12:e kranialnerven: Den tolfte hjärnnerven (nervus hypoglossus) utgår från hypoglossuskärnan i den förlängda märgen och leder nervimpulser till tungans alla muskler utom palatoglossus, som försörjs av vagusnerven (den 10:e hjärnnerven). Nerven leder även proprioceptiva signaler från tungans muskler.Hypoglossussjukdomar: Sjukdomstillstånd i den tolfte hjärnnerven eller dess nervkärnor. Kärnorna och nervknippena är belägna i den förlängda märgen, och nerven har sin utgång ur skallen genom canalis hypoglossi i skallbasen och leder nervimpulser till tungans muskler. Hjärnstamssjukdomar, som t ex ischemi och motornervsjukdomar, kan påverka nervkärnorna och nervknippena. Nerven kan även ta skada av sjukdomar i den bakre skallgropen eller skallbasen. Till de kliniska symtomen hör enkelsidig försvagning av tungmusklerna och artikulationsrubbningar, då tungan vid rörelse framåt vill vika åt den försvagade sidan.Hypoglossal Nerve InjuriesTungaHjärnnervsjukdomar: Störningar hos någon av de tolv hjärnnerverna. Med undantag för syn- och luktnerverna omfattas även sjukdomstillstånd i de hjärnstamskärnor, där hjärnnerverna börjar eller slutar.SvalgmusklerHjärnnerver: Tolv par nerver som innehåller generella afferenta, viscerala afferenta, särskilda afferenta, somatiska efferenta och autonoma efferenta nervtrådar. Syn. kranialnerver.Hjärnnervstumörer: Godartade eller elakartade tumörer som uppstår i en eller flera av de tolv hjärnnerverna.Tungnerv: En sensorisk förgrening på underkäksnerven, som utgör en del av den femte hjärnnerven. Tungnerven består av allmänna, afferenta nervtrådar från de främre två tredjedelarna av tungan, munbotten och underkäkens tandkött.Tungans sjukdomarLarynxnerver: Grenar av vagusnerven. De övre laryngealnerverna utgår från det nodösa gangliets närhet och delar sig i yttre grenar som försörjer krikoidalmusklerna med motorfibrer, och inre grenar som bär känselledare. Recurrensnerven utgår längre bakifrån och leder efferenta trådar till alla struphuvudets muskler utom cricothyroideus. Laryngealnerverna och deras förgreningar leder, förutom till struphuvudområdet, även känseltrådar och autonoma trådar till svalget och områdena kring luftröret och hjärtat.Bristfälligt uttal: Störningar i artikulationen orsakade av bristfällig koordination mellan musklerna i svalget, struphuvudet, tungan eller ansiktet, vilken i sin tur kan bero på hjärnnervsjukdomar, neuromuskulära sjukdomar, sjukdomar i lillhjärnan, i de basala ganglierna, i hjärnstammen, eller i de kortikobulbära områdena. Hjärnbarkens språkcentra är intakta vid detta tillstånd. Syn. dysartri.NackbenAnsiktsnerv: Den sjunde hjärnnerven. Facialisnerven har två delar, den större motornervroten, som kan kallas den egentliga facialisnerven, och den mindre, sensoriska nervroten. Tillsammans leder de efferenta nervsignaler till ansiktsuttrycksmusklerna och till tår- och spottkörtlarna, samt afferenta smaksignaler från de främre två tredjedelarna av tungan och beröringssignaler från ytterörat.Motorneuron: Nervceller som aktiverar muskelceller.Implantable NeurostimulatorsFörlamningDiafragmanerv: Mellangärdets motornerv. Diafragmanervtrådarna utgår från halskotpelaren (i huvudsak C4) och passerar plexus cervicalis på sin väg till mellangärdet.BrottningStora nackhålet: Det hål genom vilket ryggmärgen står i förbindelse med hjärnan.Hjärnnervskador: Bristande funktion hos en eller flera hjärnnerver till följd av traumatisk skada, såsom genomträngande eller icke genomträngande skallskador, nackskador eller ansiktsskador.Fascikulation: Ofrivilliga, motoriska småryckningar i enstaka muskler eller muskeltrådar som kan kännas pirriga och som kan ses som darrningar eller vibrationer under huden. De kan vara godartade eller bero på motorisk nervsjukdom eller sjukdom i det perifera nervsystemet.NervnybildningHjärnstam: Den del av hjärnan som förbinder hjärnhalvorna med ryggmärgen. Den består av mesencefalon (mitthjärnan), pons (bryggan) och medulla oblongata (förlängda märgen).Förlängda märgen: Den nedre delen av hjärnstammen. Den är belägen under hjärnbryggan och framför lillhjärnan. Den förlängda märgen fungerar som en omkopplingsstation mellan hjärnan och ryggmärgen, och innehåller centra för reglering av andnings-, vasomotorisk, hjärt- och reflexverksamhet.Laryngeal Nerve InjuriesTung- och svalgnerv: Den nionde kranialnerven, nervus glossopharyngeus. Denna nerv är såväl motorisk som sensorisk. Den leder ut somatiska och autonoma signaler, och leder in allmänna och speciella impulser, samt signaler från inre organ. Bland ledarna finns motornerver till stylopharyngeusmuskeln, parasympatiska nervfibrer till öronspottkörtlarna, generella och smaknerver från den bakre tredjedelen av tungan, nasofarynx och gommen, samt nerver från tryck- och kemoreceptorer i karotissinus.Sväljning: Syn. deglutition.Inhalation: Inandning.Ischiasnerv: En nerv som utgår från ryggmärgen i höjd med ländryggen och korsbenet (L4 till S3) och leder nervimpulser till de nedre extremiteterna. Ischiasnerven (höftnerven), som är huvudutlöparen från korsbensplexus, är den största nerven i kroppen. Den har två stora grenar, skenbensnerven och vadnerven.Tuberkulos, spinalAndningsmekanikPepparrotsperoxidas: Ett enzyme i pepparrot med antigenegenskaper. Det används i stor utsträckning som spårmedel vid ljus- och elektronmikroskopering. Dess antigenegenskaper gör det användbart som kombinationsantigen och markör i experimentell immunologi. EC 1.11.1.7.AndningStruphuvud: En oregelbundet tubformad anatomisk struktur av muskelvävnad och brosk, klädd med slemhinna och belägen överst på luftröret, nedanför tungroten och tungbenet. Struphuvudet är det viktiga tillslutningsorgan som skyddar öppningen till luftröret och fungerar som röstgenerator.Perifera nerverLaryngoskopi: Undersökning, behandling eller kirurgiska ingrepp inuti struphuvudet med hjälp av särskilt utformat endoskop.SynnervNervtrådarLik: En död kropp, vanligtvis en människokropp.ElektrostimuleringElektromyografi: Mätning av förändringar i musklers elektriska potential med hjälp av yt- eller nålelektroder.Råttor, Sprague-Dawley