kroppen.

Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos svampar.

En disackarid bestående av två glukosenheter med beta-(1-4)-glukosidbindning. Den fås vid partiell hydrolys av cellulosa.

Allmän benämning på en folie framställd av trämassa genom en viskosprocess. Den utgörs av en tunn, genomskinlig film av regenererad cellulosa, är fuktbeständig och ibland färgad, och används huvudsakl igen som skyddsfolie för livsmedel eller dialyspåsar.

En "spor" hos en svamp är en liten, ofta enkelcellig struktur som produceras av svampen för reproduktion och spridning. Sporer kan vara mycket resistanta mot extrema miljöförhållanden och kan överleva under lång tid utan värd. När de exponeras för gynnsamma förhållanden kan de gro och utvecklas till en fullvuxen svamp.

Xylanase är ett enzym som bryter ned xylan, en typ av hemicellulosa som förekommer i växters cellväggar. Xylanaser är därför viktiga enzymer inom biomassaomvandling och djurfoderindustri.

"Växtsjukdomar" är en samlingsbeteckning för sjukdomar som drabbar växter och orsakas av diverse patogener, inklusive bakterier, svampar, virus och viroider, samt abiotiska faktorer som klimatförhållanden, näringsbrist och toxiner. Dessa sjukdomar kan påverka växternas tillväxt, utveckling och produktivitet, och i vissa fall leda till död av plantan.

Ett rike av eukaryota, heterotrofa organismer som lever som saprofyter eller parasiter, omfattande svampar, jästarter, mögel osv. De kan fortplanta sig sexuellt eller asexuellt och ha mer eller mindre komplexa livscykler. Trådsvampar bildar flercelliga kolonier.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

Xylella är ett släkte av bakterier som orsakar sjukdomar hos växter, särskilt i medelhavsområdet. Den mest kända arten är Xylella fastidiosa, som kan leda till dödlig skador på en rad olika värdväxter, inklusive olivträd, citrusfrukter och druvor.

Ett exocellulas med specificitet för 1,3-beta-D-glukosidbindningar. Enzymet katalyserar hydrolys av beta-D-glukosenheter från de icke-reducerande ändarna av 1,3-beta-D-glukaner, varvid glukos frigörs. EC 3.2.1.58.

Betamannosidas är ett enzym som bryter ned komplexa kolhydrater, så kallade glykaner, genom att hydrolysera (spjälka) specifika bindningar mellan sockermolekyler i substratet. Mer konkret så avlägsnar betamannosidas specificerat en beta-mannosbindning och används bland annat inom medicinen för att behandla vissa lagrara sjukdomar, som Gaucher sjukdomen, genom att underlätta nedbrytningen av glykolipider i cellerna.

Närvaron av bakterier, virus och svampar i jord. Termen är inte begränsad till att gälla sjukdomsalstrande organismer.

En aminopolysackarid som ingår i bl a insekters hudskelett och i svampar. Den är en rak polysackarid av acetylglukosaminlänkar och den näst vanligaste biopolymeren på jorden. Den deacetylerade formen kallas kitosan.

Ett släkte basidiomycetsvampar, familjen Agaricaceae, ordningen Agaricales, bestående bl a av ängschampinjon (Agaricus campestris), snöbollschampinjon (A. arvensis), kungschampinjon (A. augustus), kar bolchampinjon (A. xanthoderma; giftig) och den vanliga "handelschampinjonen" (A. bisporus).

"Mycel" refererer til det samlede netværk af trådformede hyfer, der udgør kroppen hos svampe. Dette filamentøse væv er dannet af mange små, cylindriske celler, der vokser og deler sig for at danne et komplekst system af tråde, som kan strække sig over store områder i jorden eller på andre underlag. Myceliet udgør den vegetative del af svampen og er ansvarlig for optagelsen af næring og vand fra miljøet.

Det genetiska materialet i svampar. Hit hör även sexgenerna (typgenerna för parning) hos Saccharomyces cerevisiae.

Ett endocellulas med specificitet för hydrolys av 1,3-beta-D-glukosidbindningar i 1,3-beta-D-glukaner, innehållande laminarin, paramylon och pachyman. EC 3.2.1.39.

Svampsläkte med arter som är växtpatogener. Gråmögel, t ex, är en vanlig sjukdom hos ffa oljeväxter, orsakad av B. cinerea, som dock också ger "ädelröta" hos vissa vindruvor.

En mögelsvamp som orsakar svartmögel på frukt och grönsaker.