Medel som påskyndar utsöndringen av urin genom sin verkan på njurfunktionerna. Syn. diuretika.

Sodium Chloride Symporter (NCC) Inhibitors are a class of medications that block the NCC protein in the kidney responsible for reabsorbing sodium and chloride ions into the bloodstream, thereby increasing their excretion in urine. This action helps lower blood pressure and reduces fluid volume in patients with hypertension or heart failure. Examples of NCC inhibitors include thiazide diuretics such as hydrochlorothiazide and chlorthalidone.

Ett saluretiskt (saltutdrivande) och diuretiskt sulfamylpreparat. Det har snabb och kortvarig verkan, och används vid ödem och kronisk njursvikt.

Ett tiaziddiuretikum som ofta anses som ursprungspreparatet i denna klass. Det minskar återupptaget av elektrolyter från njurkanalerna. Detta leder till ökad utsöndring av vatten och elektrolyter, så som natrium, kalium, klor och magnesium. Medlet har används för behandling av ett flertal tillstånd, bland vilka är ödem, högt blodtryck, diabetes insipidus och hypoparatyroidism.

Syn. diures.

Sodium-potassium-chloride symporter inhibitors are a class of medications that block the activity of the sodium-potassium-chloride cotransporter, a protein responsible for reabsorbing sodium, potassium, and chloride ions in the kidney. By inhibiting this transporter, these medications increase the excretion of sodium and water while reducing the excretion of potassium, which can help lower blood pressure and manage fluid balance in certain medical conditions such as heart failure and hypertension.

Verkar avslappande på glatt muskulatur och blodtryckssänkande.

Ett tiaziddiuretikum (urindrivande medel) med verkningsmekanismer och användningsområden liknande dem hos hydroklortiazid.

Ett urindrivande medel med verkan och användningsområden som tiazidpreparat; det innehåller dock inget tiazidringsystem.

Triamterene är ett diuretikum (vattenavlägsningsmedel) som reducerar ödem (vätskeansamlingar) och blodtryck genom att öka urinproduktionen i njurarna.

Ett tiaziddiuretikum (urindrivande medel) med ungefär samma verkan och användningsområden som hydroklortiazid. Det har använts för behandling av ärftlig hyperkalemi, högt blodtryck, ödem och urinvägss jukdomar.

En tiazidliknande, urindrivande kinazolinsulfonamid med långtidsverkan, och därför användbar vid kronisk njursvikt. Medlet sänker även blodtrycket och ökar kaliumförlusten.

Triklormetiazid är ett diuretikum, som är en typ av blodtrycksmedicin som hjälper till att minska vätskan i kroppen genom att öka urinproduktionen. Det är en tetraziddervat av 2,2,2-trifluorethanol och har använts för behandling av högt blodtryck och vattenansamling i kroppen orsakad av hjärtsvikt eller njursjukdom.

Läkemedel som används vid behandling av akut eller kroniskt högt blodtryck, oberoende av farmakologisk verkningsmekanism. Bland dessa läkemedel finns diuretika, adrenerga betaantagonister, adrenerga a lfaantagonister, angiotensinkonvertashämmare (ACE), kalciumkanalblockerare, ganglieblockerare och kärlvidgande medel.

3-butylamino-4-fenoxi-5-sulfamylbensoesyra. Det är ett urindrivande sulfamylpreparat.

En förening som hindrar symport av natrium, kalium och klorid främst i Henles slynga, men även i de proximala och distala kanalerna. Denna farmakologiska verkningsmekanism leder till utsöndring av dessa joner, ökad urinavgång och minskning av extracellulär vätska. Preparatet har klassats som ett loop-diuretikum.

Smala, rör- eller hårlikande avföringsstrukturer hos insekter. De utgår från tarmkanalen mellan mittkroppen (mesenteron) och bakkroppen (proctodeum).

Ett sulfamyldiuretikum med ungefär 16 gånger så kraftig effekt som furosemid. Det har även visat sig vara effektivt mot högt blodtryck.

Ihållande, högt blodtryck i artärsystemet. Utifrån flera mätningar (blodtrycksbestämning) definieras högt blodtryck som ett tillstånd då det systoliska trycket konstant är högre än 140 mm Hg eller då det diastoliska trycket konstant är högre än 90 mm Hg.

Onormalt låga halter av kalium i blodet. Tillståndet kan vara en följd av kaliumförlust via njurarna eller mag/tarmkanalen, pga kräkningar eller diarré. De kliniska tecknen kan bestå av neuromuskulära störningar, som svaghet eller förlamning, avvikande EKG (lägre T-vågor och högre U-vågor), njurfunktionsbrist och störningar i mag/tarmsystemet.

Natriures är utsöndringen av natrium (ett mineral och ett elektrolyt) i urinen. Det inträffar när njurarna släpper ifrån sig mer natrium än vad de behåller, vilket kan leda till ett ökat urinvolym och potentialen för påverkan på elektrolytbalansen i kroppen. Natriures kan vara en normal fysiologisk respons eller ett tecken på olika medicinska tillstånd, såsom njursjukdomar, hjärtsjukdomar och vissa läkemedelsbiverkningar.

Utsöndring av urinsyra, medel för, kan definieras som den normala fysiologiska processen där urinsyra, ett slutprodukt vid nedbrytningen av puriner, elimineras från kroppen via njurarna och utsöndras i urinen.

Spironolakton är ett diuretiskt läkemedel, som tillhör gruppen aldosteronantagonister. Det används vanligen för att behandla högt blodtryck och vattenansamling i kroppen (ödem) hos patienter med hjärtsvikt, levercirros och andra sjukdomar som orsakar ökad aldosteronnivå i kroppen. Spironolakton fungerar genom att blockera effekterna av hormonet aldosteron i njurarna, vilket hjälper till att minska vatten- och salthalten i kroppen och sänka blodtrycket.

En komplikation till hjärtsjukdom. Nedsatt fyllnadskapacitet eller defekt sammandragning och tömning, vilket medför oförmåga hos hjärtat att pumpa ut en tillräcklig mängd blod för att tillgodose kroppsvävnadernas behov, eller att göra så endast under förhöjt fyllnadstryck.

En tiazid är ett typ av diuretikum, som är ett slags läkemedel som hjälper till att öka urinproduktionen och på så sätt reglerar vätskebalansen i kroppen. Tiazider fungerar genom att blockera en transportprotein i njurarna som står för återupptaget av natriumjoner, vilket leder till ökad utsöndring av natrium och medföljande ökad utsöndring av vatten. Tiazider används vanligen vid behandling av högt blodtryck, hjärtsvikt och vissa former av njursjukdomar.

En klass läkemedel, vars användning är inriktad på behandling av högt blodtryck och hjärtsvikt. Deras hemodynamiska effekt ligger i att de hämmar renin-angiotensinsystemet. De modulerar också det symp atiska nervsystemets aktivitet och ökar prostaglandinsyntesen. Den huvudsakliga verkan är kärlvidgande och svagt natriuretisk.

'Natrium' er en kjemisk betegnelse for det som engelskspråklige lærebøker og artikler ofte refererer til som "sodium". I medicinsk sammenheng vil man oftest finne termen natrium brukt i forbindelse med ionsamlinger, elektrolytbalanse eller i sammenheng med bestemte sykdommer.

Organoquicksilverföreningar är kemiska föreningar som innehåller kol (organisk del) bundet till kvicksilver (metallisk del) via kovalenta bindningar, vilka ofta används inom områden som medicin, odling av frön och industriella tillämpningar, men som också är föremål för miljö- och hälsofrågor på grund av deras toxicitet och långa biologiska halveringstid.

Ett grundämne tillhörande alkalimetallerna. Det har kemiskt tecken K och atomnummer 19. Atomvikten är 39,10. Kalium är den dominerande katjonen i den intracellulära vätskan i muskelvävnad och mellan andra celler. Kaliumjonen är en kraftig elektrolyt och spelar en avgörande roll i regleringen av vätskevolym och upprätthållande av vatten-elektrolytbalansen.

Radioisotopetografi är en medicinsk undersökningsmetod som använder radioaktiva isotoper för att generera bilder och mäta funktionen hos olika organ eller system inne i kroppen. Denna teknik involverar administration av en liten mängd radioaktivt markörämne, vanligtvis via injektion eller oral intagning, som samlas upp och koncentreras i det specifika organet eller systemet som ska undersökas.

En natriumkloridsymporter (NCC/NCCT) är ett protein som hjälper till att transportera natrium- (Na+) och kloridjoner (Cl-) över cellytan, vanligtvis från den extracellulära fluiden in i cellen. Detta transportprotein är aktivt och drivs av en gradient för natriumjoner som skapas och underhålls av ett annat protein, natriumpumpen (Na+/K+-ATPase). Natriumkloridsymporterna spelar en viktig roll i regleringen av salt- och vätskebalansen i kroppen, samt hjälper till att underhålla den elektrokemiska gradienten över cellmembranet.

Behandling med två eller flera läkemedel var för sig för deras sammanlagda effekt.

"Teknetium Tc 99m-mertiatid" är ett radiomärke som används inom medicinsk diagnostik för att utföras så kallade scintigrafiska undersökningar. "Teknetium Tc 99m" är en radionuklid, det vill säga en instabil isotop av grundämnet teknetium som sänder ut gamma-strålar när den sönderfaller. Detta gör att den kan användas för att skapa bilder av olika delar av kroppen med hjälp av en gammakamera.

Utvidgning av njurbäckenet och njurkalkarna pga urinstockning (vattennjure), till följd av hinder i urinledaren, med åtföljande atrofi av njurens parenkymvävnad.

Läkemedel som binder till men inte aktiverar betaadrenerga receptorer och därmed blockerar verkan av betaadrenerga agonister. Adrenerga betaantagonister används vid behandling av högt blodtryck, hjärt arytmi, kärlkramp, glaukom, migrän och ångest.

Urindrivande tiazid som även används mot högt blodtryck.

Det tryck som det cirkulerande blodet utövar på kärlväggarna.

Ett organ i kroppen som filtrerar blod för utsöndring av urin och reglerar jonkoncentration.

Ett urindrivande medel med egenskaper liknande dem hos tiazidbaserade diuretika, trots att det inte innehåller något tiazidringsystem.

En vätske- och elektrolytrubbning är ett medicinskt tillstånd som kännetecknas av oregelbundenheter i vätselfördelningen och elektrolytkoncentrationer i kroppen, orsakade av förändringar i vätskebalansen.

Brist på natrium i blodet.

Elektrolyter är joniserade partiklar, vanligtvis i en lösning eller i smälta tillstånd, som kan leda elektrisk ström genom sin förmåga att dela upp sig i joner när en elektrisk potential appliceras. Dessa joner är positivt eller negativt laddade och kan röra sig mot motsatt laddning under inflytande av ett elektrostatiskt fält, vilket möjliggör strömmen. Exempel på elektrolyter inkluderar lösningar av salter, syror och baser.

En urinsyra (oxalat) är ett slags kristaller som kan bildas i njurarna när urinen är för sur och koncentrerad, vilket kan leda till njursmärtor eller njurendamm.

Solute Carrier Family 12, Member 3 (SLC12A3) is a protein that functions as a sodium-chloride cotransporter, also known as NCC. It is primarily expressed in the kidney's distal convoluted tubule and plays a crucial role in regulating salt and water balance in the body by mediating the reabsorption of sodium and chloride ions from the urine back into the bloodstream. Mutations in the SLC12A3 gene can lead to a genetic disorder called Gitelman syndrome, which is characterized by low blood pressure, salt cravings, muscle weakness, and decreased potassium levels in the blood.

'Gikt' är ett äldre, numera föråldrat medicinskt begrepp som syftar på höga nivåer av kolesterol och andra blodfetter i blodet, vilket kan leda till atherosklerotiska hjärt-kärlsjukdomar. I modern medicinsk terminologi används istället termer som "dyslipidemi" eller "hyperlipidemi".

En pyrazinförening som hämmar natriumreabsorbtion genom natriumkanalerna i njurepitelceller. Detta ger upphov till en negativ spänning i cellernas luminalmembran och reducerar utsöndringen av kalium- och vätejoner. Amilorid används tillsammans med diuretika för att minska kaliumförlusten.

En hjärtstimulerande glykosid som huvudsakligen erhålls från fingerborgsblomman Digitalis lanata. Den består av tre sockerdelar och aglykonet digoxigenin. Digoxin har positivt inotrop och negativt kronotrop effekt, och används för att reglera kammarrytmen vid förmaksflimmer och för behandling av kronisk hjärtinsufficiens med förmaksflimmer. Däremot är effekten vid kronisk hjärtinsufficiens och sinusrytm osäker. Marginalen mellan toxisk och terapeutisk dos är liten.

Xipamid är ett kaliumbesparende diuretikum som används för att behandla ödem och högt blodtryck orsakade av hjärtsvikt, levercirros eller njursjukdomar. Det fungerar genom att minska mängden vätska i kroppen genom att hindra njurarna från att absorbera salt, vilket leder till ökad urinproduktion.

Renin är ett enzym som produceras och sekreteras av speciella celler (granulosa celler) i njurarnas körtlar (juxtaglomerulära apparater). Det har en viktig roll i regleringen av blodtrycket genom att utlösa den renin-angiotensin-aldosteron-axeln (RAAS). När renin aktiveras, omvandlar det ett protein till angiotensin I, som sedan konverteras till angiotensin II av angiotensinkonverterande enzym. Angiotensin II är ett kraftfullt vasokonstriktorer och stimulerar även aldosteronsekreteringen från binjuremärgen, vilket leder till ökad natriumåterupptag och vätskehalten i kroppen, och därmed höjd blodtryck.

Hormoner som utsöndras i insekter. De påverkar insekternas växt och utveckling. Hit hör även syntetiska hormoner som verkar som insektshormoner.

Sulfanilamider är ett slags sulfonamidmedel, som är syntetiska antibiotika som är verksamma mot bakterier genom att hämma deras förmåga att producera folsyra, en näringsämne som är nödvändigt för deras tillväxt. Sulfanilamider var bland de första effektiva antibiotiska preparaten och används fortfarande idag för behandling av olika infektioner orsakade av känsliga bakteriestammar, såsom hudinfektioner, öroninfektioner och urinvägsinfektioner. Det är viktigt att notera att resistens har utvecklats hos vissa bakterier mot sulfonamidmedel, inklusive sulfanilamider, så deras användning måste vara riktad och underläkarnas rekommendationer ska följas noga för att undvika resistensutveckling och för att säkerställa effektiv behandling.

Ascites. Ansamling av vätska i peritonealhålan (bukhinnehålan).

En grupp läkemedel som verkar genom att selektivt hämma kalciuminflödet genom cellmembran eller verkar på frisläppande och bindning av intracellulära kalciumdepåer. Eftersom de bidrar till avslappning av glatt muskulatur används de terapeutisk för behandling av högt blodtryck och cerebrovaskulär kramp, för sin skyddseffekt på hjärtmusklerna, och för att lösa livmoderkramper.

(11-beta)-11,21-dihydroxy-3,20-dioxopregn-4-en-18-al. Ett hormon som utsöndras av binjurebarken och ingår i regleringen av elektrolyt- och vattenbalansen genom att öka retentionen av natrium och utsön dringen av kalium i njurarna.

Den del av njurkanalen som börjar med det större avsnittet av den stigande grenen på Henles slynga. Den löper åter in i njurbarken och bildar den kapslade distala kanalens segment.

Ett urindrivande medel och ett hjälpmedel för njurfunktionsdiagnos som är besläktat med sorbitol. Det har lågt energivärde, då det elimineras från kroppen innan det hunnit metaboliseras. Det kan användas för behandling av oliguri i samband med njursvikt eller andra fall av otillräcklig njurfunktion, och har använts för bestämning av glomerulär filtrationshastighet. Mannitol används även ofta som verktyg i cellbiologiska studier, för att reglera osmolaritet.

Undersökningsmetod för t ex klinisk prövning av ett läkemedel eller behandling som innebär att varken deltagare/patienter eller försöksledare känner till vem som faktiskt får den specifika behandlingen.

Mått på den mängd vatten som filtreras ur plasma genom glomerulära kapillärväggar till Bowmans kapslar per tidsenhet. Den motsvarar inulinelimineringsförmågan.

"Vätske- och elektrolytbalansen är ett medicinskt begrepp som beskriver jämvikten mellan kroppens vattenvolymer och koncentrationen av olika elektrolyter, såsom natrium, kalium, klorid och bikarbonat, för att upprätthålla homeostas i kroppen och stödja viktiga fysiologiska funktioner som nervsignaler, muskelkontraktioner och vätskebalans."

"Urinering" refererer til procesen hvor individet udskiller urin fra kroppen, typisk via hiningen og blærens udtømning.

En urindrivande tiazid med egenskaper som hos hydroklorotiazid.

ANF. Ett hormon med kraftig verkan på njurarnas natriumutsöndring och kraftig kärlvidgande verkan som utsöndras av hjärtats förmak. Det består av en blandning av lågviktspeptider av varierande storlek från en gemensam prekursor och med en gemensam sekvens på ca 20 aminosyror.

"Urin är en vätska som produceras av kroppens nefron i de två njurarna och innehåller olika slags ämnen, såsom vatten, elektrolyter, små mängder glukos, uratsyra och annan avfallssubstans som filtrerats bort från blodet."

"Natriuretiska medel är läkemedel som ökar saltutskiljningen (natrium) via urinen, vilket leder till minskad vätskeretention och sänkt blodtryck."

En natrium-kalium-klorid symporter (NKCC) är ett protein som fungerar som en transportör i cellmembranet och aktivt transporterar natrium, kalium och kloridjoner in i cellen. Denna transport sker i en specifik ratio där två kloridjoner, en natriumjon och en kaliumjon transporteras in i cellen per cykel. NKCC hjälper till att reglera osmotisk jämvikt och fluidbalans i kroppen, och är viktig för funktionen hos flera olika typer av celler, däribland nervceller och celler i innerörat.

Oorganiska föreningar härrörande från saltsyra och innehållande en Cl-jon.

Ansamling av vätska i intercellulära utrymmen, oftast i underhudsvävnad. Syn. ödem.

En kolsyreanhydrashämmare som ibland är verksam mot epileptisk absens. Den är ibland även användbar vid behandling av tonisk-kloniska, myokloniska och atoniska anfall, isynnerhet hos kvinnor vars anfa ll inträffar eller förvärras vid specifika tidpunkter under menstruationscykeln. Verkan är dock ofta övergående, pga snabb toleransutveckling. Den antiepileptiska effekten kan bero på dess hämmande ef fekt på kolsyreanhydras i hjärnan, vilket leder till ökad transneuronal kloridgradient, ökad kloridström och ökad hämning.

En njurfunktionstest är en laboratorieundersökning som används för att utvärdera hur väl njurarna fungerar genom att mäta koncentrationen av olika substanser i blodet, till exempel kreatinin och urea. Det kan hjälpa att upptäcka njursjukdomar eller skada på njurarna. En njurfunktionstest är inte samma sak som en urinanaly, som istället undersöker egenskaperna hos urinen.

Det renin-angiotensin-aldosteronsystemet (RAAS) är ett hormonsystem som håller blodtrycket stabilt och reglerar vattentrycksnivåerna i kroppen. Det utgörs av en serie reaktioner där renin omvandlar proteinet angiotensinogen till angiotensin I, som sedan omvandlas till angiotensin II av enzymet angiotensinkonverterande enzym (ACE). Angiotensin II är ett kraftfullt vasokonstriktionshormon som orsakar blodkärlens glatt muskulatur att kontrahera och ökar därmed blodtrycket. Angiotensin II stimulerar även frisättningen av aldosteron från binjuremärgen, vilket leder till en ökad återupptagning av natrium och vatten i njurarna och därmed en ökning av blodvolymen och blodtrycket. RAAS är ett viktigt regulativt system som hjälper till att

Ett tillstånd som uppkommer till följd av minskat intag av kalium med födan, t ex vid svält, vid för liten intravenös tillförsel, pga diarré, missbruk av laxermedel, kräkningar, sugning av maginnehållet, eller avledning av tarmarna. Svår kaliumbrist kan ge muskelsvaghet, förlamning och andningssvikt. Muskelsvikt kan leda till hypoventilering, ileumparalys, blodtrycksfall, muskelryckningar, stelkramp och rabdomyolys. Njursvikt till följd av kaliumbrist försämrar koncentrationsmekanismen, vilket framkallar polyuri och minskad maximal urinkoncentration, med sekundär polydipsi (ökad törst).

Föda som är fattig på natriumklorid (koksalt). Sådan diet föreskrivs ibland vid högt blodtryck och vid ödemtillstånd.

Tropaeolum är ett släkte med ursprungligen cirka 90 arter av örtartade växter, mer kända under det gemensamma namnet nästanörter. De flesta arterna härstammar från Anderna i Sydamerika, men några arter också från Nord- och Centralamerika. Släktet är känt för sina distinkta, blommor som ofta har en stark, behaglig doft och är rika på nektar. De flesta arterna är klättrande örter med häftlika bladfötter som används för att klänga sig fast vid underlaget. Tropaeolum har medicinsk användning, framförallt i form av läkeört (Tropaeolum majus), där främst blommorna och bladen använts traditionellt som antiinflammatoriskt och antibakteriellt medel vid sårbehandling.

Angiotensin II-type 1 receptor blockers (ARBs) are a class of medications that selectively block the action of angiotensin II at the AT1 receptor, leading to vasodilation, decreased aldosterone secretion, and increased sodium and water excretion. They are primarily used to treat hypertension, heart failure, and proteinuric kidney diseases.

Onormalt höga halter av kalium i blodet, oftast pga bristande utsöndring från njurarna. Kliniskt ses EKG-avvikelser i form av förhöjda T-vågor och platta P-vågor, och så småningom förmaksasystole. I svåra fall kan svaghet och slapp förlamning förekomma.

Sulfonamider är en grupp av syntetiska antibiotika som är verksamma mot olika bakterier, inklusive stafylokocker och E. coli. De fungerar genom att hämma enzymet dihydropteroatsyntas, vilket behövs för bakteriens tillväxt och reproducering. Sulfonamider används vanligen för behandling av olika infektioner, såsom urinvägsinfektioner, hudinfektioner och öroninfektioner.

Ett vanligt natriumsalt (natriumklorid) som brukas allmänt för smaksättning av livsmedel. Det spelar en viktig biologisk roll i regleringen av det osmotiska trycket i blod och vävnader.

En omsättningsprodukt av kreatin; kreatinin bildas när kreatin förlorar sitt vatten och är alltså en anhydrid av kreatin. Det utsöndras med urinen.

"Behandlingsresultat" refererer til den ændring eller effekt, en given behandling har på en patients sygdom, symptomer, funktion, kvalitet af liv eller overlevelse.

Tikrynafen är ett läkemedel som tillhör gruppen kalciumkanalblockerare och används för att behandla högt blodtryck och angina pectoris (svårigheter att andas orsakade av syrgasbrist i hjärtat). Läkemedlet fungerar genom att slappna av musklerna i kärlen, vilket leder till en minskad blodtryck och mindre påfrestning på hjärtat. Det bör dock inte användas eftersom det har dragits tillbaka från marknaden på grund av säkerhetsrisker, inklusive lever skada.

En kraftfull och specifik blockerare av peptidyldipeptidas A.

En U-formad njurkanalstruktur i njurmärgen som består av en nedåtgående och en uppåtgående förbindelse genom njurens bark och märg och är belägen mellan de proximala och de distala njurkanalerna.

Ett näringsbristtillstånd som framkallas av brist på magnesium i födan och som kännetecknas av anorexi, illamående, kräkningar, trötthet och svaghet. Symtomen utgörs av parestesi, muskelkramper, retlighet, nedsatt uppmärksamhet och förvirring, som kan ge sig till känna först efter flera månader. Brist på magnesium i kroppsvävnaderna kan föreligga trots normala blodvärden. Magnesiumbrist kan dessutom vara organselektiv, då vissa vävnader uppvisar brist före andra.

Rhodnius är ett släkte inom insektsordningen halvvingar (Hemiptera) och underordningen cikador (Auchenorrhyncha). Detta släkte omfattar flera arter av små, växtsugande skinnbaggar som främst förekommer i tropiska regioner i Amerika. En känd art inom släktet är Rhodnius prolixus, som är en vektor för Chagas sjukdom, en parasitär infektion orsakad av protozoen Trypanosoma cruzi.

Mineralocorticoid receptor antagonists (MRAs) are a class of medications that block the action of aldosterone, a hormone produced by the adrenal glands, by binding to and inhibiting the mineralocorticoid receptors in various tissues, such as the kidneys, heart, blood vessels, and brain. This results in decreased sodium reabsorption and increased potassium excretion in the urine, leading to natriuresis, diuresis, and a reduction in blood pressure and volume. MRAs are primarily used in the treatment of hypertension, heart failure, and primary aldosteronism. Examples include spironolactone and eplerenone.

En medicinsk definition av 'Uretärhinder' är ett tillstånd där någonting förhindrar urinen från att rinna genom urinröret (uretra) och lämna kroppen. Det kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive anatomiska avvikelser, inflammation, infektion, cystor, tumörer eller stenar i urinvägarna. Symptomen på uretärhinder kan variera beroende på orsaken och kan inkludera smärta, blod i urinen, svårigheter att urinera eller oförmåga att tömma blåsan fullständigt.

Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.

Urodynamik är en undersökningsmetod inom medicinen som mäter hur urinvägens muskler och nerver fungerar när blåsan fylls och tömms. Den inkluderar ofta att man mäter trycket i blåsan och i urinröret samtidigt som patienten utför olika aktiviteter, till exempel svälja, hosta, pressa eller tömma blåsan. Syftet är att diagnostisera och behandla urinvägsrelaterade problem såsom inkontinens och överaktiva blåsor.

Oliguri är ett medicinskt begrepp som definieras som en nedsatt urinproduktion, vanligtvis under 400 ml per dygn hos vuxna. Det kan vara ett tecken på njursvikt eller andra allvarliga sjukdomstillstånd och kräver klinisk utvärdering.