Vesicular Transport Proteins
'Vesicular Transport Proteins' refererar till specifika proteiner som fungerar som transportörer under cellens membrantransport via vesiklar. Dessa proteiner hjälper till att transportera olika substanser, såsom näringsämnen, hormoner och neurotransmittorer, mellan olika kompartment inom cellen eller mellan celler genom att forma små blåsor (vesiklar) som avgränsas av ett lipidbilaga. Genom att binda specifikt till vesikelmembranet och/eller transportbanans membran, underlättar vesikulära transportproteiner frakt, fusion och innehållsutbytet mellan olika kompartment i cellen. Exempel på vesikulära transportproteiner inkluderar SNARE-proteiner, coatomer och kinesin.
Biologisk transport
Förflyttning av ämnen, inkl. biokemiska substanser och läkemedel, genom cellmembran och epitellager, vanligen med passiv diffusion.
Transportblåsor
Membrantransportproteiner
Membranproteiner, vars främsta uppgift är att underlätta transport av molekyler genom ett biologiskt membran. Till denna stora grupp hör proteiner som medverkar i aktiv transport, passiv transport och jonkanaler.
Fettsyratransportproteiner
Fettsyratransportproteiner är proteiner som transporterar fettsyror i kroppen, främst i blodomloppet. De hjälper till att transportera fettsyror från områden där de absorberats eller syntetiserats, till celler där de kan användas som energikälla eller byggstenar för cellemembran och hormoner. Exempel på fettsyratransportproteiner är lipoproteinlipas, albumin och ApoL1.
Biologisk transport, aktiv
Förflyttning av ämnen genom cellmembran och epitellager mot en elektrokemisk gradient, på bekostnad av metabolisk energi.
Golgiapparat
En packe tillplattade, små blåsor som medverkar i posttranslationsproduktionen och sorteringen av proteiner, genom att ta emot dem från det endoplasmatiska nätverket och vidarebefordra dem till sekretoriska mikrokärl, lysosomer eller cellmembranet. Proteiner förflyttas med hjälp av transportblåsor som knoppas av från det endoplasmatiska nätverket eller Golgiapparaten och smälter samman med Golgi, lysosomer eller cellmembranet.
rab GTP-bindande proteiner
Rab GTP-bindande proteiner är en familj av små GTPas-proteiner som regulerar intracellulär trafficking av vesiklar och organeller inom eukaryota celler. De fungerar som molekylära switche genom att cycliskt binda och hydrolysera GTP, vilket aktiverar och inaktiverar deras funktioner respektive. Varje Rab-protein har en specifik subcellulär lokalisation och är involverat i olika steg av membrantrafiken, såsom budbudning, transport, fusion och klyvning. De spelar därför en viktig roll i celldelning, signaltransduktion, endocytos och exocytos, samt i homeostasen hos celler.
Proteintransport
Proteintransport refererer til den proces, hvor proteiner bliver transporteret gennem cellemembraner for at nå deres destination indenfor eller udenfor cellen. Dette sker ved hjælp af specielle transportproteiner, som kender vej og kan genkende de forskellige typer proteiner. Proteintransport er en nødvendig proces for at sikre, at cellen fungerer korrekt og at proteinerne kan udføre deres biologiske funktioner på det rigtige sted i organismen.
Brefeldin A
Membranproteiner
Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.
Monosackaridtransportproteiner
Molekylsekvensdata
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Cellmembran
Aminosyrasekvens
rab2 GTP-bindande proteiner
Rab2 GTP-binding proteins are a subfamily of the Rab family of small GTPases, which are involved in regulating intracellular vesicle trafficking. These proteins play a crucial role in mediating the transport of proteins and lipids between different cellular compartments by cycling between an active GTP-bound state and an inactive GDP-bound state. Specifically, Rab2 GTP-binding proteins are involved in regulating vesicle transport between the endoplasmic reticulum and the Golgi apparatus.
Endoplasmatiskt nätverk
Katjontransportproteiner
Jontransport
Anjontransportproteiner
Anjontransportproteiner är membranproteiner som aktivt transporterar anjoner, negativt laddade joner, genom cellytan för att underhålla cellens homeostas och hjälpa till med olika fysiologiska processer som signalsubstansernas neurotransmission och celldifferentiering.
COP-klädda blåsor
Transportblåsor som bildas när cellhöljeklädda gropar fördjupas inåt och knoppas av. Det yttersta ytskiktet hos dessa vesikler är täckt med ett fackverksliknande nät av COP (coat protein complex)-proteiner, antingen COPI eller COPII. COPI-vesikler transporterar bakåt från Golgiapparatens hålrum till det grova endoplasmatiska nätverket, medan COPII-blåsor transporterar framåt från det grova endopla smatiska nätverket till Golgiapparaten.
Täckta vesiklar
Blåsor som bildas när täckta cellmembrangropar växer inåt och knoppas av. Blåsornas ytterskikt utgörs av ett fackverksliknande täcke av höljeproteiner, som t ex klatrin, höljeproteinkomplexproteiner e ller kaveoliner.
rab1 GTP-bindande proteiner
Rab1 GTP-binding proteins are a subfamily of the Rab family of small GTPases that play crucial roles in regulating intracellular vesicle trafficking. Specifically, Rab1 GTP-binding proteins are involved in the regulation of vesicle transport between the endoplasmic reticulum (ER) and the Golgi apparatus. They function as molecular switches that cycle between an active GTP-bound state and an inactive GDP-bound state, thereby controlling the recruitment and activation of various effector proteins required for vesicle budding, transport, and fusion. Rab1 GTP-binding proteins have been implicated in several cellular processes, including protein secretion, ER-associated degradation, and autophagy.
Axonal transport
Transport av organeller eller molekyler längs ett nervcellsutskott, antingen anterograd (bort från cellen) eller retrograd (mot cellen). Så sprids t ex rabiesvirus.
ADP-ribosyleringsfaktorer
Monomeriska GTP-bindande proteiner som ursprungligen påvisades som allosteriska aktivatorämnen för NAD(P)(+)-argenin-ADP-ribosyltransferas i den katalytiska subenheten av koleratoxin. De är engagerade i kärltransport och aktivering av fosfolipas D. EC 3.6.1.-.
Intracellulära membran
Organeller
I en enkel medicinsk definition kan organeller beskrivas som strukturer med specifika funktioner inne i celler. De är nödvändiga för cellens överlevnad, tillväxt och förmåga att utföra olika processer. Exempel på organeller inkluderar mitokondrier (som genererar energi), ribosomer (som syntetiserar protein), endoplasmisk retikulum (som transporterar proteiner) och lysosomer (som bryter ner och recylerar cellens komponenter).
Cytoplasmatiska blåsor
Membranförsedda strukturer som uppkommer ur plasmamembranet eller olika intracellulära membran och som har betydelse för lagring, transport eller ämnesomsättning.
N-Ethylmaleimide-Sensitive Proteins
N-Ethylmaleimide (NEM) är ett kemiskt ämne som används som en alkylerande agent inom biokemi och molekylärbiologi. NEM-sensitive proteiner är en grupp av proteinmolekyler som kan bli modifierade av N-ethylmaleimide, vilket ofta leder till en förändring i deras funktion eller aktivitet.
Saccharomyces cerevisiae
Soluble N-Ethylmaleimide-Sensitive Factor Attachment Proteins
'Soluble N-Ethylmaleimide-Sensitive Factor Attachment Proteins' (SNAPs) är en grupp av proteiner som hjälper till att transportera vesiklar inom cellen. De binder till ett protein vid namn N-ethylmaleimide-sensitivt faktor (NSF), vilket gör det möjligt för SNAPs att kopplas från och på membranen på vesiklarna under transporten. På så sätt hjälper SNAPs till att reglera processen som kallas membranfusion, där två membran slås samman för att bilda ett större membran. Detta är en viktig process för cellens funktion och överlevnad, eftersom det möjliggör kommunikation och transport av substanser mellan olika delar av cellen.
Höljeproteinkomplex I
Ett proteinkomplex bestående av coatomerprotein och ADP-ribosyleringsfaktor 1. Det ingår i transporten av blåsor (vesiklar) mellan det endoplasmatiska nätverket och golgiapparaten.
Saccharomyces cerevisiae Proteins
'Saccharomyces cerevisiae proteins' refererar till proteiner som är specifika för jästsvampen Saccharomyces cerevisiae, även känd som bagerijäst eller öljäst. Detta organismer är välstuderade modellorganismer inom molekylärbiologi och genetik. Proteiner från Saccharomyces cerevisiae har varit av central betydelse för att förstå grundläggande cellulära processer, såsom celldelning, transkription, translation, DNA-replikering och metabolism. Många proteiner från Saccharomyces cerevisiae har blivit välkaraktäriserade och används ofta som referensproteiner i forskning.
Qa-SNARE Proteins
Qa-SNARE proteins, also known as R-SNAREs, are a subtype of SNARE (Soluble N-ethylmaleimide sensitive factor Attachment protein REceptor) proteins that play a crucial role in intracellular membrane fusion events. They are called Qa-SNAREs because they contain a glutamine (Q) residue in their SNARE motif and are anchored to the target membrane. During membrane fusion, Qa-SNARE proteins interact with other SNARE proteins containing complementary motifs, forming a stable four-helix bundle known as a SNARE complex. This interaction brings the two membranes into close proximity, allowing for their fusion and the transport of molecules between them. Qa-SNAREs are involved in various cellular processes, including vesicle trafficking, neurotransmitter release, and autophagy.
Endosomer
Blåsor som bildas i cytoplasman när höljeförsedda blåsor ömsar sitt klatrinhölje. Endosomer innesluter makromolekyler som binds av receptorer på cellytan.
Coatomerprotein
Ett 700 kD cytosolproteinkomplex, bestående av sju ekvimolara underenheter (alfa, beta, beta', gamma, delta, epsilon och zeta). Coatomerprotein och ADP-ribosyleringsfaktor 1 utgör huvuddelen av höljep roteinkomplex I och deltar i vesikeltransporten mellan det endoplasmatiska nätverket och golgiapparaten.
ABC-bärare
En familj membrantransportproteiner som kräver ATP-hydrolys för transport av ämnen genom membran. Proteinfamiljen har fått sin benämning från den ATP-bindande domänen på proteinet.
Transportörer
I medicinen, är en transportör ett protein som hjälper till att transportera molekyler, såsom läkemedel, näringsämnen och andra substanser, genom cellmembranet. Transportörer kan vara specifika för en viss substans eller klasser av substanser och de kan verka aktivt genom att använda energi för att transportera molekyler uppåt koncentrationsgradienten, eller passivt genom diffusion. Transportörer är viktiga för cellers funktion och homeostasis, och deras störningar kan leda till sjukdomar och medicinska biverkningar.
Mutation
Vesicular Biogenic Amine Transport Proteins
'Vesicular Biogenic Amine Transport Proteins' refererar till en grupp av proteiner som transporterar biogena aminer, såsom serotonin, dopamin, histamin och noradrenalin, från cytoplasman till synaptiska vesiklar inne i nervceller. Dessa proteiner spelar därför en viktig roll i regleringen av neurotransmission, genom att möjliggöra lagring och frisättning av signalsubstanser i synapserna.
ADP-ribosyleringsfaktor 1
En substans som deltar i regleringen av den intracellulära transporten genom att modulera samverkan mellan höljeproteiner och organellmembran på ett tidigt stadium i det sekretoriska förloppet. Den in går i höljeproteinkomplex I.
Cellavdelning
Uppdelning av en cells inre pga de selektivt genomsläppliga membran som omger cellens olika beståndsdelar, som t ex mitokondrier, lysosomer osv.
SNARE-proteiner
Modeller, biologiska
trans-Golginätverk
Trans-Golgi network (TGN) refers to a cellular organelle that is a part of the Golgi apparatus in eukaryotic cells. It is the final sorting station where proteins and lipids are sorted and packaged into vesicles for transport to their respective destinations, such as endosomes, lysosomes, plasma membrane, or the extracellular space. The TGN also plays a crucial role in modifying and processing proteins and lipids before they are transported.
Sekvenshomologi, aminosyra
Aminosyresekvenshomologi refererer til den grad af lighed i rækkefølgen af aminosyrerne, der udgør proteiner hos to eller flere organismer. Jo større antal identiske aminosyrer i samme position i de sammenlignede sekvenser, des højere er graden af homologi. Dette begreb anvendes ofte i molekylærbiologien for at fastslå evolutionæ forhold og funktionelle egenskaber hos proteiner.
Proteinbindning
"Proteinbindning refererar till den process där ett protein binder specifikt till ett annat molekylärt substance, såsom en liten molekyl, ett annat protein eller en jon, vanligtvis genom non-kovalenta interaktioner som hydrogenbindning, Van der Waals-kräfter och elektrostatiska attraktioner. Denna bindning kan regulera funktionen hos det bundna substanceet och är av central betydelse för många biologiska processer, inklusive signaltransduktion, enzymsk aktivitet och transport av molekyler inom cellen."
Bassekvens
Cellinje
I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.
Svampproteiner
Alla proteiner som förekommer i svampar.
Endocytos
Kloning, molekylär
Natrium
'Natrium' er en kjemisk betegnelse for det som engelskspråklige lærebøker og artikler ofte refererer til som "sodium". I medicinsk sammenheng vil man oftest finne termen natrium brukt i forbindelse med ionsamlinger, elektrolytbalanse eller i sammenheng med bestemte sykdommer.
GTP-bindande proteiner
Anjonbytesprotein 1, erytrocyt
Ett utbrett membrantransportprotein, som förekommer i plasmamembranet till olika typer av celler och vävnader, samt i cellkärnemembran, mitokondriemembran och Golgimembran. Det är det vanligaste membrantransportproteinet hos erytrocyterna och utgör 25% av allt protein i erytrocyternas membran. Det bildar dimerer och fungerar som en kanal för transport av bikarbonat genom membranet i utbyte mot klorjoner.
Lysosomer
En klass morfologiskt heterogena cytoplasmapartiklar i djur- och växtvävnader som kännetecknas av sitt innehåll av hydrolytiska enzym och dessas strukturbundna latens. Lysosomernas intracellulära funktioner beror på deras lytiska potential. Lysosomens enkla membran verkar som barriär mellan de inneslutna enzymen och substratet utanför. Lysosomenzymens verkan är begränsad eller ingen alls så länge blåsan de är inneslutna i inte brister.
Celler, odlade
Elektronmikroskopi
Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.
Qc-SNARE Proteins
Qc-SNARE proteins are a subgroup of SNARE (Soluble NSF Attachment Protein REceptor) proteins, which play a crucial role in intracellular membrane fusion events, such as those that occur during neurotransmitter release and vesicle trafficking. Specifically, Qc-SNARE proteins are found on the cytosolic face of synaptic vesicles and include the proteins synaptobrevin-2 (also known as VAMP-2) and syntaxin-1A. These SNARE proteins interact with their target SNAREs on the presynaptic membrane to form a complex that brings the vesicle into close proximity with the plasma membrane, allowing for the fusion of the two membranes and the release of neurotransmitters into the synaptic cleft.
Vakuoler
I en enkel medicinsk definition kan vakuoler beskrivas som membranomskydda kompartment innehållande vätska och/eller olika organellmaterial, som förekommer inne i celler hos levande organismer. Vakuoler är vanligen associerade med specifika funktioner såsom intracellulär lagring, nedbrytning av material eller homeostasis.
Elektrontransport
Antiportörer
Glukostransportproteiner
Glukosetransportproteiner (GLUT) är en typ av proteiner som transporterar glukos (en enkel sockerart) genom cellytorna i kroppen. De möjliggör diffusionen av glukos från omgivande vätskor in i cellerna, både under fysiologiska och patologiska förhållanden. GLUT-proteinerna spelar därför en viktig roll i regleringen av glukosomsättningen och energibalansen i kroppen.
Exocytos
Transferrin
Transferrin är ett protein i människans kropp som binder och transporterar järn i blodet till celler som behöver det för att fungera korrekt, såsom röda blodkroppar och celler i benmärgen. Det hjälper också till att reglera mängden fritt järn i kroppen och skyddar mot järnöverbelastning genom att förhindra att järn reagerar med andra molekyler som kan skapa fria radikaler och orsaka skada på celler. Transferrin bildas i levern och finns naturligtvis förekommande i människors serum.
rab5 GTP-bindande proteiner
Rab5 GTP-binding proteins are a subfamily of the Rab family of small GTPases that play crucial roles in regulating intracellular membrane trafficking, particularly in early endocytic pathways. These proteins bind to guanosine triphosphate (GTP) and guanosine diphosphate (GDP), and they function as molecular switches that cycle between an active GTP-bound state and an inactive GDP-bound state. In their active form, Rab5 GTP-binding proteins interact with various effector molecules to regulate the formation of early endosomes, vesicle transport, membrane fusion, and signal transduction events. They are essential for proper endocytic cargo sorting, degradation, and recycling, and their dysfunction has been implicated in several human diseases, including cancer and neurodegenerative disorders.
Pepparrotsperoxidas
R-SNARE-proteiner
R-SNARE proteiner är en typ av SNARE-proteiner (Soluble NSF Attachment Protein REceptor) som deltar i membranfusionprocesser, särskilt inom celldelen och vesikeltransporten. R-SNARE proteiner finns på målmembranet och kännetecknas av en konserverad arginin (R) residue i deras SNARE domäner. De interagerar med Q-SNARE proteiner på transportvesikeln för att forma en SNARE-komplex, vilket närmare bringar membranen och driver fusionprocessen framåt.
Qb-SNARE Proteins
Qb-SNARE proteins are a subclass of SNARE (Soluble N-ethylmaleimide sensitive factor Attachment protein REceptor) proteins that play a crucial role in intracellular membrane fusion events, particularly in synaptic vesicle exocytosis. They are called Qb-SNAREs because they contain a conserved SNARE motif that is characterized by the presence of glutamine (Q) and bulky hydrophobic residues. Specifically, Qb-SNAREs contribute to the formation of the core SNARE complex along with Qc- and R-SNAREs, which brings two opposing membranes into close proximity, allowing for fusion and subsequent release of neurotransmitters or other vesicle contents. A well-known example of a Qb-SNARE protein is syntaxin 1B, which is abundantly expressed in neurons and interacts with synaptotagmin on the synaptic vesicle membrane to regulate calcium-dependent neurotransmitter release.
GTPas-aktiverande proteiner
Proteiner som aktiverar GTPas hos specifika GTP-bindande proteiner.
Proteinstruktur, tertiär
Kolibakterie
Cytoplasma
Den del av cellen som innehåller cytosolen och andra strukturer än cellkärnan, mitokondrierna och större vakuoler.
Floretin
Rekombinanta fusionsproteiner
Rekombinanta fusionsproteiner är proteiner som skapats genom att kombinera genetiska sekvenser från två eller fler olika proteinmolekyler, vilket resulterar i en hybridprotein med unika funktionella egenskaper. Genetisk manipulation används för att fusionera generna på ett sådant sätt att de uttrycks som ett enda proteinskapsel i värdenorganismen. Dessa tekniker används ofta inom biomedicinsk forskning för att undersöka proteininteraktioner, skapa nya diagnostiska verktyg och utveckla terapeutiska läkemedel.
Organiska anjontransportörer
Organiska anjontransportörer är proteiner i cellmembranet som aktivt transporterar negativt laddade molekyler, så kallade anjoner, in eller ut ur cellen. Dessa transportörer spelar en viktig roll i regleringen av olika fysiologiska processer, såsom elektrolytbalans, neurotransmission och några toxins eliminering.
Adenosintrifosfat
Adenosin-5´-(tetravätetrifosfat). En adeninnukleotid innehållande tre fosfatgrupper som förestrats till en sockerdel. Adenosintrifosfat har en betydande roll i ämnesomsättningen och som neurotransmitt or.
Fluorescensmikroskopi
RNA, budbärar
Membranfusion
Vidhäftning och sammansmältning av cellmembran, intracellulära membran eller artificiella membran med varandra eller med virus, parasiter eller interstitiella partiklar genom en rad kemiska och fysikaliska processer.
Guanosintrifosfat
Aminosyretransportsystem
En medicinsk definition av 'Aminosyretransportsystem' är ett system av membranproteiner som transporterar aminosyror genom cellytans membran. Aminosyror är nödvändiga byggstenar i proteiner och andra biologiskt viktiga molekyler, så dessa transportsystem är av grundläggande betydelse för cellens överlevnad och homeostas. Aminosyretransportsystem kan vara specifika för en viss aminosyra eller kunna transportera flera olika aminosyror. Dysfunktion i aminosyretransportsystem kan leda till olika sjukdomar och störningar, såsom aminoacidurier och neurologiska störningar.
Immunelektronmikroskopi
Mikrotubuli
Membranglykoproteiner
Glykoproteiner i cellmembran eller på cellytor.
Adaptorproteiner, vesikulär transport
'Adaptorproteiner, vesikulär transport' refererer til proteiner som faciliterer formationen og direksjonen av vesikler under intracellulær transport, ved å fungere som bro mellom vesiklar og deres målkompartmenter i cellen.
Cricetinae
Glukos
betafruktofuranosidas
Beta-fructofuranosidase är ett enzym som bryter ned sackarider med fructosföreningar i beta-configuration, vilket frigör monosackarider som glukos och fructos. Detta enzym har potentialen att användas inom industriella processer, såsom produktion av sötningsmedel och alkoholhaltiga drycker, genom att hydrolysera eller transglykosylera substrat som sackaroser och komplexa kolhydrater.
Proteinsynteshämmare
Modeller, molekylära
Temperatur
I en enkel mening kan temperatur inom medicinen definieras som den grad av värmevariation eller termisk energi som mäts i kroppen hos levande organismer, vanligtvis i enheten Celsius (°C) eller Fahrenheit (°F). Den normala kroppstemperaturen för en vuxen människa varierar vanligtvis mellan 36,5 och 37,5 °C (97,7 till 99,5 °F), även om det kan variera något beroende på individuella skillnader, tid på dygnet och metoden för temperaturmätning.
Multiresistensassocierade proteiner
En sekvensbesläktad underfamilj av ABC-bärare som aktivt transporterar organiska ämnen. Trots att proteinerna betraktas som bärare av organiska anjoner har en underordnad grupp av proteiner i denna familj visat sig förmedla resistens mot neutrala organiska läkemedel. Deras cellulära funktioner kan ha klinisk betydelse för kemoterapi, eftersom de transporterar en rad olika antitumörmedel.
Konfokal mikroskopi
Endoplasmatisk nätverk, glatt
En typ av endoplasmatiskt nätverk som saknar ribosomer på memebranytan. Det uppvisar en rad specialiserade metaboliska funktioner, bl a genom att ingå i steroidsyntesen, avgiftningsprocesser och glykogennedbrytning. Det släta endoplasmatiska retiklet i muskelceller kallas sarkoplasmatiskt nätverk.
Cellpolaritet
Rekombinanta proteiner
Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.
Dyneins
Dyneiner är proteinkomplex som spelar en viktig roll inom celldelningen och intracellulär transport, särskilt i samband med att material transporteras mot cellens cilium eller flagell. De fungerar som motorproteiner och använder ATP som energikälla för att röra sig längs med mikrotubuli, en typ av strukturellt protein inom cellen. Dyneiner är också involverade i celldelningens processer, där de hjälper till att separera kromosomer och dela upp celldelningen till två identiska dotterceller.
Proteinkonfiguration
I enkelhet kan 'proteinkonfiguration' definieras som den specifika rymdstrukturen och orienteringen hos de aminosyror som utgör ett protein. Denna konfiguration bestäms av proteinkedjans primära struktur (sekvensen av aminosyror) samt hur dessa aminosyror är hopfogade och vevda i rummet, vilket kallas för sekundär, tertiär och kvartär struktur. Proteinkonfigurationen har en direkt betydelse för proteinets funktion och stabilitet.
Sekvensinpassning
I medicinen, refererar "sekvensinpassning" till processen av matchning eller korrelerande en genetisk sekvens, vanligtvis en DNA- eller RNA-sekvens, med en specifik referenssekvens, för att fastställa dess position, orientering och eventuella variationer i förhållande till den referenssekvensen. Detta används ofta inom genetisk forskning och klinisk diagnostik för att identifiera gener, mutationer eller polymorfismer som kan vara associerade med sjukdomar eller andra hälsotillstånd.
Cytosol
Adenosintrifosfataser
Nervvävnadsproteiner
"Nervvävnadsproteiner" refererar till de proteiner som utgör strukturella och funktionella komponenter hos nervceller (neuron) och deras stödjande celler (glialceller) i nervsystemet. Dessa proteiner är involverade i en rad olika processer, inklusive signaltransduktion, cellytiska processer, neurotransmission och homeostas. Exempel på nervvävnadsproteiner är neurofilament, tubulin, aktin, laminer, GFAP (glial fibrillär acidisk protein) och diverse receptorer och kanaler.
Fettomsättning
Nukleotidtransportproteiner
Nucleotide transport proteins are specialized membrane-bound proteins that facilitate the active or passive translocation of nucleotides, such as adenosine triphosphate (ATP), guanosine triphosphate (GTP), and their precursors, across biological membranes. These proteins play a crucial role in maintaining cellular energy homeostasis, nucleic acid synthesis, and other essential processes within cells.
Grönfluorescerande proteiner
Nukleosidtransportproteiner
Nucleoside transport proteins (NTPs) are membrane-bound proteins responsible for facilitating the bidirectional movement of nucleosides and their analogs across the cell membrane. They play a crucial role in maintaining nucleoside homeostasis within cells, as well as in the uptake of nucleoside-based drugs used in chemotherapy. NTPs are essential for the survival of all organisms, from prokaryotes to humans.
Guanosin 5'-O-(3-tiotrifosfat)
Guanosin-5'-(trivätedifosfat), monoanhydrid med tiofosforsyra, är en stabil GTP-analog med en rad fysiologiska verkningar, så som stimulering av guaninnukleotidbindande proteiner, hydrolys av fosfoinositid, ackumulering av cykliskt AMP och aktivering av specifika protoonkogener.
Cathepsin A
Cathepsin A är ett enzym som tillhör gruppen av cysteinproteaser och finns naturligt i kroppen. Det fungerar som ett housekeeping-enzym, vilket betyder att det hjälper till med underhållet och reparationen av celler. Cathepsin A deltar bland annat i nedbrytningen och återanvändandet av proteiner, samt hjälper till att aktivera och inaktivera andra enzymer. Dessutom har det visat sig spela en viktig roll i immunförsvaret genom att bidra till nedbrytningen av invaderande mikroorganismer.
Munc-18-proteiner
Munc-18-proteiner, också kända som Segmentin I soluble proteins (SIMPs), är en del av SNARE-komplexet och spelar en viktig roll i intracellulära transportprocesser, särskilt exocytos. De hjälper till att reglera dockning och fusion av vesiklar med målmembranen genom att interagera med andra SNARE-proteiner. Munc-18-proteiner finns i flera isoformer, varav Munc-18c har visat sig ha en potential som ett tumörsuppressorprotein.
4-acetamido-4´-isotiocyanatostilben-2,2´-disulfonsyra
4-Acetamido-4'-isotiocyanatostilben-2,2'-disulfonic acid is a chemical compound that is a derivative of stilbene, a type of organic compound with two benzene rings joined by a double bond. In this compound, the stilbene backbone has been modified with several functional groups. There are sulfonic acid groups (-SO3H) at the 2 and 2' positions, which make the compound water-soluble and give it acidic properties. There is also an acetamido group (-NHCOCH3) at the 4 position, which is a derivative of an amide and makes the compound more chemically stable. The 4' position has an isothiocyanate group (-N=C=S), which can react with amines to form thioureas and is often used in chemical synthesis. Overall, this compound is likely to be used in research or chemical synthesis rather than in medical applications.
Subcellulära fraktioner
Subcellular fractions refer to the distinct components or particles that are isolated from a cell by various fractionation techniques, each containing different types of cellular structures and molecules. These fractions can include organelles such as the nucleus, mitochondria, endoplasmic reticulum, Golgi apparatus, lysosomes, peroxisomes, and plasma membrane, as well as cytoskeletal elements, ribosomes, and soluble proteins. The isolation of these subcellular fractions allows for the independent study of their unique functions, compositions, and interactions in cellular processes and diseases.
Organiska anjontransportproteiner
Organiska anjontransportproteiner är membranproteiner som aktivt transporterar negativt laddade organiska ioner, såsom dianionerna suksinat och klorid, genom cellmembranet med hjälp av ATP-hydrolys.
DNA, komplementärt
Hela-celler
Nokodazol
Nocodazole är ett medel som används inom forskning och laboratoriemedicin, och som tillhör gruppen av så kallade mikrotubulihämmare. Det verkar genom att störa bildningen av mikrotubuli, en viktig komponent i cellens skelett, vilket leder till celldelningsstörningar och till slut celldöd. Nocodazole används exempelvis för att studera celldelning och mitos, men även som ett möjligt cancerterapeutiskt medel eftersom cancerceller tenderar att vara mer känsliga än normala celler för störningar i mikrotubuliapparaten.
CHO-celler
Proteiner
Proteiner är komplexa biomolekyler, byggda av aminosyror som kedjas samman i en polymer. De utför viktiga funktioner inom levande organismers celler, såsom att fungera som strukturella komponenter, hormoner, enzymer och signalsubstanser. Proteinernas specifika aminosyrasekvens bestämmer deras tertiärstruktur och därmed också deras funktionella egenskaper.
Sekretoriska blåsor
"Sekretoriska blåsor" refererar till intraepiteliala vesiklar innehållande sekreterade proteiner och andra molekyler, som bildas genom reglerad exocytos i epitelceller, vanligtvis i samband med specifik cellulär aktivering eller stimulans, för att underlätta specifika fysiologiska processer, såsom näringsupptag eller immunförsvar.
Genuttryck
Den fenotyp som en gen eller gener uttrycker genom de processer som kallas gentranskription och gentranslation.
Mutagenes, riktad
Arrangerad genetisk mutagenes på någon specifik plats i DNA-molekylen som ger en bassubstitution, infogning eller radering.
Jästsvampar
Jästsvampar, eller candida albicans, är en typ av opportunistiska svampar som naturligt förekommer på huden och slimhinnor hos människor utan att vanligtvis orsaka några besvär. De kan dock leda till infektioner, särskilt i samband med försvagad immunförsvar eller vid störningar i den normala bakteriefloran. Jästsvampar kan ge upphov till diverse symptom beroende på vilken del av kroppen de infekterar, exempelvis orala eller genitala sår, hudirritationer eller invasiva systemiska infektioner.
Molekylära motorproteiner
COS-celler
Cellinje från den afrikanska grönapan som används för transfektion och kloning.
Monomera GTP-bindande proteiner
En klass monomera GTP-bindande proteiner av låg molekylvikt (20-25 kDa) som reglerar en rad intracellulära processer. Den GTP-bundna formen av proteinet är aktiv och hämmas av sin inneboende GTPas-verkan, som regleras av ett antal olika GTPas-aktiverare, GDP-dissociationshämmare och guaninnukleotidbytesfaktorer. EC 3.6.5.2.
rab3 GTP-bindande proteiner
Rab3 GTP-binding proteins are a subfamily of Rab proteins, which are small guanosine triphosphate (GTP) binding proteins involved in regulating intracellular vesicle trafficking. Specifically, Rab3 proteins play a crucial role in the regulation of neurotransmitter release at synapses by controlling the docking and fusion of synaptic vesicles with the presynaptic membrane. They function as molecular switches that cycle between an active GTP-bound state and an inactive GDP-bound state, regulating various aspects of vesicle transport and membrane trafficking.
Immunfluorescensteknik
Transfektion
Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till eukaryota celler, ofta med syfte att introducera en specifik gen så att cellen kan producera ett protein som kodas av den genen. Detta kan göras för forskningsändamål, till exempel för att studera proteinet och dess funktion, eller för medicinska ändamål, till exempel för att ersätta en defekt gen hos en patient med ärftlig sjukdom. Transfektion kan ske med olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viralvektorbaserad transfektion.
Tidsfaktorer
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Luminiscerande proteiner
Vesicular Monoamine Transport Proteins
Vesicular Monoamine Transport Proteins (VMAT) är transmembranproteiner som transporterar monoaminer, såsom serotonin, dopamin, norepinefrin och histamin, från cytoplasman till synaptiska vesiklar inne i neurosekretoriska celler. Detta möjliggör lagring av monoaminer i vesiklarna och kontrollerad release av dem till synapsen när cellen är exciterad. VMAT transporterar också andra cationer, såsom joner av natrium, kalium och protoner, för att underhålla ett gradient av laddning över vesikelmembranet som driver transporten av monoaminer. Det finns två typer av VMAT-proteiner hos däggdjur, VMAT1 och VMAT2, med olika substratspecificitet och subcellulär distribution.
4,4´-diisotiocyanostilben-2,2´-disulfonsyra
4,4'-Diisothiocyanostilbene-2,2'-disulfonic acid is a chemical compound used in research and industrial applications. It is a type of stilbene derivative that has been modified with isothiocyanate groups at the 4 and 4' positions and sulfonic acid groups at the 2 and 2' positions. This compound is often used as a reagent for labeling proteins and other biomolecules, as well as in materials science research for the development of new materials with unique properties. It is also known by its abbreviated name, DIDS.
Blotting, Western
Blot-metod för identifiering av proteiner eller peptider som separerats med elektrofores och överförts till nitrocellulosastrimlor och sedan påvisas med hjälp av radioistopmärkta antikroppar.
Anjoner
Periplasmiska bindande proteiner
Råttor, Sprague-Dawley
"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.
Polyakrylamidgelelektrofores
Erytrocytmembran
Klatrin
Det viktigaste strukturella höljeproteinet i höljeklädda blåsor. Det har en nyckelroll i den intracellulära transporten mellan membranbärande organeller. Klatrin samverkar också med cytoskelettproteiner.
Järn
Ett i jordskorpan allmänt utbrett metalliskt grundämne. Kemiskt tecken är Fe, atomnummer 26 och atomvikt 55,85. Järn är en väsentlig beståndsdel i hemoglobin, cytokrom och andra komponenter i respiratoriska enzymsystem. Dess främsta funktioner är att transportera syre till vävnader (hemoglobin) och att ingå i cellulära oxidationsförlopp. Uttömning av järnförråden kan leda till järnbristanemi. Järn används för att återuppbygga blodet vid anemi.
Natrium-kalium-klorid symporter
En natrium-kalium-klorid symporter (NKCC) är ett protein som fungerar som en transportör i cellmembranet och aktivt transporterar natrium, kalium och kloridjoner in i cellen. Denna transport sker i en specifik ratio där två kloridjoner, en natriumjon och en kaliumjon transporteras in i cellen per cykel. NKCC hjälper till att reglera osmotisk jämvikt och fluidbalans i kroppen, och är viktig för funktionen hos flera olika typer av celler, däribland nervceller och celler i innerörat.
Taurocholsyra
Taurocholsårs syndrome, eller primär skovsmuldssjukan, är en sällsynt genetisk leversjukdom orsakad av en mutation i TAT-genen, vilket leder till onormalt höga nivåer av taurocholsyra i gallan. Detta kan resultera i skovsmuldsliknande skador på levercellerna och eventuell progressiv leverinsufficiens.
Signalomvandling
I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.
Kalcium
Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.
Cercopithecus aethiops
En art av Cercopithecus med tre underarter: C. tantalus, C. pygerythrus och C. sabeus. De lever i skogs- och savannområden i Afrika. Den afrikanska grönapan, C. pygerythrus, är den naturliga värden fö r SIV och används i AIDS-forskningen.
Aminosyretransportsystem, basiska
Proteinmodifiering, posttranslationell
Posttranslational protein modification (PTPM) refers to the covalent alteration of a protein's structure after its translation from mRNA to polypeptide chain but before it becomes fully functional. These modifications play crucial roles in regulating protein function, localization, stability, and interaction with other molecules within the cell. Examples of PTPMs include phosphorylation, glycosylation, ubiquitination, methylation, acetylation, and sumoylation, among others.
P-glykoprotein
P-glykoprotein (P-gp) är ett transmembranprotein som fungerar som aktiv transportör och hjälper till att pumpa vissa typers substanser, särskilt läkemedel, ut från celler. Det förekommer naturligt i vår kropp, framförallt i barrierorgan såsom hjärnan (hjärnbarriären), tarmen och levern. P-gp bidrar till att skydda kroppen från skadliga substanser genom att begränsa deras absorption och försvaga deras effekter. När ett läkemedel är subjekt för aktiv transport av P-gp, kan det minska läkemedlets koncentration i celler och påverka dess farmakologiska verkan.
Molekylvikt
Svampgener
Det genetiska materialet i svampar. Hit hör även sexgenerna (typgenerna för parning) hos Saccharomyces cerevisiae.
Vävnadsdistribution
In medicine, 'tissue distribution' refers to the way a drug or other substance is distributed throughout the body's various tissues and organs after it has been administered. This distribution can be influenced by several factors, including the chemical properties of the substance, blood flow to different tissues, and the presence of transporters or binding sites in the tissue. Understanding tissue distribution is important for predicting a drug's efficacy and safety profile, as well as for identifying potential targets for therapy.
Proteinprenylation
Protein prenylation är ett posttranslationellt modifieringssätt där lipider kovalent adderas till c-terminalen av proteiner. Den vanligaste formen av protein prenylation inkluderar att en 15-karbon lång farnesylgrupp eller en 20-karbon geranylgeranylgrupp adderas till ett protein via en tioatomig svavelbrygga. Proteinprenylering spelar en viktig roll i cellsignalering, celldelning och trafficking av proteiner inom cellen.
Aminosyror
Organiska föreningar som generellt innehåller en aminogrupp (-NH2) och en karboxylgrupp (-COOH). Tjugo alfaaminosyror är de subenheter som polymeriseras till proteiner.
DNA-primrar
Koleratoxin
Enterotoxin från Vibrio cholerae. Det är ett protein, bestående av två huvudkomponenter, en tung (H) eller A-peptid och en lätt (L) eller B-peptid (koleragenoid). B-peptiden förankrar proteinet vid tarmepitelceller, medan A-peptiden tränger in i cytoplasman och aktiverar adenylcyklas och produktion av cAMP. Förhöjda halter av cAMP anses påverka utsöndring av vätska och elektrolyter från kryptceller i tarmen.
Fosfolipidtransporterande proteiner
Fosfolipidtransporterande proteiner är proteiner som hjälper till att transportera fosfolipider, en viktig typ av lipider som utgör en del av cellytans membran, mellan olika kompartment inom eller mellan celler. Dessa proteiner kan vara inblandade i processer som att hjälpa till att bygga upp och underhålla cellytan, transportera fosfolipider mellan olika membrankompartment, eller reglera signalöverföring och cellkommunikation genom att påverka membranens egenskaper. Exempel på sådana proteiner inkluderar ATP-beroende fosfolipidtransporterare (flippaser och floppaser) samt skiljeväggsbundna fosfolipidtransporterare (scramblaser).
Reglering av genuttryck
Hundar
Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.
Gendeletion
Omfördelning av gener till följd av bortfall av DNA- eller RNA-segment, vilket leder till att sekvenser som normalt befinner sig på avstånd från varandra hamnar nära varandra. Bortfallet kan påvisas med hjälp av cytogenetiska metoder, och man kan även sluta sig till det från fenotypen, antydande bortfall på en bestämd plats.
Glykosylering
Kemisk eller biokemisk koppling av kolväte- eller glykosylgrupper till andra ämnen, särskilt peptider eller proteiner. Glykosyltransferaser förmedlar denna biokemiska reaktion.
Aktiv transport i cellkärna
Kontrollerad transport av proteiner och RNA genom cellkärnans hölje.
Guaninnukleotidutbytesfaktorer
Proteinfaktorer som verkar för utbyte av GTP mot GDP bundet till GTP-bindande proteiner.
GABA-plasmamembrantransportproteiner
GABA-plasmamembrantransportproteiner är membranproteiner som aktivt transporterar neurotransmittorn γ-aminobutyrsyra (GABA) över cellmembranet i hjärnan. Dessa proteiner hjälper till att regulera GABA-koncentrationen i nervcellernas ut och inre, vilket påverkar excitation och inhibition av neuronal aktivitet.
Mutagenes
Process som leder till genetisk mutation. Den kan uppstå spontant eller inledas av s k mutagener.
Vattenporiner
Mikrovilli
Ytterst tunna, luddliknande utskott från cellmembran som avsevärt utökar ytarean hos cellen.
Aminosyretransportsystem, neutrala
Ett neutralt aminosyretransportsystem (NAT) är ett typ av transportsystem som hjälper till att reglera absorptionen och transporten av neutrala aminosyror genom cellmembranet in i eller ut från celler. Neutrala aminosyror är en grupp av aminosyror som inte bär nettoladdning vid fysiologiska pH-värden, till exempel alanin, valin, leucin och isoleucin. NAT transporterar dessa neutrala aminosyror genom att koppla dem till en sodiumjon (Na+), vilket ger upphov till en koncentrationsgradient som driver in aminosyrorna i cellen. Det finns olika slag av neutrala aminosyretransportsystem, men de flesta av dem är drivna av natrium och kloridjoner (Cl-).
Dikarboxylsyratransportörer
Fosfolipider
Lipider med en eller flera fosfatgrupper, särskilt sådana som kommer av glycerol (glycerofosfolipider) eller sfingosin (sfingolipider). De är pollipider av stor betydelse för cellmembraners struktur och funktion och är de rikligast förekommande membranlipiderna, även om de inte finns lagrade i större mängd.
Fettsyror
Organiska syror (alifatiska karboxylsyror), med grundformeln CH3(CH2)nCOOH, vilka fås genom oxidation av en metylgrupp till en alkohol, aldehyd och därefter syra. Det finns mättade, enkelomättade (med en dubbelbindning) och fleromättade (med mer än en dubbelbindning) fettsyror.
Fenotyp
Bindningsplatser
Kinesin
Ett mukrotubulus-associerat mekaniskt adenosintrifosfat som använder energin från ATP-hydrolys till att flytta organeller längs mikrotuberna, mot plusänden. Proteinet förekommer i axoplasman hos bläckfiskar, ögonlober och hjärnvävnad hos nötkreatur. Bovint kinesin är en heterotetramer bestående av två tunga (120 kD) och två lätte (62 kD) kedjor. EC 3.6.1.-.
Kalium
Ett grundämne tillhörande alkalimetallerna. Det har kemiskt tecken K och atomnummer 19. Atomvikten är 39,10. Kalium är den dominerande katjonen i den intracellulära vätskan i muskelvävnad och mellan andra celler. Kaliumjonen är en kraftig elektrolyt och spelar en avgörande roll i regleringen av vätskevolym och upprätthållande av vatten-elektrolytbalansen.
Röda blodkroppar
Mikrotubulusassocierade proteiner
Proteiner med hög molekylvikt som förekommer i cytoskelettets mikrotubuli. Under vissa förhållanden krävs de för hopsättningen av tubulin med mikrotubuli och för stabilisering av mikrotubulistrukturerna.
Prealbumin
Prealbumin är ett protein som produceras i levern och finns naturligt i serum. Det används som markör för näringsstatus och proteinbalans, eftersom halten kan minska vid proteinbrist eller inflammation. Prealbuminet har också en kortare halvtid än albumin, vilket gör att det snabbare reflekterar akuta förändringar i näringsstatus.
Synaptiska blåsor
Nötkreatur
GLUT1-protein
GLUT1-proteinet är ett membranprotein som fungerar som glukostransporter, främst i hjärnan och röda blodkroppar. Det transporterar glukos från blodet in i celler för att möjliggöra celldygnad och energiomsättning. GLUT1-proteinet spelar en viktig roll i underhållandet av ett konstant glukosnivå i hjärnan, särskilt under perioder av låg syretilförsel eller hypoxi.
Hjärna
Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.
Na-K-ATPas
Na-K-ATPase, eller sodium-potassium-pumpen, är ett transmembrant enzym som aktivt transporterar natrium (Na+) ut och kalium (K+) in över cellmembranet i alla däggdjursceller. Denna process är nödvändig för att underhålla osmotisk jämvikt, membranpotential och cellytorvolym. ATPas står för adenosintrifosfatas, vilket betyder att en molekyl ATP (adenosintrifosfat) spjälkas till ADP (adenosindifosfat) och en fosfatgrupp under processen. Denna energi används för att pumpa natrium- och kaliumjoner mot deras koncentrationsgradienter.