Apolipoprotein B-100 (ApoB-100) är ett majsprotein som är en viktig komponent i lipoproteinkomplexen, såsom LDL (låg densitetslipoproteiner), VLDL (mycket låg densitetslipoproteiner) och Lp(a) (lipoprotein(a)). ApoB-100 binder till receptorerna på levercellernas yta, vilket möjliggör upptagandet av lipoproteinkomplexen i levern. Det är en viktig faktor vid regleringen av kolesterolbalansen i kroppen och höga nivåer av ApoB-100 kan vara associerade med ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar.

Apolipoprotein B-48 är ett protein som associeras med lipider och bildar en viktig del av lipoproteinkomplexet chylomicron, som transporterar lipider från tarmen till levern efter en måltid. Detta protein kodas för av genen APOB och är nödvändigt för att chylomicronerna ska kunna transporteras i blodbanan.

Strukturproteiner i kylomikroner, VLDL och LDL (lågdensitetslipoproteiner). De är viktiga för utsöndring och transport av dessa lipoproteiner och utgör bindningsproteinet i LDL-receptorsystemet. Patie nter med ateroskleros (åderförkalkning) har höga apolipoprotein B-nivåer. Avsaknad av Apo B i serum ger ett tillstånd som kallas abetalipoproteinemi.

Huvudproteinkomponenten i högdensitetslipoproteiner. Den är av avgörande betydelse för transport av kolesterol till levern, där det metaboliseras och avsöndras. Föreningen aktiverar lecitin-kolesterol acyltransferas, som bildar kolesterylestrar i högdensitetslipoproteinerna (HDL). Genen för detta apolipoprotein återfinns på den långa armen på kromosom 11.

Betydelsefulla proteinkomponenter i plasma-VLDL, kylomikroner och en mindre fraktion av HDL, samt av återstående lipoproteiner efter lipoproteinlipasförmedlad, intravaskulär katabolism av triglyceridr ika lipoproteiner. Apolipoprotein E känns igen av LDL- och Apo E-receptorerna. Varje defekt i Apo E-metabolismen leder till ökade plasmahalter av Apo E. Det finns ett starkt samband mellan höga Apo E- nivåer och hyperlipoproteinemi typ III.

Proteinkomponenter i lipoproteiner som återstår sedan de fetter som proteinerna varit bundna till avlägsnats. De har en viktig roll i transporten och omsättningen av fetter.

En klass mycket lätta (0,93-1,006 g/ml) och stora (30-80 nm) lipoproteiner, med en kärna av huvudsakligen triglycerider och ett ytlager av fosfolipider och kolesterol som omsluter apolipoprotein B, E och C. VLDL ombesörjer transport av endogena triglycerider till vävnader utanför levern. När triglycerider och Apo C kopplats bort, omvandlas VLDL till medeltunga lipoproteiner och sedan till lätta lipoproteiner, vilka levererar kolesterol till vävnaderna utanför levern.

En klass små (18-25 nm) och lätta (1,019-1,063 g/ml) lipoproteiner med en kärna som till större delen består av kolesterolestrar och mindre mängder triglycerider. Ytlagret består mestadels av fosfolipider, en enda kopia av apolipoprotein B-100 och fria kolesterolmolekyler. Den huvudsakliga LDL-funktionen är att transportera kolesterol och kolesterolestrar till vävnader utanför levern.

Lipoproteiner i högdensitetslipoprotein- och mycket högdensitetslipoproteinfraktionen (HDL, VHDL) i blodserum hos människan. De består av flera olika polypeptider, av vilka de viktigaste är apolipopro tein A-I och A-II. De upprätthåller grundstrukturen i HDL-partiklarna och aktiverar lecitin-kolesterolacyltransferas (LCAT). Patienter med åderförkalkning (ateroskleros) har låga apolipoproteinhalter.

Apolipoprotein E4 (ApoE4) är ett varianter av apolipoprotein E, som är ett protein involverat i lipidmetabolism, särskilt vid transport och metabolism av kolesterol i centrala nervsystemet. ApoE4-varianten har visats stödja upp en förhöjd risk för Alzheimers sjukdom jämfört med de andra varianterna, ApoE2 och ApoE3. Cirka 10-15% av populationen är bärare av ApoE4-varianten och har en ökad risktagga för att utveckla Alzheimers sjukdom jämfört med dem som inte bär på varianterna. Det är dock viktigt att notera att endast bärande av ApoE4-varianten inte garanterar att en individ kommer att utveckla Alzheimers, men det ökar den relativa risken.

Apolipoprotein E3 (ApoE3) är en variant av apolipoproteinet E, som är ett protein involverat i kolesteroltabolismen. ApoE transporterar kolesterol och andra lipider i blodet och hjälper till att stuva bort överskottet i levern. Det finns tre huvudsakliga varianter av apolipoprotein E: E2, E3 och E4. ApoE3 är den vanligaste varianten och anses ha en neutral effekt på kolesterolläget. Variationer i ApoE-genen har visats påverka risken för sjukdomar som Alzheimers sjukdom och kardiovaskulära sjukdomar.

Apolipoprotein C-III (ApoC-III) är ett protein som associeras med lipoproteiner, såsom LDL (lde-density lipoprotein) och VLDL (very low-density lipoprotein). Det har en viktig roll i lipidmetabolismen genom att hämma den hepatiska tarmlakten av lipoproteiner med hög densitet (HDL), som transporterar överskottskolesterol från kroppens celler till levern för utsöndring. ApoC-III kan också påverka den hepatiska produktionen och sönderdelningen av lipoproteiner, vilket kan leda till förhöjda nivåer av triglycerider i blodet. Höga nivåer av ApoC-III har visats korrelera med ökad risk för kardiovaskulär sjukdom.

Lipid-proteinkomplex som ingår i transport och omsättning av fettämnen i kroppen. De är runda partiklar, bestående av en hydrofob kärna av triglycerider och kolesterolestrar som är omgiven av ett lager hydrofilt, fritt kolesterol, fosfolipider och apolipoproteiner. Lipoproteiner definieras utifrån sin varierande densitet och storlek. De stora lipoproteinerna, som kylomikroner och VLDL, transporterar triglycerider, och de små lipoproteinerna, som LDL och HDL, transporterar kolesterol.

En komponent i högdensitetslipoproteiner. Den är av betydelse för flödet av kolesterol till levern, där det omsätts och avsöndras ur kroppen. Proteinet modulerar aktiveringen av lecitin-kolesterolacyl transferas i närvaro av apolipoprotein A-I.

Ett sjukdomstillstånd kännetecknat av att halterna av lågviktslipoprotein (beta-lipoprotein) är långt under normal nivå.

Ett lipoprotein som liknar LD-lipoproteiner, men som har en extra proteindel, apoprotein (A) (även kallat apolipoprotein (A)), bundet till apolipoprotein B-100 på LDL via en eller två disulfidbindningar. Höga blodhalter av lipoprotein(a) är förenade med ökad risk för aterosklerotisk hjärt-kärlsjukdom.

Hyperlipoproteinemia Type II, även känt som familiär hypercholesterolemi, är ett genetiskt tillstånd karaktäriserat av höga nivåer av LDL-kolesterol (dysbindercoll) i blodomloppet från födseln. Detta ökar risken för atheroskleros och tidig påläggning av kärlkramp hos unga vuxna.

Apolipoprotein C-II är ett protein som fungerar som en viktig kofaktor för lipas, ett enzym som bryter ned triglycerider i lipoproteiner såsom VLDL (very low density lipoproteins) och chylomicroner. Det hjälper till att aktivera lipasen och underlättar därmed fettets absorption och transport i kroppen. Genomsnittlig storlek på apolipoprotein C-II är cirka 9,5 kDa.

Triglycerider är en typ av lipid som förekommer naturligt i kroppen och även finns i vissa livsmedel. De utgör den huvudsakliga formen av fett som lagras i kroppen och används som energikälla när kroppen behöver mer energi än vad som kan tas från dagens kost. Normala triglyceridnivåer i blodet varierar beroende på ålder, kön och andra faktorer, men höga nivåer kan öka risken för hjärt-kärlsjukdomar.

Den huvudsakliga sterolen hos alla högre djur, med utbredning i kroppsvävnaderna, särskilt i hjärnan och ryggmärgen, samt i animaliska fettarter och oljor.

Apolipoprotein E2 (ApoE2) is a subtype of the apolipoprotein E protein, which is a key component in the metabolism of lipids, particularly cholesterol and triglycerides. ApoE plays a crucial role in the transport and delivery of these lipids to cells throughout the body.

Apolipoprotein C-I (ApoC-I) är ett protein som associeras med lipoproteiner, såsom LDL (low-density lipoprotein), VLDL (very low-density lipoprotein) och HDL (high-density lipoprotein). Det har en viktig roll i lipidmetabolismen genom att påverka aktiviteten hos lipas-enzym som bryter ned triglycerider. ApoC-I kan också bidra till regulationen av kolesterolomsättningen och inflammation. Dysfunktion eller förändringar i ApoC-I har visats vara relaterade till sjukdomar som atheroskleros, diabetes och metabolt syndrom.

Receptorer på plasmamembranet till andra celler än leverceller som specifikt binder LDL. Receptorerna är belägna i specialiserade områden som kallas täckta gropar. Hyperkolesteremi orsakas av tre typer av allelisk genetisk defekt: 1. Receptorer binder inte till LDL; 2. Bindningsförmåga till LDL är nedsatt; 3. Det sker en normal bindning, men LDL tas inte upp. Till följd härav hindras kolesterolestrar att tas upp av cellen och den intracellulära responsen genom kolesterol på 3-hydroxi-3-metylglutaryl CoA- reductas uteblir.

En blandning av VLDL-lipoproteiner, särskilt triglyceridfattiga, med långsam elektroforetisk rörlighet i beta- och alfa2-områdena som liknar den hos betalipoproteiner (LDL) eller alfalipoproteiner (HDL). De kan utgöras av medeltunga lipoproteiner i lipidnedbrytningsprocessen eller rester av tysta kylomikroner och VLDL-lipoproteiner som inte metaboliseras fullständigt, som t ex vid hyperlipoproteinemi typ III.

En klass små lipoproteiner (4-13 nm) med hög densitet (högre än 1,063 g/ml). HDL-lipoproteiner, vilka syntetiseras i levern utan lipidkärna, tar upp kolesterolestrar från perifera vävnader och transporterar dem till levern för återanvändning eller för eliminering från kroppen (omvänd kolesteroltransport). Den huvudsakliga proteinkomponenten är apolipoprotein A-I. HDL forslar apolipoprotein C och apolipoprotein E till och från triglyceridrika lipoproteiner under deras katabolism. HDL-nivån i plasma har en omvänd korrelation med risken för hjärt-kärlsjukdomar.

Genetisk brist på betalipoprotein som leder till allvarliga rubbningar i fettomsättningen och resulterar i en symtombild med akantocytos, hypokolesterolemi, tilltagande ataktisk neuropati, atypisk retinitis pigmentosa med spridning till gula fläcken. Kan behandlas med E-vitamin.

Lipoproteiner på ytan av VLDL (mycket lätta lipoproteiner). De överförs till HDL (högdensitetslipoprotein) via VLDL-katabolismen och inverkar på lipoproteinlipasaktiviteten. Genetisk avsaknad av Apo C -II ger hyperglyceridemi och låga HDL-nivåer. En annan form av hyperglyceridemi med normala Apo C-II-nivåer orsakas av höga halter Apo C-III i VLDL.

Ett samlingsnamn på fetter och fettämnen, beståndsdelar av protoplasman som är lösliga i alkohol/eter, men inte i vatten. De omfattar fetter, feta oljor, essentiella oljor, vaxer, fosfolipider, glykolipider, sulfolipider, aminolipider, kromolipider (lipokromer) och fettsyror.

Onormalt låga halter av lipoproteiner i serum.

En typ av lipoproteiner som bär kostkolesterol och triglycerider från tunntarmen ut till kroppsvävnaderna. De har samma densitet (0,93-1,006 g/ml) som lipoproteiner av mycket låg densitet.

Kolesterol som är bundet till lågdensitetslipoproteiner (LDL), inklusive kolesterolestrar och fritt kolesterol.

En individ med olika alleler (genvarianter) på en eller flera platser i homologa kromosomsegment.

Arteriosklerose är en kronisk inflammatorisk sjukdom som beror på påväxt av fett, kalk och fibros material i medial lagret av arterioväggen, vilket orsakar hårdning och förträngning av arterierna.

Hyperlipidemia (alternativt stavat hyperlipemia) är ett medicinskt tillstånd där individen har förhöjda nivåer av lipider (fetter) i blodet, såsom kolesterol och triglycerider. Detta kan öka risken för hjärt-kärlsjukdomar som hjärtinfarkt och stroke. Hyperlipidemi kan vara medfött eller aquired, och den kan bero på livsföringsfaktorer såsom diet, brist på motion och rökning, eller på genetiska faktorer. Behandlingen av hyperlipidemi innebär ofta livsstilsförändringar och mediciner som statiner för att sänka lipidnivåerna i blodet.

Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.

Den postprandiella perioden är den tid som följer efter en måltid, under vilken kroppen är involverad i digestions- och absorptionsprocesser av det intagna matföremålet. Detta vanligtvis varar från några minuter till flera timmar, beroende på mängden och sammansättningen av maten som konsumerats.

Ateroskleros är en kronisk inflammatorisk sjukdom som beror på ansamlingar av fett, kolesterol och calcifiering i vaskulära väggar, vilket kan orsaka stenos (förträngning) eller emboli (blockering) i blodkärlen och öka risken för allvarliga hälsoeffekter som hjärtinfarkt, stroke och gangrän.

Cellyteproteiner som binder lipoproteiner med hög affinitet. Lipoproteinreceptorer i levern och perifera vävnader ansvarar för regleringen av omsättning och koncentration av kolesterol i plasma och celler. Receptorerna känner vanligtvis igen apolipoproteinerna i lipoproteinkomplex, och bindningen utlöser ofta en endocytosprocess.

Fysiologiska processer vid biosyntesen (anabolism) och nedbrytningen (katabolism) av fetter.

High-Density Lipoprotein (HDL)-kolesterol, också känt som "gott kolesterol", är en typ av lipoproteiner som hjälper till att transportera excessivt kolesterol från celler i kroppen till levern, där det kan processas och tas bort. Höga nivåer av HDL-kolesterol minskar risken för hjärt-kärlsjukdomar, medan låga nivåer kan öka risken.

Ett tillstånd kännetecknat av onormalt höga halter av ketonkroppar i kroppsvävnader och -vätskor. Ketos är en komplikation av diabetes mellitus och svält.

Onormalt höga halter av kolesterol o blodet.

Apolipoprotein D (ApoD) är ett protein som transporterar och hjälper till att metabolisera lipider, såsom kolesterol och fettsyror, i kroppen. Det förekommer naturligt i centrala nervsystemet (CNS), där det tros ha en neuroprotektiv roll och kan vara involverat i skyddandet av nervceller mot skada orsakad av oxidativ stress och inflammation. ApoD kan också hittas i andra delar av kroppen, inklusive levern och blodplasma. Vissa studier har föreslagit att ApoD kan spela en roll i patofysiologiska processer som är relaterade till neurodegenerativa sjukdomar, hjärt-kärlsjukdomar och cancer.

"VLDL-kolesterol, eller very low density lipoprotein-kolesterol, är en typ av lipoproteiner som transporterar triglycerider och kolesterol från levern till olika delar av kroppen. VLDL-partiklar är relativt stora och låga i densitet och produceras i levern för att transportera fettsyror från levern till celler i kroppen som behöver energi. När VLDL-partiklarna har avgett en del av sina triglycerider i muskler och fettvävnad omvandlas de till den mindre LDL-kolesterol, även känt som 'dåligt' kolesterol."

Hypertriglyceridemia är ett medicinskt tillstånd där individen har förhöjda nivåer av triglycerider (en typ av blodfetter) i blodet. Det vanligaste gränsvärdet för att diagnostisera hypertriglyceridemi är en nivå över 150 milligram per deciliter (mg/dL) eller 1,7 millimol per liter (mmol/L). Förhöjda triglycerider kan vara ett tecken på andra sjukdomstillstånd som diabetes, metabolt syndrom, lever- eller bukspottkörtelsjukdom, hypotyreos och genetiska störningar. Långvarigt höga nivåer av triglycerider kan öka risken för hjärt-kärlsjukdomar genom att bidra till ateroskleros eller fettsvulstbildning i artärerna.

Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.

Lipider med en eller flera fosfatgrupper, särskilt sådana som kommer av glycerol (glycerofosfolipider) eller sfingosin (sfingolipider). De är pollipider av stor betydelse för cellmembraners struktur och funktion och är de rikligast förekommande membranlipiderna, även om de inte finns lagrade i större mängd.

Metylmalanhydrider. Kemisk formel C5H4O3.

En typ av elektrofores där polyakrylamidgel används som diffusionsmedium.

En oxosyra av klor (HClO) med envärt klor som verkar som oxidations- eller reduktionsmedel.

"Oxidation-reduction, or redox, refers to a type of chemical reaction where there is a transfer of electrons between two molecules, leading to a change in their oxidation state."

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

Ett enzym i hydrolasklassen som katalyserar reaktionen mellan triacylglycerol och vatten till diacylglycerol och en fettsyraanjon. Enzymet hydrolyserar triacylglyceroler i kylomikroner, VLD-lipoproteiner, LD-lipoproteiner och diacylglyceroler. Det finns på ytan av kapillärt endotel, särskilt i mjölkkörtel-, muskel- och fettvävnad. Genetiskt betingad brist på enzymet ger upphov till familjär hyperlipoproteinemi typ I. EC 3.1.1.34.

En individ vars båda alleler på en given genplats är identiska.

Enskilda former av gener i ett genpar, lokaliserade till samma plats på homologa kromosomer, och som styr samma biokemiska processer.

Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.

Fettsorter i maten, särskilt i animaliska produkter, så som kött, köttprodukter, smör och ghee (animalisk matolja; flytande smör). Fett i mindre mängd finns i nötter, frön och avocadofrukter.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.

"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."

Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.

Ultracentrifugering är ett laboratorieteknikprocess där en centrifug med hög varvtal används för att separera olika komponenter i en heterogen lösning baserat på deras differentiala massa, form och densitet. Den kraftiga centrifugalkraften skapad av ultracentrifugeringen orsakar partiklarna i lösningen att sedimentera eller flyta upp beroende på deras fysikaliska egenskaper. Detta används ofta inom biologisk forskning för att renodla och koncentrera macromolekylära partiklar, såsom proteiner, nukleinsyror och lipider.

Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.

Preparat som bidrar till en minskning av kolesterolhalten i blodet.

Avstående från föda.

Ett peptidfragment är en kort sekvens av aminosyror som har beeneds klippt isär från ett större peptid eller protein.

Svavelradioisotoper är atomkärnor av grundämnet svavel (symbol: S), som har förändrat kärnstruktur jämfört med den stabilaste isotopen, och därför är radioaktiva. Det vill säga, de sänder ut ioniserande strålning under sitt sönderfall till en mer stabilt tillstånd. Exempel på svavelradioisotoper inkluderar ^35^S, som har 16 neutroner istället för den vanligaste isotopens 14, och har en halveringstid på 87,4 dagar.

"Partikelstorlek" refererar till den fysiska storleken på en partikel, ofta uttryckt i måttenhet av enheten för diameter, som nanometer (nm) eller micrometer (µm). Denna egenskap är viktig att känna till inom flera medicinska områden, såsom läkemedelsformuleringar och diagnostiska tester, där små partiklar kan ha unterschiedliga effekter och förmågor beroende på deras storlek.

En medicinsk definition av 'oljesyra' är en typ av flerdubbelbindningsfettsyra som förekommer naturligt i vissa matkällor, såsom fisk och närings oljor, och som har visat sig ha potentiala hjärt- och kärls skyddande effekter. Oljesyror är essentiella fettsyror, vilket betyder att kroppen inte kan producera dem själv och de måste tas in med kosten. De har också visat sig ha antiinflammatoriska egenskaper och kan hjälpa till att minska risken för hjärt-kärlsjukdomar, cancer och autoimmuna sjukdomar.

I medicinsk kontext, kan "stamtavla" (även kallat "släktträd" eller "genealogi") referera till en visuell representation av en persons biologiska härstamning över flera generationer. Detta inkluderar vanligtvis föräldrar, barn, farföräldrar, morföräldrar och kan fortsätta att expanderas bakåt i tiden. Stamtavlor används ofta inom genetisk rådgivning och forskning för att spåra ärftliga sjukdomar eller tillstånd genom en familj.

Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.

Ett enzym som utsöndras från levern till blodplasman hos många däggdjursarter. Det katalyserar förestringen av hydroxylgruppen i lipoproteinkolesterol genom överföring av en fettsyra från lecitinets C-2-position. Vid ärftlig lecitin:kolesterolacetyltransferasbrist leder brist på enzymet till ackumulering av icke-förestrat kolesterol i blodplasman. EC 2.3.1.43.

ATP Binding Cassette Transporter 1 (ABC Transporter 1 eller ABCB1) är ett protein som fungerar som en aktiv transportör och pumpar olika substanser, till exempel läkemedel, utanför celler. Detta görs med hjälp av energi från ATP (Adenosintrifosfat). Proteinet spelar därför en viktig roll i cellers resistens mot vissa läkemedel och kan påverka farmakokinetiken, dvs. absorption, distribution, metabolism och exkreation av olika läkemedel.

"Normalvärden" refererar till det vanliga eller acceptabla intervall av laboratorie- eller diagnostiska resultat som representerar ett friskt eller hälsosamt tillstånd hos en individ, baserat på populationstudier och klinisk erfarenhet. Dessa värden kan variera beroende på ålder, kön, ras och andra faktorer, och används som ett verktyg för att bedöma och jämföra med individuella resultat för att stödja en medicinsk diagnos eller övervaka behandlingar.

En ganska ovanlig form av ärftlig hyperlipemi, kännetecknad av förekomst av lipoproteiner med onormal sammansättning. De viktigaste onormala lipoproteinerna kallas beta-VLDL och har ett annat apoproteininnehåll och större andel kolesterol i förhållande till triglycerid än normalt VLDL.

Den del av matsmältningsapparaten som sträcker sig från magen till ändtarmskanalen. Den omfattar tjocktarmen och tunntarmen.

Hyperlipoproteinemier är ett samlingsbegrepp för olika medfödda eller aquireda störningar i lipid- och lipoproteinstoffwechseln, vilket leder till ökade nivåer av serumlipider och/eller lipoproteiner. Det kan klassificeras utefter den dominerande lipoproteinfraktionen som är påverkad: chylomikroner, VLDL (very low-density lipoproteins), LDL (low-density lipoproteins) och HDL (high-density lipoproteins). Varje typ har olika arvsmassabaserade orsaker och kliniska manifestationer, inklusive ökad risk för aterosklerotisk sjukdom.

En essentiell, grenad aminosyra som är viktig för hemoglobinbildning.

En mikroanalysteknik som kombinerar masspektrografi och gaskromatografi för såväl kvalitativ som kvantitativ bestämning av kemiska föreningar.

Den genetiska sammansättningen och beskrivningen av denna hos en enskild individ.

Mättade monokarboxylsyror med sju kolatomer.

Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.

Deuterium är en stabil väteisotop med kemiskt tecken 2H eller D. Atomen har en proton och en neutron i kärnan och är sålunda ungefär två gånger så tung som väteatomen.

Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.

Fettsyraestrar av kolesterol som utgör ungefär två tredjedelar av kolesterolet i plasma. Ansamling av kolesterolestrar i artärernas intima är ett typiskt kännetecken vid ateroskleros.

Proteiner som transporterar specifika ämnen i blodet eller genom cellväggar.

I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.

En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som verkar genom att kopiera en specifik DNA-sekvens i ett exponentiellt tempo, vilket möjliggör detaljerad analys av mycket små mängder av ursprungligt DNA. PCR utförs genom att upprepade gånger höja temperaturen och sänka den igen, vilket låter enzymet polymeras skapa kopior av DNA-sekvensen med hjälp av två specifika primers. Detta möjliggör identifiering och analys av specifika DNA-sekvenser i forskning, diagnostik och forensiska tillämpningar.

Vitamin E är ett samlingsnamn för en grupp lipidlösliga antioxidanter som inkluderar tokoferoler och tokotrienoler. Den mest aktiva formen av vitamin E i kroppen är alfa-tokoferol, som skyddar cellmembranen från skada genom att neutralisera fria radikaler, speciellt peroxidationen av lipider. Vitamin E har också roller i immunförsvar, celldelning och andra metaboliska processer. Det är en essentiell vitamin, vilket betyder att den måste tas in med kosten eftersom kroppen inte kan syntetisera den själv.

Mätbara och kvantifierbara biologiska parametrar (som t ex halten av något specifikt enzym eller hormon, fördelningen av en specifik genetisk fenotyp i en population eller närvaron av biologiska ämnen ) som tjänar som indikatorer för hälsorelaterade bedömningar av t ex sjukdomsrisk, psykiska störningar, miljöexponering och dess effekter, tillväxt i cellodling osv.

En deoxiribonukleotidpolymer som utgör den grundläggande genetiska substansen i alla celler. Eukaryota och prokaryota organismer har normalt sitt DNA ordnat i dubbelsträngade strukturer, men i många viktiga biologiska processer ingår under vissa skeden enkla strängar. DNA, som består av en flersockerarts-fosfatstam med utskott av puriner (adenin och guanin) och pyrimidiner (tymin och cytosin), bildar en dubbelspiral som hålls ihop med vätebindningar mellan purinerna och pyrimidinerna (adenin mot tymin (AT) och guanin mot cytosin (GC)).

Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.

En essentiell aminosyra. Den tillsätts ofta djurfoder.

I plasma fritt förekommande fettsyror i komplex med serumalbumin som transportmedel. Dessa fettsyror är inte i form av glycerolestrar.

Genetisk polymorfism är ett begrepp inom genetiken som refererar till att en specifik position (nucleotid) i DNA:t kan ha mer än en bas (A, T, C eller G), vilket resulterar i olika varianter (alleler) av samma gen. Dessa variationer är vanliga och förekommer naturligt hos många individer inom en population. Genetisk polymorfism bidrar till den genetiska mångfalden hos arter, inklusive människan. Det bör dock poängteras att alla varianter inte har samma frekvens i populationen och vissa kan associeras med ökat eller minskat risk för vissa sjukdomar.

Ett väl bevarat heterodimerglykoprotein som uttrycks på differentierat sätt under många svåra, fysiologiska störningstillstånd, så som vid cancer, apoptos och olika nervsjukdomar. Klusterin produceras överallt och tycks fungera som en utsöndrad molekylär chaperon.

I en mening kan fenomen inom fysikalisk kemi definieras som de observerbara och beskrivbara händelser eller processer som sker på atom- och molekylnivå, baserat på principer och lagar inom fysiken. Exempel på sådana fenomen kan vara lösningars bildande, kemiska reaktioners energidynamik, elektrisk ledning i vätskor och fasta material, samt struktur och egenskaper hos konjugerade system.

I enkelhet kan 'proteinkonfiguration' definieras som den specifika rymdstrukturen och orienteringen hos de aminosyror som utgör ett protein. Denna konfiguration bestäms av proteinkedjans primära struktur (sekvensen av aminosyror) samt hur dessa aminosyror är hopfogade och vevda i rummet, vilket kallas för sekundär, tertiär och kvartär struktur. Proteinkonfigurationen har en direkt betydelse för proteinets funktion och stabilitet.

En kromatografisk teknik som utnyttjar biologiska molekylers förmåga att binda till vissa ligander, specifikt och reversibelt. Tekniken används i proteinkemi.

"Physical chemistry is a branch of science that deals with understanding and explaining how the properties, structures, and transformations of matter are related to the principles and laws of physics."

Antikroppar som produceras av cellfamiljer (kloner) av identiskt lika celler, framställda genom hybridisering av aktiverade B-lymfocyter och tumörceller. Sådana hybrider benämns ofta hybridom.

En form av presenil demens som vanligen beror på kronisk, nedbrytande hjärnsjukdom. I sjukdomsbilden ingår för tidigt inträdande av senilitet, förvirring och talrubbningar. Förtviningen av nervceller i hjärnan har likheter med för tidigt åldrande. Dubbelt så många kvinnor som män tycks drabbas.

En svavelhaltig, essentiell aminosyra av betydelse för många kroppsfunktioner. Den bildar tungmetallkelat.

"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.

Proteindomäner av trippelslingor med disulfidbindningar. Dessa vanliga, strukturella domäner, kallade kringlor pga sin likhet med danska kringelkakor (kringler), har betydelse för membran-, protein- och fosfolipidbindning, samt för reglering av proteolys. Kringlor finns också i koagulations- och fibrinolysproteiner och i andra plasmaproteinaser.

Aorta. Huvudstammen i kroppens artärsystem.

En immunanalysmetod som utnyttjar en antikropp med enzymmarkör, t ex pepparrotsperoxidas. Då antingen enzymet eller antikroppen binds till ett adsorberande substrat behåller båda sin biologiska aktivitet. Förändringen i enzymaktivitet till följd av enzym-antikropp-antigenreaktionen är proportionell mot mängden antigen och kan mätas med spektrofotometri eller med blotta ögat. Det har utvecklats många varianter av metoden. Syn. ELISA.

Ett system av cisterner (vätskefyllda hålrum) i cytoplasman hos många celler. Ställvis går det endoplasmatiska nätverket i ett med plasmamembranet eller kärnhöljets yttermembran. Om nätverksmembranets ytor är täckta med ribosomer sägs det vara kornigt, annars sägs det vara glatt.