Muskler som utgår från okbågen och stänger käkarna. Tuggmuskelnerven utgår från mandibularnervens förgrening på trigeminalnerven (femte hjärnnerven).

Den tinningmuskeln (Musculus temporalis) är en skelettmuskel belägen på lateral sida av huvudet, över tinningen och nedanför hjässbenet. Den har sitt ursprung från tinningbenets korbett och fortsätter neråt och lateralt till en senor som fäster på käkbenets framsida. Tinningmuskeln hjälper till att lyfta upp underkäken, dra den bakåt samt bita och krossa mat.

En tuggmuskel, vars uppgift är att sluta käkarna.

Kraften i tuggmusklerna när käkarna bits ihop.

Tuggande och malande av föda i munnen.

"Pterygoid muscles" refers to a pair of muscles in the head, specifically in the deep portion of the cheek, near the jaw joint (temporomandibular joint). These muscles consist of two parts: the larger medial pterygoid and the smaller lateral pterygoid. The medial pterygoid helps with closing the jaw and moving it side to side, while the lateral pterygoid assists in opening the jaw and positioning the jaw joint during movements like chewing and speaking.

Smärta i ansiktsområdet, även omfattande munnen och övergången mellan ansikte och skalle. Associerade sjukdomstillstånd inkluderar infammatoriska och tumörsjukdomar, samt nervsmärtssyndrom som utgår från trigeminusnerven, ansiktsnerven och de glossofaryngiska nerverna. Sjukdomstillstånd som har återkommande eller ihållande ansiktssmärta som främsta manifestation benämns ansiktssmärtsyndrom.

Benstruktur i munnen som bär tänderna. Käken består av underkäke och överkäke.

Ansiktets största och starkaste ben, vilket utgör den nedersta delen av käken. I underkäken sitter den undre tandraden.

Mun, tänder, käkar, svalg och tillhörande strukturer så som de avser tuggande, sväljning och tal.

Tandgnissling under sömn, även känt som sleep bruxism, är en medveten eller obevusst upprepad muskelaktivitet i kindmuskulaturen och/eller tandsömmen som orsakar knisningar eller stönanden under sömn.

En ledförbindelse mellan underkäkens ledhuvud och tinningsbenets ledutskott.

Ett symtomkomplex bestående av smärta, muskelömhet, ledknäppande och begränsad rörlighet i käkleden. Symtomen är subjektiva och ger sig till känna mer i tuggmusklerna än i själva käkleden. Etiologin är oklar, men kan omfatta t ex onormalt bett och psykofysiologiska faktorer.

Det inbördes förhållandet mellan alla delar av tuggapparaten i normal funktion. Särskilt avses tändernas läge och kontakt för bästa tuggresultat vid käkens tuggrörelser. Syn. sammanbitning.

Vanemässigt, ofrivilligt malande eller gnidande av tänderna mot varandra, ofta med krampaktigt hopbitna käkar och oftast i sömnen. Störningen kan leda till skada och spänningshuvudvärk. Underliggande orsaker tros vara känslomässiga, som t ex undertryckt aggression, spänningstillstånd, ilska, rädsla eller frustration. Syn. bruxism.

I en enkel mening kan bettskenor definieras som smala, böjliga rör av plast eller metall som används under behandlingen av bråckoperationer för att stötta och hålla tarmslemhinan på plats i bukhålan. De fästs vid insidan av buken och hålls fast med klister eller sömmar, och sedan leds de genom en liten öppning i muskulaturen till en punkt under huden där de kan lätt tas ut om behov ska uppstå. Bettskenor används vanligen inte längre än några veckor efter operationen, då det naturliga läkprocessen har stabiliserat bråcket.

En rad sjukdomstillstånd som påverkar käkledens anatomiska och funtionella egenskaper. Faktorer som bidrar till tillståndens komplexitet beror på ledens förhållande till tänder och tuggande och de symtom från andra områden som har samband med smärtor i käkleden, samt svårigheterna att använda traditionell diagnostisk teknik vid käkledspatologi, då vävnad sällan tas och röntgen är otillräcklig eller ospecifik. Vanliga sjukdomstillstånd är missbildningar, fysiska skador, subluxation, luxation, artrit och tumörer.

En gren av trigeminalnerven (den femte kranialnerven). Underkäksnerven leder motoriska nerver till tuggmusklerna och känselnerver till tänderna och tandköttet, till nedre delen av ansiktet och till delar av den hårda hjärnhinnan.

Sammandragande vävnad som åstadkommer rörelse hos djur.

Stora, flerkärniga enkelceller, cylindriska eller prismatiska till formen, som bildar skelettmuskulaturens grundläggande enhet. De består av myofibriler, inneslutna i och förenade med sarkolemmat (muskeltrådens hölje). De uppkommer genom sammansmältning av skelettmyoblaster till ett syncytium och efterföljande differentiering.

I medicinsk kontext, refererar "skalle" vanligtvis till den hårda strukturen som omsluter och skyddar hjärnan och ögonen. Den består av flera skilda delar: kraniets benvävnad, hårda hjärnhinnan (dura mater) och hjärnbarken. Skallbenen är sammanbundna med varandra och med resten av kroppen via ledgångar som tillåter rörelse och tillväxt.

Mätning av förändringar i musklers elektriska potential med hjälp av yt- eller nålelektroder.

Alla de muskler som medverkar till att ge uttryck åt ansiktet, inklusive dem som försörjs av facialisnerven och är fästa vid och ger rörelse åt ansiktshuden.

"Näsben, eller nasus, är den del av skelettet som utgör den uppersta, centrala delen av ansiktet och skiljer näshålorna från varandra."

Mätning av huvudets mått. Inom odontologin används sammanställningar från röntgenbilder från sidan och framifrån för att beräkna ansiktsskelettets tillväxt och utveckling och för att följa resultaten av ortodontisk behandling. Syn. cefalometri.

Ett förlopp som leder till sammandragning och/eller spänning i muskelvävnad. Muskelsammandragning åstadkoms via en glidmekanism, där aktintrådar glider in bland myosintrådarna.

Myosin, tung kedja, refererar till den större av de två typerna av myosinkedjor, den andra är lätta kedjan. Myosin är ett protein involverat i muskelkontraktion och består av en tung kedja och en eller flera lätta kedjor. Tunga kedjan har en molekylvikt på ungefär 230 kDa och innehåller en ATPas-domän, en motordomain som kan hydrolysera ATP för att generera mekanisk energi till muskelkontraktion. Den tunga kedjan är också ansvarig för att binda till aktinfilamenten i muskeln.

En tanduppsättning som innehåller såväl mjölktänder som permanenta tänder.

Muskelproteiner är proteiner som utgör strukturella komponenter och funktionella molekyler inom muskler. De är involverade i diverse processer såsom muskelkontraktion, regeneration och homeostas. Exempel på muskelproteiner inkluderar aktin, myosin, titin och troponin.

Icke-tvärstrimmiga muskler, som utgör den icke viljestyrda muskelvävnaden till de inre organen, blodkärlen, hårsäckarna osv. De sammandragbara elementen är avlånga, oftast spindelformade celler med central kärna. Glatta muskeltrådar hålls ihop i skikt eller buntar av nätbildande fibrer, och ofta är även elastiska nät rikligt förekommande.

En typ av strimmig muskelvävnad, fäst vid skelettet med senor. Skelettmuskler har nervförbindelser, och deras rörelser kan styras medvetet. De kallas även viljestyrda.

Trigeminusnerven är den femte kranialnerven och ansvarar för sensorisk och motorisk innervation av ansiktet, särskilt känsel i huden och skleran (ögonvitans vita del), smak i främre två tredjedelar av tungan samt muskulatur i masticationsapparaten (käkmuskulatur).

"Biomechanical phenomena" refer to the mechanical laws and principles that govern the functioning of biological systems, such as the human body. These phenomena describe how forces and motion affect the structure and function of living tissues, organs, and organ systems. They are studied in the field of biomechanics, which applies engineering principles to understand and solve problems related to biological systems. Examples of biomechanical phenomena include the way bones and muscles work together to produce movement, the forces that act on the heart during a cardiac cycle, or the mechanics of breathing.

Neurofysiologiskt rekrytering refererar till processen där lungorna aktiveras för att öka ventilationen under andningsdjupet eller vid behov av extra andning, vanligtvis som svar på en hypoxisk stimulus. Detta uppnås genom kontraktion av accessoriska andningsmuskler, inklusive interkostalmusklerna och musculus sternocleidomastoideus, vilket leder till en ökad ribkorgsrörelse och därmed en ökad lungvolym.

Ett bett som kännetecknas av att tändernas kontakt på tuggsidan av käken motsvaras av en harmonisk kontakt mellan tänderna på den motsatta, balanserande, sidan.

Blodkärlens icke-tvärstrimmiga, icke viljestyrda muskelvävnad.

Registrering av lägesförhållandet mellan underkäke och överkäke. Måtten kan avse såväl vertikala som horisontella och riktningsförhållanden.

En utvecklingsprocess som leder till bildandet av det mogna muskelsystemet, och i vilken ingår differentiering av de olika typerna av muskelcellförstadier, myoblastvandring, aktivering av muskelbildningen och muskelförankring.

"Nackmuskler" refererar till en grupp skelettmuskler som kontrollerar rörelserna i nacken och halsen, inklusive musculus sternocleidomastoideus och musculus trapezius. Dessa muskler arbetar tillsammans för att möjliggöra rörelser som rotation, flexion och extension av huvudet och halsen.

Fysiologisk anpassning (eng. physiological adaptation) refererar till de förändringar och anpassningar som sker inom levande organismers fysiologiska system, såsom andnings-, kardiovaskulära och endokrina system, i respons till långvariga eller plötsliga förändringar i deras inre och yttre miljö. Detta hjälper organismen att upprätthålla homeostas, en jämvikt av kroppens interna processer, och öka dess överlevnadschans under påverkande faktorer som exempelvis klimatförändringar, höga eller låga temperaturer, syrgasyttrekt orörda miljöer eller förändrade näringsriktningar. Fysiologisk anpassning kan ske på genetisk nivå genom naturligt urval eller på kortare sikt genom reversibla fysiologiska justeringar som exempelvis ökad hjärtfrekvens under fysisk

Skelettmuskeltrådar som kännetecknas av sitt uttryck av isoformer av tunga kedjor av typ II myosin med stark ATPas-verkan och som påverkar ett flertal andra funktioner, som t ex sammandragningshastighet, styrkeeffekt och spänninigsåteruppbyggnad.

Förhållandet mellan sammanbitnigsytorna i de båda tandbågarna när käkarna är ihop och tänderna i maximal interkuspidation.

Skelettmuskeltrådar kännetecknade av sitt uttryck av isoformer av tunga kedjor av typ I-myosin som har låg ATPas-aktivitet och påverkar flera andra funktioner, så som sammandragningshastighet, styrkeeffekt och spänninigsåteruppbyggnad.

Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.

En instängd ansamling av vätska, särskilt i testikelns tunica vaginalis eller längs sädessträngen.

Läran om levande organismers byggnad.

En utvecklingsdefekt med utebliven förflyttning av testiklarna till pungen.

En ansiktslyftning är ett kirurgiskt ingrepp som syftar till att återställa och förbättra den naturliga konturen och definitionen hos ansiktet och halsen, genom att stramma upp slappa muskler och borttaga överskottshud.

I USA sjuksköterskeutbildning i sjukhusregi. Genomgången utbildning ger behörighet att avlägga examen för sjuksköterskelegitimation.

Benämning på systematiska och vetenskapligt grundade fysiska behandlingar av kroppsvävnader med händerna i syfte att påverka nerv- och muskelsystem och den allmänna cirkulationen.

Läkekonst som bygger på traditionell, kinesisk praxis.

I USA fyraårig högskoleutbildning i vårdämnen, i Sverige treårig, som ger behörighet att utöva sjuksköterskeyrket.

Utbildningsprogram för läkare som söker specialistutbildning. De omfattar såväl formell specialisttjänstgöring som forskningsarbete inom klinisk medicin och medicinsk grundvetenskap. Utbildningen leder till specialistbehörighet och eventuellt till högre akademisk examen.

En familj retrovirusassocierade DNA-sekvenser (v-rel) som ursprungligen isolerades från en fågelretikuloendoteliosvirusstam. Protoonkogenen rel (c-rel) kodar för en subcellulär (kärn- eller cytoplasmatisk) transkriptionsfaktor som spelar en roll vid lymfocytdifferentiering. Translokering eller överrepresentation av c-rel, eller konkurrerande v-rel, ger upphov till tumörbildning. Hos människa är relgenen belägen på plats 2p12-13 på den korta armen på kromosom 2.