Oorganiska och organiska föreningar som innehåller den hypotetiska radikalen NH4.
Blandning av alkylbensyldimetylammoniumföreningar. Bensalkon är ett antiseptiskt rengöringsmedel som används i medikament för lokalt bruk, deodoranter, munvatten, som kirurgiskt desinfektionsmedel och som konserveringsmedel i läkemedel och kosmetika.
Desinfektionsmedel är ett ämne eller en produkt som används för att reducera antalet mikroorganismer på en yta eller ett föremål, inklusive bakterier, virus och svampar. Desinfektionsmedlen kan vara baserade på olika verksamma ämnen som kvävehaltiga desinfektionsmedel, alkoholer, klorföreningar, jodföreningar och kvicksilverföreningar. De är vanligtvis använda inom sjukvården och livsmedelsindustrin för att förhindra spridning av smitta och infektioner. Det är viktigt att följa anvisningarna för användning och kontakttid för att garantera deras verkan.
Trimethylammoniumcompound är en typ av organisk förening där en kväveatom är bundet till tre metylgrupper, vilket ger den en positivt laddad jon (N(CH3)3+). Dessa föreningar kan vara naturligt förekommande eller syntetiska och används inom olika områden, till exempel som desinfektionsmedel, i läkemedelsindustrin och som katalysatorer.
Oorganiska föreningar som innehåller jod som en huvudbeståndsdel i molekylen.
Ammoniumcompound är ett samlingsnamn för oorganiska och organiska föreningar som innehåller ammoniumkatjonen (NH4+). Ammoniumjonen uppstår när ammoniak (NH3) reagerar med en proton (H+) i en syra-basreaktion. Den positivt laddade ammoniumkatjonens struktur är en kolvformad molekyl där kvävet har fyra väteatomer bundna till sig genom kovalenta bindningar.
Katjoniskt antibakteriellt ytaktivt medel för lokal antiseptisk behandling av hud, sår, slemhinnor, instrument mm. Det ingår också i munvatten och tabletter.
Cetyltrimetylammoniumföreningar med katjoniskt rengörande, antiseptiska och desinficerande egenskaper. De används som konserveringsmedel i läkemedel, livsmedel och kosmetika; som antiseptika eller ren smedel på hud, slemhinnor osv; samt som emulgeringsmedel. Dessa föreningar är giftiga vid förtäring, pga sin neuromuskulära blockeringsförmåga.
Preparat som används på människor och djur för att inaktivera skadliga mikroorganismer. De skall särskiljas från desinfektionsmedel, som används på icke-levande ytor och föremål.
Ett korsbindningsreaktionsmedel för proteiner som används för desinfektion och sterilisering av värmekänslig utrustning och som reagens i laboratoriet, särskilt som fixativ.
Desinfektionsmedel och antiseptiskt medel för lokalt bruk, som även används som munvatten för att förebygga plack.
Bakteriers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska preparat och antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).
Tester som visar den relativa effekten av olika kemoterapeutiska medel mot specifika mikroorganismer (t ex bakterier, svampar, virus).
Diammoniumsalt av svavelsyra. Det används vid fraktionering av proteiner.
En basisk beståndsdel av lecitin som förekommer i många växter och djurorgan. Det är viktigt som prekursor till acetylkolin, som metylgivare i olika metaboliska processer och i fettomsättningen.
En stafylokock är en typ av grampositiv, sfärisk bakterie som tillhör släktet Staphylococcus och kan orsaka en rad olika infektioner hos människor, från milda hudinfektioner till allvarliga livshotande sjukdomar som blodförgiftning, endokardit (hjärtsacksinflammation) och nekros (död vävnad). Den mest vanliga patogena stafylokocken är Staphylococcus aureus, men det finns också andra kliniskt betydelsefulla arter som S. epidermidis och S. saprophyticus.
Mikroorganismers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska medel eller antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).
(NH4)Cl. En systemisk, försurande substans som använts som diuretikum och slemlösande medel.
Kemiska substanser som produceras av mikroorganismer och som, i utspädda lösningar, har förmåga att hämma tillväxten hos eller döda andra organismer. Antibiotika vars toxicitet tolereras av värden anv änds som kemoterapeutiska preparat för behandling av infektionssjukdomar hos människor, djur och växter.
Staphylococcus aureus är en grampositiv, sfärisk (koagulasnegativ) bakterie som förekommer hos många däggdjur, inklusive människor. Den kan kolonisera olika kroppsregioner, särskilt hud och slemhukar, utan att orsaka sjukdom. Men S. aureus kan även vara patogen och orsaka en rad infektionssjukdomar, från lokala infektioner som impetigo, abscesser och celullit till systemiska infektioner som blodförgiftning (sepsis), endokardit, lunginflammation (pneumonia) och osteomyelit. Vissa S. aureus-stammar är multiresistenta mot antibiotika, vilket gör dem svåra att behandla.
Proteiner förekommande hos någon bakterieart.
En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.
Ammonium hydroxide är en lösning av ammoniak (NH3) i vatten, där ammoniaketionen har reagerat med vattnet och bildat ammoniumjoner (NH4+) och hydroxidioner (OH-). Detta ger en basisk lösning med hög pH-värde. Ammoniumhydroxid används inom medicinen som ett rengöringsmedel för sår och som katalysator i vissa laboratorieprocesser.
En färglös, alkalisk gas. Den bildas i kroppen vid nedbrytning av organiskt material i samband med ett stort antal metaboliskt viktiga reaktioner.
Den inbördes placeringen av atomer, atomgrupper eller joner i en molekyl, samt antal, typ av och plats för kovalenta bindningar.
Ett gasformigt grundämne med kemiskt tecken N, atomnummer 7 och atomvikt 14. Kvävemolekylen består av en dubbelatom, och gasen utgör ca 78 volymprocent av jordens atmosfär. Kväve är en beståndsdel av proteiner och nukleinsyror, och ingår i alla levande celler.