Azotobacter
Azotobacter vinelandii
Nitrogenas
I en enkel medicinsk kontext kan "nitrogenas" definieras som ett tillstånd där överskott av kväveoxider (som exempelvis stickoxyldioxid, NO2) eller ammoniak (NH3) ansamlas i kroppen. Dessa ämnen kan vara skadliga och orsaka andningssvårigheter, irritation av luftvägar och i vissa fall även skada lungor. Kväveoxider bildas ofta som en följd av exponering för luftföroreningar, medan ammoniak kan förekomma vid specifika medicinska tillstånd som exempelvis njursvikt eller leverfailure.
Molybdoferredoxin
Ett icke-hemjärn-svavelprotein som isolerats från Clostridium pasteurianum och andra bakterier. Det utgör en beståndsdel av nitrogenas, som medverkar i kvävefixering, och består av två enheter med molekylvikterna 59,5 kDa resp. 50,7 kDa.
Kvävefixering
Ferredoxiner
Järnhaltiga proteiner som överför elektroner, vanligtvis vid en låg potential, till flavoproteiner. Järnet uppträder inte som i hem.
Molybden
Ett metalliskt grundämne med kemiskt tecken Mo, atomnummer 42 och atomvikt 95,94. Molybden är en viktig legeringsmetall, som i naturen förekommer i form av molybdensulfid (MoS2). Det är även ett essentiellt spårämne, som beståndsdel i enzymen xantinoxidas, aldehydoxidas och nitratreduktas.
Flavodoxin
Acetylen
Dinitrogenasreduktas
Ett icke-hem, järn-svavelprotein från Clostridium pasteurianum, Rhodospirillum rubrum och andra bakterier. Det ingår i nitrogenas tillsammans med molybdoferredoxin och deltar aktivt i kvävefixeringsprocessen. EC 3.2.2.24.
Vanadin
I en enkel medicinsk kontext, kan vanadin definieras som ett spårelement, vilket innebär att det förekommer i mycket låga koncentrationer i levande organismers kroppar. Vanadin är inget närmare specificerat läkemedel eller behandlingsmetod, utan snarare ett grundämne som har visats påverka vissa enzymer och cellprocesser på molekylär nivå in vitro och i djurmodeller. Dess potentiala roll inom medicinen är fortfarande under forskning och det finns inga etablerade eller allmänt accepterade kliniska tillämpningar av vanadin som läkemedel hittills.
Oxidoreduktaser
Alginater
Salter av algsyra, en hydrofil kolhydratkolloid som utvinns ur kelp (framförallt brunalger). Kalcium-, natrium- och ammoniumalginater har använts i absorberande omslag. Alginater i gelform används som avtrycksmassa för tandavtryck.
Kolhydratepimeraser
Wolfram
'Wolfram' är ett sällsynt autosomalt recessivt neurodegenerativt syndrom orsakat av mutationer i genen WFS1, som kodar för wolframinproteinet. Wolframs syndrom kännetecknas av diabetes insipidus, diabetes mellitus, optisk atrofi och sensorineuralt hörselförlust under barndomen eller tidig ungdom. Senare i livet kan ytterligare symtom som försämring av balansen, urinblåsanfunktion och psykiska störningar uppstå.
Pyruvatdehydrogenaskomplex
Pyruvatdehydrogenaskomplex (PDC) är ett multiensamt enzymkomplex som spelar en central roll i cellers energiproduktion. Det katalyserar oxidativ dekarboxylering av pyruvat till acetyl-CoA, en reaktion som förbinder glykolysen med citronsyracykeln och därmed celldelningens energiproducerande processer. PDC består av tre katalytiska enzymkomplex: pyruvatdehydrogenas (E1), dihydrolipoyltransacetylas (E2) och dihydrolipoyldehydrogenas (E3). Denna process är också kopplad till nedbrytningen av aminosyror och fettsyror i cellen.
Hexuronsyror
Benämning på tetrahydroxialdehydsyror som erhålls genom oxidation av hexossockerarter, som t ex glukuronsyra, galakturonsyra osv. Termen hexuronsyra användes ursprungligen för askorbinsyra.
Elektronspinnresonansspektrografi
En teknik som är tillämpbar på en mängd olika ämnen som uppvisar paramagnetism till följd av magnetismen alstrad av opariga elektroner. Erhållna spektra kan användas för påvisande, identifiering, och bestämning av elektronstrukturer, undersökning av molekylers interaktioner, och för mätning av kärnspinn och magnetiska moment. Elektronisk dubbelresonansspektrografi (ENOR) är en variant av tekniken som ger bättre upplösning. Spinnresonansanalys kan göras in vivo, och inkluderar tillämpningar som t ex magnetresonans (MRI). Syn. ESR.
Cytokrom d
Dihydrolipoamiddehydrogenas
Dihydrolipoamiddehydrogenase är ett enzym som deltar i flera cellulära energiproducerande processer, inklusive citronsyracykeln och pyruvatdehydrogenaskomplexet. Det katalyserar reduktionen av dihydrolipoylresten tillbaka till lipoylresten i dessa komplexa system, vilket är en nödvändig process för att fortsätta energiproduktionen. Defekter i detta enzym kan leda till allvarliga metabola störningar och sjukdomar.
Resorcinoler
I en enskild medicinsk betydelse kan "resorcinoler" definieras som en kemisk förening som innehåller två resorcinolgruppor (1,3-dihydroxibensen) som är kopplade till varandra via en längre alifatisk kedja eller aromatisk ring. Resorcinoler har visats ha potential inom områdena hudvård och läkemedelsbehandling, där de exempelvis kan användas som antiseptiska, antiinflammatoriska och antioxidativa medel. Det är dock viktigt att notera att specifika medicinska tillämpningar och effekter av resorcinoler kan variera beroende på deras kemiska struktur och koncentration.
Tiosulfatsvaveltransferas
Tiosulfatsvaveltransferas är ett enzym som katalyserar överföringen av en svavelsulfanylgrupp (S2-) från tiosulfat till en acceptor, ofta en jodatom eller en annan sulfurylkomponent. Detta enzym har viktiga roller inom biologiska system, särskilt i det enzymatiska avkopplingssteget under biosyntesen av tiolgruppen i proteiner och i nedbrytningen av toxiska svavelkomponenter.
Oxidation-reduktion
Electron Transport Chain Complex Proteins
The Electron Transport Chain (ETC) is a series of complexes in the inner mitochondrial membrane that facilitates the transfer of electrons from electron donors to electron acceptors during cellular respiration, driving the generation of a proton gradient used for ATP synthesis. The ETC Complex Proteins include: Complex I (NADH-Q oxidoreductase), Complex II (Succinate-Q oxidoreductase), Complex III (Cytochrome bc1 complex or CoQ:cytochrome c oxidoreductase), and Complex IV (Cytochrome c oxidase). These protein complexes work together to catalyze redox reactions, contributing to the production of energy in the form of ATP.
Dihydrolipoyllysine-Residue Acetyltransferase
Dihydrolipoyllysine-residue acetyltransferase is a type of enzyme involved in the metabolic process called the citric acid cycle, also known as the Krebs cycle or tricarboxylic acid (TCA) cycle. This enzyme plays a crucial role in the transfer of an acetyl group from acetyl-CoA to a specific residue on another protein, called dihydrolipoyllysine. The resulting product is an important intermediate in the citric acid cycle that helps generate energy for the cell through the production of ATP, NADH, and FADH2. Any disruptions or mutations in this enzyme can lead to serious metabolic disorders and diseases.
Molekylsekvensdata
Ditionit
Kolhydratdehydrogenaser
Glukuronsyra
Flavoproteiner
Flavoproteiner är proteiner som binder flavinmononukleotid (FMN) eller flavinadensindinukleotid (FAD), två former av vitamin B2. Dessa koenzymers fungerar som elektrontransportörer i en rad biologiska reaktioner, inklusive oxidation-reduktionreaktioner. Flavoproteiner deltar i ett brett spektra av cellulära processer, såsom aerobisk and respiration, fotosyntes och metabolismen av aminosyror, fettsyror och karbohydrater.
Järn-svavelproteiner
En grupp proteiner som har järn-svavelkomplexet som prostetisk grupp. Dessa proteiner deltar i alla viktigare elektrontransportförlopp: fotosyntes, andning, hydroxylering och bakteriell väte- och kvävefixering.
Järn
Ett i jordskorpan allmänt utbrett metalliskt grundämne. Kemiskt tecken är Fe, atomnummer 26 och atomvikt 55,85. Järn är en väsentlig beståndsdel i hemoglobin, cytokrom och andra komponenter i respiratoriska enzymsystem. Dess främsta funktioner är att transportera syre till vävnader (hemoglobin) och att ingå i cellulära oxidationsförlopp. Uttömning av järnförråden kan leda till järnbristanemi. Järn används för att återuppbygga blodet vid anemi.
Kväve
Ett gasformigt grundämne med kemiskt tecken N, atomnummer 7 och atomvikt 14. Kvävemolekylen består av en dubbelatom, och gasen utgör ca 78 volymprocent av jordens atmosfär. Kväve är en beståndsdel av proteiner och nukleinsyror, och ingår i alla levande celler.
Aminosyrasekvens
Spektrofotometri
Klebsiella pneumoniae
Hydrogenas
Ett enzym som finns i bakterier. Det katalyserar reduktionen av ferredoxin och andra ämnen i närvaro av molekylärt väte och deltar i elektrontransport i den bakteriella fotosyntesen. EC 1.18.99.1.
Väte
Det första grundämnet i det periodiska systemet. Väte har kemiskt tecken H (Hydrogen), atomnummer 1 och atomvikt 1. Det förekommer normalt i form av en färglös, luktfri och smaklös gas, vätgas, med formeln H2. Vätejoner är protoner. Förutom den vanliga isotopen H1 finns den stabila isotopen deuterium (D) och den instabila radioisotopen tritium (T).
Cytokromer
Hemproteiner som spelar en viktig roll i redoxreaktioner, där de medverkar till överföring av reduktionsekvivalenter vid reversibla skiftningar i oxidationsgraden hos den prostetiska gruppen. Cytokromernas järnjoner kan nämligen, i motsats till t ex hemoglobinernas, oxideras och reduceras. Redoxskiftningen har samband med ett reversibelt, en-elektronsekvilibrium mellan Fe(II)- och Fe(III)-tillstånden i den centrala järnatomen.
Icke-hemjärnproteiner
Icke-hemjärnproteiner, också kända som icke-heme-proteiner eller non-heme proteins, är proteiner som binder till metallioner utanför ett hem-gruppcentrum, i kontrast till hemproteiner som innehåller en prostetisk grupp av porfyrin med en järn(II)-ion.