En makrolid (ett antibiotikum) mot svamp som erhålls ur Streptomyces nodosus.

Läkemedel mot svamp, deras tillväxt och reproduktion, och verksamma mot svampinfektioner. De skiljer sig från svampbekämpningsmedel genom sin användning mot svamp i människo- och djurvävnader.

Ett triazolbaserat svampmedel som blockerar cytokrom P-450-beroende enzymer, vilket leder till nedsatt ergosterolsyntes. Det används mot histoplasmos, blastomykos, kryptokockmeningit och aspergillos.

"Svampinfektioner" refererer til en type infektion som skyves på af svampe, som er en type mikroskopisk organismer. Disse organismer kan kolonisere og invadere både planter og dyr, herunder mennesker, og forårsage en række forskellige sygdomme alt efter hvilken type svamp der er tale om og hvor i kroppen infektionen opstår. Svampeinfektioner kan variere fra overfladiske infektioner på huden til alvorlige livstruende sygdomme i indre organer, alt efter den inficerede persons immunforsvar.

Infektionssjukdom orsakad av svampar av släktet Candida, vanligen Candida albicans. Infektionen uppträder oftast ytligt på fuktiga kroppsdelar.

Infektion orsakad av svampsläktet Aspergillus.

En fluorerad cytosinanalog som används som medel mot svamp.

En gallsyra som bildas av cholat genom bakteriell verkan. Det konjugeras vanligtvis med glycin eller taurin. Deoxicholsyra har detergens- eller emulgeringsverkan så att fetter kan lösas för absorption i tarmen, återabsorberas själv och används som choleretiskt eller detergensmedel.

Ett triazolmedel mot svamp som används för behandling av kandidos i öron och svalj och kryptokockmeningit vid AIDS.

Triazoler är en klass av organiska föreningar som innehåller en treatomig ring, bestående av två kolatomer och tre kväveatomer (1,2,3-triazol eller 1,2,4-triazol), som kan användas inom medicinen som byggstenar i läkemedel för behandling av olika sjukdomstillstånd, såsom svampinfektioner och cancer.

Ett släkte jästliknande, mitosporsvampar tillhörande Saccharomycetales, som producerar jästceller, mycel, pseudomycel och balstoforer. Candida ingår i normalfloran på huden, i munnen, tarmarna och vag ina, men kan orsaka en rad infektioner, så som kandidos, onykomykos och muntorsk.

Echinocandins är en grupp antimykotiska läkemedel som används för behandling av svampinfektioner, särskilt de orsakade av Candida-arter. De verkar genom att hämma enzymet 1,3-beta-D-glukan-syntas, som är nödvändigt för skapandet av cellväggen hos svampar. Genom att störa denna process kan echinocandiner döda svampceller eller hindra deras tillväxt. Exempel på echinocandiner innefattar caspofungin, micafungin och anidulafungin.

Nystatin är ett antimykotiskt läkemedel som används för att behandla svampinfektioner orsakade av Candida-svampar, till exempel candidiasis i munhålan (sår i munnen), hud och slemhinnor. Nystatin fungerar genom att döda svampen eller hindra dess tillväxt genom att förstöra svampcellmembranet. Läkemedlet ges ofta som en tablett som sugs upp, en cream eller ett pulver som appliceras direkt på det drabbade området.

Mukormykos är en allvarlig invasiv svampinfektion orsakad av svampar i ordningen Mucorales.

Tester som visar den relativa effekten av olika kemoterapeutiska medel mot specifika mikroorganismer (t ex bakterier, svampar, virus).

Preparat som dödar protozoer eller motverkar deras tillväxt och reproduktion.

Encellig, knoppande svamp som är den huvudsakliga orsaken till kandidos (candidiasis).

En art av sporsäcksvamp som producerar den antibiotiska substansen fumigatin. Sporerna kan ge upphov till infektion hos fåglar och däggdjur.

Aspergillus. Ett släkte mitosporsvampar med ca 100 arter och elva olika teleomorfer tillhörande familjen Trichocomaceae.

Konstgjorda, små, enkla eller flerskiktsblåsor (tillverkade av lecitiner eller andra lipider) som används för transport av olika biologiska molekyler eller molekylkomplex till celler, t ex läkemedel eller gener. De används även för undersökning av membran och membranproteiner.

"Svampinfektioner i lungorna" refererar till en grupp sjukdomar som orsakas av att svampar koloniserar eller infekterar lungvävnaden, vilket kan leda till en variesansad klinisk bild från asymptomatiska till livshotande tillstånd.

Enskilda preparat som innehåller ett eller flera aktiva medel för samtidig administrering som fast dosblandning. Begreppet skall särskiljas från kombinationsterapi, som innebär att två eller flera läkemedel ges var för sig för att en kombinerad effekt skall erhållas.

Svamporganismers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska preparat eller antibiotika. Resistensen kan förvärvas genom genmutationer.

Hjärnhinneinflammation orsakad av Cryptococcus neoformans, en kapslad jästart som främst angriper personer med AIDS eller annan immundefekt. Organismen kommer in i kroppen via luftvägarna, men symtomatiska infektioner är oftast begränsade till lungorna och nervsystemet. Kryptokocken kan även ge upphov till parenkymatösa förändringar (torulom) i hjärnan. Sjukdomsförloppet är subakut och uppvisar kliniska tecken som huvudvärk, illamående, ljuskänslighet, lokal nervsvikt, krampanfall, neuropatier och hydrocefalus.

En grupp kvävefria lipider som finns i animala och, särskilt, i växtvävnader, och som består av 1 mol glycerol och 1 eller 2 mol fosfatidylsyra. Gruppens olika föreningar skiljer sig åt genom att olika fettsyror frigörs vid hydrolys.

Lipopeptider är en typ av antimikrobiella peptider som innehåller en lipid-sidokedja och en kort peptidkedja. De produceras naturligt av både djur och mikroorganismer, inklusive bakterier, svampar och mögel, som en del av sitt försvar mot infektioner. Lipopeptider har visat sig vara effektiva mot en rad olika patogener, inklusive multiresistenta bakterier, och har blivit ett intressant forskningsområde för utveckling av nya antimikrobiella läkemedel.

Cycliska peptider är en typ av peptidmolekyler som innehåller en sluten ringstruktur bildad genom kovalenta bindningar mellan deras aminosyrares sidokedjor, vilket ger dem en stabilare och mer kompakt konformation jämfört med linjära peptider, och de har viktiga biologiska funktioner som hormoner, neurotransmittorer och antimikrobiella agenter.

En kronisk sjukdom som orsakas av Leishmania donovani och som överförs genom bett av ett flertal sandmyggor av släktena Phlebotomus och Lutzomyia. Vanliga symtom är feber, frossa, kräkningar, anemi, förstorad lever och mjälte, leukopeni, hypergammaglobulinemi, avmagring och gråaktig hudfärg. Sjukdomen klassificeras i tre huvudtyper efter geografisk spridning: indisk, medelhavstyp och afrikansk.

Ergosterol är ett sterol som förekommer naturligt i cellmembran hos svampar och levererar mekanisk stabilitet samt skyddar mot oxidativ skada. Det utgör också en viktig prekursor i svampars biosyntes av vitamin D2.

Ett imidazol-baserat preparat mot svamp som ges lokalt eller intravenöst.

En svampart tillhörande släktet Cryptococcus som ger upphov till kryptokockos. Dess teleomorf är Filobasidiella neoformans.

Preparatformer bestående av något transportmedium i förening med ett läkemedel för förbättrad distribution i kroppen och förstärkt effekt av läkemedlet. Läkemedelsbärare används för läkemedelsadministration i system för kontrollerad (fördröjd) frisättning, för att förlänga läkemedelsverkan och minska läkemedelsmetabolism och toxicitet. Bärare används också för att förstärka administrationseffekten i målområdena för den farmakologiska verkan. Liposomer, albuminmikrokulor, lösliga, syntetiska polymerer, DNA-komplex, protein-läkemedelskonjugat och bärarerytrocyter, bl a, har använts som nedbrytbara läkemedelsbärare.

Infektion förorsakad av svampar av arten Cryptococcus neoformans.

Zygomycosis är en allvarlig infektionssjukdom orsakad av svampar som tillhör klassen Zygomycetes. Sjukdomen karaktäriseras av snabb utbredning och invasiv vävnadsinvasion, särskilt hos immunosupprierade individer. Infektionen kan drabba olika organ, men ofta angriper den lungor, näsa, ögon och hud. Zygomycosis är svår att behandla på grund av svamparnas motståndskraft mot vanliga antimykotiska läkemedel. Behandlingen innefattar ofta kombinationen av högdos intravenös amfotericin B och kirurgiskt avlägsnande av drabbade vävnader. Prognosen är beroende av patientens immunstatus, infektionslokalisation och behandlingssnarhet.

Rhizopus är ett släkte av svampar som tillhör klassen Sordariomycetes och divisionen Ascomycota. Dessa svampar är saprofyter, vilket betyder att de lever av döda organiska material i naturen. Rhizopus-svamparna producerar sporer som kan orsaka sjukdom hos människor och andra djur om de inhaleras eller kommer in i kroppen på annat sätt.

Förekomst av svamp i cirkulerande blod. Opportunistisk svampseptis ses oftast hos patienter med nedsatt immunförsvar vid svår neutropeni, postoperativt i samband med intravenösa katetrar, eller i samband med långvarig antibiotikabehandling.

Ett rike av eukaryota, heterotrofa organismer som lever som saprofyter eller parasiter, omfattande svampar, jästarter, mögel osv. De kan fortplanta sig sexuellt eller asexuellt och ha mer eller mindre komplexa livscykler. Trådsvampar bildar flercelliga kolonier.

Infektion framkallad genom inandning eller intag av sporer från svampen Histoplasma capsulatum av släktet Histoplasma. Den har världsomfattande utbredning och är särskilt vanlig i den amerikanska mellanvästern.

En ordning zygomycetsvampar, oftast saprofytära, som förstör lagrade livsmedel och kan förorsaka infektion i andningsvägarna eller mukormykos hos personer med nedsatt motståndskraft.

I biokemin refererar 'polyener' till molekyler som innehåller flera (poly) energirika fosfatbindningar (enER). Dessa bindningar kan dissocieras för att frigöra energi, vilket gör polyener till viktiga energikällor i cellulära processer. Exempel på polyener är ATP (adenosintrifosfat) och GTP (guanosintrifosfat).

Natamycin är ett antimykotiskt läkemedel som används för att behandla svampinfektioner på ytor, till exempel på hud eller slemhinnor. Det verkar genom att inhibera ämnen som svampar behöver för att växa och reproducera sig. Natamycin är vanligen tillgängligt i form av en cream eller en pupillös lösning.

Neutropeni är ett tillstånd där individen har för få neutrofiler (en viss typ av vit blodkroppar) i cirkulationen, vanligtvis under ett tröskelvärde på 1500-2000 neutrofiler per mikroliter. Detta gör patienten mer känslig för infektioner eftersom neutrofilerna är en viktig del av immunförsvaret som hjälper till att skydda kroppen från skadliga bakterier och svampar. Neutropeni kan orsakas av olika faktorer, inklusive vissa sjukdomar (till exempel leukemi), kemoterapi och andra läkemedel, eller genetiska störningar.

Tuftsin är ett peptidfragment som bildas när immunglobulin G (IgG) proteinet delas upp i kroppen. Tuftsin består av fyra aminosyror (tyrosin, treonin, prolin och arginin) och har en viktig funktion i aktiveringen av vissa vita blodkroppar (neutrofila granulocyter och monocyter) för att underlätta fagocytos (cellernas förmåga att svälja och bryta ned främmande partiklar och ämnen).

Scedosporium är ett släkte svampar som kan orsaka opportunistiska infektioner hos människor, särskilt hos immunosupprimierade individer. Infektioner kan vara invasiva och ge upphov till allvarliga sjukdomar såsom lunginflammation, hudinfektioner, ben- och ledinfektioner samt centralnervösa infektioner. Scedosporium-arter är resistenta mot många vanliga antimykotiska läkemedel, vilket gör behandlingen svår.

Ett bredspektrumpreparat mot svamp som används i höga doser under lång tid, särskilt hos patienter med nedsatt immunitet.

I en enkel medicinsk definition är pyrimidiner en typ av kemisk förening som innehåller en aromatisk ringstruktur bestående av två kolatomer och två kväveatomer, vilket är en del av flera viktiga biomolekyler. De förekommer naturligt i nukleotider, som är byggstenarna i DNA och RNA, där de utgör baserna cytosin och tymin (i DNA) och uracil (i RNA). Pyrimidiner har en betydande roll inom genetiken och är viktiga för replikationen, transkriptionen och translationen av genetisk information.

Människa eller djur vars immunförsvar är bristfälligt pga immundefektsjukdom eller annan sjukdom, eller pga medicinering med immunsupprimerande läkemedel eller strålbehandling.

Trikosporon är ett släkte svampar som kan orsaka opportunistiska infektioner, framförallt hos immunsupprimerade individer. Infektioner med Trikosporon kan drabba hud, slemhinnor och djupare vävnader i kroppen. Den mest vanliga art som orsakar sjukdom hos människan är Trikosporon behragei. Infektioner med Trikosporon kan vara svåra att behandla på grund av dess resistens mot många vanliga antimykotiska läkemedel.

Mykoser i hjärnan, ryggmärgen och hjärnhinnorna, som kan leda till encefalit, meningit, myelit, hjärnabscess och epiduralabscess. Vissa typer av svamp kan ge upphov till sjukdom hos individer med norm alt immunsystem, medan andra är opportunistiska patogener, som orsakar infektionssjukdom hos främst individer med nedsatt immunförsvar(som t ex i AIDS).

Infektion orsakad av en svamp av släktet Coccidioides, arten C. immitis. Den primära formen är en akut, godartad och självbegränsande luftvägsinfektion framkallad av inandning av sporer, och av varier ande svårighetsgrad. Den andra formen utgörs av en virulent, svår, kronisk och progressiv granulomatös, systemisk sjukdom.

Ett släkte zygomycetsvampar, familjen Mucoraceae, ordningen Mucorales, som ibland orsakar infektion hos människor. Ur Absidiasvampar utvinns kitosan, ett medel för bekämpning av bladmögel.

I en enskild mening kan 'Azoler' definieras som en grupp av antifungala läkemedel som delar en gemensam kemisk struktur, en femringad azolring. De används för behandling och förebyggande av svampinfektioner hos människor, djur och växter. Exempel på Azoler inkluderar Ketoconazol, Itraconazol, Fluconazol och Posaconazol. Dessa läkemedel fungerar genom att störa syntesen av ergosterol, en viktig komponent i svampcellmembranet, vilket resulterar i celldöd.

Svampinfektion som uppträder i två former: 1) en primär sårbildning kännetecknad av små hudknölar och små knutor längs lymfbanorna som kan läka ut inom loppet av några månader; 2) kroniska, granulomat ösa sårbildningar med tjocka skorpor, vårtliknande förändringar samt ovanlig kärlteckning och infektion i de mellersta och övre lungloberna.

Meningiter orsakade av svamporganismer vilka kan uppträda som opportunistiska infektioner vid immundefekttillstånd.

I medicinsk kontext, är en kolloid en heterogen blandning bestående av två olika faser, där minst en av faserna är dispers, med partikelstorlekar mellan 1-1000 nanometer (nm). Kolloider kan vara stabila över tid tack vare intermolekylära krafter som attraherar och håller samman de två faserna. De förekommer naturligt i naturen, till exempel i blodet där proteiner och andra molekyler är kolloidalt dispersa i vatten, men kan också skapas syntetiskt för medicinska tillämpningar, som till exempel kontrastmedel vid bilddiagnostiska undersökningar.

Svampars förmåga att motstå eller utveckla tolerans för flera strukturellt och funktionellt skilda läkemedel samtidigt. Denna resistensfenotyp kan uppkomma genom ett flertal genmutationer.

Emulsioner av fetter som främst används för parenteral näringstillförsel.

"Candida glabrata är ett opportunistiskt svampjäs som normalt förekommer på hud och slemhinnor, men kan orsaka infektioner, särskilt hos immunosupprimierade individuer." (50 tecken)

Gren av kemin för utformning och framställning av kemiska preparat för användning vid behandling av patienter eller för diagnostiska undersökningar.

"Candida tropicalis" är ett medlemmar i släktet Candida, som är opportunistiska jästsvampar som kan orsaka infektioner, särskilt hos individer med nedsatt immunförsvar. "Candida tropicalis" är en vanlig art som kan påträffas i naturen och kan koloniseras i människokroppen utan att orsaka sjukdom. Men när den ökar kraftigt i antal, till exempel under antibiotikabehandling eller vid andra former av immunsuppression, kan den orsaka svårare infektioner, särskilt i slemhinnor och blodomloppet. Symptomen på en "Candida tropicalis"-infektion kan variera beroende på platsen för infektionen, men inkluderar ofta rodnad, svullnad, smärta och sårbildning. Behandling av "Candida tropicalis"-infektioner består vanligen av antimykotiska läkemedel som administr

Paecilomyces är ett släkte av svampar som tillhör de flercelliga ascomyceter. Denna grupp innehåller flera arter, varav några kan orsaka sjukdom hos människor och djur. Släktet kännetecknas bland annat av sin förmåga att bilda en speciell typ av sporer som kallas ascosporer. Paecilomyces-svampar kan påträffas i en varierad miljö, inklusive i jord, luft och på växter. I vissa fall kan de också kolonisera mänskliga eller djurslemhinnor och orsaka infektioner, särskilt hos immunförsvagna individer. Exempel på sjukdomar som kan orsakas av Paecilomyces inkluderar lunginfektioner, hud- och nagelsjukdomar samt invasiva infektioner i immunförsvagna patienter.

Maduromycosis, även känt som Madura foot eller Madura disease, är en infektion orsakad av svampar som tillhör släktet Madurella. Denna infektion drabbar främst mjuk vävnad och ben i fötterna och förekommer vanligtvis hos individer som lever i eller har besökt tropiska eller subtropiska områden, särskilt i Afrika, Asien och Central- och Sydamerika. Symptomen på maduromycosis kan inkludera rodnad, svullnad, smärta och nekros i det drabbade området, samt eventuell bildning av hårda massor eller ärr i senare stadier av sjukdomen. Behandlingen av maduromycosis kan vara komplex och innebära användning av systemiska svampmediciner, kirurgi för att avlägsna infekterade vävnader och ibland amputation av det drabbade extremiteten. Prevention är viktig genom att

En art av mögelsvamp som växer på jordnötter och andra växter och producerar det cancerframkallande ämnet aflatoxin. Den används för framställning av flavicin, ett antibiotikum.

"Opportunistiska infektioner" är infektioner som orsätts av opportunistiska patogener, det vill säga mikroorganismer som normalt inte ger upphov till sjukdom hos en frisk person men kan göra det hos en individ med nedsatt immunförsvar, såsom HIV-smittade eller cancerpatienter under behandling.

Ytliga infektioner i huden och tillhörande vävnader, orsakade av någon form av svamp. Syn. dermatomykoser.

Räkning av antalet livsdugliga, isolerade bakterier, arkeceller eller svampceller eller -sporer på ett fast odlingsmedium. Varje koloni (dvs kolonibildande enhet) representerar avkomman av en enda inympad cell. Metoden används rutinmässigt av miljömikrobiologer för att bestämma antalet organismer i luft, föda och vatten, av kliniker för att mäta den mikrobiella belastningen på patienter, och vid antibiotikatestning.

Behandling med två eller flera läkemedel var för sig för deras sammanlagda effekt.

Läkemedelsamverkan, eller drug-drug interaction (DDI), är den förändring i farmakologisk respons som uppstår när två eller fler läkemedel tas samtidigt och påverkar varandra negativt eller positivt. Detta kan resultera i ökat eller minskat terapeutiskt effekt, eller ökad biverkan av ett eller flera av läkemedlen.

Ett släkte mitosporsvampar (Tremellales), vars arter vanligtvis är kapselförsedda och inte bildar pseudomycel. Till teleomorferna hör Filobasidiella och Fidobasidium.

En flagellförsedd blodparasit av undersläktet Leishmania leishmania som ger infektion hos människor och djur och orsakar viskeral leishmaniasis (kala-azar). Sandmyggorna Phlebotomus och Lutzomyia fungerar som vektorer.

Ett släkte s k fältsvampar i familjen Hypocreales. De omfattar mykotoxinproducerande mögelarter med global utbredning som angriper både växter (t ex spannmål och potatis) och djur. Till deras teleomorfer hör Gibberella.

Ett släkte mitosporsvampar (Onygenales) som ger upphov till histoplasmos hos människor och djur. Den enda arten är Histoplasma capsulatum, med två varianter: H. capsulatum var. capsulatum och H. capsulatum var. duboisii. Dess telemorf är Ajellomyces capsulatus.

Svampinfektion i ögat, framkallad av ett flertal olika svamparter, och vanligtvis genom ett av fyra möjliga sätt: ytlig infektion som ger konjunktivit, keratit eller tilltäppt tårkanal; spridning från angränsande vävnader, som t ex hud eller bihålor; direktinfektion i samband med operation eller genomträngande fysisk skada; eller via blod och lymfa hos patienter med etablerad mykos.

Invasiv lungaspergillos (ILA) definieras som en infektion orsakad av svampen Aspergillus fumigatus eller andra närstående Arten av samma släkte, som har penetrerat lungvävnaden hos en värd med nedsatt immunförsvar. Infektionen kan leda till allvarliga komplikationer och sjukdomar, inklusive nekros, abscessbildning, och disseminerad infektion. ILA är vanligast hos patienter med hematologiska eller onkologiska sjukdomar, transplanterade organ, eller andra tillstånd som försvagar immunförsvaret.

Ett släkte mitosporsvampar som orsakar koccidioidomykos.

Pseudallescheria är ett svampdjursväxt som orsakar en djur- och växtsjukdom, ofta förknippad med nedsatt immunförsvar hos människor. Den kan leda till allvarliga infektioner i kroppen, särskilt i lungorna eller centrala nervsystemet. Sjukdomen kan vara svår att behandla på grund av svampens motståndskraft mot många vanliga antimykotiska läkemedel.

En stor och heterogen grupp av svamporganismer som saknar sexuellt stadium. Många humanpatogena svampar tillhör denna grupp.

Derivat av fosfatidylsyror där fosforsyran har esterbindning till en kolindel. Fullständig hydrolys ger 1 mol glycerol, fosforsyra och kolin, och 2 mol fettsyror.

Varje flytande eller fast preparat som är specifikt avsett för odling, lagring eller transport av mikroorganismer eller andra sorters celler. Olika typer av media, såsom differentierande substrat, selektiva substrat, testsubstrat och definierade substrat, tillåter odling av bestämda mikroorganismer och celltyper. Fasta medier erhålls genom tillsats av agar eller gelatin till flytande substrat.

Cryptococcus gattii är ett svampjoch som kan orsaka allvarliga infektioner, främst i lungorna och centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). Den förekommer naturligt i trädkvistar och jord i subtropiska och tropiska regioner, men kan även påträffas i tempererade klimat. Infektion hos människor orsakas vanligen av inandning av små svampsporer som sprids från den omgivande miljön. Vissa populationer, till exempel personer med nedsatt immunförsvar, är särskilt känsliga för infektion med Cryptococcus gattii och kan utveckla allvarliga sjukdomssymptom som andningssvårigheter, huvudvärk, feber, yrsel, och i värsta fall koma eller dödsfall.

Plötslig köldförnimmelse. Den kan åtföljas av rysning, frossbrytning.

Infektioner i hjärnan, ryggmärgen och hjärnhinnorna orsakade av encelliga parasiter tillhörande Protozoa. Centrala nervsystemet kan vara antingen det primära eller det sekundära infektionsstället. Exe mpel på primära infektioner är cerebral amoebiasis, granulomatös amöbaencefalit, primär amöbameningoencefalit och afrikansk trypanos. Cerebral malaria, cerebral babesios och Chagas-meningoencefalit är exempel på sekundära infektioner. Dessa infektionssjukdomar kan uppträda som opportunistiska infektioner.

Mikroorganismers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska medel eller antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).

Lungaspergillose är en infektion orsakad av svampen Aspergillus fumigatus, som främst drabbar immunförsvaga individer och kan leda till allvarliga komplikationer.

En antimonförening där metallen kan vara femvärd eller trevärd. Det femvärda glukonatet används vid leishmaniasis, medan det trevärda mest används vid schistosomiasis.

Steroler är en typ av lipider (fettliknande molekyler) som förekommer naturligt i levande organismer, inklusive människor. De är kemiskt relaterade till steroider och har en speciell struktur som består av fyra ringar som är sammanbundna med varandra.

"Behandlingsresultat" refererer til den ændring eller effekt, en given behandling har på en patients sygdom, symptomer, funktion, kvalitet af liv eller overlevelse.

Exsudativa och proliferativa inflammatoriska förändringar i endokardiet, med förekomst av påväxter på ytan eller i själva endokardiet och oftast med utbredning till en hjärtklaff, eller ibland omfattande hjärtkamrarnas inre ytskikt eller andra delar av endokardiet. Inflammationen kan uppträda primärt eller som komplikation till annan sjukdom.

Aspergillos i lungorna hos personer med långvarig, bronkiell astma. Infektionen kännetecknas av lunginfiltrat, eosinofili, förhöjda nivåer av serum-IgE och snabb hudreaktion på aspergillusantigen.

Ett komplex av polyenantibiotika, som erhålls från Streptomyces filipinensis. Filipin III ändrar membranfunktioner genom att störa membransteroler, hämmar mitokondrierespiration, och har föreslagits som medel mot svamp. Filipin I, II och IV är inte lika viktiga.

Ett organ i kroppen som filtrerar blod för utsöndring av urin och reglerar jonkoncentration.

1-deoxi-1-(metylamino)-D-glucitol, ett derivat av sorbitol där hydroxylgruppen i position 1 bytts ut mot en metylaminogrupp. Det används ofta tillsammans med joderade organiska föreningar som kontrastmedel.

Opportunistiska infektioner hos HIV-positiva patienter. De vanligaste är lunginflammation orsakad av Pneumocystis carinii, Kaposis sarkom, kryptosporidios, herpes simplex, toxoplasmos, kryptokockos och Mycobacterium avium-komplex, Microsporidiuminfektioner och Cytomegalovirusinfektioner.

Onormal höjning av kroppstemperaturen, oftast till följd av något sjukdomsförlopp.

Symtomkomplex kännetecknat av en påtaglig minskning av antalet granulocyter och av sår i halsen och andra slemhinnor, i mag-tarmsytemet och i huden.

Naegleria fowleri är en frilevande amöba som naturligt förekommer i varma sötvatten, såsom insjöar, floder och termiska vattenkällor. Den kan orsaka en dödlig hjärnhinneinflammation vid direkt kontakt med näsa och hjärna, oftast som följd av badande i eller drickning av smittat vatten. Amöban kallas även för "dödlig amöba" på grund av den allvarliga sjukdomen det kan orsaka.

Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.

Läkemedelsmotstånd (drug resistance) är ett medicinskt fenomen där patogen (sjukdomsalstrande mikroorganism) har utvecklat mekanismer som gör det mindre känsligt eller oemottagligt för verkan av ett läkemedel, vilket kan leda till behandlingsfailure.

Injicering i en ven i behandlingssyfte eller i experimentellt syfte.

I medicinsk kontext, kan "suspension" definieras som en homogen blandning av två eller flera faser, där den ena fasen är fast och den andra är flytande. I en suspension förblir de fasta partiklarna (som kan vara i form av droger, vacciner eller annan aktiv ingrediens) jämnt fördelade i den flytande fasen tack vare ständig blandning eller genom att skaka om blandningen innan användning.

Ett metalliskt grundämne med stark silverglans; blågrå lyster på oxiderade ytor. Kemiskt tecken är Sb (lat. stibium), atomnummer 51 och atomvikt 121,57. Det bildar olika salter, både av medicinsk bety delse och giftiga.

Ett inflammatoriskt förlopp som berör hjärnan och hjärnhinnorna, och som oftast orsakas av patogena organismer som invaderar det centrala nervsystemet, eller ibland av toxiner, autoimmuna störningar och andra tillstånd.

Prototheca är ett genus av encelliga, asexuella och saprofytiska alger som saknar kloroplasten och tillhör gruppen colorlösa grönalger (Chlorophyta). De förekommer vanligtvis i fuktiga miljöer, såsom i jord, vatten och på växter. Prototheca kan också orsaka opportunistiska infektioner hos människor och djur, särskilt hos immunsupprimerade individer. Sjukdomen kallas prototekos och är vanligtvis relaterad till hud- eller subkutana infektioner, men kan även orsaka systemiska infektioner i sällsynta fall.

Den dosmängd av ett giftigt ämne eller av joniserande strålning som krävs för att döda 50% av en testpopulation.

Metoder (visuella, fotoelektriska eller spektrofotometriska) för bedömning av en okänd färg i jämförelse med standardfärger. Sådana används inom kemi och fysik.

Mykologi är läran om svampar inom biologin. Det inkluderar studiet av deras taxonomi, fysiologi, ekologi och patogenes, samt deras användning inom medicinen, industrin och jordbruket.

Inflammation av hjärnans eller ryggmärgens skyddshinnor, dvs mjuka hinnan, spindelvävshinnan och hårda hinnan. Infektioner (av virus, bakterier eller svamp) är de vanligaste orsakerna till inflammation, men även subaraknoidalblödning, kemisk retning, granulomatösa tillstånd, tumörer och andra inflammatoriska tillstånd kan ge detta syndrom.