Ett metalliskt grundämne med stark silverglans; blågrå lyster på oxiderade ytor. Kemiskt tecken är Sb (lat. stibium), atomnummer 51 och atomvikt 121,57. Det bildar olika salter, både av medicinsk bety delse och giftiga.

Bis(mu-(2,3-dihydroxybutandioato(4-)-0(1),0(2):0(3),0(4)))diantimonat(2-)-dikaliumtrihydrat, stereoisomer. Ett gift mot schistosomer som möjligen kan ha effekt på andra parasiter. Bland andra biverkni ngar kan det ge dödlig hjärttoxicitet.

En antimonförening där metallen kan vara femvärd eller trevärd. Det femvärda glukonatet används vid leishmaniasis, medan det trevärda mest används vid schistosomiasis.

Preparat som dödar protozoer eller motverkar deras tillväxt och reproduktion.

1-deoxi-1-(metylamino)-D-glucitol, ett derivat av sorbitol där hydroxylgruppen i position 1 bytts ut mot en metylaminogrupp. Det används ofta tillsammans med joderade organiska föreningar som kontrastmedel.

En flagellförsedd blodparasit av undersläktet Leishmania leishmania som ger infektion hos människor och djur och orsakar viskeral leishmaniasis (kala-azar). Sandmyggorna Phlebotomus och Lutzomyia fungerar som vektorer.

En kronisk sjukdom som orsakas av Leishmania donovani och som överförs genom bett av ett flertal sandmyggor av släktena Phlebotomus och Lutzomyia. Vanliga symtom är feber, frossa, kräkningar, anemi, förstorad lever och mjälte, leukopeni, hypergammaglobulinemi, avmagring och gråaktig hudfärg. Sjukdomen klassificeras i tre huvudtyper efter geografisk spridning: indisk, medelhavstyp och afrikansk.

Organometallföreningar är en kemisk term som definieras som föreningar mellan metaller och organiska grupper, där minst en kovalent bindning existerar mellan metallatomen och kolatom(en) i organiska gruppen. Dessa föreningar kan ha strukturer som spänner över en bred skala av komplexitet, inklusive allt från enkelmetall-alkylbindningar till mer sofistikerade system med flera metallatomer och/eller flera kovalenta bindningar mellan metallatomerna och kolatomerna.

Endemisk sjukdom som kännetecknas av enstaka eller flera avgränsade utslag på utsatta hudområden som typiskt blir såriga. Sjukdomen har delats in i den gamla världens och den nya världens former. Den gamla världens leishmaniasis är indelad i tre distinkta typer, beroende på epidemiologi och kliniska tecken, och orsakas av arter tillhörande L. tropica och L. aethiopica, såväl som av arter tillhörande släktet L. major. Nya världens leishmaniasis, även kallad amerikansk leishmaniasis, förekommer i Syd- och Centralamerika och orsakas av arter tillhörande L. mexicana eller L. braziliensis.

Teknetiumföreningar är radiofarmaceutiska preparat som innehåller den konstgjorda radionukliden teknetium-99m, vilket används vid diagnostiska medicinska undersökningar såsom scintigrafi och SPECT (en form av tomografisk bildteknik). Teknetium-99m har en kort halveringstid på ungefär 6 timmar, vilket gör det lämpligt för kortvariga undersökningar. Föreningarna kan vara bundna till olika molekyler beroende på vilken del av kroppen som skall undersökas, exempelvis metsulfonmonometan (Tc-99m MAA) för lungscintigrafi och hexametylpropylenaminoxim (Tc-99m HMPAO) för hjärnstudier.

Grått, metalliskt grundämne med kemiskt tecken As, atomnummer 33 och atomvikt 75. Arsenik är är utbredd i hela universum, huvudsakligen i form av arsenider. I jordskorpan ingår ämnet i naturliga leger ingar och i stor utsträckning i svavelföreningar (sulfider). De flesta arsenikföreningar är giftiga, och vissa former av arsenik är karcinogena.

I medicinen refererer "tartrater" til et salt af tartarsyre, som er en organisk syre der findes naturligt i visse levnedsmidler som f.eks. vin. Tartrater kan også dannes i kroppen, især i led og blodårer, når der opstår forstyrrelser i kroppens syre-base-hævning. I den medicinske kontekst refererer "tartrater" ofte til et laboratorietest, hvor man måler mængden af tartarsyres salt i blodet for at evaluere patientens syre-base-status.

Infektionssjukdom orsakad av någon protozoart av släktet Leishmania. Det finns fyra viktiga kliniska typer av denna infektion: kutan (orientböld), diffus kutan, mukokutan och viskeral (kala-azar).

Ett släkte flagellatprotozoer som omfattar ett flertal humanpatogena arter. Organismerna har ett amastigot- och ett promastigotstadium i sin livscykel. Baserat på enzymstudier har detta enda släkte delats in i två undersläkten, Leishmania leishmania och Leishmania viannia. Arter tillhörande L. leishmania är L. aethiopica, L. arabica, L. donovani, L. enrietti, L. gerbilli, L. hertigi, L. infantum, L. major, L. mexicana och L. tropica. Undersläktet L. viannia omfattar arterna L. braziliensis, L. guyanensis, L. lainsoni, L. naiffi och L. shawi.

En parasitisk hemoflagellat av undersläktet Leishmania viannia som ger infektion hos människor och djur. Den orsakar kutan ("orientböld"), diffus kutan och mukokutan leishmaniasis, beroende på underart av parasiten. Smittan sprids genom sandmyggan Lutzomyia. Leishmania braziliensis omfattar underarterna L. braziliensis och L. peruviana. Uta, en kutan form av leishmaniasis i den nya världen, orsakas av underarten peruviana.

Neutronaktiveringsanalyser (NAA) är en icke-destruktiv analytisk teknik som används för att bestämma koncentrationen av olika grundämnens isotoper i en provbit. Tekniken bygger på att bombardera provbiten med neutroner, vilket orsakar att några av atomkärnorna aktiveras och sönderfaller till isotoper med högre atomnummer och lägre halveringstider. Genom att mäta den gammastrålning som sänds ut från de aktiverade isotoperna kan koncentrationen av de ursprungliga grundämnena bestämmas. NAA används inom ett brett område, till exempel i geologi, arkeologi och materialanalys.

En form av Nya världens kutana leishmaniasis, orsakad av L. braziliensis-arter, som kännetecknas av kronisk, fortskridande spridning av sårbildningar till näsans, svalgets och kindernas slemhinnor efter att det första hudangreppet visat sig. Nästäppa och näsblod är ofta förekommande symtom.

Nedsatt eller utebliven effekt av ett läkemedelspreparat på en organism, sjukdom eller vävnad. Läkemedelsresistens måste skiljas från läkemedelstolerans, som innebär en gradvis minskande känslighet för ett läkemedels effekter vid fortlöpande medicinering.

Salter eller estrar av arseniksyrlighet.

En allmän klass av interna membranproteiner som transporterar joner genom ett membran mot en elektrokemisk gradient.

Arsenite transporting ATPases are a type of membrane-bound protein complexes that use the energy from ATP hydrolysis to actively transport arsenic compounds, specifically arsenite (As(III)) ions, across biological membranes. These pump systems play a crucial role in detoxification mechanisms by reducing the toxic effects of arsenic on cells and organisms.