Infektioner orsakade av bakterier som färgas rosa (negativ färgning) vid gramfärgning.

Bakterier som tappar lilafärgning, men färgas rosa, vid gramfärgning.

Infektioner orsakade av olika bakterier.

Fettbärande polysackarider som är endotoxiner och viktiga gruppspecifika antigen. De kommer ofta från cellväggen på gramnegativa bakterier och framkallar utsöndring av immunglobuliner. Lipopolysackaridmolekylen består av tre delar: lipid A, kärnpolysackarid och O-specifika kedjor (O-antigen). Lipopolysackarider från Escherichia coli används ofta som polyklonala B-cedllsmitogen i laboratorieimmunologi.

Sjukdomar i blodet och de blodbildande organen.

Onormal höjning av kroppstemperaturen, oftast till följd av något sjukdomsförlopp.

Kemiska substanser som produceras av mikroorganismer och som, i utspädda lösningar, har förmåga att hämma tillväxten hos eller döda andra organismer. Antibiotika vars toxicitet tolereras av värden anv änds som kemoterapeutiska preparat för behandling av infektionssjukdomar hos människor, djur och växter.

"Pseudomonas aeruginosa är en gramnegativ, opportunistisk sjukdomsframkallande bakterie som förekommer vitt spridd i naturen och kan orsaka allvarliga infektioner, särskilt hos immunförsvagna individuer."

En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.

Listeriosis är en infektionssjukdom orsakad av bakterien Listeria monocytogenes, som kan drabba främst gravida kvinnor, nyfödda spädbarn, äldre och personer med nedsatt immunförsvar. Sjukdomen karaktäriseras vanligen av feber, muskelvärk och influensaliknande symptom, och kan i allvarliga fall leda till sepsis, meningit eller intrauterin infektion hos foster.

Infektioner orsakade av bakterier som behåller sin lila färg (positiv färgning) efter gramfärgning.

Ett peptidhormon som sänker kalciumhalten i blodet. Hos människor utsöndras det av sköldkörtelceller och verkar dämpande på bildandet av osteoklaster och på deras adsorptionsförmåga. Hormonets plasmak alciumreglerande verkan är mycket mer uttalad hos barn och i vissa sjukdomstillstånd än hos normala vuxna.

Ett antibiotikum som isolerades från Streptomyces venequelae i 1947, men som nu framställs syntetiskt. Det har förhållandevis enkel struktur och var det första bredspektrumpreparat som upptäcktes. Det har sin verkan genom att störa den bakteriella proteinsyntesen och är huvudsakligen bakteriostatiskt.

Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.

I medicinsk kontext, är en salvor (även känd som en topisk behandling) ett medel som appliceras på ytan av kroppen, ofta i form av en salva, kräm, gelé eller olja, för att lindra smärta, lindra irritation eller behandla olika hudtillstånd. Salvor kan innehålla en rad olika aktiva ingredienser, beroende på deras ändamål, och de kan användas för att behandla allt från torrhet och eksem till muskel- och ledsmärta.

Streptomyces är ett släkte av grampositiva, strikt aeroba bakterier som tillhör ordningen Actinomycetales. Dessa bakterier är kända för sin förmåga att producera en rad olika antibiotika och andra bioaktiva metaboliter, vilket gör dem viktiga inom biomedicinsk forskning. Streptomyces-arterna har en komplex livscykel som inkluderar sporbildande hyfer och vegetativa mycel. De förekommer naturligt i en rad olika miljöer, till exempel jord, vatten och på levande växter.

Ett enzym som katalyserar acetyleringen av kloramfenikol till kloramfenikol-3-acetat. Då kloramfenikol-3-acetat inte binder till bakterieribosomer och inte hämmar peptidyltransferas, är enzymet ansvar igt för naturligt förekommande kloramfenikolresistens hos bakterier. Enzymet, som har varianter, påträffas hos både gramnegativa och grampositiva bakterier. EC 2.3.1.28.

Okänslighet hos bakterier för verkan av kloramfenikol, en kraftfull hämmare av proteinsyntesen i 50S-ribosomunderenheten, där aminosyror kopplas till nyproducerade bakteriella polypeptider.

En vanligt förekommande organism i tarmfloran hos barn, och ibland vuxna. Den producerar ett gift som ger upphov till pseudomembranös enterokolit hos patienter som får antibiotikabehandling.

"Nässelutslag" är en hudreaktion som orsaks av kontakt med ormbunksväxter, såsom brännässlor, och kännetecknas av klåda, rodnad och svullnad i kontaktytan, ofta följt av små blåsor eller blåsbildningar.

Infektioner orsakade av bakterier av släktet Clostridium.

Akut inflammation i tunntarmens och tjocktarmens slemhinnor med åtföljande pseudomembranös plackbildning ovanpå ytliga sår. Tillståndet hänger ofta samman med antibiotikaterapi och implicerar Clostridium difficile.

Onormalt lös eller onormalt frekvent avföring.

Ett antibakteriellt medel, som utgörs av en halvsyntetisk analag till linkomycin.