3-0-metylglukos: En icke-metaboliserbar glukosanalog som inte fosforyleras av hexokinas. 3-O-metylglukos används som markör för att mäta glukostransporten genom att uppskatta upptaget i olika celler och organsystem.MetylglukosiderMetylglykosiderFlorizinDeoxiglukos: 2-deoxi-D-arabinohexos. En antimetabolit till glukos med antiviral verkan.Glukos: Druvsocker. En primär energikälla för levande organismer. Sockret förekommer naturligt i frukter och växter, och används terapeutiskt i vätska och för näringstillförsel.Hexoser: En grupp kolhydrater med sex kolatomer. Till dessa hör bl a fruktos, galaktos, glukos och mannos.Monosackaridtransportproteiner: En stor grupp membrantransportproteiner som för monosackarider genom cellmembran.Cytokalasin BBiologisk transport: Förflyttning av ämnen, inkl. biokemiska substanser och läkemedel, genom cellmembran och epitellager, vanligen med passiv diffusion.Insulin: Ett proteinhormon som utsöndras av bukspottkörtelns betaceller. Insulin har en avgörande roll i regleringen av sockeromsättningen, där det främjar cellernas förbrukning av glukos. Det spelar även en viktig roll för omsättningen av proteiner och lipider. Insulin används som läkemedel för hålla insulinberoende diabetes mellitus under kontroll.Floretin: En proteinkinas C-hämmare och kompetitiv hämmare av glukostransporten över erytrocytmembranet. Kemisk formel är C15H14O5.GLUT1-proteinGlukos-6-fosfat: En ester av glukos med fosforsyra, som bildas under glukosomsättningen i däggdjursceller och andra celler. Den ingår normalt i muskelvävnad i vila, och är sannolikt i ständig jämvikt med fruktos-6-fosfat.Deoxisocker: Ett socker där en eller flera hydroxylgrupper ersatts med väte.Fettvävnad: Bindväv bestående av fettceller (adipocyter) i ett nätverk av stödjeceller. Pigmenterad, värmealstrande fettvävnad i många däggdjurarters foster och nyfödda kallas brunt fett.Biologisk transport, aktiv: Förflyttning av ämnen genom cellmembran och epitellager mot en elektrokemisk gradient, på bekostnad av metabolisk energi.Hexokinas: Ett enzym som katalyserar omvandlingen av ATP och en D-hexos till ADP och ett D-hexos 6-fosfat. D-glukos, D-mannos, D-fruktos, sorbitol och D-glukosamin kan vara mottagare; ITP och dATP kan vara givare. Leverisoenzymet kallas ibland glukokinas. EC 2.7.1.1.Kinetik: Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.Glukosfosfater: Viktiga intermediärer i glukosmetabolismen.GLUT3-proteinDinitrofenoler: Syntetiska, organiska kväveföreningar med två kvävegrupper kopplade till en fenol. De används som bekämpningsmedel och träskyddsmedel och kan ge allvarliga förgiftningar.Mannos: En hexos eller fermenterbar monosackarid och isomer av glukos från manna (mannaasken, Fraxinus ornus, och besläktade arter).Råttor, inavlade stammarKolhydratmetabolismKarbonylcyanid-m-klorfenylhydrazon: En protonjonofor. Den används som bindningslösande medel och som fotosynteshämmare pga sin verkan på mitokondrie- och kloroplastmembran.GLUT4-proteinUncoupling AgentsGalaktos: En aldohexos som uppträder naturligt i D-form i laktos, cerebrosider, gangliosider och mukoproteiner. Brist på galaktosyl-1-fosfaturidyltransferas ger upphov till felaktig galaktosomsättning, galaktosemi, som leder till höjda halter av galaktos i blodet.Insulinreceptor: En cellytereceptor för insulin. Den utgörs av en tetramer av två alfa- och två betaenheter, som erhålls genom klyvning av ett enda prekursorprotein. Receptorn innehåller en inre tyrosinkinasdomän, belägen i betaenheten. Insulinaktivering av receptorn leder till ett antal metaboliska förändringar, bl a ökat upptag av glukos i lever, muskler och fettvävnad.Cellmembran: Det fett- och proteinhaltiga, och selektivt genomsläppliga, membran som omger cytoplasman i prokaryota och eukaryota celler. Hos de flesta typer av mikrobiella celler gränsar den utåt till cellväggen.Affinitetsmarkörer: Analoger till substanser som binder naturligt till aktiva platser på proteiner, enzymer, antikroppar, steroider eller fysiologiska receptorer. Dessa analoger bildar en stabil, kovalent bindning och hä mmar därmed proteinet eller steroiden.Jejunum: Den del av tunntarmen som sträcker sig mellan tolvfingertarmen och ileum. Jejunum utgör ungefär 2/5 av tunntarmens längd bakom tolvfingertarmen.Kolhydrater: Den största klassen organiska föreningar, bestående av aldehyd- eller ketonderivat av polyhydriska alkoholer, särskilt pentahydriska och hexahydriska, så benämnda därför att vätet och syret förekommer i sådana proportioner att de bildar vatten, Cn(H2O)n. De viktigaste omfattas av små sockerarter (enkla monosackarider) såväl som stora stärkelsearter, glykogener, cellulosa- och gummiarter. Födoämnesrelaterade kolhydrater hänförs till "kolhydrater i kosten".Tarmabsorption: Upptag av ämnen genom tarmhinnan.Muskler: Sammandragande vävnad som åstadkommer rörelse hos djur.Muskelproteiner