2,4-dinitrofenol: Ett toxiskt färgmedel, kemiskt besläktat med trinitrofenol (pikrinsyra), som används i biokemiska studier av oxidationsprocesser, där det kopplar bort oxidativ fosforylering. Det används även som meta bolismstimulant.Dinitrofenoler: Syntetiska, organiska kväveföreningar med två kvävegrupper kopplade till en fenol. De används som bekämpningsmedel och träskyddsmedel och kan ge allvarliga förgiftningar.Uncoupling AgentsJodacetater: Joderade derivat av ättiksyra. Jodacetater används vanligen som alkylerande sulfhydrylreagensmedel och enzymhämmare i biokemisk forskning.Cyanider: Oorganiska salter av vätecyanid (cyanväte; blåsyra) med radikalen -CN. Hit hör också isocyanider. De skiljer sig från nitriler, vilka avser organiska föreninger med -CN-radikalen.Antimetaboliter: Läkemedel som kemiskt liknar naturliga metaboliter, men som skiljer sig tillräckligt för att störa den normala metaboliska processen.OligomycinBiologisk transport, aktiv: Förflyttning av ämnen genom cellmembran och epitellager mot en elektrokemisk gradient, på bekostnad av metabolisk energi.Azider: Organiska eller oorganiska föreningar med en -N3-grupp.Oxidativ fosforyleringNitrofenolerAmobarbital: Ett barbiturat med hypnotiska och sedativa, men icke ångestdämpande, egenskaper. Bieffekterna är en följd av dosberoende CNS-påverkan, och det föreligger en hög risk för tillvänjning.OuabainAdenosintrifosfat: Adenosin-5´-(tetravätetrifosfat). En adeninnukleotid innehållande tre fosfatgrupper som förestrats till en sockerdel. Adenosintrifosfat har en betydande roll i ämnesomsättningen och som neurotransmitt or.Karbonylcyanid-m-klorfenylhydrazon: En protonjonofor. Den används som bindningslösande medel och som fotosynteshämmare pga sin verkan på mitokondrie- och kloroplastmembran.Klorkvicksilverbensoater: Klor- och kvicksilverhaltiga derivat av bensoesyra.Antimycin A: Ett antibiotiskt ämne från arter av Streptomyces. Det hämmar mitokondrierespiration och kan tömma cellens ATP-förråd. Antimycin A1 ha r använts som fungicid, insektsmedel och kvalstermedel.Kaliumcyanid: En mycket giftig förening som blockerar många metaboliska förlopp och som visat sig vara en särskilt kraftfull hämmare av hemenzymer och hemproteiner. Den används i många industriprocesser.Dikumarol: En antikoagulant för oralt bruk som påverkar vitamin K-metabolismen. Medlet används också experimentellt inom biomedicinen som reduktashämmare.Jodpyracet: Ett joniskt, monomeriskt kontrastmedel som tidigare användes i en rad olika diagnostiska procedurer.NatriumazidMalonaterSyrgasförbrukningGlukos: Druvsocker. En primär energikälla för levande organismer. Sockret förekommer naturligt i frukter och växter, och används terapeutiskt i vätska och för näringstillförsel.SuccinaterFluoracetater: Derivat av ättiksyra med en eller fler fluoratomer. De är nästan luktfria, svårupptäckta och mycket stabila. Syran i sig, liksom derivaten som bryts ned till syra i kroppen, är mycket giftiga, med fördröjd, konvulsiv verkan.PikraterFarmakologi: Läran om läkemedels ursprung, natur, egenskaper och verkningsmekanismer, samt deras effekter på levande organismer.Arsenater: Oorganiska och organiska salter och estrar av arseniksyra.TemperaturPyruvaterMetabolism: De kemiska reaktioner som äger rum i celler, vävnader eller en organism. Dessa reaktionsförlopp omfattar både biosyntes (anabolism) och nedbrytning (katabolism) av organiska ämnen som brukas av den levande organismen.PentoserLaktater: Salter eller estrar av mjölksyra med generell kemisk formel CH3CHOHCOOR.Jodättiksyra: Samlingsterm för jodättiksyra och dess salter och derivat. Syran reagerar med cystein(-SH)-grupper och bildar ett karboximetylerat protein, och används som enzymhämmare i biokemisk forskning.Kinetik: Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.NatriumGlykolys: Den process i vilken glukos kataboliseras till två pyrodruvsyramolekyler med bildande av ATP.Undertryckande, kemisktVätejonkoncentration: Ett mått på en lösnings surhetsgrad.RotenonKalium: Ett grundämne tillhörande alkalimetallerna. Det har kemiskt tecken K och atomnummer 19. Atomvikten är 39,10. Kalium är den dominerande katjonen i den intracellulära vätskan i muskelvävnad och mellan andra celler. Kaliumjonen är en kraftig elektrolyt och spelar en avgörande roll i regleringen av vätskevolym och upprätthållande av vatten-elektrolytbalansen.Biologisk transport: Förflyttning av ämnen, inkl. biokemiska substanser och läkemedel, genom cellmembran och epitellager, vanligen med passiv diffusion.Anaerobios: En livsmiljö utan syrgas.Etylmaleimid: Ett sulfhydrylreagens med utbredd användning i experimentella, biologiska studier.NatriumcyanidAminohippursyror: En grupp glycinamider från aminobensoesyror.Kloramfenikol: Ett antibiotikum som isolerades från Streptomyces venequelae i 1947, men som nu framställs syntetiskt. Det har förhållandevis enkel struktur och var det första bredspektrumpreparat som upptäcktes. Det har sin verkan genom att störa den bakteriella proteinsyntesen och är huvudsakligen bakteriostatiskt.RhodococcusLevermitokondrier: Mitokondrier i leverceller. Dessa har, som hos alla mitokondrier, ett yttre och ett inre membran som tillsammans bildar två separata mitokondriefack: ett inre, substansfyllt utrymme och ett smalt utrymme mellan membranen. I levermitokondrien finns uppskattningsvis 67% av mitokondrieproteinerna i den inre matrisen.MalaterLitium: Ett grundämne inom gruppen alkalimetaller. Kemiskt tecken är Li, atomnummer 3 och atomvikt 6,94. Litiumsalter används för behandling av manisk-depressiva tillstånd. Litium har också fått stor elektrokemisk användning som beståndsdel i batterier.Dihydroxiaceton: En förening med en ketotrios som används som tillsats till blodkonserveringsmedel för att 2,3-difosfoglyceratnivåerna skall hålla sig bättre under förvaringen. Den fosforyleras lätt till dihydroxiacetonfosfat av erytrocyternas triokinas. I kombination med naftokinoner fungerar den som solskyddsmedel.AdeninnukleotiderMitokondrier: Halvautonoma, självförökande organeller som finns i cytoplasman hos alla celler hos nästan alla eukaryoter. Varje mitokondrie omges av ett dubbelt membran. Det inre är kraftigt inbuktat, och dess utskott kallas kristor (cristae). I mitokondrierna sker oxidativa fosforyleringsreaktioner, vilka leder till bildande av ATP. De innehåller bestämda ribosomer, transfer-RNA, aminacyl-tRNA-syntetaser, och förlängnings- och termineringsfaktorer. Mitokondrier är beroende av generne i kärnan i den cell de befinner sig i för många avgörande typer av budbärar-RNA. Mitokondrier antas ha uppstått ur aeroba bakterier som etablerat ett symbiotiskt förhållande med primitiva protoeukaryoter.Biologisk nedbrytning: En kedja av processer genom vilka levande organismer bryter ned miljöföroreningar, organiskt avfall, bekämpningsmedel samt implanterade material.Aerobios: Liv eller metaboliska reaktioner i närvaro av molekylärt syre.Fluorider: Oorganiska salter av fluorvätesyra, HF, där fluoratomen har oxidationstillståndet -1. Salterna av natrium och tenn är vanliga i tandkrämer o d.Kolisotoper: Stabila kolatomer med samma atomnummer som grundämnet kol, men med annan atomvikt. C-13 är en stabil kolisotop.EnergiomsättningFosfater: Oorganiska salter av fosforsyra.Dinitrofluorbensen: Ett ämne med retande egenskaper som används för märkning av terminala aminosyragrupper.Kalcium: Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.Karbonylcyanid-p-trifluoromethoxyfenylhydrazon: En protonjonofor som ofta används som bindningslösande medel i biokemiska studier.Magnesium: Ett lätt, silverfärgat, metalliskt grundämne. Det har kemiskt tecken Mg, atomnummer 12 och atomvikt 24,31. Dess salter är nödvändiga i näringskedjan, då de behövs för många enzymers verkan, särskilt för sådana som deltar i oxidativ fosforylering. Magnesium ingår i såväl intra- som extracellulära vätskor och utsöndras via urin och avföring. Brist på ämnet ger upphov till nervretning, med stelkramp, kärlvidgning, kramper, darrningar, depression och psykotiska beteenden.Adenosintrifosfataser: En grupp enzymer som katalyserar hydrolys av ATP i förening med annan funktion, som t ex transport av Ca(2+) genom ett membran. EC 3.6.1.3.Cellmembrangenomtränglighet: En förmåga hos cellmembran att släppa igenom lösningar in i eller ut ur celler.Etakrynsyra: En förening som hindrar symport av natrium, kalium och klorid främst i Henles slynga, men även i de proximala och distala kanalerna. Denna farmakologiska verkningsmekanism leder till utsöndring av dessa joner, ökad urinavgång och minskning av extracellulär vätska. Preparatet har klassats som ett loop-diuretikum.