Urotelium (ibland stavat urothel) är det typ av epitel som tapetserar de inre ytorna hos urinvägarna, inklusive urinblåsan, urinledare och urinröret. Det består av flera skikt celler, med en yttre lag av platta celler som är rika på ett speciellt protein som kallas uroplakin. Uroteliet har förmågan att expandera och kontrahera för att möta variationerna i volymen av urinen som passerar genom det, samtidigt som det skyddar mot skador från toxiner och patogener som kan finnas i urinen.

"Urinblåsa" refererar till den abnorma samlandet och ackumuleringen av urin i blåsan som orsakas av någon form av obstruktion eller sängvilsanslutning i urinvägarna, vilket förhindrar normal urinavskiljning.

Uroplakin II är ett stratumcorneum-associerat transmembrant protein som utgör en del av de plasmaskivor (uroplakar) som täcker ytan på specialiserade slitä i urinvägarnas epitel, vilket bidrar till deras barriärfunktion och skydd.

Uroplakin III är ett protein som är en del av de plasmaskel som täcker ytan på vissa celler i urinvägarna, hos bland annat människor, och som har en funktion i att skydda dessa celler och underlätta slidning av urinen över dem.

Cancer i urinblåsan.

En elakartad neoplasm som uppstår i övergångsepitel och som huvudsakligen förekommer i urinblåsa, urinledare eller njurbäcken (isynnerhet om starkt differentierad), ofta papillär.

Sjukdomar i urinblåsan.

Urinvägstumörer är abnorma tillväxtar eller cancersjukdomar i det urintransportsystem som inkluderar nedre delen av urinblåsan, urinledare och könsorganens urinrör (uretra).

Inflammation i urinblåsan. Syn. cystit.

Uroplakin Ib är ett protein som är en del av de plasmliknande vesikelmembranen (MPV) som täcker ytan på specialiserade celler i urinvägarna, kallade urothelceller. Dessa MPV:er bildar en multimolekylär komplex med andra uroplakiner och är involverade i skapandet av en skyddande barriär mot mekanisk påfrestning, kemiska ämnen och mikroorganismer. Uroplakin Ib har också visat sig spela en roll i cellytaners interaktion med omgivningen och kan vara involverad i cellsignalering. Proteinet är unikt för urinvägarna och kan ha potential som ett diagnostiskt eller prognostiskt verktyg inom urologi.

"Urinering" refererer til procesen hvor individet udskiller urin fra kroppen, typisk via hiningen og blærens udtømning.

"Urinvägar, eller urinär tractus, är en sammanfattande benämning på de organ som producerar, lagrar och transporter urinen från kroppen, inklusive njurarna, uretrarna och eventuellt vesikeln hos män."

En urinledare, även känd som uretra på latin, är ett rörformigt organ som transporterar urinen från urinary blåsan och ut ur kroppen genom either the penis in males or the urethral opening in the vulva in females.

Ett sjukdomstillstånd i urinblåsan som främst drabbar kvinnor. Det kännetecknas av inflammatorisk sårbildning, vanligtvis i blåsans vertex (den översta delen), som sprider sig genom hela väggen och visar sig som en rödbrun slemhinnefläck, omgiven av ett nätverk av utstrålande kärl. Såren, vilka kallas Fenwick-Hunner- eller Hunnersår, kan läka ytligt och är mycket svåra att upptäcka. Frekvent urinering och smärta vid fyllning och tömning av blåsan är typiska tecken.

Uroplakin Ia är ett protein som är en huvudkomponent i de asymmetriska membranproteinkomplexen (Uplex) som täcker ytan på vissa celler i urinvägarna, så kallade urothelceller. Dessa proteiner spelar en viktig roll för att hålla den normala barriärfunktionen i urinvägarnas vävnad och skydda mot infektioner och skador. Uroplakin Ia är ett transmembrant protein som kodas av genen TMEM176A.

An overactive urinary bladder, also known as overactive bladder syndrome (OAB), is a condition characterized by the involuntary contraction of the detrusor muscle in the bladder, leading to symptoms such as urgency, frequency, and nocturia (the need to wake up at night to urinate). In some cases, it can also cause urge incontinence, which is the involuntary loss of urine associated with a strong urge to urinate. These symptoms can significantly impact a person's quality of life and may require medical treatment.

Användning av kryostat eller frysmikrotom, inställda på en temperatur av -20 grader C, för att erhålla ultratunna, frysta snitt av preparat för undersökning i mikroskop (vanligen elektronmikroskopering).

Urogenitala tumörer är cancerartade sjukdomar som utgör en grupp av olika typer av cancersjukdomar som drabbar både män och kvinnor, och som har sitt ursprung i de urogenitala organen. Dessa organ inkluderar urinvägar (kvinna: blygdbenspridare, urinrör; man: näsborgar, urinblåsa) och reproduktionsorgan (kvinna: livmoder, äggstockar, slid; man: prostata, testiklar, penis).

Tillförsel av läkemedel i urinblåsan, för behandling av lokala sjukdomstillstånd, inkl. tumörer.

Butylhydroxibutylnitrosamin (BBN) är ett kancerframkallande ämne som används i forskningssammanhang för att inducera cancer hos djur, särskilt urinvägscancer hos råttor. Det bildas ofta när vissa livsmedel och tobaksprodukter steks eller tillreds på hög temperatur. BBN är en nitrosamin, vilket är en grupp kemiska föreningar som kan bildas genom reaktion mellan sekundära aminer och nitriter under vissa förhållanden, särskilt vid tillredning av livsmedel på hög temperatur. Långvarig eller återkommande exponering för BBN har visat sig öka risken för cancer hos djur, men det finns fortfarande kunskapsluckor kring hur relevant detta är för människor.

En arsenikförening (C2H7AsO2) som använts som hudpreparat och växtgift.

'Purinergic P2Y Receptor Agonists' are substances that bind and activate purinergic P2Y receptors, which are a type of G-protein coupled receptors found on the cell membrane. These receptors are activated by endogenous nucleotides such as ATP (Adenosine triphosphate), ADP (Adenosine diphosphate), UTP (Uridine triphosphate) and UDP (Uridine diphosphate). Activation of P2Y receptors plays a role in various physiological processes, including platelet aggregation, smooth muscle contraction, neurotransmission, and inflammation. Synthetic P2Y receptor agonists are used in research and therapeutics to understand the function of these receptors and to develop potential treatments for various diseases.

En medicinsk definition av "urinrör" (urethra) är ett rörformigt organ som transporterar urinen från urinarys blåsa (urinblåsan) till yttre könsorganen, där den utsöndras från kroppen.

Urodynamik är en undersökningsmetod inom medicinen som mäter hur urinvägens muskler och nerver fungerar när blåsan fylls och tömms. Den inkluderar ofta att man mäter trycket i blåsan och i urinröret samtidigt som patienten utför olika aktiviteter, till exempel svälja, hosta, pressa eller tömma blåsan. Syftet är att diagnostisera och behandla urinvägsrelaterade problem såsom inkontinens och överaktiva blåsor.

Ett eller flera skikt av epitelceller, uppburna av basalmembranet, som täcker kroppens inre och yttre ytor.

Tetraspanins are a family of membrane proteins that span the lipid bilayer four times, hence the name "tetra-span." They are characterized by the presence of four transmembrane domains, two extracellular loops (one small and one large), and short intracellular amino and carboxy terminals. Tetraspanins play important roles in various cellular processes, including cell adhesion, motility, activation, and fusion, by organizing membrane microdomains and interacting with other proteins. They are also involved in the regulation of intracellular signaling pathways and have been implicated in several diseases, such as cancer and infectious disorders.

Keratin type I refers to a subtype of keratins, which are fibrous structural proteins that play a crucial role in providing strength and integrity to epithelial cells and tissues, including the skin, hair, and nails. Specifically, type I keratins are acidic keratins that form heterodimers with type II keratins to create intermediate filaments, which are important for maintaining the structural stability of cells and tissues. Type I keratins include keratin 9, keratin 10, keratin 12, keratin 13, keratin 14, keratin 15, keratin 16, keratin 17, keratin 19, and keratin 20. These keratins are expressed in various epithelial tissues and play important roles in cell differentiation, proliferation, and protection against mechanical stress and injury.

Icke-tvärstrimmiga muskler, som utgör den icke viljestyrda muskelvävnaden till de inre organen, blodkärlen, hårsäckarna osv. De sammandragbara elementen är avlånga, oftast spindelformade celler med central kärna. Glatta muskeltrådar hålls ihop i skikt eller buntar av nätbildande fibrer, och ofta är även elastiska nät rikligt förekommande.

En grupp dominant och oberoende nedärvda antigen knutna till ABO-blodfaktorerna. De är glykolipider i plasma och utsöndringar som kan fästa vid erytrocyter. Fenotypen Le(b) är resultatet av samverkan mellan Le-genen Le(a) och generna för ABO-blodgrupperna.

Hyperplasi är en term inom histologi och patologi som betecknar ökat celltal i ett vävnadsområde, vanligen orsakat av ökad cellproliferation. Detta skiljer sig från hypertrofi, där cellerna blir större men antalet celler förblir oförändrat. Hyperplasi kan vara fysiologisk eller patologisk och kan bero på olika orsaker som hormonella störningar, irritation, inflammation eller neoplastiska tillväxt. I allmänhet är hyperplasi en reversibel process, men i vissa fall kan den leda till onormal vävnads- eller organförändring och öka risken för cancerutveckling.

Det platta, trattformade utrymmet som förbinder urinledaren med njurkalkarna.

'Uropathogenic Escherichia coli' (UPEC) refers to strains of E. coli bacteria that have developed the ability to cause urinary tract infections (UTIs) in humans. These infections can affect any part of the urinary system, including the kidneys, ureters, bladder, and urethra. UPEC is responsible for the majority of uncomplicated UTIs and is estimated to cause up to 90% of community-acquired UTIs in young women. These bacteria are typically found in the intestines but can spread to the urinary tract through contamination during sexual activity, poor personal hygiene, or use of a catheter. Once in the urinary tract, UPEC can attach to and invade the lining of the bladder, causing inflammation and infection.

Teknik för avlägsnande av urinblåsan.

Mikroskopi där preparatet undersöks genom att en elektronstråle läser av det punkt för punkt. Bilden skapas genom registrering av spridningen av bakåtstrålningen från preparatytan. Vid svepelektronmikroskopi spelar preparatets tjocklek ingen roll. Tekniken, och även instrumentet, förkortas ofta SEM.

Keratin-13 är ett protein som är en del av det intermediära filamentsystemet hos keratinocyter, de celler som utgör den yttre skiktet (epidermis) av huden och slemhinnor. Keratin-13 är specifikt associerat med de celler i det översta lagret av epidermis, stratum corneum, och hjälper till att ge styrka och integritet åt denna barriär. Det är ett av många keratiner som finns i kroppen och har en specifik funktion i att underlätta cellernas rörelser och förändringar under olika tillstånd, såsom värmeexponering eller skada.

"Urin är en vätska som produceras av kroppens nefron i de två njurarna och innehåller olika slags ämnen, såsom vatten, elektrolyter, små mängder glukos, uratsyra och annan avfallssubstans som filtrerats bort från blodet."

I en enda mening kan 'slemhinna' definieras som: "En slags slembildande, tät, skiktformad epitel som löper över ytor i kroppen och hjälper till att skydda dem från skada, infektion och uttorkning." Slemhinnan producerar slem, en vätska som innehåller vatten, salter, proteiner och andra substanser, vilket hjälper till att hålla ytan fuktig och glatt. Den finns i olika delar av kroppen, såsom näsa, mun, svalg, lungor, tarmar och könsorgan.

Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.

Keratin-20 är ett protein som är specifikt för olika slags skivepitelceller, särskilt de som finns i huden och tarmarna. Det används ofta som en markör för att identifiera dessa celler inom forskning och medicinsk diagnostik. Keratin-20 produceras inte i normala basalepitelceller, så det kan hjälpa till att skilja ovanpåliggande differenserade epitelceller från basala epitelceller.

Bristande funktion hos urinblåsan pga sjukdomar i de delar av det centrala eller perifera nervsystemet som styr urintömningen. Denna störning har ofta samband med ryggmärgssjukdomar, hjärnsjukdomar el ler perifera nervsystemets sjukdomar.

Konkrement (stenar) bildade i urinblåsan eller transporterade dit via urinledarna. Syn. cystoliter.

I en enkel medicinsk definition, är ett papillom (singular) eller papillomer (plural) abnorma vävnadsformationer som ofta ser ut som små, köttiga polypper eller utväxter. De uppstår när det cellska växten i en viss area av kroppen ökar och bildar en exogenu (yttre) eller endogen (inre) tumör. Papillomer kan vara godartade (icke-cancerösa) eller maligna (cancerösa), beroende på vilken typ av celler de utvecklas ifrån och hur snabbt de växer.

Preparat som binds till, men inte aktiverar, kolinerga muskarinreceptorer, och därmed blockerar verkan av endogent acetylkolin eller exogena stimulanter. Muskarinantagonister har utbredd verkan, bl a på iris och ögats ciliarmuskel, hjärta och blodkärl, andningsvägarnas sekretion, spottkörtlarna, mag-tarmsystemet, tarmrörligheten, urinblåsespänningen och det centrala nervsystemet. Antagonister med förmåga att särskilja mellan olika muskarinreceptortyper och tillåta bättre kontroll av perifera och centrala verkningar håller på att utvecklas.

F344 är en specificerad stam (strain) av laboratorieratte (inbred albino granpruta), som används främst inom forskning och biomedicinska studier, känt för sin relativt låga genetiska variationen och prediktiliteten i att utveckla tumörer jämfört med vissa andra vanliga laboratoriestammar.

Purinergic P2X3 receptors are a type of ligand-gated ion channel that is activated by the binding of adenosine triphosphate (ATP) and related nucleotides. These receptors are widely expressed in the nervous system, including sensory neurons, where they play important roles in pain transmission and modulation. P2X3 receptors are selectively activated by the binding of extracellular ATP, which leads to the opening of the ion channel and an influx of cations such as calcium and sodium ions. This ion flux can trigger a variety of cellular responses, including the initiation or enhancement of pain signals. P2X3 receptors have been implicated in various pain conditions, making them a potential target for the development of new analgesic drugs.

Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.

Utbredd, acellulär stödvävnad i form av hinnor mellan epitel och underliggande vävnad och runt glatt muskulatur. Membranet innehåller makromolekylära beståndsdelar såsom kollagen, laminin och sulfater ade proteoglykaner, och har betydelse för elektrolytpassagen.