"Vero-celler" är en typ av immortaliserade celllinjer som används inom biomedicinsk forskning. De är avledda från tarmepitelceller hos det afrikanska gröna mangustemonstret (Cercopithecus aethiops) och har kapaciteten att dela sig oändligt många gånger i kultivering. Vero-celler är ett vanligt val inom cellbiologi och virologi på grund av deras stora potential till celldelning, stabilitet och deras sårbarhet för flera olika virusstammar. De används ofta som värdceller för att odla och studera virus, såsom viruset som orsakar COVID-19 (SARS-CoV-2), eftersom de tillåter effektiv replikation av dessa patogener.

En art av Cercopithecus med tre underarter: C. tantalus, C. pygerythrus och C. sabeus. De lever i skogs- och savannområden i Afrika. Den afrikanska grönapan, C. pygerythrus, är den naturliga värden fö r SIV och används i AIDS-forskningen.

Ett 60 kD, enkelkedjat protein som produceras av Corynebacterium diphtheriae och som ger upphov till difteri. Proteinet kan delas upp i två olika fragment; det mindre (A-fragmentet) hämmar proteinsyntes och är den dödliga del som är beroende av det större B-fragmentet för att komma in i cellerna.

"Virusförökning är ett biologiskt process där en infekterad värdcell tvingas producera flera kopior av det virala genomet och dess proteiner, vilket resulterar i att den cellen till slut bursts och frisätter de nya viruspartiklarna för att infektera andra oskyddade celler."

Synliga, morfologiska förändringar i virusinfekterade celler. Dessa omfattar avstängning av cellulärt RNA och proteinsyntes, cellfusion, frisättning av lysosomenzymer, ändrad cellmembranpermeabilitet, diffusa förändringar i de intracellulära strukturerna, förekomst av virala inklusionskroppar och kromosomavvikelser. Hit hör inte malign (elakartad) transformation, som är "cellförändring, viral". Undersökning av virala cytopatogena effekter är en värdefull metod för att identifiera och klassificera det virus som ger upphov till infektionen.

En "Viral Plaque Assay" är en laboratoriemetod för att bestämma koncentrationen av infektiösa viruspartiklar i ett prov, uttryckt som plaqueformingenheter per ml (PFU/ml). Metoden bygger på att viruset infekterar celler i en monolayer av cellkulturer, vilka därefter dödas och bildar en "plaque" eller nekroszon runt varje infekterad cell. Genom att räkna antalet plakor kan man bestämma virustitern.

En art av Morbillivirus som orsakar valpsjuka hos hundar, vargar, rävar, tvättbjörnar och illrar. Också sälar har drabbats av valpsjuka genom kontakt med hundar.

I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.

En underordning av primater, bestående av sex familjer: Cebidae (Nya världens apor), Cercopithecidae (Gamla världens apor), Hylobatidae (gibbon- och siamangapor), Pongidae (de stora aporna), Tarsiidae (spökdjur) och Hominidae (människor).

Typarten av Simplexvirus som orsakar de flesta former av icke-genital herpes simplex hos människor. Primär infektion förekommer huvudsakligen hos små barn, varefter viruset blir latent i dorsalrotsnervknutan. Viruset kan därefter från och till under livet aktiveras och ger då för det mesta godartade åkommor.

Shiga toxin 1, också känt som Verocytotoxin 1 (VT-1), är ett potentt proteinaktivt ämne som produceras av vissa stammar av Escherichia coli bakterier, särskilt serotypen O157:H7. Detta toxin är skyddat inom en struktur som kallas för en proteinkapsel och kan orsaka allvarliga tarmsymptom, såsom blödande diarré och magont, samt systemiska komplikationer som hemolytisk-uremisk syndrom (HUS) och trubbigt njurfunktionssyndrom. Shiga toxin 1 är mycket giftigt och kan vara dödligt i vissa fall, särskilt bland barn, äldre och personer med nedsatt immunförsvar.

Simplexvirus är ett släkte inom herpesvirussläktet, som orsakar humana herpes simplexinfektioner (HHS). Det finns två typer av humant simplexvirus: HSV-1 och HSV-2. HSV-1 tenderar att orsaka små sår i ansiktet, medan HSV-2 oftare orsakar genitala sår. Båda typerna kan dock orsaka infektioner på vilken kroppsdel som helst. Simplexvirus är ett DNA- virus och efter första smittotillfället etablerar sig viruset i nervceller där det kan ligga latent och ge upphov till återfall av infektionen under resten av individens liv.

Typarten av Morbillivirus och orsaken till den mycket smittsamma infektionssjukdomen mässling hos människor, vilken främst drabbar barn.

"Virusproteiner" refererer til proteiner som produceres af et virus for å fullføre sin infeksjonsprosess og reproducerer seg i værtsorganismen. Disse proteinet kan ha ulike funksjoner, såsom å binde til værtscellene for å fremme infeksjonen, å beskytte virusgenomet under overføringen mellom værter eller å hjelpe med replikasjonen av viruset.

En seriepassage är inom medicinen ett tillstånd där ett kontrastmedel successivt passerar genom kroppsvävnader under en undersökning, exempelvis under en kontrast-enhanced computed tomography (CECT) eller magnetisk resonans (MRI).

"Viruscultivation" or "virus cultivation" refers to the process of growing and multiplying viruses in a controlled laboratory setting, typically using host cells such as tissue cultures or embryonated eggs. This is often done to study the properties and behavior of viruses, produce vaccines, or develop antiviral drugs.

En cytotoxin är ett toxin som verkar skadligt eller dödligt på celler. Cytotoxiner produceras ofta av vissa mikroorganismer, såsom bakterier och virus, och kan orsaka celldöd eller celldamage genom att störa cellmembranet, inhibera protein syntes eller orsaka oxidativ stress. Exempel på cytotoxiner inkluderar botulinumtoxin från Clostridium botulinum och shiga toxin från certaina Escherichia coli-stammar.

En art av släktet Flavivirus som hos människor ger upphov till akut febersjukdom, som ibland är blödande. Dengue överförs med myggor och har fyra kända serotyper.

Ricin är ett starkt biologiskt gift som produceras från fröna hos vissa gurkbuskeväxter, särskilt ricinusveten (*Ricinus communis*). Giftet är ett protein som kan vara dödligt för människor och andra djur vid exponering. Ricin fungerar genom att störa ribosomerna i celler, vilket stoppar proteinsyntesen och orsakar celldöd. Det finns inget känt botemedel mot ricinförgiftning.

Den enda arten av släktet Afrikansk svinpestliknande virus. Viruset orsakar sjukdom hos vårtsvin, vildsvin och tamsvin i Afrika och lindrigare infektion i Europa.. Viruset förekommer hos och sprids av mjuka fästingar (Ornithodoros moubata).

Giftiga ämnen producerade av bakterier. Toxinerna består huvudsakligen av proteiner med hög molekylvikt och starka antigena egenskaper. Några används som antibiotika och för vaccinframställning, eller för diagnostiska hudtester.

Shiga toxin 2 är ett potent starkt giftigt protein som produceras av vissa stammar av Shigella dysenteriae, en bakterie som orsakar den allvarliga tarmsjukan shigellos. Detta toxin är mycket skadligt för celler och kan orsaka celldöd och svårartade sjukdomar i mag-tarmsystemet, inklusive blodiga diarréer och hemolytisk-uremisk syndrom (HUS), en komplikation som kan leda till njursvikt och skada på andra organ. Shiga toxin 2 är ett av två typer av Shiga toxiner, medan det andra är Shiga toxin 1. Båda dessa toxiner är mycket lika varandra i struktur och funktion, men Shiga toxin 2 anses vara mer giftigt än Shiga toxin 1.

Shigatoxiner, också känd som Shiga-toxin eller Verocytotoxin, är ett typ av proteinproducerat av vissa stammar av bakterier, särskilt Shigella dysenteriae och vissa serotyper av Escherichia coli (E. coli). Det finns två typer av Shiga-toxiner, Stx1 och Stx2, som är mycket potenta toxiner som kan orsaka allvarlig skada på celler, särskilt i njurarna och centrala nervsystemet.

En familj RNA-virus som orsakar naturlig infektion hos gnagare. Den har ett släkte i två grupper: LCM-lassakomplexvirus och Tacaribekomplexvirus. Hos gnagare ger dessa virus latent infektion. Vertikal smittöverföring sker genom mjölk, saliv och urin. Horisontell smitta till människor, apor och andra djur kan ge svåra infektioner, som Lassafeber eller hemorragiska febersjukdomar. De intracytoplasma inklusioner som ger den sandkornsliknande (lat. arenosus = sand-) manifestationen består av ribosomaggregat.

Reverse genetics är en metod inom molekylärbiologi och genetik där man konstruerar ett virus eller ett annat genetiskt system från kända genetiska sekvenser, istället för att identifiera och isolera genetisk information från ett redan existerande system. Detta möjliggör studier av funktionen hos specifika gener och deras produkter i en kontrollerad kontext.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

En familj stora, ikosahedrala DNA-virus som infekterar insekter och växelvarma ryggradsdjur. Släkten som ingår är Iridovirus, Ranavirus, Chloriridovirus och Lymphocystivirus.

"Virushöljet proteiner är de proteinmolekyler som bildar den yttre kapseln eller membranen runt ett virus, vilka kan vara involverade i dess bindning till värddelarna och infektionsprocessen."

Ett Flavivirussläkte med ett flertal undergrupper och många arter. De flesta är arbovirus som överförs med myggor eller fästingar. Typarten är gula febern-virus.

Benämning på flera mycket smittsamma virussjukdomar hos djur, särskilt hundar, hos vilka infektionen orsakas av valpsjukeviruset. Den kännetecknas av tvåfasfeber, leukopeni, inflammation i tarmar och luftvägar, och ibland neurologiska komplikationer. Hos katter är infektionen känd som felin panleukopeni.

Medel för förebyggande eller behandling av virussjukdomar. De kan ha olika verkningsmekanismer. Vissa hindrar virusreplikation genom att hämma DNA-polymeras; andra binder till specifika cellyterecepto rer och hindrar penetration eller höljeförlust; ytterligare andra hindrar viral proteinsyntes eller blockerar virussammansättningen.

En undergrupp av släktet Flavivirus som omfattar ett antal virusarter som ger upphov till hjärninflammation hos människor i många olika geografiska områden. Till gruppen hör japansk encefalitvirus, St. Louisencefalitvirus, Murray Valley encefalitvirus och Västnilvirus.

Immunglobuliner producerade som svar på virala antigen; de omfattar alla klasser av immunglobuliner, framkallade av alla viruskomponenter.

Plumbaginaceae is a family of flowering plants, also known as the leadwort family. It includes annual and perennial herbs, subshrubs, and shrubs, with opposite or whorled leaves that are simple and usually have smooth margins. The flowers are typically bisexual, radial symmetry, and have five distinct sepals and petals, often fused at the base. The fruit is a capsule containing several small seeds. Some well-known genera in this family include Plumbago (leadwort), Limonium (sea lavender), and Armeria (thrift).

Arvsmassan hos virus, som hos alla DNA- och vissa RNA-virus består av en enda nukleinsyramolekyl, och hos några RNA-virus av flera separata RNA-bitar.

En virusfamilj, huvudsakligen arbovirus, bestående av en enda enkel RNA-sträng. Viruspartiklerna är kapslade och cirka 90-120 nm i diameter. Hela familjen innehåller mer än 300 medlemmar fördelade på fem släkten: Bunyavirus, Hantavirus, Nairovirus, Phlebovirus och Tospovirus.

Enterotoxin är ett typ av toxin som produceras av vissa bakterier och orsakar skada på enterocyterna, de celler som lining epitel i tarmen. Detta kan leda till diarré och andra symtom relaterade till mag-tarmsjukdomar. Ett exempel på en bakterie som producerar ett enterotoxin är Staphylococcus aureus, som producerar toxinet stafylokockenterotoxin (SEB). Detta toxin verkar genom att aktivera G-proteinkopplade receptorer på enterocyterna, vilket leder till en ökning av intracellulärt cAMP och calciumjoner, vilket i sin tur orsakar sekretion av vatten och elektrolyter i tarmen. Andra exempel på bakterier som kan producera enterotoxiner inkluderar Vibrio cholerae, som producerar choleratoxin, och Escherichia coli, som kan producera ett fl

En neutraliseringstest är en laboratoriemetod för att mäta hur väl ett specifikt antikroppsrespons kan neutralisera (i princip ‘stänga ner’) en given mängd av en patogen, till exempel en virus eller bakterie. Testen utförs genom att blanda en känd koncentration av patogen med ett serum som innehåller antikroppar (från en infekterad individ eller från vaccinering) och sedan mäta hur mycket patogen som fortfarande är aktiv efter en viss tids inkubation. Resultatet uttrycks ofta som ett titernummer, vilket representerar den högsta serumdilutionen där man fortfarande kan upptäcka aktiv patogen. En högre neutralisationstitel indikerar att serumet har en bättre förmåga att skydda mot infektion av den specifika patogenen.

Ett organ i kroppen som filtrerar blod för utsöndring av urin och reglerar jonkoncentration.

Artropodburna virus. En icke-taxonomisk benämning på en grupp virussom infekterar både artropoder och ryggradsdjur. Sådana virus återfinns bland medlemmar av följande virusfamiljer: Arenaviridae, Buny aviridae, Reoviridae, Togaviridae och Flaviviridae.

"Viralt RNA" refererer til RNA-molekyler som er en del av strukturen eller funksjonen på et virus. Virus er små infektiøse partikler som består av genetisk materiale (RNA eller DNA) emballert i et proteinhylle. Viralt RNA kan være enten en del av viruset selv, som ses i positive-sense enkelstrengede RNA-viruser og negative-sense enkelstrengede RNA-viruser, eller det kan være et mellemledd i replikasjonen av retrovirus, som har RNA-genomer. Viralt RNA kan også være involvert i syntesen av proteiner for viruset.

Typarten (och den enda arten) av Rubivirus. Den orsakar akut infektion (röda hund) hos främst barn och unga människor. Människan är den enda naturliga värden för viruset. Det finns ett levande, försvagat vaccin med förebyggande effekt.

Rickettsia är ett släkte av obligat intracellulära bakterier som orsakar olika smittosamma sjukdomar hos människor, djur och arthropoder (spindlar och leddjur). Dessa bakterier sprids vanligtvis genom bett eller stick av infekterade arthropoder, som fästingar och loppor. Exempel på sjukdomar orsakade av Rickettsia inkluderar tyfus, fläckfeber och Rocky Mountain spotted fever.

Chromolaena är ett släkte i familjen korgblommiga växter (Asteraceae) som innehåller omkring 40 arter. Dessa är vanligen ursprungliga i varmare delar av Amerika, men några arter har introducerats och naturaliserats på andra kontinenter, inklusive Afrika och Asien. En känd art är Chromolaena odorata, även kallad "Siam weed" eller "Christmas flamboyant", som är en invasiv art i många tropiska länder.

Typarten hos släktet Flavivirus. Det överförs till människa av olika arter av framförallt myggsläktet Aedes.

Virus, som pga att de saknar ett komplett genom inte kan replikera fullständigt eller bilda proteinhölje. Vissa är värdberoende, i den mening att de kan föröka sig endast i sådana cellsystem som tillhandahåller den genetiska funktion de själva saknar. Andra, så kallade satellitvirus, kan endast föröka sig när deras genetiska defekt kompenseras av hjälparvirus.

Allmän benämning på medlemmarna av en underfamilj av Muridae. Fyra vanliga släkten är Cricetus, Cricetulus, Mesocricetus och Phodopus.

En art av Coronavirus som orsakar infektion hos unghöns och möjligen fasaner. Infektionen är allvarligast hos kycklingar yngre än fyra veckor.

Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.

Proteiner som kodas av IE-gener, då de novo-proteinsyntes inte föreligger. Termen användes ursprungligen för reglerproteiner som syntetiserades hos virus omedelbart efter virusupptagning i värdcellen. Begreppet används även för cellulära proteiner som syntetiseras omedelbart efter att en vilande cell stimulerats av extracellulära signaler.

"Virusreceptorer är proteiner på cellens yta som viruset kan binda till, vilket möjliggör för viruset att infectera och införlivas i värdcellen."

Typarten av Rubulavirus, som orsakar en akut infektionssjukdom hos människor, huvudsakligen barn.

'Sjukdomsalstrande förmåga' refererar till en individuals predisposition att utveckla en viss sjukdom, orsakad av en kombination av genetiska, epigenetiska och miljömässiga faktorer, som ökar risken jämfört med den genomsnittliga populationen.

Neospora är ett protozoiskt patogen som orsakar reproduktionell problem och neurologiska symptom hos nötkreatur, vilket leder till ekonomisk förlust inom djurhållningsindustrin. Det kan också orsaka problem hos andra djur, inklusive hundar. Neospora kan överföras från moder till ungar via placentan och orsakar missfall, missbildningar och död hos ungdjuren. Den kan också orsaka en sen neurodegenerativ sjukdom hos äldre djur.

Deoxiribonukleinsyra som utgör arvsmassan hos virus.

"Virusinterferens refererar till förmågan hos vissa virus att inhibera replikationen av andra, relaterade virus genom att producera interferon, en signalsubstans som aktiverar immunförsvaret och minskar infektionsförmågan."

SARS (Severe Acute Respiratory Syndrome) är ett allvarligt respiratoriskt sjukdomstillstånd orsakat av SARS-coronavirus (SARS-CoV). Viruset tillhör coronavirusesläktet och är ett enkelsträngat RNA-virus. Det spreds globalt under 2002-2003 och orsakade en pandemi med hög dödlighet, särskilt bland äldre individer och dem med förvärrande sjukdomsförlopp. Efter denna utbrott har inga ytterligare fall av SARS-CoV rapporterats världen över.

Sammansmältning av somatiska celler in vitro eller in vivo, vilket resulterar i hybridceller.

En art av Flavivirus tillhörande gruppen japanska encefalitvirus, som ger upphov till infektionssjukdomen japansk encefalit, vilken förekommer i Asien och Indien.

Metabolit hos svamp, bestående av makrocykliskt lakton med omfattande antibiotisk verkan.

Virusprodukter som har antigen effekt.

Hemagglutininer, virala, refererar till proteiner på ytan av vissa virus, särskilt influensavirus, som orsakar agglutination (sammanflockning) av röda blodkroppar. Dessa proteinmolekyler fungerar genom att binda sig till specifika sockerstrukturer på ytan av röda blodkroppar, vilket orsakar deras sammanflockning och kan leda till komplikationer som influensa. Hemagglutininer är viktiga mål för utvecklingen av influensavaccin, eftersom de hjälper till att stimulera immunförsvaret att producera antikroppar mot viruset.

"Virala icke-strukturella protein" (Viral non-structural proteins, VNS) är proteiner som inte utgör en del av virions struktur och därför saknar direkta funktioner i virusets infektionscykel. Istället har de ofta regulatoriska funktioner inom värdcellen och bidrar till undertryckandet av cellens immunförsvar, modifiering av celldelningen eller inhibering av apoptos (programmerad celldöd). Dessa proteiner syntetiseras vanligen först efter att viruset infekterat värdcellen och dess genetiskt material har integrerats i cellens genetiska maskinarium.

Analysmetod för vävnadsantigener, antingen direkt, genom konjugering av antikroppar med fluorescensfärg, eller indirekt, genom framställning av antigen-antikroppskomplex, som sedan märks med fluoresceinkonjugerade antiimmunglobulinantikroppar. Provet undersöks därpå i fluorescensmikroskop.

Shigatoxin, även känt som verocytotoxin eller VTX, är ett typ av proteinproducerat av vissa stammar av bacterien Escherichia coli (E. coli). Det finns två typer av Shiga-toxiner, Stx1 och Stx2, och de kan orsaka allvarliga tarmsjukdomar hos människor och djur.

Trihexosylceramider, även kända som Gb3 eller CD77, är en typ av glycosphingolipid, en sorts fettsubstans, som förekommer naturligt i cellmembranen hos däggdjur. Den består av en ceramid-bas och tre hexos (sackarider) kedjor kopplade till varandra. Trihexosylceramider har visat sig spela viktiga roller i cellytor och signalöverföring, men de är också associerade med vissa sjukdomstillstånd, särskilt Fabry sjukan, en genetisk sjukdom som orsakas av defekter i enzymet alpha-galaktosidase A, vilket leder till pålagringar av trihexosylceramider i olika celltyper och skador på olika organ.

Ett fenomen som innebär att ett ämne fäster vid eller tas upp genom ytan på röda blodkroppar. Så kan under vissa betingelser tuberkulin tas upp av röda blodkroppar.

En familj inom ordningen Diptera som omfattar myggorna. Larverna är vattenlevande, och de vuxna känns igen på sin speciella vingådring och indelningen längs ådrorna, samt sin långa snabel. Många arter är av medicinsk betydelse.

Områden med avvikande färgning i kärnan eller cytoplasman hos en virusinfekterad cell. En del inklusionskroppar utgör "virusfabriker", där virusnukleinsyra eller virusprotein syntetiseras. Andra är enbart artefakter till följd av fixering och färgning. En typ av inklusionskroppar, Negrikroppar, påträffas i nervcellers cytoplasma eller utskott hos djur som dött av rabies.

En underfamilj av ordningen Primater som består av fyra släkten: Callithrix (marmosetapor), Cebuella (pygmémarmoset), Leontopithecus (guldtamarin) och Saguinus (tamarin). Medlemmarna lever i Syd- och Centralamerikas tropiska skogar.

Ett virion är den infectiva delen av ett virus, bestående av genetiskt material (DNA eller RNA) inneslutet i ett proteinhölje som kan skydda och hjälpa till vid infektion av en värdcell.

En art (zedrak) av växtsläktet Melia och familjen Meliaceae som är giftig för insekter. Det upp till 15 m höga trädet har rosa-violetta blommor och gula, giftiga frukter.

Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.

De processer genom vilka cytoplasmatiska faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos virus.

Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.

Respiratory syncytial virus (RSV) is a common viral agent that causes respiratory infections in humans, particularly in young children, the elderly, and immunocompromised individuals. It is the most significant cause of lower respiratory tract infection in infants and young children worldwide. RSV infection can lead to bronchiolitis and pneumonia, which may require hospitalization. The virus is highly contagious and spreads through respiratory droplets and direct contact with infected surfaces. Prevention strategies include hand hygiene, cleaning and disinfection of surfaces, and avoiding close contact with sick individuals. There is no vaccine available for RSV, but several candidates are in various stages of development.

"Virala structurproteiner" är proteiner som utgör den strukturella skal eller kapsiden runt ett virus. Dessa proteiner är nödvändiga för att virus ska kunna invadera och infektera värdkällen, och de hjälper till att skydda virala genetiska material under överföring och infektion. Virala structurproteiner kan variera mycket mellan olika virusstammar och kan ha en rad olika funktioner, inklusive bindning till värdceller, penetrering av cellmembran och sammansättning av den virala partikeln.

En medicinsk definition av "virusvaccin" är:

Flerkärniga massor av ett flertal sammansmälta celler, ofta förknippade med virusinfektioner. I AIDS uppkommer de när HIVs höljeglykoprotein binder till CD4-antigenet på icke-infekterade T4-celler intill varandra. Det uppkomna syncytiet leder till celldöd och kan förklara virusets cellförstörande effekt.

Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.

En grupp akuta infektionssjukdomar orsakade av herpes simplexvirus typ 1 eller typ 2, kännetecknade av uppkomst av små vätskefyllda blåsor med upphöjd, röd botten på hud eller slemhinnor. Den kan uppstå som primär infektion eller återkomma pga reaktivering av latent infektion.

Odling av normala celler eller vävnader i samma kultur som infekterade celler eller vävnader av samma typ.

Vacciner eller vaccinkandidater för förebyggande av infektion med japansk B-encefalitvirus.

En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.

CD46-antigen, även känt som membran cofactor protein (MCP), är ett transmembrant protein som finns på alla kärnceller i mänskliga kroppen. Det spelar en viktig roll inom immunsystemet genom att reglera komplementaktiviteten och bidra till cellprotektion. CD46-antigenet är en ligand för komplementkomponent C3b/C4b och fungerar som en kofaktor för faktor I-medierad degradering av dessa komponenter, vilket hjälper till att begränsa överaktivering av komplementsystemet och undvika skada på kroppens egna celler.

Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.

Subakut skleroserande panencefalit (SSPE) är en slowly progressive, dödlig neurologisk infektion orsakad av ett defektivt measles-virus. Det berör framförallt barn och unga vuxna som blev smittade med measles under det första levnadsåret eller under barndomen. Symptomen inkluder bland annat mentala och motoriska funktionsstörningar, muskelsvaghet, epilepsi och till slut koma och död. Diagnosen ställs vanligen genom att påvisa measles-antikroppar i cerebrospinalvätskan (CSF) och speciella EEG-mönster. Det finns inget botemedel för SSPE, men antivirala läkemedel kan användas för att försöka förlänga livslängden och minska symtomen.

Den första, kontinuerligt odlade cellinjen av humana, maligna celler, vilka kom från ett livmoderhalskarcinom hos "Henrietta Lacks". Cellerna används för virusodling och testning av cancerpreparat.

En deoxyuridinanalog som blockerar DNA-syntes hos virus.

"Virala fusionsproteiner" refererer til specielle proteiner dannet af virus, der tillader viruset at fusionere sin membranstruktur med cellemembranen hos værtscellen under infektionsprocessen. Dette er en nøglekomponent i virus' mekanisme for at inficere celler og starte reproduktionen af deres genetiske materiale. Fusionsproteinet findes oftest som en del af virussens ydre overfladeproteiner og udviser en unik konformation, der gør det muligt at udføre den specifikke opgave at fusionere membranerne. Efter at have bundet til specifikke receptorer på værtscellen, undergår fusionsproteinet en konformationsendring, hvilket bringer virussens membran tæt på cellemembranen og muliggør derpå fusionen af de to membraner. Dette tillader virussen at frigøre sit genetiske materiale ind i værtscellen, hvor det kan tage kontrol over cell