Ett krafigt centralstimulerande och sympatomimetiskt medel. Amfetamin har flera verkningsmekanismer, inkluderande blockering av upptag av adrenerga substanser och dopamin, frigörande av monaminer och hämmande av monaminoxidas. Amfetamin är också en missbruksdrog och ett psykotomimetiskt medel. l- och d,l-formerna räknas hit. l-formen har lägre CNS-aktivitet, men starkare kardiovaskulära effekter. d-formen är dextroamfetamin.

Analoger till eller derivat av amfetamin. Många är sympatomimetiska och centralstimulerande, och används vid trötthet, narkolepsi, parkinsonism, lågt blodtryck och aptitlöshet. Pga snabbt tilltagande tolerans föreligger fara för missbruk och beroende.

En otydligt definierad grupp av läkemedel med förmåga att öka vakenhet och retbarhet. De har en rad verkningsmekanismer, dock vanligtvis inte genom direktverkan på nervceller. Hit räknas inte läkemede l som har ovan nämnda effekter som biverkan till sin huvudsakliga terapeutiska verkan.

D-formen av amfetamin. Det har centralstimulerande och sympatomimetisk effekt. Medlet har även använts för behandling av narkolepsi och koncentrationssvårigheter och hyperaktivitet hos barn. Dextroamfetamin har ett flertal verkningsmekanismer, bl a blockering av upptaget av adrenerga substanser och dopamin, stimulering av monoaminutsöndring och hämmande av monoaminoxidas. Det är också ett missbruksmedel och psykotomimetiskt medel.

Störningar orsakade av bruk av amfetaminer.

Ett centralstimulerande och sympatomimetiskt ämne (C10H15N) med verkan och användning liknande dem hos dextroamfetamin. Det är en missbruksdrog som kan rökas, snortas, injiceras eller drickas, och som går under namn som crank, crystal, crystal meth, is och speed.

Påvisande av droger eller läkemedel, såväl lagliga som olagliga, som missbrukats på något sätt. Urinprov är den vanligaste metoden.

N-metyl-3,4-metylendioxyamfetamin är ett syntetiskt preparat som tillhör gruppen amfetaminer och är känt under streetnamnet MDA eller "ecstasy's syster". Det är en psykoaktiv drog som kan orsaka eufori, empati, ökad social interaktion och förändrade medvetandetillstånd. MDA är ett kontrollerat substance i många länder, inklusive Sverige, på grund av dess potential att missbrukas och orsaka beroende.

En av katekolaminsignalsubstanserna i hjärnan. Den uppstår ur tyrosin och är prekursor till norepinefrin och epinefrin. Dopamin är en av de viktigaste signalsubstanserna i hjärnans extrapyramidala system och av betydelse för rörelseregleringen. En familj av receptorer (dopaminreceptorer) förmedlar dess verkan.

"Stereotypt beteende" refererar inom medicinen till ett upprepat, stelt och oförändrat mönster av rörelser, ljud eller handlingar som saknar en funktionell syfte och är vanligtvis inte bortförbättrade av sociala situationer eller stimuli.

Ett amfetaminderivat som hämmar upptagningen av katekolaminneurotransmittorer. Det är hallucinogent. Det är mindre toxiskt än det metylerade derivatet, men kan ändå i tillräckligt stora doser förstöra serotonerga nervceller och har använts experimentellt för detta ändamål.

Den nucleus accumbens är en del av dämpningssystemet i hjärnan, mer specifikt en del av den ventrala striatum, och är involverad i belöningssökande beteenden, positiva affektiva tillstånd samt kokain- och drogrelaterade beroendeprocesser.

Alla läkemedel som används för sin verkan på dopaminreceptorer, på dopaminets livscykel eller på de dopaminerga nervcellernas överlevnad.

Fysisk aktivitet hos människor eller djur som ett beteendefenomen.

Den iakttagbara reaktionen hos ett djur i någon situation.

En mikroanalysteknik som kombinerar masspektrografi och gaskromatografi för såväl kvalitativ som kvantitativ bestämning av kemiska föreningar.

Medel som blockerar transport av dopamin in i nervcellsutskotten eller in i vesiklar inuti utskotten. De flesta adrenerga upptagshämmare hämmar också upptag av dopamin.

Medel som förvärvas eller framställs olagligt för den subjektiva verkan de sägs ha. De sprids ofta i stadsmiljö, men är även tillgängliga i förorts- och landsortsområden. De kan vara mycket orena och ge upphov till oväntade förgiftningar.

Droger som är skräddarsydda och framställda för oftast olaglig hantering på gatan, genom modifiering av den ursprungliga kemiska sammansättningen (t ex amfetaminer). Av särskilt intresse är MTPT (en omvänd ester av meperidin), MDA (3,4-metylendioxiamfetamin) och MDMA (3,4-metylendioximetamfetamin). Många av preparaten verkar på det aminerga systemet, dvs de fysiologiskt aktiva biogena aminerna.

Preparat som används för att minska matlusten.

En alkaloid ester som utvinns ur bladen av kokaväxter. Den har lokalbedövande och kärlsammandragande egenskaper och används kliniskt för dessa ändamål, särskilt i ögon, öron, näsa och hals.

Dopamintransportproteiner (DAT) är proteiner som transporterar neurotransmittorn dopamin från synaptisk gap till presynaptiska terminals vesiklar för återupptagning och återanvändning inuti nervceller (neuron). DAT hjälper också till att avsluta signalsignaleringen av dopamin i centrala nervsystemet.

"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.

Grå- och vitstrimmig substans bestående av neostriatum och paleostriatum (globus pallidus). Den befinner sig snett framför talamus i båda hjärnhalvorna. Den grå substansen utgörs av nucleus caudatus (svanskärnan) och nucleus lentiformis (linskärnan, som i sin tur består av globus pallidus och putamen). Den vita substansen utgör den inre kapseln.

Läkemedel eller droger som har förmåga att framkalla illusioner, hallucinationer, vanföreställningar, paranoida föreställningar och andra förändringar av sinnesstämning och tankeverksamhet. Trots sin benämning är den egenskap som utmärker dessa preparat framför andra läkemedel deras förmåga att framkalla tillstånd av ändringar i uppfattning, tanke och känsla som annars inte kan erfaras.

Ett immunenzymtest för påvisande av läkemedel eller andra ämnen i urin och blod. Analysmetoden är baserad på användning av enzymbundna antikroppar som endast reagerar med det ämne som ett prov testas för.

Tillämpning av medicinsk vetenskap i rättsfall.

En cns-stimulant vars vanligaste användning är för behandling av adhd hos barn och mot narkolepsi. Verkningsmekanismenerna tycks likna dem hos dextroamfetamin.

Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.

P-kloramfetamin (PMA) är ett syntetiskt stimulant och entaktogen som tillhör amfetaminfamiljen. Det är illegalt och saknar medicinsk användning. PMA är känt för att orsaka ökad hjärtslagfrekvens, blodtryck, pupillutvidgning, kroppstemperatur och cancersjukdomar. Det kan även orsaka allvarliga neurologiska skador och dödsfall vid högre doser eller vid kombination med andra droger, särskilt när det används som substitut för ecstasy (MDMA).

Läkemedel som blockerar överföringen av adrenerga transmittorer till axonändarna eller deras lagringsvesiklar. Tricykliska antidepressiva medel och amfetamin är terapeutiskt viktiga läkemedel som verk ar på detta sätt.

Läkemedel som binder till och aktiverar dopaminreceptorer.

En grupp föreningar som utgör metylderivat av aminosyran tyrosin.

Neostriatum är en anatomisk region i hjärnan som utgör en del av basala ganglierna och består huvudsakligen av två strukturer: caudatumkärnan och putamen. Neostriatum innehåller rikligt med neuroner som använder neurotransmittorerna dopamin och GABA (gamma-aminobutyrsyra) och är involverad i rörelsekontroll, kognition och belöningssystemet. Termen "neostriatum" används ofta synonymt med "striatum", men det senare kan även inkludera den tredje strukturen, globus pallidus, beroende på nomenklatur.

En teknik för mätning av extracellulära halter av ämnen i vävnader, vanligen in vivo, med hjälp av en liten sond försedd med ett halvgenomsläppligt membran. Man kan även tillföra ämnen till vävnader genom membranet.

Ett sympatomimetiskt medel som främst används för att dämpa aptiten. Verkningsmekanismen motsvarar den hos dextroamfetamin.

Läkemedel som binder till, men inte aktiverar dopaminreceptorer, varvid verkan av dopamin eller exogena stimulerare blockeras. Många läkemedel för behandling av psykotiska tillstånd är dopaminantagonister, även om deras terapeutiska effekt kanske mer beror på en långsam anpassning i hjärnan än på en omedelbar blockering av dopaminreceptorer. Dopaminantagonister har haft flera andra kliniska användningsområden, bl a som medel mot kräkningar och illamående, för behandling av Tourettes syndrom och mot hicka.

Nomifensine är ett antidepressivt preparat som tidigare användes för behandling av klinisk depression, men som numera är indraget från marknaden på grund av allvarliga biverkningar och säkerhetsrelaterade orsaker. Det verkar genom att blockera återupptaget av dopamin, noradrenalin och serotonin i hjärnan, vilket leder till ökade nivåer av dessa signalsubstanser i synapssparken och kan förbättra humöret.

Pyrazoloner är en grupp av läkemedel som innehåller en pyrazolring i sin kemiska struktur och har analgesisk, antipyretisk och ibland även antiinflammatorisk verkan. Exempel på pyrazolonder inkluderar fenazon, metamizol och antipyrin. Det är värt att notera att vissa pyrazolonder kan ha potential för biverkningar som myoglobinuri och agranulocytos, så deras användning begränsas i vissa fall eller länder.

En klass dopaminreceptorer som kan identifieras genom sitt speciella sätt att binda syntetiska ligander, sin molekylärbiologi och, möjligen, sin verkningsmekanism.

En alfa- och betaadrenerg agonist som även ökar utsöndringen av norepinefrin. Medlet har används för behandling av ett flertal sjukdomstillstånd, inklusive astma, hjärtsvikt, rinit och urininkontinens, samt för narkolepsi och depression, pga sina centralstimulerande effekter. Användningen har minskat i takt med att mer selektiva agonister tillkommit.

Medel med central verkan som både blockerar serotoninupptag och framkallar transportförmedlat frisättande av serotonin.

Toxisk psykos är ett akut tillstånd orsakat av exponering för en toxisk substans eller läkemedel som påverkar hjärnans funktion och kan leda till psykotiska symtom, såsom hallucinationer, paranoia och desorganiserat tänkande. Till skillnad från primärt psykogena psykoser, som orsakas av mentala störningar, är toxiska psykoser direkt relaterade till fysisk skada på hjärnan orsakad av toxiner.

Ett sympatomimetiskt medel med egenskaper liknande dem hos dextroamfetamin. Det används för behandling av fetma.

Inlärningsprocess som innebär att en viss handlingsföljd resulterar i en belöning. Vid den rätta reaktionen inför ett urval handlingsalternativ kommer en omedelbar belöning. Syn. instrumentell betingning.

Abstinenssyndrom (abstinence syndrome) är ett tillstånd som kan uppstå när någon som är beroende av en substans plötsligt upphör med att använda den. Detta leder till en reaktion i kroppen då den har blivit van vid substansen och nu saknas den. Symptomen på abstinenssyndrom varierar beroende på vilken substans individen är beroende av, men kan inkludera:

I medicinsk kontext, kan 'belöning' referera till den positiva konsekvensen eller ankan som följer ett önskvärt beteende eller handling, ofta använt som motivationsverktyg för att främja patienters samarbete i behandlingsprocessen. Till exempel: "Incentivprogram med belöningar som används för att främja rökfria miljöer har visat sig vara effektiva för att uppmuntra minskad tobaksrökning hos patienter."

Svanskärnan i storhjärnan. Utdragen, gråaktig neostriatummassa intill hjärnans sidoventrikel.

Onormalt stor muskelrörelseaktivitet i hela kroppen, vilken kan vara förknippad med organfel eller psykologiska störningar.

The Ventral Tegmental Area (VTA) is a group of neurons located in the midbrain that is well-known for its role in reward, motivation, and addiction. It contains dopaminergic neurons that project to various regions of the brain, including the prefrontal cortex, amygdala, and nucleus accumbens, and play a critical role in the reinforcing effects of drugs of abuse. The VTA is also involved in regulating movement, learning, memory, and mood.

Sjukdomstillstånd som beror på drogmissbruk, biverkningar av läkemedel, exponering för toxiner och alkoholmissbruk.

Alfametyltyrosin (AMT) är ett künstligt aminosyra derivat som fungerar som en inhibitor för enzymet tyrosinhydroxylas, vilket är involverat i produktionen av signalsubstanser i centrala nervsystemet, såsom dopamin och noradrenalin. AMT används ibland som ett nootropiskt preparat med påstått potential att förbättra kognitiva funktioner, men detta är fortfarande föremål för forskning och dess effektivitet och säkerhet är inte fullständigt etablerade.

"Serotoninmedel" är ett samlingsbegrepp för läkemedel som verkar genom att påverka serotoninnivåerna i centralnervösa systemet (CNS). Dessa mediciner används ofta för behandling av olika psykiatriska tillstånd, såsom depression, ångeststörningar och migrän. Exempel på serotoninmedel inkluderar selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), serotonin-noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI) och tri- och tetrazykliska antidepressiva mediciner (TCA/TeCA).

En grupp föreningar som utgör derivat av beta-aminoetylbensen, som strukturellt och farmakologiskt är besläktad med amfetamin.

Ett morfinderivat som är en dopamin D2-agonist. Det är ett effektivt kräkmedel som använts vid akuta förgiftningar. Det har även använts för diagnos och behandling av Parkinsons sjukdom, men biverknin garna begränsar dess användbarhet.

Ett läkemedels påverkan på ett annat läkemedels verkningsmekanism, metabolism eller toxicitet.

Biogenamine-receptorer, även kända som biogenic amine receptors, är en grupp av receptorer i nervsystemet som aktiveras av signalsubstanser som kallas biogena aminer. Dessa signalsubstanser inkluderar dopamin, noradrenalin, serotonin och histamin. När dessa signalsubstanser binder till sina respektive receptorer påverkar de cellernas aktivitet och funktion, vilket kan ha effekter på känslor, tankar, minne, motivation, sömn och andra kroppsliga processer. Dysfunktion i biogenamine-receptorerna har visats vara involverade i flera olika sjukdomstillstånd, inklusive depression, ångest, schizofreni och neurodegenerativa sjukdomar som Parkinson's disease.

Ett sympatomimetiskt medel vars främsta verkan är att frigöra norepinefrin, men som även har direkt agonistverkan vid adrenerga receptorer. Det används vanligtvis för kärlsammandragning i näsan och som aptitdämpande medel.

Serotonin är ett signalsubstanstans (neurotransmittor) som överför signaler mellan neuron i centrala nervsystemet och perifera nervsystemet. Det produceras naturligt i kroppen, främst i tarmarna och hjärnan. Serotonin har en rad olika funktioner i kroppen, inklusive att reglera humör, aptit, sömn, minne och läkningsprocesser. I hjärnan spelar serotonin en viktig roll för stämningsreglering och kan vara involverat i uppkomsten av depression och ångest.

Raltegravir är ett antiretrovirusmedel som används för behandling av HIV-infektion. Det är en integrasinhibitor som fungerar genom att hindra HIV-viruset från att integrera sin genetisk information i värdcellens DNA, vilket stoppar virusets reproduktion. Raltegravir ges vanligen i kombination med andra antiretrovirala läkemedel för att kontrollera HIV-infektionen och förebygga dess komplikationer.

"Självadministrering" inom medicinsk kontext refererar till patientens förmåga och behandlingsplan där patienten själv ansvarar för att tillhandahålla sig med nödvändig medicinsk vård eller terapi, ofta under läkares övervakning och riktlinjer. Detta kan innebära att en patient själv tar mediciner, använder injekter, använder medicinsk utrustning eller genomför andra behandlingsrelaterade aktiviteter.

Läkemedel som verkar på adrenerga receptorer eller på adrenerga transmittorsubstansers livscykel. Till dessa hör adrenerga agonister och antagonister.

En grupp derivat av barbitursyra eller tiobarbitursyra. Många av dessa har medicinsk betydelse som lugnande medel eller hypnotika, som narkosmedel eller som kramplösande medel.

Long-Evans rats are a specific strain of outbred albino laboratory rats, commonly used in biomedical research due to their docile and friendly nature, as well as their relatively large size and ease of handling compared to other rat strains. They were originally developed in the 1940s by William Long and Grace Evans at the University of Wisconsin-Madison. The Long-Evans rat strain is often used in studies related to neuroscience, psychology, pharmacology, toxicology, and nutrition, among others.

Reserpin är ett alkaloid som initialt isolerades från roten av den indiska plantan *Rauwolfia serpentina*. I medicinsk kontext är reserpin mest känt för sitt användande som läkemedel i behandlingen av högt blodtryck och vissa former av psykiska störningar, såsom schizofreni. Reserpin fungerar genom att påverka neurotransmittorers lagring och frisättning i hjärnan, vilket kan leda till en sänkning av blodtrycket och en jämnare humör. Emellertid används reserpin mycket sällan idag på grund av dess biverkningsprofil och det förekomst av effektivare alternativ.

Pargylin är ett medel som används för att behandla högt blodtryck och hypertoni. Det är en irreversibel monoaminoxidas-hämmare (MAO-hämmare) av typ A, vilket betyder att det fungerar genom att blockera en viss typ av enzym som bryter ner neurotransmittor i hjärnan. Genom att göra detta kan Pargylin hjälpa till att öka nivåerna av certain signalsubstanser i hjärnan och sänka blodtrycket. Notera dock att MAO-hämmare kan interagera med vissa livsmedel, läkemedel och andra substanser, så det är mycket viktigt att prata med din läkare om alla dina mediciner och hälsotillstånd innan du börjar ta Pargylin.

En kolinesterashämmare bestående av en organisk fosforförening, som används som insekts- och kvalstermedel.

En trådliknande struktur, bestående av ett skaft som skjuter upp till hudens yta från en rot som är mjukare än skaftet och är belägen i en hårsäck. Hår finns på de flesta kroppsytor.

Psykofarmaka är ett samlingsbegrepp för läkemedel som används för att behandla olika former av psykiatriska sjukdomstillstånd, såsom depression, ångest, schizofreni och sömnstörningar. Psykofarmaka verkar på centralnervsystemet (hjärnan) och kan påverka känslor, tankar, perceptioner och beteende. Det finns olika typer av psykofarmaka, till exempel antidepressiva, anxiolytika, antipsykotiska och hypnotiska läkemedel.

Ett immunfluorescenstest där påvisande av hapten-antikroppsreraktionen är baserad på mätning av ökad polarisering av fluorescensmärkt hapten som kopplast till antikroppar. Metoden är mycket användbar för mätning av små haptenantigen, som t ex läkemedel vid låga koncentrationer. Syn. FPIA.

"Bestörtning" är ett psykologiskt tillstånd som innebär plötslig och djup chock eller förvirring, ofta orsakad av att veta eller uppleva något oväntat, skrämmande eller traumatiskt.

I medicinen, kan "specifik densitet" referera till ett mått på hur mycket en substans väger per enheten volym. Det är relaterat till den absoluta densiteten, som är vikten av en substans dividerad med dess totala volym. Specifik densitet definieras istället som vikten av en substans dividerat med dess vätska-fyllda volym. Detta används ofta för att jämföra densiteter hos olika fasta materialer, till exempel ben- eller broskvävnad, där det kan ge värdefull information om strukturell komposition och egenskaper.

Rörelse eller förmåga att röra sig från en plats till en annan. Detta gäller såväl människor, ryggradsdjur eller ryggradslösa djur som mikroorganismer.

Selegilin är ett icke-vasodilaterande sympatomimetiskt läkemedel som används som adjuvant behandling vid Parkinson sjukdom. Det fungerar genom att hämma nedbrytningen av dopamin i hjärnan, vilket ökar dess koncentration och förbättrar därmed symtomen hos personer med Parkinson sjukdom. Selegilin kan också användas som en del av behandlingen av depression, eftersom det kan öka mängden serotonin i hjärnan.

Injicering under tryck av flytande läkemedel, näringslösning eller annan vätska in i bukhinnehålan via en ihålig nål genom bukväggen.

En grupp dopaminreceptorer som kan identifieras genom sitt speciella sätt att binda syntetiska ligander, sin molekylärbiologi och, möjligen, sin verkningsmekanism.

Cellyteproteiner som binder dopamin med hög affinitet och utlöser intracellulära förändringar som påverkar cellernas beteende.

Sympatomimetika är en grupp av läkemedel som imiterar eller förstärker effekterna av det sympatiska nervsystemet, ett delsystem av det autonoma nervsystemet som aktiveras under stress och oro och förbereder kroppen för "kampsituationer". Sympatomimetika används för att behandla en rad medicinska tillstånd, såsom astma, nasal congestion, hypotension och glaukom. De verkar genom att aktivera adrenergiska receptorer, särskilt α- och β-adrenerga receptorer, vilket orsakar en varierande grad av effekter som ökad hjärtslagfrekvens, ökad blodtryck, bronkdilatation och pupillvidgning.

Quinpirole är ett läkemedel som tillhör gruppen dopaminreceptoragonister, vilket betyder att det aktiverar dopaminreceptorer i hjärnan. Det används främst i forskningssyfte för att studera effekterna av dopamin på olika former av beteende och neurobiologiska processer. Quinpirole har bland annat visat sig kunna påverka rörelse, motivation, belöningsbaserat learning och kognition.

Tyramin är ett vasoaktivt aminer som naturligt förekommer i vissa livsmedel, såsom ost, choklad, fermenterade produkter och äldre köttvaror. Tyramin bildas när proteiner bryts ner under lagring eller vid fermentering, då en specifik aminosyra, tyrosin, omvandlas av enzymet tyrosinhydroxylas. Vissa individer med specifika medicinska tillstånd, såsom fenylketonuri eller när de tar vissa typer av antidepressiva läkemedel (MAO-hämmare), bör begränsa intaget av tyraminrika livsmedel på grund av risk för potentialt farliga ökningar av blodtrycket eller huvudvärk.

Biogena aminer med endast en amindel. Till denna gruppen hör alla naturliga monoaminer som bildats genom enzymatisk dekarboxylering av naturliga aminosyror.

Behovet att undersöka en ny omgivning. Denna motivation kan inte tydligt skiljas från nyfikenhet.

Narkolepsi är en neurologisk sömnstörning, karaktäriserad av överväldigande dvaltillstånd och ofta förekommande kataplexi, som orsakas av abnorma regleringar av sömnen och vakenheten i hjärnan.

Ett generellt begrepp som avser inlärning av en viss reaktion.

Inlärning genom att låta en en betingad stimulus beledsaga en obetingad. Den reaktion som sedan utöses av den betingade stimuleringen kallas betingad reflex.

Stereoisomerism är en form av isomeri, där två eller fler molekyler har samma kemiska formel och struktur, men differar i rumslig orientering av deras atomgrupper. Detta innebär att de har samma typ och antal atomer, men skiljer sig åt genom att vara speglar av varandra, liknande vänster- och högerhanden, vilket kallas att vara en form av "enantiomerer". Stereoisomeri är viktigt inom farmakologi eftersom olika stereoismoriska former av samma molekyl kan ha olika biologiska aktivitet och effekter på levande organismer.

En kemiskt heterogen grupp läkemedel med det gemensamt att de kan blockera oxidativ deaminering av naturligt förekommande monoaminer.

Fencyklidin (PCP) är ett dissociativt anestetiskt läkemedel som historiskt har använts inom medicinen, men numera primärt används illegalt som drog. Det är en NMDA-receptorantagonist i centrala nervsystemet och kan orsaka hallucinationer, desorientering, och dissociativ effekter. PCP är mycket missbrukssäker och kan orsaka allvarliga psykiatriska symtom, aggressivt beteende, och fysiskt våld.

Salicylamider är en grupp av läkemedel som har salicylsyra som aktiv ingrediens och används främst som smärtstillande, febernedsättande och antiinflammatoriska medel. De är derivat av salicylsyra och har föreningen kvar i sin kemiska struktur. Salicylamider är lösaktiga i vatten och har en högre smältpunkt än salicylsyra själv. De används ofta för behandling av smärtor, inflammation och feber, samt för att minska symtom orsakade av reumatiska sjukdomar. Exempel på vanligt förekommande salicylamider är aspirin och diflunisal.

Immunkemiskt test eller påvisande av ett ämne med serologiska eller immunologiska metoder. Vanligtvis tjänar det undersökta ämnet som antigen både för antikroppsproduktion och för antikroppsmätning.

En överdriven känsla av fysiskt och emotionellt välbefinnande som inte är uppenbart motiverad. Upprymdheten har vanligen en psykologisk bakgrund, men ses även som en följd av organisk hjärnskada eller förgiftningstillstånd.

Ett centralstimulerande och sympatomimetiskt medel med verkan och användningsområden som dextroamfetamin. Det har mest använts för behandling av fetma.

"Ett förstärkningsschema är en metod inom medicinen där given behandling, vanligtvis i form av läkemedel eller terapi, gradvis ökar i dosering eller frekvens över en viss tidsperiod, med syfte att optimera effektiviteten och reducera potentiala biverkningar."

Ett tillstånd av passivitet, svag reaktion på stimuli och en tendens att förbli i en orörllig kroppsställning. Armar och ben hålls kvar i en vaxartad stelhet i den ställning de råkat få, kortare eller längre tid. Katalepsi kan vara förknippad med psykotiska störningar, som t ex schizofreni, neurotoxiska drogeffekter och andra tillstånd.

Putamen är en del av basala ganglierna i hjärnan, som är involverad i kontrollen av rörelser och kognitiva funktioner. Det är en del av den dorsala striatum och mottar glutamaterga afferenta signalsubstanser från barken och thalamus, samt dopaminérga signalsubstanser från substantia nigra. Putamen är också involverad i belöningssystemet i hjärnan och har visat sig vara viktigt för inlärande av rörelsemönster.

I en enkel mening kan narkotika definieras som substanser som påverkar centrala nervsystemet och kan orsaka förändringar i medvetandet, sinnesförnimmelser, känslor, tänkande och beteende. De kan vara syntetiska, halvsyntetiska eller naturliga och kan användas till medicinska ändamål men är också vanligt förekommande som droger av missbrukare. Narkotikaverkan kan innebära smärtstillande, lugnande, euforiska eller hallucinogena effekter, beroende på vilken substans det rör sig om. Många narkotika är också beroendeframkallande och kan medföra allvarliga hälsoproblem och bieffekter, särskilt vid långvarigt eller missbruk.

Sjukdomstillstånd som har samband med eller beror på bruk av kokain.

En grupp naturligt förekommande aminer som bildas genom enzymatisk dekarboxylering av naturliga aminosyror. Flera av dem har kraftig fysiologisk verkan (t ex histamin, serotonin, epinefrin och tyramin ), och de som bildas av aromatiska aminosyror eller deras syntetiska analoger (t ex amfetamin) har farmakologisk användning.

Tranylcypromin är ett irreversibelt monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare) som används för behandling av depressioner, särskilt i fall där patienten inte har svarat på andra antidepressiva läkemedel. Det fungerar genom att hämma enzymet monoaminoxidash (MAO), vilket resulterar i ökade nivåer av neurotransmittorer som serotonin, noradrenalin och dopamin i hjärnan. Tranylcypromin bör endast användas under nära medicinsk övervakning på grund av potentialen för allvarliga biverkningar och interaktioner med andra läkemedel och föda som innehåller tyramin, som till exempel ost och fermenterade livsmedel.

Ett fenyl-piperidinylbutyrofenon som främst används för behandling av schizofreni och andra psykoser. Det används även vid schizoaffektiva sjukdomar, vanföreställningar, ballism, Tourettes syndrom, och ibland som tilläggsterapi vid psykisk utvecklingsstörning och Huntingtons korea. Medlet har kraftig verkan mot illamående och kräkningar och används även för behandling av hicka.

En statistisk metod för att genom analys av den totala variationen i en för ett antal oberoende variabler (faktorer) gemensam datamängd finna variationsorsaker.

"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.

Gäspning är en reflexiv andningsrörelse som involverar en djup, plötslig och ofta ljudlig inandning av luft, följt av en kort paus och sedan en aktiv utandning. Detta fenomen uppstår till följd av att signalsubstanser i hjärnan stimulerar andningsmuskulaturen, ofta som ett svar på lågt syre- eller högt koldioxidhalt i blodet, men kan också utlösas av andra faktorer som trötthet, stress och vissa läkemedel.

En hallucinogen alkaloid från blomställningarna på den mexikanska kaktusen Lophophora williamsii, som användes av indianer vid religiösa riter och som experimentellt psykotomimetiskt preparat. Bland de cellulära effekterna märks agonistverkan på somliga typer av serotoninreceptorer. Medlet har inget terapeutiskt bruk, men är tillåtet för rituellt bruk inom de amerikanska urinvånarnas kyrkosamfund.

3,4-dihydroxyfenylättiksyra. En L-dopametabolit.

Prenylamine är ett läkemedel som tillhör gruppen kalciumkanalblockerare och används främst för behandling av kronisk stabilt angina pectoris (smärta i bröstet orsakad av hjärtats syrebrist). Prenylamin verkar genom att relaxera de glatta musklerna runt blodkärlen, vilket leder till en ökad blodflödesvolym och sänkt blodtryck. Detta kan hjälpa till att förbättra symtomatiken hos patienter med angina pectoris.

Ett ergotderivat som verkar som agonist på dopamin D2-receptorer (dopaminstimulerare). Det kan även verka som antagonist på dopamin D1-receptorer, samt som agonist på somliga serotoninreceptorer (serotoninstimulerare).

Norepinephrine plasma membrane transport proteins, also known as norepinephrine transporters (NETs), are membrane-bound proteins that play a crucial role in the regulation of norepinephrine levels in the body. They are responsible for the reuptake of norepinephrine from the synaptic cleft back into the presynaptic neuron, thereby terminating the neurotransmitter's signal and preparing the neuron for another transmission.

'Catha' är ett samlingsnamn för växter inom släktet *Catha*, som främst består av arten *Catha edulis* (även känd som khat eller qat). Denna växt innehåller aktiva ämnen som pseudoefedrin och katina, vilka kan ha stimulerande effekter på centralnervsystemet när de konsumeras. Khat-löv tuggas ofta för att uppnå en euforisk eller uppiggande effekt, men forskning visar att konsumtion av khat kan leda till beroende och har potential att orsaka allvarliga hälsoeffekter som dentalcaries, mag-tarmsjukdomar, sömnsnår, psykos och kardiovaskulära problem.

Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.